..."Very short hair madame...very slow growing madame..." Tack då ;-) !
Har idag varit på mitt fjärde frisörsalongsbesök i detta landet...
Slitet, torrt barr med utväxta slingor i gör ingen lyxfru (eller hårt arbetande make..?) glad, så nu var det hög tid för ett besök på "Madonna" som en av minst två frisör/skönhetssalonger på Basant Lok heter.
Var där för två veckor sedan för att få mina prinsesskrullidutter inför stora vigselceremoni-kvällen på det överdådiga fyradagars indiska bröllopet vi bevistade, men idag var det klipp och slingor som gällde.
Att gå till frisören i Sverige är hur mysigt som helst i jämförelse !
Det är oftast lugnt och skönt, man pratar lite med sin frisör om hur man tänkt sig det hela, man får möjlighet att plöja igenom alla dessa "Se&Hör", "Hänt i vecka" m fl som de flesta av oss hävdar att vi ALDRIG skulle köpa och förfasar oss över hur de ljuger i rubrikerna för att locka köpare och hur sensationslystna de är och hur mycket skit och skräp som står där i, men som vi (i alla fall jag, girigt suktande efter smaskiga avslöjanden..) kastar oss över vid varje tandläkar- eller frisör besök.
Kan till och med tänka mig att komma lite tidigt sådär bara för att få suga i mig alla dessa bokstäver och osanna rubriker..
Sen är liksom hela besöket lugnt och fridfullt, man småpratar litegrann och får en kopp kaffe alternativt thé; i frisörutbildningen ingår att "prata med kunden", ingen religion och ingen politik, det är big no-no.
Vissa frisörer är rena skvallercentralerna och dom försöker med alla medel luska ur en vart man varit på semestern, om grannarna haft något fuffens för sig och de delar gärna med sig av alla andra kunders avslöjanden...
Så icke i detta landet där jag bor.
Salongen är inte stor till ytan men nog har dom lyckats knö in 16 frisörstolar och fyra schamponeringsstolar, imponerande måste jag säga.
Det är nästan alltid fullt med kunder samt några som väntar på drop-in eller bara är med som sällskap, vad vet jag ?
Sexton kunder plus kanske 7 som sitter på stolar längs väggen, därtill kommer sexton "frisörer" samt lika många fönhållare/assistenter samt några som sysslar med "threading" och nagelmålning mitt upp i alltihopa. Ah, höll på att glömma, i receptionen som är en 2 meters disk med kortdragare, dator och bokningsblock huserar fyra personer till, när de inte är ute i lokalen och vandrar omkring litegrann, på måfå.
Detta gör alltså minst 60 personer på en yta av kanske 100 kvadrat, det är folk precis överallt !
Minst tio fönar är konstant igång samtidigt, personalen pratar och diskuterar med varandra mest hela tiden och då inte med sin närmsta kollega utan gärna med en eller flera andra (samtidigt nota bene!) som helst ska befinna sig i andra änden av lokalen..
En kakafoni av ljud och röster, hela tiden..
Jag beställde "highlights" och då var det ingen diskussion om på vilket sätt, hur många eller vilken ljus kulör jag hade tänkt mig utan dom svepte in mig i ett skynke och blandade till sin blekningssmet och skred till verket.
Det blev folieslingor för det hade han, frisören, bestämt. Visst skulle jag kunna sätta ner foten och börja ifrågasätta, diskutera kulörer osv, men samtidigt tycker jag att det är lite kul att dom har sin bestämda uppfattning. Brukar tänka att går det åt helvete så klär jag säkert i snagg också :-) !
För två veckor sedan när det var håruppsättning så suckade dåvarande frisören över min begäran om prinsesslockar och konstaterade att jag hade "Ah, very short hair madam, very short.." Idag frågade nuvarande när jag gjorde slingor senast.
"About five months ago, I think.." svarade lilla jag.
"Ah, very slow growing hair, madame.." suckade han och himlade lite med ögonen samtidigt som han lyfte en hårslinga och granskade den kritiskt och lite besviket sådär.
(Jaha, ursäkta mig då, ledsen över att det är så långsamväxande..)
Vad svarar man?
Måste bara skriva och berätta, som en liten parentes bara, om när jag var på en av de andra skönhetsalongerna på torget för några veckor sedan, då var de pedikyr som gällde.
(Ja, som medföljande lyxfru så gör man manikyr och pedikyr emellanåt, ett sätt att fördriva några timmar och få lite omväxling mot yogan, barnhemsbesöken, shoppingen, Svenska skolan och luncherna..).
Har varit där flera gånger och minst fyra gånger har samma kille, Mr Ratan, filat, skrubbat och lackerat.
Denna gången "upptäckte" han plötsligt mitt födelsemärke som jag har på insidan av höger stortå ! Han satte fingret på den bruna fläcken, tryckte till ordentligt och tittade upp på mig med stora, mörka, indiska, runda ögon och utbrast; "Madame !!", "Look!" "Pain ???"
Varpå jag tittar tillbaks med mina svenska, blåa och svarar stillsamt: "Wha-at?"
Är 46 år och märket har alltid, alltid funnits där, alltid sett likadant ut och Mr Ratan har fixat med mina fyrtioettor flera gånger, men nu, plötsligt, var det som om han upptäckt Amerika...
Nåväl, jag förnekade "pain", log lite nådigt och sa "It´s okey.."
Tillbaks till Madonna.
Det är inget lull-lullande med kunderna inte, ingen som frågar om man är håröm eller om det känns okej, nä fram med kammen och på´t! bara. Varje folieslinga "daskades" fast mot huvudet, lite snärtigt med kammen och med eftertryck.
Fick visseligen förfrågan om jag ville ha kaffe eller the under verkningstiden, "Ah, coffee, please" och efter en längre stunds väntan kom en kopp kaffe på indiskt vis med lite kaffe, mycket mjök och rikligt med socker...
(Starkt, en skvätt mjölk och inget socker, tack)...
Till schamponeringen, ner i stolen, huvudet bakåt och sen drogs foliearken bort, det blir rätt kletigt därunder och känns ganska ordentligt om man drar bort istället för att packa ur varje slinga.. Nå, jag överlevde det också, dessutom var han inbegripen i en livlig diskussion med någon annan så att påkalla hans uppmärksamhet hade inte varit så lätt...och en annan är ju mild till sinnelaget och vill inte störa ;-) !
Tillbaks till en helt annan plats i lokalen, ty nu var "min" plats upptagen av en indiska matrona som papiljottades för brinnande livet. Dock samma frisör som börjat slinga som nu tog sig an klippningen och jag fick faktiskt en förfrågan om hur jag hade tänkt mig det hela !
Klippte gjorde han bra, jag är nöjd med både färg och form!
Om jag för två veckor sedan klev ut som en lockig prinsessa stegade jag idag ut betydligt mer drottninglik, välfönad, allt böjt inåt, ladylike om man säger så.
Alla som känner mig vet ju att ladylike är det sista man kan beskriva mig som, så det var med tillkämpat lugn jag log mot frisören, lämnade dricks, betalade i receptionen, tryckte fast solglasögonen och gled fram längs Basant Loks gatubeläggning, mot en välbehövlig cappuccino (inget socker..) på "Gloria Jeans coffeeshop"
Tja, vad kan man mer tillägga ?
TII, kanske...This Is India !
Håll huvudet högt, smile and wave, baby, smile and wave/ Titti
Slitet, torrt barr med utväxta slingor i gör ingen lyxfru (eller hårt arbetande make..?) glad, så nu var det hög tid för ett besök på "Madonna" som en av minst två frisör/skönhetssalonger på Basant Lok heter.
Var där för två veckor sedan för att få mina prinsesskrullidutter inför stora vigselceremoni-kvällen på det överdådiga fyradagars indiska bröllopet vi bevistade, men idag var det klipp och slingor som gällde.
Att gå till frisören i Sverige är hur mysigt som helst i jämförelse !
Det är oftast lugnt och skönt, man pratar lite med sin frisör om hur man tänkt sig det hela, man får möjlighet att plöja igenom alla dessa "Se&Hör", "Hänt i vecka" m fl som de flesta av oss hävdar att vi ALDRIG skulle köpa och förfasar oss över hur de ljuger i rubrikerna för att locka köpare och hur sensationslystna de är och hur mycket skit och skräp som står där i, men som vi (i alla fall jag, girigt suktande efter smaskiga avslöjanden..) kastar oss över vid varje tandläkar- eller frisör besök.
Kan till och med tänka mig att komma lite tidigt sådär bara för att få suga i mig alla dessa bokstäver och osanna rubriker..
Sen är liksom hela besöket lugnt och fridfullt, man småpratar litegrann och får en kopp kaffe alternativt thé; i frisörutbildningen ingår att "prata med kunden", ingen religion och ingen politik, det är big no-no.
Vissa frisörer är rena skvallercentralerna och dom försöker med alla medel luska ur en vart man varit på semestern, om grannarna haft något fuffens för sig och de delar gärna med sig av alla andra kunders avslöjanden...
Så icke i detta landet där jag bor.
Salongen är inte stor till ytan men nog har dom lyckats knö in 16 frisörstolar och fyra schamponeringsstolar, imponerande måste jag säga.
Det är nästan alltid fullt med kunder samt några som väntar på drop-in eller bara är med som sällskap, vad vet jag ?
Sexton kunder plus kanske 7 som sitter på stolar längs väggen, därtill kommer sexton "frisörer" samt lika många fönhållare/assistenter samt några som sysslar med "threading" och nagelmålning mitt upp i alltihopa. Ah, höll på att glömma, i receptionen som är en 2 meters disk med kortdragare, dator och bokningsblock huserar fyra personer till, när de inte är ute i lokalen och vandrar omkring litegrann, på måfå.
Detta gör alltså minst 60 personer på en yta av kanske 100 kvadrat, det är folk precis överallt !
Minst tio fönar är konstant igång samtidigt, personalen pratar och diskuterar med varandra mest hela tiden och då inte med sin närmsta kollega utan gärna med en eller flera andra (samtidigt nota bene!) som helst ska befinna sig i andra änden av lokalen..
En kakafoni av ljud och röster, hela tiden..
Jag beställde "highlights" och då var det ingen diskussion om på vilket sätt, hur många eller vilken ljus kulör jag hade tänkt mig utan dom svepte in mig i ett skynke och blandade till sin blekningssmet och skred till verket.
Det blev folieslingor för det hade han, frisören, bestämt. Visst skulle jag kunna sätta ner foten och börja ifrågasätta, diskutera kulörer osv, men samtidigt tycker jag att det är lite kul att dom har sin bestämda uppfattning. Brukar tänka att går det åt helvete så klär jag säkert i snagg också :-) !
För två veckor sedan när det var håruppsättning så suckade dåvarande frisören över min begäran om prinsesslockar och konstaterade att jag hade "Ah, very short hair madam, very short.." Idag frågade nuvarande när jag gjorde slingor senast.
"About five months ago, I think.." svarade lilla jag.
"Ah, very slow growing hair, madame.." suckade han och himlade lite med ögonen samtidigt som han lyfte en hårslinga och granskade den kritiskt och lite besviket sådär.
(Jaha, ursäkta mig då, ledsen över att det är så långsamväxande..)
Vad svarar man?
Måste bara skriva och berätta, som en liten parentes bara, om när jag var på en av de andra skönhetsalongerna på torget för några veckor sedan, då var de pedikyr som gällde.
(Ja, som medföljande lyxfru så gör man manikyr och pedikyr emellanåt, ett sätt att fördriva några timmar och få lite omväxling mot yogan, barnhemsbesöken, shoppingen, Svenska skolan och luncherna..).
Har varit där flera gånger och minst fyra gånger har samma kille, Mr Ratan, filat, skrubbat och lackerat.
Denna gången "upptäckte" han plötsligt mitt födelsemärke som jag har på insidan av höger stortå ! Han satte fingret på den bruna fläcken, tryckte till ordentligt och tittade upp på mig med stora, mörka, indiska, runda ögon och utbrast; "Madame !!", "Look!" "Pain ???"
Varpå jag tittar tillbaks med mina svenska, blåa och svarar stillsamt: "Wha-at?"
Är 46 år och märket har alltid, alltid funnits där, alltid sett likadant ut och Mr Ratan har fixat med mina fyrtioettor flera gånger, men nu, plötsligt, var det som om han upptäckt Amerika...
Nåväl, jag förnekade "pain", log lite nådigt och sa "It´s okey.."
Tillbaks till Madonna.
Det är inget lull-lullande med kunderna inte, ingen som frågar om man är håröm eller om det känns okej, nä fram med kammen och på´t! bara. Varje folieslinga "daskades" fast mot huvudet, lite snärtigt med kammen och med eftertryck.
Fick visseligen förfrågan om jag ville ha kaffe eller the under verkningstiden, "Ah, coffee, please" och efter en längre stunds väntan kom en kopp kaffe på indiskt vis med lite kaffe, mycket mjök och rikligt med socker...
(Starkt, en skvätt mjölk och inget socker, tack)...
Till schamponeringen, ner i stolen, huvudet bakåt och sen drogs foliearken bort, det blir rätt kletigt därunder och känns ganska ordentligt om man drar bort istället för att packa ur varje slinga.. Nå, jag överlevde det också, dessutom var han inbegripen i en livlig diskussion med någon annan så att påkalla hans uppmärksamhet hade inte varit så lätt...och en annan är ju mild till sinnelaget och vill inte störa ;-) !
Tillbaks till en helt annan plats i lokalen, ty nu var "min" plats upptagen av en indiska matrona som papiljottades för brinnande livet. Dock samma frisör som börjat slinga som nu tog sig an klippningen och jag fick faktiskt en förfrågan om hur jag hade tänkt mig det hela !
Klippte gjorde han bra, jag är nöjd med både färg och form!
Om jag för två veckor sedan klev ut som en lockig prinsessa stegade jag idag ut betydligt mer drottninglik, välfönad, allt böjt inåt, ladylike om man säger så.
Alla som känner mig vet ju att ladylike är det sista man kan beskriva mig som, så det var med tillkämpat lugn jag log mot frisören, lämnade dricks, betalade i receptionen, tryckte fast solglasögonen och gled fram längs Basant Loks gatubeläggning, mot en välbehövlig cappuccino (inget socker..) på "Gloria Jeans coffeeshop"
Tja, vad kan man mer tillägga ?
TII, kanske...This Is India !
Håll huvudet högt, smile and wave, baby, smile and wave/ Titti
...Titti, Tatta, Totti...
Alla redan den 23 november, kan någon förstå hur tiden bara rusar iväg ?
Inte jag i alla fall.
Nu har vi bott i Indialand i ganska exakt 11 månader!
Känns som jättelång tid och samtidigt; swoosch har det bara sagt och snart ett år har passerat sedan vi satt på Arlanda och blev utlandssvenskar...
Jag önskar att jag hade varit förutseende och präntat er sisådär 20 frågor till mig själv av typen; vad tänker du när du ser alla fattiga, beskriv Indien med tre ord, nämn det bästa respektive sämsta med att ha maid och chaufför, hur känns det att vara medföljande, vad gör du en helt vanlig tisdag, hur många indiska måltider har du ätit senaste månaden, hur många ord/meningar på hindi kan du, vad är det bästa med Indien, vad är mindre bra o s v i samma stil...
Tänk om jag gjort det och så besvarat dessa frågor en gång per månad, utan att få läsa föregående månaders svar. Hur intressant hade inte det varit !?
Att i efterhand kunna läsa sig till sin egen förändring, hur ens tankar och synsätt och, framförallt, beteende förändras över tid och efter acklimatisering!
Men nu var det ju inte sådana här djupa funderingar jag hade tänkt ägna mig åt utan, som vanligt, lite mer lättsamt, skryt över alla fantastiska inköp jag gör, hur billigt mycket är och hur duktig jag är som sparar så mycket kosing åt det Sahlbergska hushållet genom att utföra sådan otroligt bra och livsnödvändig shopping...
Var häromdagen på Pragati Maidan, som är ett jättelikt mässområde här i Delhi. Just nu pågår International Trade Fair 2011 och det kunde ju inte missas.
Inträdet kostade 40 rupees (6 spänn, helt enkelt) och dom tar in 100.000 besökare sedan stängs grindarna för insläpp. Dom har tvingats stänga för insläpp flera dagar i rad.
Var kommer alla människor ifrån, över hundratusen personer som har tid att gå på mässa, mitt i veckan !
Jobbar inte folk ?
Hade väl inte direkt tänkt att handla något, men Tatta hon ville handla hon! (Otroligt skönt att ha fått ett alter ego att skylla på, den där Tatta är inte riktigt klok ibland, gör precis vad som faller henne in...)
Vi hann väl knappt in i första jättelika utställningshuset förrän hon hade cashat upp för en mörkrosa pläd som hon påstod att hennes soffa inte kunde leva utan..
Det var otroooligt mycket folk men så är det ett gigantiskt område också så på något vis blev det inte supertrångt utan bara många människor överallt.
Gick runt där några timmar och så var det en i sällskapet som ville kika på mattor av kelim- och andra fina sorter...
Och vips hade Tatta handlat, inte bara en utan två stycken mattor !!!
Men jag säger ingenting om det, tycker hon valde bra för visst är dom vackra ! Dessutom såg det lite naket ut på golvet i vårt jättevardagsrum, och nu kommer vintern och då är det inte skönt med iskkalla marmorgolv.
Sen åkte vi därifrån ty hungern rev och slet i våra kroppar, det är inte bara sjön som suger, nä man blir riktigt blodsockerfattig och lysten på mat av all shopping !
Blev italienskt till senlunch den dagen; ravioli med fyllning av pumpa och sås gjord på grädde, spenat och gorgonzola. En kall Kingfisher till det och så var man nöjd med den dagen...
Sedan förra tangentklickandet har jag hunnit med yoga x 2, gymträning x 1, middag på restaurang x 1, middag hos vänner x 1, massage x 1, tokfyndat Desigual-klänningar på Sarojini (6 st) x 1, fikat på Basant Lok x 1, plus lite annat smått och gott, som förmodligen inte var så himla viktigt eftersom jag redan glömt allt jag hunnit med..
Mr Spirit sköter sig han också, jobbar och reser som en tok tycker jag. Just idag har han farit iväg till Mumbai för vidare befordran till Hyderabad sent ikväll och landar in på fredag kväll; som att åka till London över dagen för att sedan svischa vidare till Frankfurt, att ha Indien som arbetsfält är som att vara hela Europa till lags.
Han drar in kosingen och radarparet Titti och Tatta gör sitt bästa för att se till att sedlarna inte klibbar fast i plånboken...
Aha, nu kom jag på det! På söndag är det ju första advent, inte för att man har ens den allra minsta lilla julkänsla men mitt undermedvetna måste varit på alerten för just idag, på denna dagens lilla shoppingtur förälskade jag mig i denna sötnos-stake;
Visst är den fin, very Swedish om man säger så! Ni lägger väl märke till de frodiga, saftigt gröna blad som sticker fram vid sidan av staken, det är lilla fru Sahlbergs egenodlade basilika som nu vuxit sig hög och fin.
Mmm, har man gröna fingrar så har man ;-) !
Hanna-loppan är fortfarande kvar i Indien, deras rundtur började för precis en månad sedan och tog slut i Goa den 6 november, men där blev dom liksom kvar... Även hon har hunnit med en släng av Dengue-feber (troligtvis) men mår nu helt bra, dom solar och badar och far till olika städer på en- eller tvådagars besök men sladdar tillbaks till Goa hela tiden. Nu låter jag lite gnällig men det är inte meningen, är superglad för att dom har det så bra, soligt, varmt och skönt med härliga dopp i havet däremellan. dom kommer tillbaks till Delhi den 7 december. Först hade dom tänkt ta tåget tillbaks men efter att ha åkt nattåg från Rajastahn till Mumbai under endast en natt var dom inte så sugna på att åka tre-dygns tåg från Goa till Delhi. Nu blir det flyget istället.
Fanny-filifjonkan går hemma i Göteborg och är, tillsammans med Erik, laddad till tusen, vaccinerar sig och funderar över packning... Den 6 januari dimper dom ner i delhi för ett halvår med (svär)mor och (svär)far, ska bli alldeles, alldeles underbart ! Samma dag men några timmar senare kommer så också min kära storasyster-yster hit; blir kanonkul !!!
Sen väntar fler roliga besök under våren, mer om det när det närmar sig !
Men, roliga saker händer tidigare, mycket tidigare än så för om bara två och ett halvt dygn landar Anette och Micke; räknar timmarna till lördag morgon 07.40 :-) !
Har idag suttit och försökt plita ner ett schema på allt, allt som vi ska hinna med, blir inte mycket vila då inte!
Har fått in några vilotimmar på deras bägge onsdagar mellan 15 och 17.30, när jag har Svenska skolan...
Vi ska ju dock en lånhelg till Goa och då är det sol, pool, stol och hav som gäller. Dessutom ska vi träffa Loppan och hennes gäng där nere, så att hon får krama om sina extraföräldrar litegrann !
Vädret i Delhi är just nu, temperaturmässigt, mycket behagligt; svensk sommarvärme på dagtid men betydligt svalare på morgnar, kvällar och nätter. Betyder en liten kofta på kvällen och ork att vara utomhus på dagtid, underbart. Vad som inte är lika underbart är att det nu är ganska mycket inversion, avgaserna hamnar under lock så att säga. Lite disigt vissa dagar, men det är smällar man får ta.. Såhär ser det ut en alldeles vanlig dag. Utsikten är från Mr Spirits kontor en eftermiddag i slutet av november:
Just det på tal om rubriken, ha ha man säger ju att kärt barn har många namn...India must love me ;-) !
På sjukhuset blev det Tatta av ett bokstaverat, textat Titti och när jag ringde Olive´s för att boka bord i slutet av förra veckan bokstaverade jag också T, i double t, i eftersom Sahlberg är så knöligt att få rätt i detta landet.
Dom andra kom lite före oss dit och hävdade bestämt att det väntade ett bokat bord i namnet Sahlberg, till slut provade dom med Titti istället eftersom dom visste att det var jag som bokat men nope inget bord i det namnet.
Däremot fanns det ett bord för 7 personer i namnet Totti, kunde det stämma ?
Ja, i detta landet stämde det mycket riktigt!
TII = This Is India, nyligen myntat uttryck som stämmer om man säger det med en typisk indisk sidledesrörelse av huvudet..
Men hörni, nu blev det sådär många bokstäver igen, ibland känns det som om jag skulle kunna fylla sida efter sida med egentligen ingenting viktigt utan bara vardagligt och massa utfyllnad däremellan.
Inte konstigt att det blir mycket skrivet, vi är ju för sjutton 3 stycken som ska ha sitt sagt..
Kram och var rädda om varandra och er själva! <3/ Titti-Tatta-Totti
Inte jag i alla fall.
Nu har vi bott i Indialand i ganska exakt 11 månader!
Känns som jättelång tid och samtidigt; swoosch har det bara sagt och snart ett år har passerat sedan vi satt på Arlanda och blev utlandssvenskar...
Jag önskar att jag hade varit förutseende och präntat er sisådär 20 frågor till mig själv av typen; vad tänker du när du ser alla fattiga, beskriv Indien med tre ord, nämn det bästa respektive sämsta med att ha maid och chaufför, hur känns det att vara medföljande, vad gör du en helt vanlig tisdag, hur många indiska måltider har du ätit senaste månaden, hur många ord/meningar på hindi kan du, vad är det bästa med Indien, vad är mindre bra o s v i samma stil...
Tänk om jag gjort det och så besvarat dessa frågor en gång per månad, utan att få läsa föregående månaders svar. Hur intressant hade inte det varit !?
Att i efterhand kunna läsa sig till sin egen förändring, hur ens tankar och synsätt och, framförallt, beteende förändras över tid och efter acklimatisering!
Men nu var det ju inte sådana här djupa funderingar jag hade tänkt ägna mig åt utan, som vanligt, lite mer lättsamt, skryt över alla fantastiska inköp jag gör, hur billigt mycket är och hur duktig jag är som sparar så mycket kosing åt det Sahlbergska hushållet genom att utföra sådan otroligt bra och livsnödvändig shopping...
Var häromdagen på Pragati Maidan, som är ett jättelikt mässområde här i Delhi. Just nu pågår International Trade Fair 2011 och det kunde ju inte missas.
Inträdet kostade 40 rupees (6 spänn, helt enkelt) och dom tar in 100.000 besökare sedan stängs grindarna för insläpp. Dom har tvingats stänga för insläpp flera dagar i rad.
Var kommer alla människor ifrån, över hundratusen personer som har tid att gå på mässa, mitt i veckan !
Jobbar inte folk ?
Hade väl inte direkt tänkt att handla något, men Tatta hon ville handla hon! (Otroligt skönt att ha fått ett alter ego att skylla på, den där Tatta är inte riktigt klok ibland, gör precis vad som faller henne in...)
Vi hann väl knappt in i första jättelika utställningshuset förrän hon hade cashat upp för en mörkrosa pläd som hon påstod att hennes soffa inte kunde leva utan..
Det var otroooligt mycket folk men så är det ett gigantiskt område också så på något vis blev det inte supertrångt utan bara många människor överallt.
Gick runt där några timmar och så var det en i sällskapet som ville kika på mattor av kelim- och andra fina sorter...
Och vips hade Tatta handlat, inte bara en utan två stycken mattor !!!
Men jag säger ingenting om det, tycker hon valde bra för visst är dom vackra ! Dessutom såg det lite naket ut på golvet i vårt jättevardagsrum, och nu kommer vintern och då är det inte skönt med iskkalla marmorgolv.
Sen åkte vi därifrån ty hungern rev och slet i våra kroppar, det är inte bara sjön som suger, nä man blir riktigt blodsockerfattig och lysten på mat av all shopping !
Blev italienskt till senlunch den dagen; ravioli med fyllning av pumpa och sås gjord på grädde, spenat och gorgonzola. En kall Kingfisher till det och så var man nöjd med den dagen...
Sedan förra tangentklickandet har jag hunnit med yoga x 2, gymträning x 1, middag på restaurang x 1, middag hos vänner x 1, massage x 1, tokfyndat Desigual-klänningar på Sarojini (6 st) x 1, fikat på Basant Lok x 1, plus lite annat smått och gott, som förmodligen inte var så himla viktigt eftersom jag redan glömt allt jag hunnit med..
Mr Spirit sköter sig han också, jobbar och reser som en tok tycker jag. Just idag har han farit iväg till Mumbai för vidare befordran till Hyderabad sent ikväll och landar in på fredag kväll; som att åka till London över dagen för att sedan svischa vidare till Frankfurt, att ha Indien som arbetsfält är som att vara hela Europa till lags.
Han drar in kosingen och radarparet Titti och Tatta gör sitt bästa för att se till att sedlarna inte klibbar fast i plånboken...
Aha, nu kom jag på det! På söndag är det ju första advent, inte för att man har ens den allra minsta lilla julkänsla men mitt undermedvetna måste varit på alerten för just idag, på denna dagens lilla shoppingtur förälskade jag mig i denna sötnos-stake;
Visst är den fin, very Swedish om man säger så! Ni lägger väl märke till de frodiga, saftigt gröna blad som sticker fram vid sidan av staken, det är lilla fru Sahlbergs egenodlade basilika som nu vuxit sig hög och fin.
Mmm, har man gröna fingrar så har man ;-) !
Hanna-loppan är fortfarande kvar i Indien, deras rundtur började för precis en månad sedan och tog slut i Goa den 6 november, men där blev dom liksom kvar... Även hon har hunnit med en släng av Dengue-feber (troligtvis) men mår nu helt bra, dom solar och badar och far till olika städer på en- eller tvådagars besök men sladdar tillbaks till Goa hela tiden. Nu låter jag lite gnällig men det är inte meningen, är superglad för att dom har det så bra, soligt, varmt och skönt med härliga dopp i havet däremellan. dom kommer tillbaks till Delhi den 7 december. Först hade dom tänkt ta tåget tillbaks men efter att ha åkt nattåg från Rajastahn till Mumbai under endast en natt var dom inte så sugna på att åka tre-dygns tåg från Goa till Delhi. Nu blir det flyget istället.
Fanny-filifjonkan går hemma i Göteborg och är, tillsammans med Erik, laddad till tusen, vaccinerar sig och funderar över packning... Den 6 januari dimper dom ner i delhi för ett halvår med (svär)mor och (svär)far, ska bli alldeles, alldeles underbart ! Samma dag men några timmar senare kommer så också min kära storasyster-yster hit; blir kanonkul !!!
Sen väntar fler roliga besök under våren, mer om det när det närmar sig !
Men, roliga saker händer tidigare, mycket tidigare än så för om bara två och ett halvt dygn landar Anette och Micke; räknar timmarna till lördag morgon 07.40 :-) !
Har idag suttit och försökt plita ner ett schema på allt, allt som vi ska hinna med, blir inte mycket vila då inte!
Har fått in några vilotimmar på deras bägge onsdagar mellan 15 och 17.30, när jag har Svenska skolan...
Vi ska ju dock en lånhelg till Goa och då är det sol, pool, stol och hav som gäller. Dessutom ska vi träffa Loppan och hennes gäng där nere, så att hon får krama om sina extraföräldrar litegrann !
Vädret i Delhi är just nu, temperaturmässigt, mycket behagligt; svensk sommarvärme på dagtid men betydligt svalare på morgnar, kvällar och nätter. Betyder en liten kofta på kvällen och ork att vara utomhus på dagtid, underbart. Vad som inte är lika underbart är att det nu är ganska mycket inversion, avgaserna hamnar under lock så att säga. Lite disigt vissa dagar, men det är smällar man får ta.. Såhär ser det ut en alldeles vanlig dag. Utsikten är från Mr Spirits kontor en eftermiddag i slutet av november:
Just det på tal om rubriken, ha ha man säger ju att kärt barn har många namn...India must love me ;-) !
På sjukhuset blev det Tatta av ett bokstaverat, textat Titti och när jag ringde Olive´s för att boka bord i slutet av förra veckan bokstaverade jag också T, i double t, i eftersom Sahlberg är så knöligt att få rätt i detta landet.
Dom andra kom lite före oss dit och hävdade bestämt att det väntade ett bokat bord i namnet Sahlberg, till slut provade dom med Titti istället eftersom dom visste att det var jag som bokat men nope inget bord i det namnet.
Däremot fanns det ett bord för 7 personer i namnet Totti, kunde det stämma ?
Ja, i detta landet stämde det mycket riktigt!
TII = This Is India, nyligen myntat uttryck som stämmer om man säger det med en typisk indisk sidledesrörelse av huvudet..
Men hörni, nu blev det sådär många bokstäver igen, ibland känns det som om jag skulle kunna fylla sida efter sida med egentligen ingenting viktigt utan bara vardagligt och massa utfyllnad däremellan.
Inte konstigt att det blir mycket skrivet, vi är ju för sjutton 3 stycken som ska ha sitt sagt..
Kram och var rädda om varandra och er själva! <3/ Titti-Tatta-Totti
...bröllopsrapport från Indien...
Hämta en kopp kaffe, sitt ner bekvämt, låtsas att skärmen är en kombination av bok och fotoalbum !
Nu kör vi !!
Allt började i fredags med dance-and-singing-night i stora bankett salen på ett av Delhis lyxigaste hotell; hela kvällen var proppfylld med Bollywoodtakter !
Alla Varun´s och Pavitra´s vänner bjöd på dansuppvisningar i bästa indisk stil vilket innebar synkroniserade höftvickningar, olika hand- och fingerrörelser och mer eller mindre utmanade poser.
Alla klädda i fantastiskt färgglada och bling-blingiga utstyrslar; som en godisbutik för både ögon och öron !
Vi i SAAB "familjen" bjöd på det bästa vi kunde prestera med våra stela västerländska höfter när vi blev uppropade på dansgolvet, publiken såg dock glad ut, klappade i händerna och tjoade uppmuntrande; av artighet kanske men vi tog det för komplimanger och beundran...
Servitörer en masse gick runt med brickor fyllda av fingerfood och baren var öppen och fri heeela långa kvällen; couldn´t be better :-) !
Alla var idel leenden, och vi kanske var dom som gick runt och log mest; otroligt glada och tacksamma över att få vara med om detta sagolika äventyr !
På lördagen var det full fart på Tittilina och Mr Spirit; temadag med Svenska skolan på Svenska ambassaden, sen direkt till Amerikanska skolan, för dör var det International food fair !
Man klev in på stora baseball-planen, där köpte man biljetter som man sen bytte mot mat i alla olika länders matstånd; konstigt nog (not...!) sprang vi direkt till Sveriges hörna och bytte glatt ett gäng kuponger mot...
små rara köttbullar, ägghalva, sillabit, gubbröra och rödkålssallad...smaskens för våra svenska gommar och smaklökar !
Nåväl, där hade vi inte tid att stanna länge för vi var tvungna att panikköpa Mickes söndagsutstyrsel, sagt och gjort, mot South Extension där vi, faktiskt, relativt snabbt hittade kanonsnygg outfit inklusive skodon till herr Sahlberg!
Men det var ju fortfarande lördag och dags för Mehendi night, lugnare tillställning hemma hos Varuns föräldrar, där vi kvinnfolk blev hennamålade på händerna och fick glas bangles runt handlederna, japp dom finaste indiska armbanden är i glas; dom har en tendens att gå sönder vid av- och- påsättning kan jag tala om, men man får så många så det märks nästan inte om det fattas några ! Naturligtvis är dom allra, allra finaste i guld och med diamanter och annat krafs på men, men det låg inga såna i boxarna...
Skulle velat photoshoppa bilden lite, men inte är det väl någon som lägger märke till mina små "cykeldäck"...Åh, varför kan man inte komma ihåg att sträcka på sig lite...suck. Okej, jag bjuder på den ;-) !
Fast kvällen var betydligt lugnare än fredagskvällen så var allting helt fantastiskt, och ta mig tusan, hade dom inte hyrt in några trumslagarkillar i guld- och silverpaljett rockar som slog och bankade på sina instrument så det dånade över nejden, återigen beviset för att Indien är ett land med konstant ljud, och färger, och glitter, bling, ljus, människor... Hela, och då menar jag bokstavligen HELA huset var behängt med ljusslingor, längs alla trädgårdsgångar var det kantat med blomsterblad i gult, rött, rosa och orange, på sina håll lagt i vackra mönster; ja, herrer gud, jag säger då det !
Det bjöds på "street-food"; inhyrda kockar, komplett med höga, vita kockmössor och kockskjortor, stod och rörde i grytor och friterade små degbollar till alla gästers förtjusning, serverades i små lerskålar.
Fri bar, glada, vänliga, vackra, färgglada människor överallt och rytmisk trummusik; couln´t be better !
Söndagen startade som söndagar ska starta; med lite sovmorgon, sen frukost och tidningsläsning..
Klockan 13.30 var Susanne, Ann och jag hos frissan för att, om möjligt, försöka bli ännu vackrare än vanligt inför bröllopshelgens absoluta höjdpunkt; självaste vigselceremonin !
Jag ville ha prinsesslockar och en piffig liten uppsättning..."But your hair is very short madame, very short.."
Whatever, jag ville ialla fall ha prinsesslockar, och det är ju ingen snagg jag går omkring och bär med mig dagarna i ända... Heat up the curling machine, sa jag ungefär, vet inte vad det heter på engelska men det funkade i alla fall. En locktång trollades fram, en kille sprejade och en annan höll i tången..
Sen var det sareepåklädning beställt och vips var man inlindad i fem meter tyg och redo för ännu mer bröllop !
Vi for iväg hem till Varuns föräldrar igen, det var dags för männen att draperas i turbaner, i jordens alla färggranna kulörer...
Den kanske, eller varför inte den där, eller...
Alla männen blev mycket stiliga, det var lite varmt, det spände runt huvudet och det kliade, jo, jo så har kvinnor haft det i alla tider med korsetter, trånga klänningsfodral och högklackat... smile and wave baby, smile and wave !
Varun gick igenom en manlighetsrit ute i trädgården med familjens egen guru; ett snöre doppades i olja, det mumlades besvärjelser och det trixades och fixades med snöret och sen var det klart (usch, nu låter jag respektlös men det är ju bara för att jag inte förstår bakgrunden och ibland orkar man inte fråga om allt man inte vet/kan/förstår om hur det funkar i detta landet..).
Varun fick kläder på sig, turban och ett svärd och sen var det dags för honom att kliva upp på sin vita springare för en symbolisk avfärd till sin brud; betyder att hästen skrittade ungefär 50 meter med honom på ryggen under ivrigt och högljutt trumslagande, ut från trädgården och fram till bilen.
När han hade satt upp, krävde plötsligt hästskötaren mer pengar, annars skull hästen minsann inte röra sig en millimeter, så han fick lite stålar till slut och hästen gick sina 50 metrar och så var deras uppdrag färdigt; så kan det gå till i detta landet :-) !
Männen blev avsläppta en bit ifrån den enorma trädgård där festen hölls för att gå i en procession med eldar, trummor, danserskor, blåsorkester och fyrverkerier medans vi ladies fick skjuts ända fram och fick bevittna deras och brudgummens ankomst, dom hördes på långt håll och fyrverkerierna gnistrade och sprakade på kvällshimlen..
Trädgården var enorm med dukade bord i smågrupper, kockar, baldakiner, blomsterdekorationer, ljus, blomsterbladsdekorationer på gräsmattan, scen, strålkastare, soffor, fåtöljer, bar...och flera hundra vackra människor i sina allra finaste finkläder, det gnistrade av guld, diamanter och andra ädelstenar runt hals, handleder och fingrar på både män och kvinnor för detta var ett tillfälle när man hivar på sig alla familjeklenoder för att visa upp dem; helt otroligt !
Varun och Pavitra blev vigda under en riktigt lång ceremoni, säkert en och en halv timme; det kastades kryddor och heligt trä på elden, skvättes heligt vatten, dracks oljor och yoghurt, delades pengar mellan hennes föräldrar och Varun´s. Dom knöts ihop med ett rosa tygstycke och gick fem varv runt elden, Pavitra fick hålla sin ena fot på en träbit och hälla puffat ris över Varun´s händer. Det är brudgummens familjeguru som leder denna ceremoni och den kan ta upp till flera timmar..
Efteråt stod dom på en scen och alla fick komma fram och gratulera och bli fotograferade med dem, med 500 hundra gäster så tar det sin lilla stund...
Så gjorde även vi, naturligtvis, men det är inte utan att man känner sig lite blek, trist och glåmig i jämförelse.. Dom var fantastiskt vackra och Pavitra orkade le precis hela kvällen trots flera kilo tung utstyrsel och en slöja som vägde sina modiga kilon den också !
Sen var det mingel, musik, mat i alla dess former och fri bar, couldn´t be better !
Blomsterbladsdekoration, såna fanns det gott om...
Yngsta herr Dalskog, yrvädret Erik roade sig med att samla in massor av blomstergirlanger och pynta sig lite; himla tur att han inte är allergisk mot just denna sortens blommor...lägg märke till hans indiska festkläder fast vid det här laget hade han sparkat av sina snabelskor och fått på sig bekväma sandaler.. :-) !
Nu förstår jag om ni kroknat och vill släcka ner, dags att gå och sova kanske men, vänta bara lite, hav tålamod... Det är bara måndagen kvar nu så stay tuned !
Ja, måndagen bjöd först på en helt vanlig jobbdag för dom som drar in lönen och en vanlig dag även för oss medföljande men sen var det dags att dressa sig i finkläder igen och fara iväg för den mer informella mottagningen..
Det bar iväg framåt kvällskvisten till ytterligare en megastor trädgård, denna gången på Ashwini Officer´s mess i Nizzamuddin; ljusgirlanger, blomsterdekorationer, dukade bord, fingerfood, kockar vid matsationer, kypare, festklädda människor, musik och fri bar; couldn´t be better !
Förutom indisk mat så hade det nu bullats upp med cornichons, camembertostar, oliver, grissini, crostini och australiensiska viner; lyckan i svenskgänget var total; inte helt fel att äta sig mätt på dessa små läckerheter!
Hade högklackat på mig; nyinköpta och på indiskt vis nerlusade med glitter och bling-blingstenar, för ni vet ju att jag kan gå i klackers vid det här laget; men ack så svårt det är när gräsmattan är mjuk..
En annan är ju något mer än normalbegåvad så i en liten medhavd påse väntade ett par platta skor, fullbehängda med silverbling-bling dom också, dom åkte raskt på fötterna efter en timmas trippande på tå och mina ler- och grästäckta high heels fick vackert finna sig i att bli nedstoppade i den lilla påsen !
Avslutningen på detta äventyr som känns som hämtat ur tusen och en natt blev otroligt lyckat, har inte skrattat så mycket på länge, kanske lite grann tack vare Camilla som hade ätit några för många bitar chokladtårta (eller var det de 6-7 glasen vitt vin månne ;-)..) och smittade oss andra med sina glada skratt och tokroliga kommentare...
Jag säger bara: Jolly, jolly good, it´s not a problem madame, maybe tomorrow...(internt skämt, sorry för det)
Känns som en otrolig förmån att ha fått vara med och uppleva dessa dagar, kommer aldrig att glömma, kommer aldrig att kunna förmedla fullt ut alla intryck som genomströmmat alla ens sinnen.
Thankyou Pavitra and Varun for inviting us to your wedding, all the best and love forever <3/ Titti and Michael.
NU kan ni klicka bort alla mina bokstäver och ord, låta skärmen bli svart, gå och kissa, borsta tänderna, tvätta bort sminket osv, så hörs vi snart igen...för det är så många fler bokstäver som vill ut, men nu loggar jag ut för idag...om ni inte vill höra vad jag haft för mig idag förstås, nej förlåt, jag bara skojade lite...Over and out; PUSS !
Nu kör vi !!
Allt började i fredags med dance-and-singing-night i stora bankett salen på ett av Delhis lyxigaste hotell; hela kvällen var proppfylld med Bollywoodtakter !
Alla Varun´s och Pavitra´s vänner bjöd på dansuppvisningar i bästa indisk stil vilket innebar synkroniserade höftvickningar, olika hand- och fingerrörelser och mer eller mindre utmanade poser.
Alla klädda i fantastiskt färgglada och bling-blingiga utstyrslar; som en godisbutik för både ögon och öron !
Vi i SAAB "familjen" bjöd på det bästa vi kunde prestera med våra stela västerländska höfter när vi blev uppropade på dansgolvet, publiken såg dock glad ut, klappade i händerna och tjoade uppmuntrande; av artighet kanske men vi tog det för komplimanger och beundran...
Servitörer en masse gick runt med brickor fyllda av fingerfood och baren var öppen och fri heeela långa kvällen; couldn´t be better :-) !
Alla var idel leenden, och vi kanske var dom som gick runt och log mest; otroligt glada och tacksamma över att få vara med om detta sagolika äventyr !
På lördagen var det full fart på Tittilina och Mr Spirit; temadag med Svenska skolan på Svenska ambassaden, sen direkt till Amerikanska skolan, för dör var det International food fair !
Man klev in på stora baseball-planen, där köpte man biljetter som man sen bytte mot mat i alla olika länders matstånd; konstigt nog (not...!) sprang vi direkt till Sveriges hörna och bytte glatt ett gäng kuponger mot...
små rara köttbullar, ägghalva, sillabit, gubbröra och rödkålssallad...smaskens för våra svenska gommar och smaklökar !
Nåväl, där hade vi inte tid att stanna länge för vi var tvungna att panikköpa Mickes söndagsutstyrsel, sagt och gjort, mot South Extension där vi, faktiskt, relativt snabbt hittade kanonsnygg outfit inklusive skodon till herr Sahlberg!
Men det var ju fortfarande lördag och dags för Mehendi night, lugnare tillställning hemma hos Varuns föräldrar, där vi kvinnfolk blev hennamålade på händerna och fick glas bangles runt handlederna, japp dom finaste indiska armbanden är i glas; dom har en tendens att gå sönder vid av- och- påsättning kan jag tala om, men man får så många så det märks nästan inte om det fattas några ! Naturligtvis är dom allra, allra finaste i guld och med diamanter och annat krafs på men, men det låg inga såna i boxarna...
Skulle velat photoshoppa bilden lite, men inte är det väl någon som lägger märke till mina små "cykeldäck"...Åh, varför kan man inte komma ihåg att sträcka på sig lite...suck. Okej, jag bjuder på den ;-) !
Fast kvällen var betydligt lugnare än fredagskvällen så var allting helt fantastiskt, och ta mig tusan, hade dom inte hyrt in några trumslagarkillar i guld- och silverpaljett rockar som slog och bankade på sina instrument så det dånade över nejden, återigen beviset för att Indien är ett land med konstant ljud, och färger, och glitter, bling, ljus, människor... Hela, och då menar jag bokstavligen HELA huset var behängt med ljusslingor, längs alla trädgårdsgångar var det kantat med blomsterblad i gult, rött, rosa och orange, på sina håll lagt i vackra mönster; ja, herrer gud, jag säger då det !
Det bjöds på "street-food"; inhyrda kockar, komplett med höga, vita kockmössor och kockskjortor, stod och rörde i grytor och friterade små degbollar till alla gästers förtjusning, serverades i små lerskålar.
Fri bar, glada, vänliga, vackra, färgglada människor överallt och rytmisk trummusik; couln´t be better !
Söndagen startade som söndagar ska starta; med lite sovmorgon, sen frukost och tidningsläsning..
Klockan 13.30 var Susanne, Ann och jag hos frissan för att, om möjligt, försöka bli ännu vackrare än vanligt inför bröllopshelgens absoluta höjdpunkt; självaste vigselceremonin !
Jag ville ha prinsesslockar och en piffig liten uppsättning..."But your hair is very short madame, very short.."
Whatever, jag ville ialla fall ha prinsesslockar, och det är ju ingen snagg jag går omkring och bär med mig dagarna i ända... Heat up the curling machine, sa jag ungefär, vet inte vad det heter på engelska men det funkade i alla fall. En locktång trollades fram, en kille sprejade och en annan höll i tången..
Sen var det sareepåklädning beställt och vips var man inlindad i fem meter tyg och redo för ännu mer bröllop !
Vi for iväg hem till Varuns föräldrar igen, det var dags för männen att draperas i turbaner, i jordens alla färggranna kulörer...
Den kanske, eller varför inte den där, eller...
Alla männen blev mycket stiliga, det var lite varmt, det spände runt huvudet och det kliade, jo, jo så har kvinnor haft det i alla tider med korsetter, trånga klänningsfodral och högklackat... smile and wave baby, smile and wave !
Varun gick igenom en manlighetsrit ute i trädgården med familjens egen guru; ett snöre doppades i olja, det mumlades besvärjelser och det trixades och fixades med snöret och sen var det klart (usch, nu låter jag respektlös men det är ju bara för att jag inte förstår bakgrunden och ibland orkar man inte fråga om allt man inte vet/kan/förstår om hur det funkar i detta landet..).
Varun fick kläder på sig, turban och ett svärd och sen var det dags för honom att kliva upp på sin vita springare för en symbolisk avfärd till sin brud; betyder att hästen skrittade ungefär 50 meter med honom på ryggen under ivrigt och högljutt trumslagande, ut från trädgården och fram till bilen.
När han hade satt upp, krävde plötsligt hästskötaren mer pengar, annars skull hästen minsann inte röra sig en millimeter, så han fick lite stålar till slut och hästen gick sina 50 metrar och så var deras uppdrag färdigt; så kan det gå till i detta landet :-) !
Männen blev avsläppta en bit ifrån den enorma trädgård där festen hölls för att gå i en procession med eldar, trummor, danserskor, blåsorkester och fyrverkerier medans vi ladies fick skjuts ända fram och fick bevittna deras och brudgummens ankomst, dom hördes på långt håll och fyrverkerierna gnistrade och sprakade på kvällshimlen..
Trädgården var enorm med dukade bord i smågrupper, kockar, baldakiner, blomsterdekorationer, ljus, blomsterbladsdekorationer på gräsmattan, scen, strålkastare, soffor, fåtöljer, bar...och flera hundra vackra människor i sina allra finaste finkläder, det gnistrade av guld, diamanter och andra ädelstenar runt hals, handleder och fingrar på både män och kvinnor för detta var ett tillfälle när man hivar på sig alla familjeklenoder för att visa upp dem; helt otroligt !
Varun och Pavitra blev vigda under en riktigt lång ceremoni, säkert en och en halv timme; det kastades kryddor och heligt trä på elden, skvättes heligt vatten, dracks oljor och yoghurt, delades pengar mellan hennes föräldrar och Varun´s. Dom knöts ihop med ett rosa tygstycke och gick fem varv runt elden, Pavitra fick hålla sin ena fot på en träbit och hälla puffat ris över Varun´s händer. Det är brudgummens familjeguru som leder denna ceremoni och den kan ta upp till flera timmar..
Efteråt stod dom på en scen och alla fick komma fram och gratulera och bli fotograferade med dem, med 500 hundra gäster så tar det sin lilla stund...
Så gjorde även vi, naturligtvis, men det är inte utan att man känner sig lite blek, trist och glåmig i jämförelse.. Dom var fantastiskt vackra och Pavitra orkade le precis hela kvällen trots flera kilo tung utstyrsel och en slöja som vägde sina modiga kilon den också !
Sen var det mingel, musik, mat i alla dess former och fri bar, couldn´t be better !
Blomsterbladsdekoration, såna fanns det gott om...
Yngsta herr Dalskog, yrvädret Erik roade sig med att samla in massor av blomstergirlanger och pynta sig lite; himla tur att han inte är allergisk mot just denna sortens blommor...lägg märke till hans indiska festkläder fast vid det här laget hade han sparkat av sina snabelskor och fått på sig bekväma sandaler.. :-) !
Nu förstår jag om ni kroknat och vill släcka ner, dags att gå och sova kanske men, vänta bara lite, hav tålamod... Det är bara måndagen kvar nu så stay tuned !
Ja, måndagen bjöd först på en helt vanlig jobbdag för dom som drar in lönen och en vanlig dag även för oss medföljande men sen var det dags att dressa sig i finkläder igen och fara iväg för den mer informella mottagningen..
Det bar iväg framåt kvällskvisten till ytterligare en megastor trädgård, denna gången på Ashwini Officer´s mess i Nizzamuddin; ljusgirlanger, blomsterdekorationer, dukade bord, fingerfood, kockar vid matsationer, kypare, festklädda människor, musik och fri bar; couldn´t be better !
Förutom indisk mat så hade det nu bullats upp med cornichons, camembertostar, oliver, grissini, crostini och australiensiska viner; lyckan i svenskgänget var total; inte helt fel att äta sig mätt på dessa små läckerheter!
Hade högklackat på mig; nyinköpta och på indiskt vis nerlusade med glitter och bling-blingstenar, för ni vet ju att jag kan gå i klackers vid det här laget; men ack så svårt det är när gräsmattan är mjuk..
En annan är ju något mer än normalbegåvad så i en liten medhavd påse väntade ett par platta skor, fullbehängda med silverbling-bling dom också, dom åkte raskt på fötterna efter en timmas trippande på tå och mina ler- och grästäckta high heels fick vackert finna sig i att bli nedstoppade i den lilla påsen !
Avslutningen på detta äventyr som känns som hämtat ur tusen och en natt blev otroligt lyckat, har inte skrattat så mycket på länge, kanske lite grann tack vare Camilla som hade ätit några för många bitar chokladtårta (eller var det de 6-7 glasen vitt vin månne ;-)..) och smittade oss andra med sina glada skratt och tokroliga kommentare...
Jag säger bara: Jolly, jolly good, it´s not a problem madame, maybe tomorrow...(internt skämt, sorry för det)
Känns som en otrolig förmån att ha fått vara med och uppleva dessa dagar, kommer aldrig att glömma, kommer aldrig att kunna förmedla fullt ut alla intryck som genomströmmat alla ens sinnen.
Thankyou Pavitra and Varun for inviting us to your wedding, all the best and love forever <3/ Titti and Michael.
NU kan ni klicka bort alla mina bokstäver och ord, låta skärmen bli svart, gå och kissa, borsta tänderna, tvätta bort sminket osv, så hörs vi snart igen...för det är så många fler bokstäver som vill ut, men nu loggar jag ut för idag...om ni inte vill höra vad jag haft för mig idag förstås, nej förlåt, jag bara skojade lite...Over and out; PUSS !
...Indiskt bröllop; 4 dagar med full fart framåt :-)...
Hej alla goa !
Mår nu helt bra !
Är lite tröttare än vanligt bara, men det ska väl ordna till sig det också. Man blir ju snabbt trött i detta landet, fortfarande, för det är så mycket intryck heeela tiden, så nu är man trött-trött...
Vi är mitt uppe i bröllopsfirande. Varun på Mickes jobb håller på och gifter sig, hela långa helgen !
Och vi har fått förmånen att vara med, alla 4 kvällarna !
Det är helt fantastiskt!
I frdeags var det dancing-and-singing-night på ett av Delhis finaste hotell; Sheraton Moria.
Hela stora bankettsalen var fylld till bristningsgränsen med otroligt vackert klädda människor; de flesta kvinnorna i sarees eller andra bling-bling behängda indiska festkläder och männen i sina bling-bling kurtas eller Indo-Westen.
Det var hur många dansuptträdanden som helst till härligt rytmisk indisk musik. Servitörer gick runt hela tiden med brickor med finger food, baren var fri och alla glada !
Det blev dans till långt in på natten....
Igår var jag uppe med tuppen (nåja, klev upp kl 8, men om det är en morgontrött tupp så gillas det också..) och for iväg till Svenska ambassaden där vi på Svenska skolan hade temadag för alla elever.
Handlade om svenska traditioner; jag hade hand om påskstationen; berättade om både våra hedniska och kristna inslag i vårt påskfirende . sen blev det påskkortspyssel med klister, glitter och äggritande i alla dess former.
Micke kom och hämtade mig och så for vi till South Extension för att, i sista stund, köpa en indisk långkavaj med tillhörande byxor till Mr Spirit, det ska han ha på sig i kväll när självaste vigselceremonin är..
Efter det for vi hem och la oss på sängen i en hel kvart...för sen var det dax att dressa om till indiska finkläder, igen, och fara hem till Varuns föräldrar som höll i lördagkvällens begivenheter; mehendi night.
Det betyder inhyrda henna målerskor som dekorerar oss kvinnfolk på händernas in- och utsidor. Dom sitter med små foliestrutar och spruttlar ut hennan vackra, intrikata mönster.
Olika på oss alla.
Ett riktigt hantverk vill jag lova. Det tar en timme innan det hela har stelnat så under en timmes tid fick Micke sköta om mitt mat- och dryckesintag...
Kort på detta kommer i nästa inlägg; har lagt upp några bilder på facebook, kika där så får ni se :-) !
En supertrevlig och festfylld men ganska lugn kväll. det kom inhyrda trumkillar och dundrade loss i härliga rytmer. I vardagsrummet satt en indisk kvinna på golvet med en annan trumkille bredvid och sjöng smäktande bröllopssånger på omväxlande punjabi och hindi. I alla soffor satt gammelfastrar och ingifta äldre släktingar i praktfulla sarees och sjöng med; man ville nypa sig i armen flera gånger för att kunna fatta att man faktiskt är här på riktigt och får uppleva detta. Känns som om man är med i en film; färger, danser, trummor, glitter, ljusslingor över hela huset och blomsterblad i vackra dekorationer längs alla trädgårdsgångar; helt otroligt !
Nu är klockan 12 på söndag dag, snart dax för nästa del i bröllopet. som är självaste vigselakten. Vi ska vara hos Varuns föräldrar kl 15.30 för då skall männen draperas i turbaner och så är giftermålet halv sju ikväll.
Vi svenska ladies ska vara på håruppsättning och saree-drapering om en och en halv timme, så nu är det snabbt in i duschen och sen blir det en låååång eftermiddag-kväll-natt...
Idag tar jag med riktiga kameran dessutom så att det kan bli bildbevis på det hela.
vi hörs snart igen, ha en skön och härlig söndag !
Ja, just det, det är ju inte slut på det hela; i morgon är det ännu en mottagning, med indiska finkläder och alla bangles i matchande färger som skall pryda underarmarna ovanför våra hennaprydda händer :-) !
Mer om det sen, kram !/Titti
Mår nu helt bra !
Är lite tröttare än vanligt bara, men det ska väl ordna till sig det också. Man blir ju snabbt trött i detta landet, fortfarande, för det är så mycket intryck heeela tiden, så nu är man trött-trött...
Vi är mitt uppe i bröllopsfirande. Varun på Mickes jobb håller på och gifter sig, hela långa helgen !
Och vi har fått förmånen att vara med, alla 4 kvällarna !
Det är helt fantastiskt!
I frdeags var det dancing-and-singing-night på ett av Delhis finaste hotell; Sheraton Moria.
Hela stora bankettsalen var fylld till bristningsgränsen med otroligt vackert klädda människor; de flesta kvinnorna i sarees eller andra bling-bling behängda indiska festkläder och männen i sina bling-bling kurtas eller Indo-Westen.
Det var hur många dansuptträdanden som helst till härligt rytmisk indisk musik. Servitörer gick runt hela tiden med brickor med finger food, baren var fri och alla glada !
Det blev dans till långt in på natten....
Igår var jag uppe med tuppen (nåja, klev upp kl 8, men om det är en morgontrött tupp så gillas det också..) och for iväg till Svenska ambassaden där vi på Svenska skolan hade temadag för alla elever.
Handlade om svenska traditioner; jag hade hand om påskstationen; berättade om både våra hedniska och kristna inslag i vårt påskfirende . sen blev det påskkortspyssel med klister, glitter och äggritande i alla dess former.
Micke kom och hämtade mig och så for vi till South Extension för att, i sista stund, köpa en indisk långkavaj med tillhörande byxor till Mr Spirit, det ska han ha på sig i kväll när självaste vigselceremonin är..
Efter det for vi hem och la oss på sängen i en hel kvart...för sen var det dax att dressa om till indiska finkläder, igen, och fara hem till Varuns föräldrar som höll i lördagkvällens begivenheter; mehendi night.
Det betyder inhyrda henna målerskor som dekorerar oss kvinnfolk på händernas in- och utsidor. Dom sitter med små foliestrutar och spruttlar ut hennan vackra, intrikata mönster.
Olika på oss alla.
Ett riktigt hantverk vill jag lova. Det tar en timme innan det hela har stelnat så under en timmes tid fick Micke sköta om mitt mat- och dryckesintag...
Kort på detta kommer i nästa inlägg; har lagt upp några bilder på facebook, kika där så får ni se :-) !
En supertrevlig och festfylld men ganska lugn kväll. det kom inhyrda trumkillar och dundrade loss i härliga rytmer. I vardagsrummet satt en indisk kvinna på golvet med en annan trumkille bredvid och sjöng smäktande bröllopssånger på omväxlande punjabi och hindi. I alla soffor satt gammelfastrar och ingifta äldre släktingar i praktfulla sarees och sjöng med; man ville nypa sig i armen flera gånger för att kunna fatta att man faktiskt är här på riktigt och får uppleva detta. Känns som om man är med i en film; färger, danser, trummor, glitter, ljusslingor över hela huset och blomsterblad i vackra dekorationer längs alla trädgårdsgångar; helt otroligt !
Nu är klockan 12 på söndag dag, snart dax för nästa del i bröllopet. som är självaste vigselakten. Vi ska vara hos Varuns föräldrar kl 15.30 för då skall männen draperas i turbaner och så är giftermålet halv sju ikväll.
Vi svenska ladies ska vara på håruppsättning och saree-drapering om en och en halv timme, så nu är det snabbt in i duschen och sen blir det en låååång eftermiddag-kväll-natt...
Idag tar jag med riktiga kameran dessutom så att det kan bli bildbevis på det hela.
vi hörs snart igen, ha en skön och härlig söndag !
Ja, just det, det är ju inte slut på det hela; i morgon är det ännu en mottagning, med indiska finkläder och alla bangles i matchande färger som skall pryda underarmarna ovanför våra hennaprydda händer :-) !
Mer om det sen, kram !/Titti
...Formel 1 och dengue, dålig kombo...
Det började ganska så supercoolt faktiskt, i fredags, med att vi åkte till Indiens allra första Formel-1 bana. Helt nybyggd. Vi skulle få uppleva testkörningarna inför söndagens absoluta F-1 premiär på denna subkontinent !
Så ganska coolt kändes det !
Buddh International Curcuit heter arenan. Krävs bilåkning (vanlig, inte racer) i 1,5 timme för att komma dit.
Micke hade biljett även till själva loppet på söndagen, kul för honom...jag hade också gärna gått på söndagens riktiga tävling. Men men man är nöjd och tacksam för det lilla här i livet (!!).
Hur som helst, vi kom fram, igenom alla möjliga och omöjliga kontroller. Jag blev tvungen att lämna en halvdrucken vattenflaska, en annan kom igenom med sin flaska men fick slänga ett öppnat paket Fishermans Friends. Det är det som är så spännande med detta landet. Ordet konsekvens är inte riktigt uppfunnet ännu.
Nåja, in kom vi och dit vi skulle. öronproppar i snöre runt halsen.
VILKET J-VLA OVÄSEN !!
Värsta jag hört någonsin. I hela mitt liv. Elakt, gällt, skrikigt oljud helt enkelt.
Och då vrålade dom ändå bara en i taget eftersom dom testkörde individuellt.
Hur tusan skulle det inte låta på söndagen då ?
Vi har varit på Mantorp och kollat på "Top Fuel" och det var det mäktigaste ljudet jag någonsin hört, så starkt fast djupt och basfyllt att man var tvungnen att "mot-skrika".
Tacka vet jag "Top Fuel" ljudet. Alla gånger.
Plötsligt kände jag enbart tacksamhet över att jag inte fått någon biljett till själva loppet på söndagen. Djup och äkta tacksamhet.
Och det var ungefär här jag var i mina tankar, kanske efter 30 minuter på Buddh Int. Curcuit, när jag plötsligt kände; Åh, nej, jag håller på att bli sjuk !
Ni vet, när man känner från en minut till en annan att NU händer det. börjar kännas obehagligt i kroppen. Lätt huvudvärk. Man börjar småfrysa helt plötsligt. Precis så var det.
Mitt i allt detta elaka, gälla, galna vråloväsen.
När vi landade in hemma 6 timmar senare frös jag så jag skakade. kastade av mig mina paltor, på med pyjamasbyxor, långärmat, skidstrumpor. Tempen i munnen.....39,9.
Två Paracetamol och bums i säng, samtidigt blev huvudvärken allt värre. blöt, sval handduk på pannan. Ny temp efter en stund...40,1.
Denguefeber var första tanken. Alla symtom stämde.
Om 0 är inget ont alls och 10 är det värsta man kan tänka sig, så har jag i huvudvärk aldrig haft mer än 3.
Nu vet jag hur huvudvärk VAS 7 känns ; VAS = Visuell Analog Smärtskala.
Jag vet också hur det känns att ligga däckad i 36 timmar med 39-40 graders feber och en VAS 7 huvudvärk som inga Paracetamol i världen biter på. Man får också influensaont i kroppen och alla dess leder. Man får ont bakom ögonen. Man svettas jättemycket av Paracetamol men blir inte värkfri.
Man luktar skunk efter 36 timmar som en planka i horisontalläge.
Till slut smakar flaskvatten så äckligt att man inte vill dricka fast man är jättetörstig.
Micke ville att vi skulle åka till sjukhuset på lördagen för att ta prover och kolla så att det inte blev någon blödningsrisk för mig så han ringde vårt försäkringsbolag och fixade med ärendenummer mm så att allt skulle gå så smidigt som möjligt. Jag orkade inte ens tänka tanken, ville inte tänka tanken på sjukhus i Indien så jag förhalade det hela..
På söndagen orkade jag duscha, fick renbäddat och knaprade i mig 2 rostade brödskivor och drack lite thé.
Micke åkte på F1 och jag gled tacksamt ner i sängen igen och fortsatte sova.
Jag kan också tala om att man tappar aptiten totalt, finns inget man kan tänka sig att äta, möjligen ett par rostade brödskivor med lite smör.. Bara tanken på kaffe får en att bli kräkfärdig, att röka finns inte ens på kartan.
Igår, onsdag, var goa Annika här med lite vindruvor, äppeljuice och brus multivitamintabletter, så jag har så smått börjat komma igång.
Igår bestämde jag mig också för att vara förståndig och inse att det inte är så tokigt att leva som man lär och följaktligen gå med på att åka till sjukhus för att ta prover, om inte annat så för att få svart på vitt att det är denguefeber eller inte. I natt vaknade jag av att det kliade i händerna och sic! i morse vaknade jag med mässlingslika utslag på händer, fötter, armar så nu har jag gått igenom HELA symtomlistan.
Åh, stackars lilla mig...ynk, ynk !
Idag har vi varit på Indraprasthra Apollo Hospital, det var en upplevelse. Man skickas hit och dit, någon tar ens pass, man får fylla i formulär med namn, födelsedata, ålder, mammans namn; puss mamma uppe i himlen; nu står ditt namn i en indisk sjukjournal, faderns (eller makens) namn; blev Mickes namn för pappas står med i alla visumansökningar...rättvisa åt alla ;-) ! Man skickas vidare till betalstationen och får nya papper, man kommer in till doktorn och får ingen ögonkontakt, snabba frågor, blodtryck, klämd på magen, lyssnad på lungorna. Jag textade mitt namn hur tydligt som helst men ändå lyckades dom få Titti till Tatta; så nu är det Tatta Sahlberg som tagit blodprov, kissat i burk och röntgat lungorna...
Återbesök i morgon för provsvar och sen får det allt vara bra med det; inga fler blodprov tack ! Jag är sjuksköterska och vi tycker om att vara den som håller i vacutainerhållaren och nålen inte sitta med uppkavlad ärm och bara vänta på "hugget i armen".
Har lärt mig att Denguefeber finns i 4 olika varianter, det är en liten otrevlig mygga som sprider detta, myggan sticker även på dagtid. Vid återinsjuknande finns ökad risk för blödarfeber, om man smittas av samma virusgrupp som innan. Det finns ingen behandling eller vaccin. Man blir riktigt, riktigt sjuk. Man blir riktigt smal på kuppen och får en intressant, lite svajig, vinglig gång eftersom benen känns som spagetti när man legat platt i 3 dagar och inte vill äta något.
Nu har jag ätit äggröra till middag efter mina 10 vindruvor till lunch så det börjar ordna till sig, snart fyller jag ut paltorna igen.
Vem vet endera dagen kanske jag blir sugen på kaffe igen!
Om jag aldrig någonsin blir sugen på en ciggarrett igen så är det åtminstone något gott som kommit av den där lilla fula, elaka myggans stick...
Nu måste jag gå och vila efter alla ansträngande tangenttryckningar, ha de så gott och underskatta inte myggsalvan !/ Titti
Så ganska coolt kändes det !
Buddh International Curcuit heter arenan. Krävs bilåkning (vanlig, inte racer) i 1,5 timme för att komma dit.
Micke hade biljett även till själva loppet på söndagen, kul för honom...jag hade också gärna gått på söndagens riktiga tävling. Men men man är nöjd och tacksam för det lilla här i livet (!!).
Hur som helst, vi kom fram, igenom alla möjliga och omöjliga kontroller. Jag blev tvungen att lämna en halvdrucken vattenflaska, en annan kom igenom med sin flaska men fick slänga ett öppnat paket Fishermans Friends. Det är det som är så spännande med detta landet. Ordet konsekvens är inte riktigt uppfunnet ännu.
Nåja, in kom vi och dit vi skulle. öronproppar i snöre runt halsen.
VILKET J-VLA OVÄSEN !!
Värsta jag hört någonsin. I hela mitt liv. Elakt, gällt, skrikigt oljud helt enkelt.
Och då vrålade dom ändå bara en i taget eftersom dom testkörde individuellt.
Hur tusan skulle det inte låta på söndagen då ?
Vi har varit på Mantorp och kollat på "Top Fuel" och det var det mäktigaste ljudet jag någonsin hört, så starkt fast djupt och basfyllt att man var tvungnen att "mot-skrika".
Tacka vet jag "Top Fuel" ljudet. Alla gånger.
Plötsligt kände jag enbart tacksamhet över att jag inte fått någon biljett till själva loppet på söndagen. Djup och äkta tacksamhet.
Och det var ungefär här jag var i mina tankar, kanske efter 30 minuter på Buddh Int. Curcuit, när jag plötsligt kände; Åh, nej, jag håller på att bli sjuk !
Ni vet, när man känner från en minut till en annan att NU händer det. börjar kännas obehagligt i kroppen. Lätt huvudvärk. Man börjar småfrysa helt plötsligt. Precis så var det.
Mitt i allt detta elaka, gälla, galna vråloväsen.
När vi landade in hemma 6 timmar senare frös jag så jag skakade. kastade av mig mina paltor, på med pyjamasbyxor, långärmat, skidstrumpor. Tempen i munnen.....39,9.
Två Paracetamol och bums i säng, samtidigt blev huvudvärken allt värre. blöt, sval handduk på pannan. Ny temp efter en stund...40,1.
Denguefeber var första tanken. Alla symtom stämde.
Om 0 är inget ont alls och 10 är det värsta man kan tänka sig, så har jag i huvudvärk aldrig haft mer än 3.
Nu vet jag hur huvudvärk VAS 7 känns ; VAS = Visuell Analog Smärtskala.
Jag vet också hur det känns att ligga däckad i 36 timmar med 39-40 graders feber och en VAS 7 huvudvärk som inga Paracetamol i världen biter på. Man får också influensaont i kroppen och alla dess leder. Man får ont bakom ögonen. Man svettas jättemycket av Paracetamol men blir inte värkfri.
Man luktar skunk efter 36 timmar som en planka i horisontalläge.
Till slut smakar flaskvatten så äckligt att man inte vill dricka fast man är jättetörstig.
Micke ville att vi skulle åka till sjukhuset på lördagen för att ta prover och kolla så att det inte blev någon blödningsrisk för mig så han ringde vårt försäkringsbolag och fixade med ärendenummer mm så att allt skulle gå så smidigt som möjligt. Jag orkade inte ens tänka tanken, ville inte tänka tanken på sjukhus i Indien så jag förhalade det hela..
På söndagen orkade jag duscha, fick renbäddat och knaprade i mig 2 rostade brödskivor och drack lite thé.
Micke åkte på F1 och jag gled tacksamt ner i sängen igen och fortsatte sova.
Jag kan också tala om att man tappar aptiten totalt, finns inget man kan tänka sig att äta, möjligen ett par rostade brödskivor med lite smör.. Bara tanken på kaffe får en att bli kräkfärdig, att röka finns inte ens på kartan.
Igår, onsdag, var goa Annika här med lite vindruvor, äppeljuice och brus multivitamintabletter, så jag har så smått börjat komma igång.
Igår bestämde jag mig också för att vara förståndig och inse att det inte är så tokigt att leva som man lär och följaktligen gå med på att åka till sjukhus för att ta prover, om inte annat så för att få svart på vitt att det är denguefeber eller inte. I natt vaknade jag av att det kliade i händerna och sic! i morse vaknade jag med mässlingslika utslag på händer, fötter, armar så nu har jag gått igenom HELA symtomlistan.
Åh, stackars lilla mig...ynk, ynk !
Idag har vi varit på Indraprasthra Apollo Hospital, det var en upplevelse. Man skickas hit och dit, någon tar ens pass, man får fylla i formulär med namn, födelsedata, ålder, mammans namn; puss mamma uppe i himlen; nu står ditt namn i en indisk sjukjournal, faderns (eller makens) namn; blev Mickes namn för pappas står med i alla visumansökningar...rättvisa åt alla ;-) ! Man skickas vidare till betalstationen och får nya papper, man kommer in till doktorn och får ingen ögonkontakt, snabba frågor, blodtryck, klämd på magen, lyssnad på lungorna. Jag textade mitt namn hur tydligt som helst men ändå lyckades dom få Titti till Tatta; så nu är det Tatta Sahlberg som tagit blodprov, kissat i burk och röntgat lungorna...
Återbesök i morgon för provsvar och sen får det allt vara bra med det; inga fler blodprov tack ! Jag är sjuksköterska och vi tycker om att vara den som håller i vacutainerhållaren och nålen inte sitta med uppkavlad ärm och bara vänta på "hugget i armen".
Har lärt mig att Denguefeber finns i 4 olika varianter, det är en liten otrevlig mygga som sprider detta, myggan sticker även på dagtid. Vid återinsjuknande finns ökad risk för blödarfeber, om man smittas av samma virusgrupp som innan. Det finns ingen behandling eller vaccin. Man blir riktigt, riktigt sjuk. Man blir riktigt smal på kuppen och får en intressant, lite svajig, vinglig gång eftersom benen känns som spagetti när man legat platt i 3 dagar och inte vill äta något.
Nu har jag ätit äggröra till middag efter mina 10 vindruvor till lunch så det börjar ordna till sig, snart fyller jag ut paltorna igen.
Vem vet endera dagen kanske jag blir sugen på kaffe igen!
Om jag aldrig någonsin blir sugen på en ciggarrett igen så är det åtminstone något gott som kommit av den där lilla fula, elaka myggans stick...
Nu måste jag gå och vila efter alla ansträngande tangenttryckningar, ha de så gott och underskatta inte myggsalvan !/ Titti