Rozie is back in business !

Okej, jag erkänner att det är skönt att hon är tillbaks !
Här i detta landet dammar och sandar det något alldeles förskräckligt, det kryper in genom springor i balkongdörrarna, och vi har balkonger till varenda rum...
Jag har visserligen försökt vara åtminstone en halvbra husefru, men inte har jag sopat och våttorkat varenda dag inte, när jag tänker efter så har det nog bara skett 3 gånger under de lika många veckor hon varit borta, man får ju skämmas (lite, pyttelite..)!
Strukit kläder har jag faktiskt oxå gjort, en hel skjorta (kortärmad) till Micke och några paltor till mig själv, i torsdags för att ha något att packa i väskan till Mumbairesan..

Nä, måste säga att jag ägnat mig åt roligare sysselsättningar; t ex yogan, har idag varit på mitt 8:e yoga pass och det blir bara roligare och roligare !
Svetten rinner, stönande andning; inhale, exhael, inhale osv och eftersom man bara får andas genom näsan låter i alla fall jag som en blåsbälg mellan varven!
Varför man bara får andas genom näsan har jag inte riktigt lyckats klura ut ännu men det har säkert med olika energier och annat mystiskt att göra.
Idag klarade jag av att stå på ett ben med det andra upplagt över stående benets knä och samtidigt hålla armarna upp i luften, man måste fokusera rejält med blicken och hålla koll på inhalet och exhalet; förra veckan gick det inte alls, det stående benet skakade och balnsen hade någon stulit ifrån mig; övning ger färdighet ! Kände att jag stod där som en enbent trana med ett halvfånigt flin på läpparna och blicken fastborrad på en punkt på motsatta väggen :-) !
Innan det är dax för Sverigesemester kommer jag nog hinna 6-7 pass till, jippie !

Just precis nu är det alldeles mulet och mörkt ute,  både åska och regn hänger i luften, ganska skönt faktiskt !
Igår var det alldeles obeskrivligt varmt, säkert 46 grader..efter ett gympass och några dopp i poolen åkte jag med en kompis till Italienska ambassaden för att käka lunch. Man kan sitta inne men det tar emot för svenskar så vi satt utomhus och torkade svetten i ansiktet med servetter samtidigt som vi kände hur det rann längs ryggen, inte hjälpte det med en flaska svalt vitt vin heller, isbitarna i vinhinken smälte med rekordfart och det tog inte många minuter förrän vi satt och sippade fesljummet italienskt, men ute satt vi ! I 2 timmar drygt !!
På kvällen var jag helt slut, orkade bara ligga på sängen med AC:n på och läsa, värmen tar faktiskt nästan knäcken på en...
Vi längtar båda efter Sverige nu, barnen, vännerna, maten, luften, temperaturen, kranvattnet, att vara oberoende av chaufför (för minsta lilla ärende eller utflykt t ex middag/fika hos vänner, biobesök, shopping, handla vatten/mjölk/mat..)

Detta är min bästa avdelning på Flygfyren i Norrtälje; kolla bara hur mycket det finns att välja på !! Jag blir nästan gråtfärdig när jag ser bilden, som jag knäppte när vi var hemma en sväng i april.
Här har jag lyckats hitta små enprtionsförpackningar med naturell youghurt liknande innehåll, annars är det små barnburkar som är så sötade så man smäller av...
Nä mejeriprodukter är dom inte så begeistrade i i Indien; kritvit, okokbar jättefet grädde, sour cream som faller isär, långhållbarhetsmjölk....
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, och här är båsen tomma för kossorna spatserar omkring lite hur som helst på gator och torg, äter papper, plast och matrester...
Idag är det redan torsdag igen (!!!) och snart stundar helgen, då de flesta svenskar åker hem. Skolorna slutar imorgon och medföljande och barn far hem till släkt och vänner, men det fattade ju inte vi så vi blir kvar ca 4 veckor till, har dock lyckats luska reda på några medföljande som inte åker så dom ska jag leka med medans Mr Spirit arbetar och sliter..
Vi ska ägna lite tid att få ihop ett "fara-runt-och-hälsa-på-barn-och-vänner-schema" på smartaste sätt, så det inte blir sicksack röra av alltihop, måste ju ta reda på hur och var folk befinner sig också....
Ikväll blir det avtackning av högt uppsatt svensk som gjort färdigt sitt uppdrag här, den nytillsatte hälsade vi välkommen för några veckor sedan på ett annat mingelparty.
Nu ska jag in och kolla vad Rozie har strukit, kanske något jag kan ta på mig inför kvällen äventyr !
Ciao !/Tittiluttan

Har fått en favorit-stad i Indien; Mumbai !
Micke skulle till Mumbai i torsdags för möten fredag och lördag, lilla frun som ju gärna vill ut och se sig om i världen fladdrade lite med ögonfransarna och vips fick hon följa med, så det blev torsdag-söndag i storstaden vid havet på Indiens västkust (älskar alla västkuststäder, finns i mina Göteborgska gener :-) !).

Detta är Marin Drive, en otroligt lång gata med strandpromenad heeela vägen, snygg skyline med höa och låga hus blandat, på dagarna och kvällarna var det fullt med folk som promenerade längs med vattnet och satt på muren och blickade ut över Arabiska sjön.
Mumbai, som bytte namn från Bombay 1996, är en megastor stad med officiellt 16 miljoner invånare (hörde en inofficiell siffra på ca 30 miljoner !!) och ca 80.000 taxibilar !
Hade hört innan att staden är (ö)känd för sin kaosartade trafiksituation men den kunskapen kom på skam för så upplevde vi inte alls det hela, trafiken flöt på riktigt bra; med indiska mått mätt, kanske beror det på att autorikshas inte är tillåtna i innerstaden utan bara får köra i förortsområdena...
Dessutom var det häpnadsväckande rent på gator och trottoarer, jag upplever Delhi som mycket, mycket skräpigare.

Detta är Chowpatty beach, som ligger i ena ändan av Marin drive, vårt hotell låg ungefär i mitten av långgatan, på fredagen när Micke var på möte, tog jag mig en promenad hit, laddad med vattenflaska och kamera.
Man avråds bestämt från att bada eftersom vattnet är otroligt förorenat men trots det var det 4-5 grabbar i 8-15 årsåldern som glatt kastade sig i böljan den smutsbruna.
Jag antar att det var hemlösa gatubarn för dom slet av sig alla kläder och tvättade jeans, underströjor, skjortor och strumpor och la ut dom på tork i sanden... dom skrattade och busade med varandra i vattnet och verkade för ögonblicket lyckliga.
Det var ganska mycket folk på stranden, både barn och vuxna som tog av sig skor, rullade upp byxben och höll upp sina sarees och verkade njuta  där de gick barfota i vattenbrynet.

Min "lilla" utflykt tog  ungefär 2 timmar varav kanske en halvtimmes vila och njutning på stranden, mätte på kartan efteråt och konstaterade att jag nog avverkade 7 kilometer i 35 gradig hetta med hög luftfuktighet, inte konstigt att jag var HELT genomsvettig och matt när jag kom tillbaks till hotellet, det var bara att slita av sig kläderna och hoppa in i duschen igen.
Lunchen intog vi på Taj Palace Hotel,
som utsattes för terrorattentat för några år sedan då några idioter tog sig in och sköt ihjäl en massa människor, tror att det var bomber med i bilden också...nåväl, lunchen var jättegod, libanesisk meze med flera varianter på Mickes absoluta favorit; hummus.
Vi hann också med Gateway of India, ett monument nere vid hamnen som uppfördes till minne av den engelske kungen George V´s besök i början av 1900-talet (hoppas jag inte ljuger för mycket nu...)

På kvällen åt vi på en nyöppnad restaurang, "The Table", rekommenderas varmt, god mat, snygg inredning och trevligt middagssällskap, förutom Micke och jag var det Robin och hans 2 indiska vänner.

Lyxen fortsatte, indierna tog med oss till skybaren på Four Seasons, hissen upp till 33:e våningen och sen några drinkar på det, där beblandade vi oss med dom indiska bratsen, högljudd technomusik dunkade ur högtalarna så det var inte så lätt att prata men, men Gin&Tonicen var krispig och god och utsikten fantastisk !

Medans Micke var på nytt möte på lördagen tänkte jag bege mig till Churchgate Station för att beskåda alla "Dabbawallahs"; ett världsunikt yrke.
Dabba betyder box/låda och det hela handlar om lunchdistribuering; ca 5000 dabbawallahs hämtar dagligen upp ungefär 170.000 lunchboxar (som alla ser likadana ut; 3-vånings, 40 cm höga i rostfritt stål med handtag) hemma i hushållen och enbart med hjälp av olika färgkoder hamnar dessa lunchlådor hos sin rätte ägare precis i lagom tid till lunchen. Det sägs att endast 1 av 1 000 000 hamnar fel !! Och de allra flesta av dessa Dabbawallahs är analfabeter, snacka om att man blir imponerad !!
Finns väl inget annat distributionsföretag i världen som klarar den statistiken...
I min lilla sevärdhetsbroschyr stod det att ungefär 12.30 kunde man bege sig till stationen med kameran i högsta hugg, jag klev glatt iväg, låg väldigt nära hotellet så det var apostlahästarna som gällde och vetskap att det skulle bli ny dusch och klädbyte efteråt.
Kom fram i rätt tid till rätt plats men inte såg jag några wallahs inte, frågade en tidningsförsäljare som sa att dom inte jobbade på lördagar, men i detta landet har man lärt sig att fråga flera olika personer om samma sak för om det är så att dom inte vet så vill dom ibland inte erkänna det utan levererar ett svar ungefär vilket som helst...
Nästa sa;  jo dom jobbar på lördagar men kommer inte förrän 14.30, ytterligare en pstod att jag skulle varit där en timme tidigare och en polisofficer inne på stationen sa att dom jobbar lördagar men kan komma närsom helst mellan 11 och 15.
Det märkliga är att 4 av dom 5 människorna jag frågade jobbade bevisligen på stationen i olika tidnings- och dryckeskiosker vilket betyder att dom måste se dessa wallahs ungefär vareviga dag och ändå fick jag 5 helt olika svar... är det inte märkligt så säg !
Efter 45 minuters väntan var jag åter helt genomsvettig och bestämde mig för att dom inte jobbade på lördagar, så jag styrde kosan tillbaks till hotellet och duschen; maybe next time !!
På eftermiddagen var det dax för en guidad biltur, vi ville se victoria Station, där delar av Slumdog Millionaire spelade sin och tvättinrättningen som beskådas från en bro mitt i Mumbai; det är mindre hotell, sjukhus och daghem som skickar dit sin tvätt, allt vaskas för hand och soltorkar enligt ett sinnrikt system där återigen ingen hopblandning sker; helt otroligt !



Efter den guidade turen var vi rätt möra men efter en liten stunds vila på hotellet var det ju dags för middag, vi åt på en känd restaurang som heter "Trishnas" med inriktning på skaldjur, det var dags för lobster och king crab, är man vid havet så är man och i Delhi äter i alla fall inte vi fisk och skaldjur, framförallt inte sedan besöket på Victoria Station där det luktade väldigt mycket fisk om ett gäng frigolitlådor som lastades på tåget för en lång färd i 40-gradig värme till sin slutdestination många timmar senare; en destination som väldigt troligt heter bl a Delhi...
Trishnas låg inte, som vi trodde, vid havet utan på en skum liten bakgata downtown Mumbai, inredningen gick i banagult och blankfernissat trä, riktigt lustigt hur ens föreställningar totalt ostämmer med verkligheten !
Maten var hur som helst jättegod men frågan är om inte efterrätten vann första pris, helt i världsklass;
en skål med Alfonso-mango, enkelt uppskuren i bitar i varsin liten glasskål, inget tillbehör men en gudomlig smakupplevelse !
Efter middagen blev det varsin liten drink på hotellets takterass med lågom ljudnivå på den soulmusik som strömmade ur högtalarna, sen var det taack och godnatt för två tröttmössor !
Summasumarum; en fantastisk helg i en kuststad fylld med vackra hus i kolonialstil och med en sliten charm som tog mig med storm !!
Hit kommer vi åka tillbaks, kanske i oktober, november när temperaturen är lite lägre så att man orkar promenixa omkring och kanske spendera några rupees på shopping, nu var det väl varmt och orken tog slut snabbt vad gäller den sysselsättningen !
Jycken på bilden var en klok vovve som lagt sig på bänken stället för på marken...ser skönt ut eller hur ?

Tjingeling !/Titti

Har idag ägnat mig åt bl a plantering...
En svensk familj som bott här  i Delhi i drygt 2 år åker om några veckor hem till Sverige igen, jag var där och köpte deras inomhusväxter förra veckan.
Deras "housecleaner" packade dom i plastpåsar och vår chaufför åkte och hämtade dom (ja, så funkar det här i detta landet, jag behövde inte lyfta ett finger..).

Frun i familjen ville dock ta med krukorna hem till Svedala, det var därför dom leverrerades kruklösa i påsar...
Släpade in påsarna och ställde dom i duschen i vårt "hänga-tvätt-och-strykningsrum-och förvaringsrum" även kallat "Rozie´s rum" av oss för det är där hon utför sin gudomliga strykning (när hon inte är låååångledig förstås, nu är det en jättehög med skrynkelkläder därinne..)

Efter att dom stått därinne i sina svarta sop-påsar i drygt 40-gradig värme över helgen och ytterligare några dagar insåg jag i dag att om dom skulle ha en möjlig chans till överlevnad så var det bäst att jag tog mig i kragen och införskaffade krukor till dom stackarna, och det i rödaste rappet !
Visste precis vart vi skulle åka för i slutet av januari hittade jag (med hjälp av Richard och bilen förstås) en utomhusmarknad med jättefina krukor, marmorkross och halvädelstenar i lösvikt ca 20 minuters bilresa hemifrån...
Dit styrde vi kosan, men tji fick vi för där såg det ut som om någon startat upp ett mindre stenbrott och inte en kruka i sikte !
Richard frågade en man vart krukmarknaden tagit vägen och förklarade sen för mig att det var "just around the corner"...
Okej svarade jag men tänkte i mitt stilla sinne "precis runt VILKET hörn ?", vi befann os nämligen på en väldans lång raksträcka, men svensk och flexibel som man ju är så fann jag mig "glatt" i en extra 20 minuters bilresa, och till slut svängde vi faktiskt runt ett hörn och sen runt ganska många hörn och kurvor... utan någon skymt av dessa eftertraktade krukor !
Till slut fick jag nog och Richard också för han "erkände" faktiskt att han inte kunde hitta stället.., men okej, då gör vi såhär sa jag med min allra bästa "maám"röst ; vi åker hemåt igen och på hemvägen svänger vi in på en av de många plantskolor som ligger längs vägen och köper några simpla lerkrukor så att mina stackars växter får bo någon annanstans än i sina svarta påsar i duschen...
Vi var rörande överens om att detta var ett ypperligt förslag och styrde kosan mot West End igen, men häpp:
En krukshop, mitt på en annan lång raksträcka någonstans i Delhi, hurra, hurra, hurra och svett och pust och stön i 45-gradig värme.
Men vem är väl jag att klaga, som klev ur en bil med AC´n på full speed, valde 4 krukor och fick ytterligare 2 något mindre som växel tillbaks på de 3 st 500 rupeesedlar jag lämnade fram till kvinnan som jobbade där hela dagen lång i denna hetta, för att inte tala om de två mindre barnen eller tonårstjejen:
Åh såna fantastiskt söta flickor som, om världen varit rättvisare och vackrare på många sätt, inte skulle behöva tillbringa dagen utomhus i brännande sol på en dammig vägkant utan gå i skolan, ha skor och rena kläder på sig och äta skollunch ungefär vid den här tiden..

Man får tänka som så; att genom att jag köpte mina krukor där så har dom åtminstone tjänat ihop lite pengar idag och kan, förhoppningsvis, äta sig mätta kanske både idag och imorgon (men det gör lite ont i hjärtat, det gör det, när man tänker på hur det är beskaffat här i världen)
Ägnade mig sedan åt nyplantering av växterna, inne i det lilla badrummet, hade inte ens förstånd nog att sätta på AC´n i rummet utan svettades och stönade och blev alldeles vimmelkantig av att sitta på huk därinne i bastun och försöka smula sönder stenhårda lerjordkokor till planteringsbar jord..

Kanske var omedveten solidaritetskänsla med flickorna och kvinnan som fick mig att inte trycka på fjärrkontrollen till AC´n, men inte tusan hade det hjälpt dom om jag svimmat i badrummet, slagit skallen i marmorgolvet, fått en sårskada med massa indisk jord i, blivit tvungen att raka bort en massa hår och sy 6 stygn och haft huvudvärk och dubbelseende i två veckors tid, nä jag tror inte dom hade fått mer svalka, skolgång eller mat för det så jag ädrar mig; det var inte solidaritet det var ren och skär glömska !
Växterna verkar i allafall väldigt välmående i sina vackra krukor i vardagsrummet....
Grönt är skönt!/Titti

Har idag (efter yogan, såklart !) varit på studiebesök på Indiens största sjukhus; AIIMS = All India International Medicine of Science.
AIIMS är också Indiens största traumacenter med massa specialistkliniker.
Vi var och tittade på installationen av en ny strålkniv; gammastrålkniv som används för att stråla bort tumörer från halsregionen och uppåt. Installationen görs av ett svenskt företag som heter Elekta och Johan som jobbar där guidade oss, tack för det Johan!
Hela besöket började dock med lunch på en sydindisk restaurang i Haus Khaz med enbart vegetariskt på menyn, vilket passade mig alldeles utmärkt, fast jag inte är vegetarian; hela Indien är ett eldorado för vegetarianer !

Kokosris med tillhörande kokosröra och det gul-bruna är "Dal"; linsgryta dock mer som mixad linssoppa denna gång. Det hela smakade alldeles förträffligt gott och betingade det facila priset av 90 rupees dvs ca 13 kronor, okej pris för en lunch !
Sen var det dax att fara mot storsjukhuset och strålknivsenheten...

Själva enheten väger ungefär 20 ton, dom kan göra upptill 10 behandlingar per dag, fast just nu ligger ju verksamheten nere 2-3 veckor innan allt är på plats...
Där inne var det fullt med folk, man kan fråga sig vad alla gjorde där egentligen för man såg inte så mycket aktivitet, inte bland hantverkarna i alla fall..

Lite borrande såg jag, han till vänster jobbar med att peta in 2 lösa, skalade sladdändar i ett uttag, han i mitten gör ? och han till höger borrade litegrann...

"Peta-in-sladdändar-i-uttag mannen i närbild...

Han verkar inte tycka att han har världens roligaste jobb direkt...but a man´s got to do what a man´s got do...
Vi fick oss en mycket proffsig och tydlig demo av systemet av Johan;

Vilken fantastisk uppfinning, att med så stor precision kunna stråla bort tumörer inne i hjärnan med endast lokalbedövning för att borra fast ramen mot skallbenet, efter det tar behandlingen upp till 20 minuter, känns absolut ingenting och patienten reser sig upp och går direkt efteråt, imponerande !

Utanför höll man också på att fixa och dona litegrann, bl a en ny tegelmur;

samt lite målningsarbeten, personligen tycker jag bambustegarna är väldigt snygga, något att ha i sovrummet eller badrummet och hänga kläder eller handdukar på...

Här kommer en bild på själva strålknivsenheten, innan skyddskåpa mm är på:

Helt fascinerande att se supertoppmoderna högspecialiserade utrustningar monteras med hjälp av sladdändar-i-uttaget-borrar och bambustegar; Incredible India, jag säger bara det !

Utanför, på gatan, mötte vi 2 glada, glassätande doktorer;

Mitt nästa mål är att skaffa en kontakt som kan få in mig på själva akutmottagningen på AIIMS, det tycker jag skulle vara otroligt intressant ! Någon därute i cyberrymden som känner nån som känner nån som...?
Nähä, ja då får jag väl fixa det själv ...
Hoppas att han som klev ur dessa inte glömmer dom när han ska hem från jobbet i kväll, eller att dom står kvar och väntar på honom när han kommer åter i morgon bitti..

Ha en bra tisdagskväll, vi hörs ! Kramen/Tittilina

Indien är verkligen ett land av kontraster och hierarkier, folk bor, bokstavligen, på gatan och de som har mycket pengar bor i "palats" med tjänstestab.
 
Däremellan finns naturligtvis olika låg- och medelklasser.. 
Man ser folk, inte sällan hela familjer, som bor under broar eller på byggarbetsplatser; tvätten hänger på tork mellan betongpelare och bambustegar och halvnakna barn springer omkring påpassade av (något) äldre syskon eller grannbarn medans föräldrarna arbetar. Männen kan befinna sig någon våning upp spikandes och hamrandes medans kvinnorna, iklädda sarees, bär tegelstenar eller sand i skålar på huvudet och "hantlangar".


Däremellan finns naturligtvis olika skikt och hierarkin är tydlig även inom det som vi tycker är ungefär "samma" nivå t ex är det stor skillnad på en autorickshaförare och en chaufför som vår.
Lika väl är det skillnad på en autorickshaförare och ett cykelbud, och nu pratar vi om en som trampar en oväxlad cykel med en last av armeringsjärn, gasoltuber, möbler, kylskåp eller något annat tungt och otympligt.

Det sorgliga är att de som har det lite "finare" chaufförsjobbet inte är speciellt trevliga mot den som kör autoricksha och autorikshaföraren är inte speciellt trevlig eller hänsynsfull mot cykelföraren, som cyklar med en last så tung att man inte kan förstå att han orkar trampa runt pedalerna, det är inte så att den stora, fina bilen saktar in och släpper förbi; nej man tutar och mer eller mindre tvingar den andra att flytta på sig eller väja om den inte ska bli överkörd..

På restauranger är det inte ovanligt att det är de indiska gästerna som är otrevligast, snorkigast och mest oförskämda mot sina (indiska) medmänniskor som arbetar som servitörer och servitriser...
När vi var i Goa och satt på Baltons Beach-shack pratade vi om detta med de indier som jobbade där; supertrevliga Pawan bl a, de sa spontant att det är indier som är de absolut värsta kunderna; på något sätt är det som om dom måste markera sin överlägsenhet i fråga om pengar genom att bete sig värsta sortens divor, har man råd att gå på restaurang är man förmer än de som jobbar där och måste följaktligen sätta personalen på plats...? Ja, jag förstår inte...
Slickar uppåt och sparkar neråt...

Vi har varit hemma hos indiska bekanta; jättetrevliga, snälla, sociala, hjälpsamma människor som bor i riktigt fint område i stort hus och med fyra anställda i sitt hushåll. Jag kan tala om att våra bekanta (mest frun faktiskt, men så är det ju också hon som är ansvarig för hushållet och tjänstefolket..) satt på rumpan i soffan och ropade på sina anställda att komma in och servera än det ena än det andra, om jag kommer ihåg rätt så klappade hon uppfodrande i händerna vid några tillfällen. Det var också ett helt annat tonfall i hennes röst när hon pratade med oss och när hon sa något till någon ur personalen...

Frågan är då; ska jag starta en diskussion, ifrågasätta, bli förbannad ?
Det skulle betyda att jag skulle vara upprörd massvis med gånger varje dag, t ex varje gång vår chaufför kör mig någonstans, eller är det helt enkelt så att man måste bestämma sig för att inse att det är otroligt stora skillnader mellan min svenska uppfostran och mina värderingar och den indiska folksjälen och acceptera att det är så;
dock utan att nödvändigtvis tycka att det är rätt och riktigt.
Jag tycker ju inte det är okej, men jag kan inte ändra ett väl rotat system, dock bestämmer ju jag själv hur JAG vill bete mig mot mina medmänniskor, vare sig dom är svenskar eller indier, lyxlirare eller tegelbärare...

Känns som om man landat lite i Indien nu och börjat fundera lite på hur samhället faktiskt fungerar och VARFÖR det fungerar som det gör..
Mer tankar och funderingar kommer, var så säkra !
Nu tar jag av mig funderar-hatten och önskar trevlig söndag, tjing!/ Titti

Svenska Handelskammarens Vårbal 2011 är nu avklarad, riktigt rolig fest på flott hotell (Claridges) här i Delhi !
Laxrullar till förrätt och fisk med sparris och potatispuré efter det; svenska smaker; åh, så gott !
Sång, tal och massa skratt och skoj och därefter dans och mera babbel och umgänge !
Jag bar min saree för allra första gången, den satt på plats hela kvällen, kände mig så säker på draperingen och trygg av de 4 säkerhetsnålar som var placerade på höft och axel att jag inte ens tog med mig en backup-klänning..
Hade beställt tid för "saree-draping" på en spa salong i Basant Lok, man pröjsade 300 rupees och fick två små korta tösabitar som virade in en och fäste säkerhetsnålarna dess rätta ställen, hur smidigt och bra som helst !
 Visst för jag mig bra, tycker det ser ut som om jag har saree på mig i parti och minut, som om jag precis kommit hem efter en liten shoppingrunda :-)..

Ofixad i håret och ingen makeup ännu, dom tittade lite bekymrat på mig på spa-salongen när jag var färdigklädd och såg ut som hej-kom-o-hjälp-mig i håret, alldeles osminkad och rödbränd i ansiktet efter några timmar vid poolen..och naturligtvis hade jag kunnat beställa tid för håruppsättnng också, men så långt tänkte ju inte jag; maybe next time :-)..
Nåja , en annan är ju van att fixa sånt själv så efter en sejour framför badrumsspegeln var jag klar för kvällens festligheter, då var även Mr Spirit dressed for success:
My god, vilket snyggt och vackert par, jag säger då det ! Lägg märke till Mickes fantastiska snabelskor, så coola !
Igår var vi följaktligen lite trötta och då var det jätteskönt att åka till Hyatt och solstola och poola några timmar, men sen åkte vi och hämtade en annan SAAB-Micke som kommit tidigt på morgonen och ska vara här en vecka, vi åkte en liten tur i Delhi; India Gate, Chandi Chowk (Old Delhi) och Connaugt Place, strosade nere i Palika Basaar; där man kan handla ungefär precis vad som helst och kommersen är minst sagt livlig; allt för att han skulle få en första blick av Indien och Delhi !
Efter en mycket god middag på thai-restaurang var både han och vi nöjda med dagen och kvällen; avsläppning på hans hotell och sängläge för Sahlbergarna, oh så skööönt !

Richard, vår chaufför, är tillbaks på jobbet efter sin krock i tisdags kväll..
Det här är dock våran bil; en Mahindra Scorpio och Richards stolthet ! Han är kung bland SAAB´s chaufförer p g a bilen !
Hans egna bil är dock död nu, en liten röd plåtlåda som han sparade i 4-5 år för att kunna köpa, sorgligt..Det var en "SAAB"; för han hade klistrat fast 10 centimeter höga bokstäver på bakrutan.

Det var en lastbil som prejade honom av vägen så att bilen for in i ett träd, han blev medvetslös och vaknade upp på sjukhuset dit polisen hade kört honom, man ringer inte ambulans för en sån sak inte..
Dessutom rymde han från sjukhuset berättade han för mig idag, det var ett "Government Hospital" och han menar på att där får man ingen god vård så han for hem, ringde oss 01.47 på natten för att berätta vad som hänt och nästa dag åkte han till ett annat sjukhus och sydde knät..
Summan av kardemumman blev 3 stygn på ena knät och hemma-vistelse tills idag, snacka om att han hade änglavakt, jag fick se foton på "SAABen" och den var rejält intryckt och tillbucklad i fronten..

För övrigt har jag precis kommit hem från Yoga-pass nummer 4; det är jättekul och alldeles otroligt fysiskt krävande!  Att köra crosstrainer och rycka i apparater på gymmet kommer inte ens i närheten av hur jobbigt yogan är, både benen och magmusklerna skakar så att man både känner och ser dom stackars musklernas kvidande och darrande... Dumble dog, child´s pose, hannyman, shoulder-stand, the fish, the warrior och massa andra postitoner och ställningar där man böjer och sträcker armar och ben åt alla håll och kanter !
Jag som alltid ansett att yoga är lite halvmesigt och alldeles för långsamt för mig, nu är det annat ljud i skällan minsann ;-)
Ashtanga Vinyasa heter den sortens yoga som jag ägnar mig åt, har förstått att det finns massa olika tekniker.

Kan tala om att det, än så länge, funkar alldeles utmärkt att var maidlös; ganska mysigt att i maklig takt våttorka golven (som jag gjorde i fredags) samt dammtorka lite, som jag gjort idag...En tvätt är tvättad och en diskmaskin diskad, dock tänker jag förhala strykningen i det längsta för det är så himla tråkigt..
Micke har gaaanska många välstrykna skjortor att välja mellan och vi ska nog överleva att inte trosor, strumpor och kalsonger läggs in på sängen i små prydliga, välstrukna paket....tror jag i alla fall...

Eftersom jag har hemmet för mig själv och det är drygt 40 grader ute strosar jag nu omkring i trosor och t-shirt och försöker bestämma mig för om jag ska lägga mig i ett air conditioning-svalt sovrum och läsa lite eller om jag ska baka majsbröd, kommer såklart hinna båda, men vilket gör jag först...det är tydligen dagens stora fråga, jag tror jag tar en kopp kaffe medans jag funderar och kommer fram till ett vettigt och väl genomtänkt beslut !

Ha det allra bäst!/ Titti