...(Sken)heliga...
Sådär ja, nu har man varit och doppat händer och fötter i Ganges heliga vatten och blivit ännu lite heligare än innan; om man då är kristen av födsel och ohejdad vana måste det betyda att man nu är skenhelig, eller..?
National Highway 58 heter vägen som leder till Rishikesh och floden Ganges, Rishikesh ligger ca 25 mil nordost om Delhi och hemma i Sverige borde det ta ungefär 3 timmar.
Här i Indien ser dock inte vägarna ut riktigt som i Svedala, det känns liksom mer när man åker (skumpar, studsar) i detta landet..
Dessutom åker man inte riktigt på samma premisser som hemma, man delar vägen med kossor, tungt lastade oxkärror, stackars magra hästkrakar som också dom drar tunga kärror, moppar, motorcyklar, rikshas, lastbilar, cyklister, fotgängare, hundar, apor, bussar och så bilar då förstås..
250 km tar ungefär 7 timmar; på det som kallas motorväg !!!
Så många galna och livsfarliga omkörningar och så mycket tutande och plingande har vi nu samlat på oss att det räcker för en hel livstid !
Det är inte vettigt hur de flesta beter sig i trafiken, vi har blivit omkörda på insidan, utsidan och mittemellan på snedden på en tvåfilig väg; och den jä-eln som pressade sig emellan oss och bilen jämsides bara log och gasade lite till... Puh!
Bodde på Ganga Beach Resort, lyxat till det lite och bokat "Presidential suite", det märkliga var att våra kompisar också hade lyckats boka en Presidentsvit; känns ju lite ovanligt att ett hotell har två sådana och att dom dessutom ligger vägg i vägg...
Vet inte riktigt vad vi väntat oss, dock såg det riktigt flott och trevligt ut på hemsidans bilder; när vi öppnade dörren och klev in var det bara att konstatera att hotellet måste använt sig av en riktigt skicklig fotograf, det var inte mycket som stämde överens med bilderna inte :-)..
Jag säger då det, man har ändock börjat vänja sig vid att det oftast INTE blir som man föreställt sig...
Sov gott gjorde vi i alla fall, lång bilresa i kombination med kossor, biltutuor, oxar, lastbilar, adrenalinkickar mm tog ut sin rätt. Med all rätt !
River rafting på Ganges ingick i hotellpaketet, på morgonen innan frukost såg vi två gummibåtar med folk i som paddlade och parerade vattenvirvlarna frenetiskt, det här blir spännande tänkte vi...
Man börjar vänja sig vid att det oftast INTE blir... det visade sig att det var en vecka kvar tills säsongen började, dom vi hade sett var armén som var ute och fystränade ! Om detta stod det inte ett ord i vår bokning, på hotellet skyllde man på reseagenten, som såklart satt i Delhi, men vi blev lovade gratisnätter och gratis rafting nästa gång vi hade vägarna förbi Rishikesh...; okej bara att gilla läget !
Vi styrde kosan mot ett vattenfall istället, 2 km promenad uppför berget på en stig i 30 gradig värme, kan man ha något bättre för sig, jag bara undrar ?
Vi fick dessutom betala för träningsvärken och svettblöta kläder; hela 4,50 sek var bidrog vi med till Indiens ekonomi..
På sina ställen var det faktiskt en riktig stig, men också mycket berg, stenbumlingar, nedfallna träd och gropar, kände oss stundtals som bergsgetter... Efter en timmes vandring fick vi så äntligen lön för mödan:
Så var det dax att beträda återfärden ner till Rishikesh för att ta bron över floden Ganges och beskåda templen, kommersen, alla heliga människor, yogis, sadhus, tiggare, kor...
På vägen nerför berget klev plötsligt denna kvinna ut ur snårskogen, bärandes detta jättelass av gräs på huvudet, hon åtföljdes av 3 till, vi slutade plötsligt pusta, stöna och tycka synd om oss själva; vi var där för nöjes skull och dom kämpade och slet i sin vardag...
Det vi upplever som exotiskt och pittoreskt är för alla "vanliga" människor runtomkring oss ren och skär vardag. Vi filmar, fotograferar, förjusas och förfasas över (o)ljud, trängsel, fattigdom, dåliga vägar, trasiga hus och folkmyllret, som för så oändligt många är en naturlig del av livet...
Efter långpromenad på andra sidan bron (det finns 2 broar; Laxman Jhula och Ram Jhula; de ligger 45 minuters promenad ifrån varandra) kom vi ner till trapporna vid templet där folk tar sitt rituella bad och tänder ljus i små blomsterkorgar som skickas ut i vattnet...
Vi fick orange prick i pannan, en sjungen välsignelse och ett rött band runt handleden nere vid trapporna som leder ner i vattnet, vi tände ljuset och rökelsen i vår lilla blomsterkorg och såg den guppa i väg, sände en tanke till dom som inte längre är med oss och även till alla kära som är långt ifrån...
Efter denna upplevelse- och strapatsrika dag orkade vi inte så mycket mer, satt på verandan utanför våra Presidentsviter, beställde dit middag och drack av vårt medsmugglade vin (vegetariskt OCH alkoholfritt i Rishikesh, oops !)
Dagen därpå for vi hemåt, gjorde ett stopp i Haridwar som också ligger vid Ganges, där var det mer folk, mer (o)ljud, mer trängsel, mer badande; ja mer av allting helt enkelt...
Om Haridwar kan man se på min videofilm som jag lagt på facebook (min allra första film, wohoo!), den blev lååång fast jag satt och klippte och klippte och klippte; nästan 9 minuter men jag är nöjd ändå ! Nästa kommer dock bli betydligt kortare, så att folk orkar titta..
Jag kanske skriver om Haridwar här på bloggen, det är ju så roligt att skriva fast det blir ruskans långt här också- vareviga gång, jag fattar inte att jag inte kan fatta mig kort någongång..
Typ: Rishikesh, dålig väg, skumpigt, 7 timmar, sunkigt rum, ingen river-rafting, vattenfall, dålig väg, svettigt, svalkande vatten, kvinnor med gräsbalar på huvudena, bron, tempel, tiggare, heligt, vatten, prick i pannan, doppa fötterna, ljusceremoni, utmattade, smuggelvin, bil, Haridwar, trängsel, roligt, bad, strömt vatten, kor, heliga män, Ganges, dålig väg, kor, trängsel, galna omkörningar, hemma igen. Punkt slut.
Tre vise män...
Ett litet hus på Rishikeshvägen 39 (som vi INTE tänker hyra som sommarstuga nästa sommar..)
En jättesöt, super-duper helig man...
...och till sist; 2 numera (sken)heliga svenskar på äventyr i andras vardag !
Fridens lilja <3/ Tittilina
...barnhemsbesök nr 2...
I fredags åkte vi till DCCW; Delhi Council for Child Welfare, denna självständiga organisation grundades 1952 för att ta hand om alla de barn som kom bort från sina föräldrar i samband med upploppen som ägde rum efter Indiens självständighet 1947.
Dom har flera center runt om i Delhi, det vi åkte till har kapacitet att ta hand om ca 150 barn; från nyfödda till runt 10 åringar, det är inte alltid de vet barnets exakta ålder. Det är heller inte alltid barnet vet sin ålder.
Barnhemmet vi åkte till tar hand om borttappade/upphittade barn, barn som är övergivna pga fattigdom eller någon slags kris i familjen (dödsfall, missbruk, psykisk sjukdom..) och "inlämnade" barn.
Det löper en tegelmur runt centret, i en nisch i muren...
står en fint bäddad babykorg, några gånger per månad ringer det i klockan; då vet man inne på barnhemmet att det ligger en liten parvel i korgen som behöver tas om hand...
Varje dag hjälper DCCW 2500 barn runt i Delhi, både på sina barnhem men även på daghem som tar hand om barn 0-6 år, vars familjer är fattiga, från 14 slumområden runt om i huvudstaden; de får mat, tillsyn, lektillfälle och även medicinsk vård om det behövs.
Nästan 3000 barn, de flesta under 3 år och såklart övervägande flickor eftersom det är flest flickor som läggs i korgen utanför, ibland pojkar framförallt om de är handikappade, har de senaste 35 åren fått nya hem genom adoption.
Vi fick en rundvandring, efter att först ha blivit utfrågade av den indiska föreståndarinnan om vilka vi var och vad vårt syfte med besöket var (man börjar vänja sig..), tittade in i klassrum;
, i sovsalar, i köket, kollade in dagens matsedel;
Hoppas dom inte bara fick en glad gubbe till middag...
Jag fick inte ta kort på barnen men kan tala om att dom var många, dom var söta, dom hängde runt oss i klasar och höll oss i händerna, pillade på våra väskor och ville inte släppa taget.
Det är klart att dom är betingade, så vitt dom kunde veta och förstå så kunde ju vi vara presumtiva nya föräldrar...
Vi fick kika in genom en dörr där en sjuksköterska och en läkare just undersökte en liten nykomling som inte kunda vara mer än några dagar gammal. Stod en kuvös längs med ena väggen och en sån där liten plastbyttesäng som nyfödingar ligger i..
Ett fantastiskt besök och jag säger det igen; det är så sorgligt att det behövs men en sådan otrolig tur att det finns dessa barnhem. Man ser ändå vareviga dag halvnakna ungar i småbarnsålder som springer runt och försöker sälja blommor i bilköer, som bor under broar tillsammans med vuxna och flera andra barn i varierande åldrar..
Just detta barnhemmet låg ungefär 1 timmes bilresa från där vi bor så det är mycket tid som skulle gå åt bara till transporten tur och retur.
Vi har haft en tanke på att volontärarbeta 1 gång per vecka, dom vill gärna att man har en bestämd dag och bestämda tider när man kommer och där hamnar man ju i ett dilemma... Det låter sunt och bra och barnen behöver kontinuitet, samtidigt känns det lite, vad ska jag säga, besvärligt att binda upp sig till bestämda dagar och tider.
Det otroligt sköna och lyxiga med att vara medföljande är ju att få leva lite ad hoc; fånga dagen och inte ha så många måsten utan göra lite vad som faller en in.
Jag hamnar i klämmeri med mig själv måste jag erkänna, samtidigt som jag tycker det är skönt med viss struktur så har jag bestämt mig för att inte vara så schemalagd, har visserligen Svenska skolan på onsdagar, yoga måndag och fredag, coffeemorning på torsdagar och lite matlagnings- och hokus-pokuskurser men allt utom Svenska skolan kan jag ju "skolka" från om jag inte har lust eller ork.
Kanske en dag varannan vecka som volontär vore en bra idé..
Åh, vad svårt det blir ibland när man måste bestämma saker och ting !
Vi fick med oss broschyrer hem och så köpte vi dessa kort som barnen har målat och som man tryckt upp, visst är dom fantastiskt fina !?!
Lämnade en donationspeng också med förhoppningen att den hamnar på rätt ställe..
Har hunnit med massa andra, mer lustfyllda saker också; kollade in motorcyklar i lördags; Royal Enfields, snyggaste hojen som finns..
Kompisar till oss här, J&T, har köpt varsin och vi är också jäääättesugna, just denna skönheten (inte Mr Spirit, för han tillhör bara mig, utan BRE 4721) ägs numer av Thompa, hans frus är klar om några veckor...
Middag i lördags kväll på en takterass, hos A och G, sladdade i säng strax efter kl 04, oj oj oj; men trevligt var det ! Pool och solstol i söndags, idag; pedikyr och manikyr samt ler-ljuslykteinköp..
Från barnhemsbarn till nylackade tånaglar och motorcyklar, ljuslyktor, takterassmiddagar däremellan; inte undra på att man känner sig förvirrad emellanåt....
Nu ropar sängen med hög röst på mig, bäst att lyda !
Stor, varm kram !/Titti
Dom har flera center runt om i Delhi, det vi åkte till har kapacitet att ta hand om ca 150 barn; från nyfödda till runt 10 åringar, det är inte alltid de vet barnets exakta ålder. Det är heller inte alltid barnet vet sin ålder.
Barnhemmet vi åkte till tar hand om borttappade/upphittade barn, barn som är övergivna pga fattigdom eller någon slags kris i familjen (dödsfall, missbruk, psykisk sjukdom..) och "inlämnade" barn.
Det löper en tegelmur runt centret, i en nisch i muren...
står en fint bäddad babykorg, några gånger per månad ringer det i klockan; då vet man inne på barnhemmet att det ligger en liten parvel i korgen som behöver tas om hand...
Varje dag hjälper DCCW 2500 barn runt i Delhi, både på sina barnhem men även på daghem som tar hand om barn 0-6 år, vars familjer är fattiga, från 14 slumområden runt om i huvudstaden; de får mat, tillsyn, lektillfälle och även medicinsk vård om det behövs.
Nästan 3000 barn, de flesta under 3 år och såklart övervägande flickor eftersom det är flest flickor som läggs i korgen utanför, ibland pojkar framförallt om de är handikappade, har de senaste 35 åren fått nya hem genom adoption.
Vi fick en rundvandring, efter att först ha blivit utfrågade av den indiska föreståndarinnan om vilka vi var och vad vårt syfte med besöket var (man börjar vänja sig..), tittade in i klassrum;
, i sovsalar, i köket, kollade in dagens matsedel;
Hoppas dom inte bara fick en glad gubbe till middag...
Jag fick inte ta kort på barnen men kan tala om att dom var många, dom var söta, dom hängde runt oss i klasar och höll oss i händerna, pillade på våra väskor och ville inte släppa taget.
Det är klart att dom är betingade, så vitt dom kunde veta och förstå så kunde ju vi vara presumtiva nya föräldrar...
Vi fick kika in genom en dörr där en sjuksköterska och en läkare just undersökte en liten nykomling som inte kunda vara mer än några dagar gammal. Stod en kuvös längs med ena väggen och en sån där liten plastbyttesäng som nyfödingar ligger i..
Ett fantastiskt besök och jag säger det igen; det är så sorgligt att det behövs men en sådan otrolig tur att det finns dessa barnhem. Man ser ändå vareviga dag halvnakna ungar i småbarnsålder som springer runt och försöker sälja blommor i bilköer, som bor under broar tillsammans med vuxna och flera andra barn i varierande åldrar..
Just detta barnhemmet låg ungefär 1 timmes bilresa från där vi bor så det är mycket tid som skulle gå åt bara till transporten tur och retur.
Vi har haft en tanke på att volontärarbeta 1 gång per vecka, dom vill gärna att man har en bestämd dag och bestämda tider när man kommer och där hamnar man ju i ett dilemma... Det låter sunt och bra och barnen behöver kontinuitet, samtidigt känns det lite, vad ska jag säga, besvärligt att binda upp sig till bestämda dagar och tider.
Det otroligt sköna och lyxiga med att vara medföljande är ju att få leva lite ad hoc; fånga dagen och inte ha så många måsten utan göra lite vad som faller en in.
Jag hamnar i klämmeri med mig själv måste jag erkänna, samtidigt som jag tycker det är skönt med viss struktur så har jag bestämt mig för att inte vara så schemalagd, har visserligen Svenska skolan på onsdagar, yoga måndag och fredag, coffeemorning på torsdagar och lite matlagnings- och hokus-pokuskurser men allt utom Svenska skolan kan jag ju "skolka" från om jag inte har lust eller ork.
Kanske en dag varannan vecka som volontär vore en bra idé..
Åh, vad svårt det blir ibland när man måste bestämma saker och ting !
Vi fick med oss broschyrer hem och så köpte vi dessa kort som barnen har målat och som man tryckt upp, visst är dom fantastiskt fina !?!
Lämnade en donationspeng också med förhoppningen att den hamnar på rätt ställe..
Har hunnit med massa andra, mer lustfyllda saker också; kollade in motorcyklar i lördags; Royal Enfields, snyggaste hojen som finns..
Kompisar till oss här, J&T, har köpt varsin och vi är också jäääättesugna, just denna skönheten (inte Mr Spirit, för han tillhör bara mig, utan BRE 4721) ägs numer av Thompa, hans frus är klar om några veckor...
Middag i lördags kväll på en takterass, hos A och G, sladdade i säng strax efter kl 04, oj oj oj; men trevligt var det ! Pool och solstol i söndags, idag; pedikyr och manikyr samt ler-ljuslykteinköp..
Från barnhemsbarn till nylackade tånaglar och motorcyklar, ljuslyktor, takterassmiddagar däremellan; inte undra på att man känner sig förvirrad emellanåt....
Nu ropar sängen med hög röst på mig, bäst att lyda !
Stor, varm kram !/Titti
...tvära kast...
Ja det är det ibland i tillvaron...
Kastet åt det ena (det oväsentliga) hållet var i måndags när jag gick till "min" skönhetssalong i Basant Lok, där kan man göra allt från saree-påklädning till Brasiliansk vaxning; jag har provat det ena men inte det andra; gissa vilket ;-)..
Hur som helst, hade beställt tid för att göra nya slingor i håret, eftersom dom gamla ljusa striporna hängde halvvägs ner i mitt fantastiska hårsvall, den övre halvan var liksom mer...hrmm.. råttfärgad, vilket jag inte tyckte gjorde min sprudlande personlighet rättvisa, och någon slags rättvisa ska det ju ändå vara här i världen !
En kvinna tog emot mig, placerade mig i en frisörstol och började med kännarmin lyfta lite i olika delar av håret, hummade lite emellanåt... Här insåg jag att det gällde att vara tydlig, väldigt tydlig, annars kunde det sluta hur som helst ! Beställde alltså, återigen, ljusa slingor och inget annat.
Hon öppnade en låda vari det låg massor av stora hårklämmor, plockade ur 3 stycken som hon fäste upp några olika hårslingor i, sen ropade hon till sig en kille som sedan fick stå och hålla upp resten av min kalufs... Vad vet jag, dom kanske inte får slita ut hur många klämmor som helst på en och samma kund !?
Det blandades pulver och kräm och ytterligare en man, denna i kostymbyxor och skjorta, anslöt sig till detta avancerade projekt..
Grabbens uppgift var att hålla i dom testar som inte bevärdigats med klämmor och hon och skjortmannen skred till verket.
Folieslinga efter folieslinga såg dagens ljus och ett tag var dom fyra (!) stycken som höll på.
Färgen/blekningsmedlet satt i oroväckande liten stund, redan efter 15 minuter var det dags att gå till urtvättning och schamponering, det var grabbens jobb och han skötte sig galant.
Att hålla i fönen var tydligen också hans jobb, skjortmannen var för längesedan försvunnen; pojkstackarn höll i fönen och hon slet med borsten under tiden som hon väste på hindi åt honom och hela tiden korrigerade hans handlag. Hade varit otroligt mycket enklare om hon skött hårtorken själv, på henne verkade det som om han gjorde fel mest hela tiden.
Proceduren med fönen tog minst en halvtimme, det böjdes toppar åt alla möjliga håll och kanter, fixades och trixades. Själv satt jag och glodde in i spegeln och försökte korrigera mitt dåliga pokerfejs så att hon inte skulle se fasan och missnöjet i mitt ansikte.
På frågan om jag ville ha lite spray svarade jag sammanbitet "oh, no thankyou, I´m fine" medan jag försökte le och se nöjd ut.
In på salongen klev Tittilina/Tittiluttan och ut klev Lady Titti af Ahlström von Sahlberg, på med solglasögonen och hem till Casa Sahlberg med kliande fingrar; rufsa, rufsa, rufsa...
Idag har allt återgått till det normala, hårtvättad och knappt kammad, ingen fön och inga böjningar av toppar, precis som jag vill ha det. Saknade Lina Karlsson, som är "min" frisör och som känner mig och vet hur slipstene ska dras :-) !
Kastet åt andra hållet; det högst väsentliga, kom i går när jag åkte med en annan svenska till ett av Moder Theresa´s barnhem, vi ville göra ett besök för vi har båda en längtan och en tanke på att volontärarbeta på barnhem.
Efter flera misslyckade försök att per telefon kontakta något barnhem, där vi råkat ringa hem till en privatperson samt att vi båda flera gånger blivit kopplade till polisens "callcenter for emergencies" på de nummer vi plockat från olika barnhems hemsidor och även fått av andra som varit på besök, bestämde vi oss för att helt enkelt åka till ett.
Det blev Moder Theresa´s Orphanage for disabled children i Nizamuddin, blev insläppta och fick prata med en av nunnorna där; hon frågade ut oss ganska ordentligt; vad var syftet med vårt besök, var bodde vi, hur länge hade vi varit i Delhi, hur länge skulle vi stanna, jobbade vi, vad hade vi för yrken i Sverige..
För att få jobba som volontär var man tvungen att fråga och bli godkänd utav en annan nunna, som var ansvarig för volontärarbetare, hon var inte där i går men vi var välkomna att åtekomma om det.
Vi fick i alla fall en rundvandring, ett hus i 3 våningar, glada färger på väggarna, gardiner med barnmotiv, klassrum, matsal, sovsalar; i en sovsal stod det 17 sängar, i en annan; där bebisarna/småbarnen sov var det 22 sängar; tätt, tätt i flera rader med smala gångar emellan. De stora barnen sov i våningssängar i en jättesal, tillsammans med personalen.
På barnhemmet var det just nu cirka 60 barn mellan 6 månader - 18 år, cp-skadade, polioskadade, blinda, multihandikappade, barn med Down´s syndrom...
Dom har mycket sjukgymnastik, musikterapi, alla var klädda i västerländska kläder (donationer) och det fanns mycket leksaker.
Ovanför bebissängarna hängde det färgglada badbollar i snören och allt såg mycket rent och prydligt ut. Det jobbade 7 nunnor där samt kanske 10 betalda, civila kvinnor och dessutom en del volontärer t ex en grupp med franska sjukgymnaster som var där på fredagar.
I småbarnssalen låg det barn i sängarna, det var lunchdags, några hade fått mat/blivit matade, andra låg och väntade på sin tur, några sov och några grät...
Vi frågade om vi fick röra barnen/hålla i dom/prata med dom/lyfta upp dem som grät, och det gick bra.
Några av dom lite större barnen låg platt på rygg med skenor på benen och tittade på oss, 3-4 åringar kanske med smala armar och stora ögon. Att stryka ett barn över håret, hålla det i handen och småprata på ömsom svenska och ömsom engelska och få ett leende tillbaks och en liten hand som håller i ens egen...
En liten flicka som var född utan ögon, kanske 1 år, låg o gnydde och grät, hon hade fått mat men kunde inte komma till ro; henne lyfte jag upp, höll henne mot axeln, buffade henne i ryggen och sjöng "Ack du skön, slumra in, i bädden så fin, som blomman på äng i en gungande säng..." Hon lutade huvudet mot min axel, stoppade tummen i munnen och somnade...
Kändes hela vägen in i hjärtat, jag som är en av de större lipsillarna på denna jord kunde faktiskt behärska mig men tårarna var på väg vill jag lova..
La ner henne i sängen och hon fortsatte sova...
Vi tackade för oss och åkte sen till Amerikanska ambassadens klubb för att äta lunch, väl medvetna om de väldiga kontrasterna i detta, men det hjälper ju ingen liten blind flicka om jag/vi inte äter, inte heller hjälper det om vi skulle äta på ett mindre västerländskt ställe...
Det är olika världar med olika verkligheter och förutsättningar och väsensskilda framtidsutsikter, jag kan inte bära Indiens välfärd på mina axlar men bidra på något sätt kan vi alla göra.
En kan inte göra allt men många kan göra lite var för att världen ska bli bättre för dom som behöver det.
I morgon ska vi åka till ett annat utav barnhemmen och något slags volontärarbete kommer det att bli, det är vi båda överens om, hur och var, det återstår att se..
Ha nu en fantastisk dag och var rädda om varandra/Tittilina
Kastet åt det ena (det oväsentliga) hållet var i måndags när jag gick till "min" skönhetssalong i Basant Lok, där kan man göra allt från saree-påklädning till Brasiliansk vaxning; jag har provat det ena men inte det andra; gissa vilket ;-)..
Hur som helst, hade beställt tid för att göra nya slingor i håret, eftersom dom gamla ljusa striporna hängde halvvägs ner i mitt fantastiska hårsvall, den övre halvan var liksom mer...hrmm.. råttfärgad, vilket jag inte tyckte gjorde min sprudlande personlighet rättvisa, och någon slags rättvisa ska det ju ändå vara här i världen !
En kvinna tog emot mig, placerade mig i en frisörstol och började med kännarmin lyfta lite i olika delar av håret, hummade lite emellanåt... Här insåg jag att det gällde att vara tydlig, väldigt tydlig, annars kunde det sluta hur som helst ! Beställde alltså, återigen, ljusa slingor och inget annat.
Hon öppnade en låda vari det låg massor av stora hårklämmor, plockade ur 3 stycken som hon fäste upp några olika hårslingor i, sen ropade hon till sig en kille som sedan fick stå och hålla upp resten av min kalufs... Vad vet jag, dom kanske inte får slita ut hur många klämmor som helst på en och samma kund !?
Det blandades pulver och kräm och ytterligare en man, denna i kostymbyxor och skjorta, anslöt sig till detta avancerade projekt..
Grabbens uppgift var att hålla i dom testar som inte bevärdigats med klämmor och hon och skjortmannen skred till verket.
Folieslinga efter folieslinga såg dagens ljus och ett tag var dom fyra (!) stycken som höll på.
Färgen/blekningsmedlet satt i oroväckande liten stund, redan efter 15 minuter var det dags att gå till urtvättning och schamponering, det var grabbens jobb och han skötte sig galant.
Att hålla i fönen var tydligen också hans jobb, skjortmannen var för längesedan försvunnen; pojkstackarn höll i fönen och hon slet med borsten under tiden som hon väste på hindi åt honom och hela tiden korrigerade hans handlag. Hade varit otroligt mycket enklare om hon skött hårtorken själv, på henne verkade det som om han gjorde fel mest hela tiden.
Proceduren med fönen tog minst en halvtimme, det böjdes toppar åt alla möjliga håll och kanter, fixades och trixades. Själv satt jag och glodde in i spegeln och försökte korrigera mitt dåliga pokerfejs så att hon inte skulle se fasan och missnöjet i mitt ansikte.
På frågan om jag ville ha lite spray svarade jag sammanbitet "oh, no thankyou, I´m fine" medan jag försökte le och se nöjd ut.
In på salongen klev Tittilina/Tittiluttan och ut klev Lady Titti af Ahlström von Sahlberg, på med solglasögonen och hem till Casa Sahlberg med kliande fingrar; rufsa, rufsa, rufsa...
Idag har allt återgått till det normala, hårtvättad och knappt kammad, ingen fön och inga böjningar av toppar, precis som jag vill ha det. Saknade Lina Karlsson, som är "min" frisör och som känner mig och vet hur slipstene ska dras :-) !
Kastet åt andra hållet; det högst väsentliga, kom i går när jag åkte med en annan svenska till ett av Moder Theresa´s barnhem, vi ville göra ett besök för vi har båda en längtan och en tanke på att volontärarbeta på barnhem.
Efter flera misslyckade försök att per telefon kontakta något barnhem, där vi råkat ringa hem till en privatperson samt att vi båda flera gånger blivit kopplade till polisens "callcenter for emergencies" på de nummer vi plockat från olika barnhems hemsidor och även fått av andra som varit på besök, bestämde vi oss för att helt enkelt åka till ett.
Det blev Moder Theresa´s Orphanage for disabled children i Nizamuddin, blev insläppta och fick prata med en av nunnorna där; hon frågade ut oss ganska ordentligt; vad var syftet med vårt besök, var bodde vi, hur länge hade vi varit i Delhi, hur länge skulle vi stanna, jobbade vi, vad hade vi för yrken i Sverige..
För att få jobba som volontär var man tvungen att fråga och bli godkänd utav en annan nunna, som var ansvarig för volontärarbetare, hon var inte där i går men vi var välkomna att åtekomma om det.
Vi fick i alla fall en rundvandring, ett hus i 3 våningar, glada färger på väggarna, gardiner med barnmotiv, klassrum, matsal, sovsalar; i en sovsal stod det 17 sängar, i en annan; där bebisarna/småbarnen sov var det 22 sängar; tätt, tätt i flera rader med smala gångar emellan. De stora barnen sov i våningssängar i en jättesal, tillsammans med personalen.
På barnhemmet var det just nu cirka 60 barn mellan 6 månader - 18 år, cp-skadade, polioskadade, blinda, multihandikappade, barn med Down´s syndrom...
Dom har mycket sjukgymnastik, musikterapi, alla var klädda i västerländska kläder (donationer) och det fanns mycket leksaker.
Ovanför bebissängarna hängde det färgglada badbollar i snören och allt såg mycket rent och prydligt ut. Det jobbade 7 nunnor där samt kanske 10 betalda, civila kvinnor och dessutom en del volontärer t ex en grupp med franska sjukgymnaster som var där på fredagar.
I småbarnssalen låg det barn i sängarna, det var lunchdags, några hade fått mat/blivit matade, andra låg och väntade på sin tur, några sov och några grät...
Vi frågade om vi fick röra barnen/hålla i dom/prata med dom/lyfta upp dem som grät, och det gick bra.
Några av dom lite större barnen låg platt på rygg med skenor på benen och tittade på oss, 3-4 åringar kanske med smala armar och stora ögon. Att stryka ett barn över håret, hålla det i handen och småprata på ömsom svenska och ömsom engelska och få ett leende tillbaks och en liten hand som håller i ens egen...
En liten flicka som var född utan ögon, kanske 1 år, låg o gnydde och grät, hon hade fått mat men kunde inte komma till ro; henne lyfte jag upp, höll henne mot axeln, buffade henne i ryggen och sjöng "Ack du skön, slumra in, i bädden så fin, som blomman på äng i en gungande säng..." Hon lutade huvudet mot min axel, stoppade tummen i munnen och somnade...
Kändes hela vägen in i hjärtat, jag som är en av de större lipsillarna på denna jord kunde faktiskt behärska mig men tårarna var på väg vill jag lova..
La ner henne i sängen och hon fortsatte sova...
Vi tackade för oss och åkte sen till Amerikanska ambassadens klubb för att äta lunch, väl medvetna om de väldiga kontrasterna i detta, men det hjälper ju ingen liten blind flicka om jag/vi inte äter, inte heller hjälper det om vi skulle äta på ett mindre västerländskt ställe...
Det är olika världar med olika verkligheter och förutsättningar och väsensskilda framtidsutsikter, jag kan inte bära Indiens välfärd på mina axlar men bidra på något sätt kan vi alla göra.
En kan inte göra allt men många kan göra lite var för att världen ska bli bättre för dom som behöver det.
I morgon ska vi åka till ett annat utav barnhemmen och något slags volontärarbete kommer det att bli, det är vi båda överens om, hur och var, det återstår att se..
Ha nu en fantastisk dag och var rädda om varandra/Tittilina
...här händer det saker minsann...
Torsdag eftermiddag nu, idag har jag haft 10 härliga brudar hemma på "coffee-morning", Casa Sahlberg hade bullat upp med Fiffis rutor; kärleksmums, kanelbullar (japp, hembakt; Lyxfru Tittiluttan hade kökstjänst igår..) samt pepparkakor och Brago-kex, väldans trevligt ! Enda herren i församlingen var Waldemar; 4 månader, men det var helt okej ;-) !
Efter fikat var det bara att fara vidare på nya äventyr; lunch på Italienska ambassaden, alla svenskarna från kontoret och , ja även vi lyxmedföljande fick vara med och njuta av kulinariska delikatesser..
Igår däremot hände det ett par otrevligheter; först smällde en bomb vid High Court, 11 döda och ca 50 skadade, jag visste ingenting utan lullade omkring i mitt kök med ugnsrosor på kinderna och mjölfläckar på klänningen...Läste om det på facebook och fick sen mer information via kontoret. Otäckt är bara förnamnet !
Efter min fröken-insats på Svenska Skolan igår fortsatte jag till min Indiska matlagningskurs, där vi friterade bröd; puri samt trixade ihop 2 olika potatisrätter; smaskigt och gott på alla sätt; kom hit så ska jag traktera er med denna kulinariska upplevelse ;-).
Var hemma vid 21, vi fortsatte vårt Prison Break-marathon, blir ett gäng avsnitt nästan varje kväll, och strax efter kl 23 hördes plötsligt en jättesmäll; KA-BOOM, jag flög upp ur sängen som en oljad blixt (Micke blev riktigt imponerad, han funderar på att anmäla mig till 3 meter snabb-sprint..), vi upplevde inga skakningar utan första tanken var att det var ännu en bomb...
Stegade ut i vardagsrummet och kikade ner på gatan, regnigt ute och massa kondens på fönstrena, där stod våra vakter och flera av byggarbetarna från husbygget mittemot; samtliga hade sina mobiltelefoner vid öronen..
Gick in på webben, både Hindustan Times och Times of India annonserade "earthquake in Delhi"..
Tog en lång stund innan man kunde slappna av, blir det efterskalv, ska vi klä oss och springa ner på gatan, tänk om...
Tydligen 4,2 på Richterskalan, men har inte läst några rapporter om skador, varken på människor eller egendom..
Vi har haft fin-besök också minsann, Mr Persson i egen hög person tog flyget från Abu Dhabi, där han bor sedan 8 månader tillbaks, och var i Casa Sahlberg torsdag till söndag; honom körde vi slut på vill jag lova ;-)))!
Jag mötte upp på flygplatsen, efter väskinlämning åkte vi till India Gate; som triumfbåge ungefär, och där var det byst med folk, en vanlig torsdagskväll !
Kändes som om jag var en del av turistattraktionen dock, blev nog tillfrågad minst 15 gånger om jag ville/kunde tänka mig att ställa upp på bild bredvid indier i olika konstellationer, vi såg även hur en hel del smygfotade oss med sina mobiltelefoner, undrar vad dom tänker; oj, vilka långa, bleka, halvgamla, småmulliga långnäsor; dom vill vi ha på bild för att ha något att skratta åt när åskan går... Eller tycker dom att vi är vackert ljushyade, har en imponerande längd samt vackert formade näsor och en jämnt fördelad kroppskonstutition ???
Det är bra att ha gäster emellanåt, man kommer iväg till sevärdheter som man visserligen sett men som tål att återbesökas, t ex åkte vi till Old Delhi (ShahJahanabad) på fredan, varmt som sat-n och fuktigt något så in i bänken; var på Spice Market, åkte cykelriksha, kollade slakterierna (grönj-vligt äckligt), cykelhandlar-gatan, bilhandlar-gatan, kamerakvarteret mm mm...
Man blir trött av Old Delhi ;-)
Efter 3,5 timme var vi sjöblöta och helt utpumpade, styrde kosan hemåt för dusch, klädbyte och snabblunch; Mr Spirit hade eftermiddagsmöte på kontoret (dessutom hade han landat in från Sverige samma morgon, stackar´n) och vi for på shopping, därefter fredagsdrink och så var man mer än nöjd med den dagen..
Micke o Tobbe hade en heldagsutflykt till Agra/Taj Mahal på lördagen medans undertecknad fick vara hemma och tussa i lugn och ro; sååå skönt..
Terassparty på kvällen hos M och S, god mat, gott smuggelvin och mycket skratt... vi hade dessutom hunnit dra i oss en flarra schåmpånj, som Mr Persson hade med sig, härliga bubblor, ahh !
Tobbe fick sovmorgon på söndagen (vi också, var inte hemma förrän 02.20, tiden går fort när man har trevligt..) men sen blev det Sarojini; en indisk utomhusmarknad innan det var dags för honom att fara hem till lugnet och friden och ordnngen i Förenade Arabemiraten, tack för besöket T, välkommen åter; anytime !
Hunnit med distanspluggande via Blackboard, är omåttligt stolt över mig själv när jag klarar av nät-diskussioner och allsköns inloggningar; dataokunnig som man är, även varit på yoga, shopping (bara 2 par skor och lite annat..), matlagningskurs, svenska skolan, kollat in (jättestora) fladdermöss som hänger i klasar i träden på dagtid; finns enligt vår chaufför bara på en enda gata i Delhi..
Dom är stora som fiskmåsar när dom är i aktion...
Även pratat med tjejerna där hemma, Loppan och hennes Affe kommer om mindre än 1 månad; skall bli sååå otroligt härligt och mysigt, dom stannar till mitten av december; sen dimper Filifjonkan och hennes Erik ner här i början av januari; likasamma där, jag läääängtar !! (Micke-pappan också såklart !!)
Bästa Sjödahlarna kommer i slutet av november och systeryster i januari :-))!!
Man gör så himla mycket på dagarna att man är helt igenom nöjd med att bara-vara i Casa Sahlberg på kvällarna; åtminstone i veckorna, eller ja, i alla fall några kvällar per vecka, eller kanske en kväll per vecka..
Terasspartyn, spontanmiddagar eller middag ute tackar man ju inte nej till...
Fast just nu känner jag mig ungefär såhär:
så ikväll blir det en lugn kväll !
För i morgon är det yoga igen och sen shopping med Annika och Eva :-), så det gäller att vila sig i form när tillfälle ges..
Hugs and kisses´til next time/ Tittilina De Lyx; i Indialand.
Efter fikat var det bara att fara vidare på nya äventyr; lunch på Italienska ambassaden, alla svenskarna från kontoret och , ja även vi lyxmedföljande fick vara med och njuta av kulinariska delikatesser..
Igår däremot hände det ett par otrevligheter; först smällde en bomb vid High Court, 11 döda och ca 50 skadade, jag visste ingenting utan lullade omkring i mitt kök med ugnsrosor på kinderna och mjölfläckar på klänningen...Läste om det på facebook och fick sen mer information via kontoret. Otäckt är bara förnamnet !
Efter min fröken-insats på Svenska Skolan igår fortsatte jag till min Indiska matlagningskurs, där vi friterade bröd; puri samt trixade ihop 2 olika potatisrätter; smaskigt och gott på alla sätt; kom hit så ska jag traktera er med denna kulinariska upplevelse ;-).
Var hemma vid 21, vi fortsatte vårt Prison Break-marathon, blir ett gäng avsnitt nästan varje kväll, och strax efter kl 23 hördes plötsligt en jättesmäll; KA-BOOM, jag flög upp ur sängen som en oljad blixt (Micke blev riktigt imponerad, han funderar på att anmäla mig till 3 meter snabb-sprint..), vi upplevde inga skakningar utan första tanken var att det var ännu en bomb...
Stegade ut i vardagsrummet och kikade ner på gatan, regnigt ute och massa kondens på fönstrena, där stod våra vakter och flera av byggarbetarna från husbygget mittemot; samtliga hade sina mobiltelefoner vid öronen..
Gick in på webben, både Hindustan Times och Times of India annonserade "earthquake in Delhi"..
Tog en lång stund innan man kunde slappna av, blir det efterskalv, ska vi klä oss och springa ner på gatan, tänk om...
Tydligen 4,2 på Richterskalan, men har inte läst några rapporter om skador, varken på människor eller egendom..
Vi har haft fin-besök också minsann, Mr Persson i egen hög person tog flyget från Abu Dhabi, där han bor sedan 8 månader tillbaks, och var i Casa Sahlberg torsdag till söndag; honom körde vi slut på vill jag lova ;-)))!
Jag mötte upp på flygplatsen, efter väskinlämning åkte vi till India Gate; som triumfbåge ungefär, och där var det byst med folk, en vanlig torsdagskväll !
Kändes som om jag var en del av turistattraktionen dock, blev nog tillfrågad minst 15 gånger om jag ville/kunde tänka mig att ställa upp på bild bredvid indier i olika konstellationer, vi såg även hur en hel del smygfotade oss med sina mobiltelefoner, undrar vad dom tänker; oj, vilka långa, bleka, halvgamla, småmulliga långnäsor; dom vill vi ha på bild för att ha något att skratta åt när åskan går... Eller tycker dom att vi är vackert ljushyade, har en imponerande längd samt vackert formade näsor och en jämnt fördelad kroppskonstutition ???
Det är bra att ha gäster emellanåt, man kommer iväg till sevärdheter som man visserligen sett men som tål att återbesökas, t ex åkte vi till Old Delhi (ShahJahanabad) på fredan, varmt som sat-n och fuktigt något så in i bänken; var på Spice Market, åkte cykelriksha, kollade slakterierna (grönj-vligt äckligt), cykelhandlar-gatan, bilhandlar-gatan, kamerakvarteret mm mm...
Man blir trött av Old Delhi ;-)Efter 3,5 timme var vi sjöblöta och helt utpumpade, styrde kosan hemåt för dusch, klädbyte och snabblunch; Mr Spirit hade eftermiddagsmöte på kontoret (dessutom hade han landat in från Sverige samma morgon, stackar´n) och vi for på shopping, därefter fredagsdrink och så var man mer än nöjd med den dagen..
Micke o Tobbe hade en heldagsutflykt till Agra/Taj Mahal på lördagen medans undertecknad fick vara hemma och tussa i lugn och ro; sååå skönt..
Terassparty på kvällen hos M och S, god mat, gott smuggelvin och mycket skratt... vi hade dessutom hunnit dra i oss en flarra schåmpånj, som Mr Persson hade med sig, härliga bubblor, ahh !
Tobbe fick sovmorgon på söndagen (vi också, var inte hemma förrän 02.20, tiden går fort när man har trevligt..) men sen blev det Sarojini; en indisk utomhusmarknad innan det var dags för honom att fara hem till lugnet och friden och ordnngen i Förenade Arabemiraten, tack för besöket T, välkommen åter; anytime !
Hunnit med distanspluggande via Blackboard, är omåttligt stolt över mig själv när jag klarar av nät-diskussioner och allsköns inloggningar; dataokunnig som man är, även varit på yoga, shopping (bara 2 par skor och lite annat..), matlagningskurs, svenska skolan, kollat in (jättestora) fladdermöss som hänger i klasar i träden på dagtid; finns enligt vår chaufför bara på en enda gata i Delhi..
Dom är stora som fiskmåsar när dom är i aktion...
Även pratat med tjejerna där hemma, Loppan och hennes Affe kommer om mindre än 1 månad; skall bli sååå otroligt härligt och mysigt, dom stannar till mitten av december; sen dimper Filifjonkan och hennes Erik ner här i början av januari; likasamma där, jag läääängtar !! (Micke-pappan också såklart !!)
Bästa Sjödahlarna kommer i slutet av november och systeryster i januari :-))!!
Man gör så himla mycket på dagarna att man är helt igenom nöjd med att bara-vara i Casa Sahlberg på kvällarna; åtminstone i veckorna, eller ja, i alla fall några kvällar per vecka, eller kanske en kväll per vecka..
Terasspartyn, spontanmiddagar eller middag ute tackar man ju inte nej till...
Fast just nu känner jag mig ungefär såhär:
så ikväll blir det en lugn kväll !För i morgon är det yoga igen och sen shopping med Annika och Eva :-), så det gäller att vila sig i form när tillfälle ges..
Hugs and kisses´til next time/ Tittilina De Lyx; i Indialand.
...full fart framåt, vecka 35...
Oj, oj, oj, så har ännu en vecka passerat...
Det är lördag förmiddag, jag har sovit lääänge; ända till 9.40 faktiskt vilket är mycket ovanligt, skönt var det i alla fall :-).
Veckan som gått har bjudit på:
Söndagen, lugn hemmadag med bl a sådd av fröer som jag köpte på en handelsträdgård vid Lodi Road; basilika, timjan, rosmarin, dill, persilja samt cocktailtomater.
Medan jag sådde dom drömde jag om min takterass (som jag ännu inte har..) och hur jag strosade omkring däruppe bland mina yviga stånd av dill och persilja, mina kraftiga timjanbuskar och klasarna med tomater och klippte loss lite här och nöp av en kvist där; ja, ja nu har basilikan börjat gro i krukan och allt det andra har också börjat titta upp ur sina små byttor i sålådan, det där med krukodling kanske är underskattat, vad vet jag ?
I måndags var vi några stycken som åkte till India Crafts, det är ett ställe där dom säljer möbler, tavlor, ljuslyktor, ramar och andra inredningsdetaljer såsom buddhasatyer, vaser, skålar och elefanter i allsköns material...
Det mesta är nytillverkat, en del saker av återvunnet trä och allt är behandlat så att det ser gammalt och lite modernt slitet ut.
Ungefär som Sharma Farms som jag skrivit om förut och där vi köpte gröna glasskåpet, nattygsborden (en liten undran; heter det nattygs- eller nattduksbord ??) och skänken till vardagsrummet; fast India Crafts var mycket, mycket bättre !!!
Varmt som sat-n var det och allt var jätteskitigt men så många fina saker !!!
Till Casa Sahlberg inhandlades det bl a några ljusstakar för blockljus, några för värmeljus, liten elefant i metall, vas/bytta i turkost och guld med rosa/gul/guld figurer på och sist men inte minst 2 stycken skrivbord; ett till vardera Hannas och Fannys rum !
Vi har ju letat skrivbord, men ratat dom vi sett för dom var så okristligt fula och tråkiga så det var som en skänk från ovan att dom plötsligt stod där, nu står dom här i Casa Sahlberg och är bara sådär fantastiskt vackra och fina; enkla i slitet, avskavt vitt; åh, jag vill gå och klappa lite på dom, kommer snart tillbaks, vänta lite bara...
Sådär ja, tillbaks igen...
Veckans andra dag; groceryshopping men först ett yogapass, det är SÅ roligt ! Och SÅ svettigt ska tilläggas, men det är ju en del av det roliga, man känner sig liksom extra duktig och nöjd om det rinner lite om en och kläderna går att vrida ur...
I onsdags var det dax för fröken Titti att ha sin andra lektion med 8-åringarna i Svenska skolan, vi pratade motsatsord, läste och avslutade ofullbordade meningar, jobbade i arbetsböckerna, skrev om bokstaven A och på slutet läste fröken det tredje kapitlet i LasseMajas detektivbyrå; Biografmysteriet...
Direkt därefter började min kurs i Indisk matlagning; varje onsdagkväll i 10 veckor ska jag lära mig "allt" om det indiska köket, förhoppningen är att mina fördomar om att allt är likasmakande, ihopblandat och stabbigt ska komma på skam...
Ja, vad ska jag säga, redan när jag åkte hem därifrån i onsdags kväll satt skammen på ena axeln; vi lagade Matar Wale Chawal och Kachumbar...hur gott, smakrikt och fräscht som helst, dessutom vegetariskt vilket passar mig som inte är överdrivet förtjust i att hantera kött.
Matar...och Kachum.. innebar fluffigt basmatiris med ärtor; kryddat med lök, kumminfrön,nejlikor och kanelbark samt sallad med lök, tomat, gurka, vitkål kryddat med lime och koriander, tål att upprepas i det Sahlbergska köket !
I torsdags var det time för veckans "coffeemorning", vi turas om att hålla i det och det betyder helt enkelt att man fixar fika och så träffas man hemma-hos för några mysiga timmar tillsammans, nästa vecka är det här hemma :-) !
På eftermiddagen åkte jag till flygplatsen för att möta Mr Persson; en SAAB-kille och vän som flyttade till Abu Dhabi samtidigt som vi slog ner våra bopålar i Indien, nu tog han långhelg för att besöka oss, och Indien för första gången !
Efter att ha lämnat av hans bagage, druckit en kall Kingfisher och pratat i kapp oss sen sist drog vi till India Gate, som är ett minnesmonument över första världskriget, som triumfbågen, ungefär med en låååång och bred paradgata därifrån och till premiärministerns hus och parlamentet.
Byst med folk, på en vanlig torsdag !, bara indier och så två blekansikten, huvudet högre än alla andra...
Man är som en cirkusattraktion, blev nog tillfrågad 10 gånger om jag kunde ställa upp och bli fotograferad bredvid indier i olika konstellationer, vi såg hur dom även smygfotograferade oss med sina mobilkameror, sådär som man själv gör ibland; låtsas ta på något bredvid och sen snabbt vrider kameran och trycker av :-)!
En svett-kletig promenad uppe vid Connaught Place hann vi också med innan vi åkte till Basant Lok för middag, sen var man rätt nöjd med den dagen; vi avslutade hemma i köket med ytterligare en (kanske blev det två..) kalla öl innan det var dax för sängen !
Igår morse landade bästa Micke tillbaks efter tjänsteresa till Sverige sen i söndags, åh, vilken julafton !!!
Förutom den största klappen (d v s Mr Spirit himself) så kom det fram pepparkakor, ostbågar, Marabou chokladkakor, lösgodis, renskav, korvar, köttfärs, ostar, skinka, kurslitteratur (Pedagogoik på distans, det ni !!), chardonnay på bag-in-box, champagne, möbeltassar, laserpass och superlim, ja dom tre sista sakerna var väl inte supersexiga men värda sin plats i väskan ändå... Ja just det, två fjärrstyrda racerbilar modell supercoola och grymt snabba hade också hittat ner i bagaget !
Micke hade varit tvungen att panikköpa en till väska inne på ICA Maxi för att få plats ;-) !
Efter frukost drog vi med Tobbe till Old Delhi (Shahjahanabad) med all trängsel, trafikkaos, kossor, poliser, getter, moppar, dragkärror, folk precis överallt, elledningar i stora härvor, fallfärdiga hus, tempel, moskéer och olidlig, fuktig värme...Hur kul och intressant som helst men efter 3,5 timme var vi dyblöta och totalt utpumpade...
Tillbaks hem igen, snabblunch och snabbdusch, Micke for till kontoret på möte och vi åkte till ett emporium; statlig affär med allsköns hantverk från Indiens alla delar, där får man gå i lugn och ro, ingen som går dikt an och plockar fram minsta lilla sak man vill titta på, man får peta och fundera alldeles ifred, underbart ! Därefter var det dags för en liten fredagsdrink på kontoret, egentligen bara för dom anställda som en summering efter långmötet, men Tobbe är ju SAAB-are och jag hans förkläde och guide så det var klart att lilla jag också fick följa med ! Alltid lika trevligt, man blandar svenska och engelska hej vilt allteftersom man pratar med svenskarna eller de indier som är anställda, eller varför inte med alla på en gång !
Sen var man väldigt nöjd (och trött) även igår !
Och nu sitter jag här, framför datorn och bloggar i lugn och frid, så skönt och mysigt !
Micke och Tobbe for iväg klockan 7 i morse, till Agra och Taj Mahal, dom får en dag tillsammans och jag får en dag med mig själv, ska strax hälla upp en skål med svenskt lösgodis och läsa om Utvecklinspsykologiska teorier, kanske ta mig en liten eftermiddagslur för att vara pigg tills dom kommer hem , vid 18-tiden, och vi ska hem till familjen D´s takterass för att umgås lite i den varma indiska kvällen/natten !
Imorgon blir det indisk utomhusmarknad med prutning och shopping, allt för att suga musten riktigt ordentligt ur Mr Persson innan han far hem till "Abban" igen i morgon eftermiddag !
När jag läser igenom vad jag skrivit blir jag alldeles matt av alla aktiviteter, men jag får ju faktiskt några timmar av lugn och ro ibland, onsdagarna är ju nästintill heliga (Rozie är ledig och jag kan tussa omkring alldeles själv, förbereda Svenska skolan och nuförtiden även plugga min pedagogik).
Märker dessutom att jag spaltar upp och skriver liksom dag för dag, som en dagbok ungefär, men det är väl inget större fel med det och dessutom; jag gör ju precis som jag vill med alla bokstäverna ;-) !
Inga foton denna gång, hann inte ladda över bilderna i datorn och nu är kameran med till Taj Mahal, det får gå bra ändå !
Nä, nu dax för soffläge med lösgodis-skålen och teorierna i högsta hugg,
Tjingeling från Indialand för denna gång !/Titti
Det är lördag förmiddag, jag har sovit lääänge; ända till 9.40 faktiskt vilket är mycket ovanligt, skönt var det i alla fall :-).
Veckan som gått har bjudit på:
Söndagen, lugn hemmadag med bl a sådd av fröer som jag köpte på en handelsträdgård vid Lodi Road; basilika, timjan, rosmarin, dill, persilja samt cocktailtomater.
Medan jag sådde dom drömde jag om min takterass (som jag ännu inte har..) och hur jag strosade omkring däruppe bland mina yviga stånd av dill och persilja, mina kraftiga timjanbuskar och klasarna med tomater och klippte loss lite här och nöp av en kvist där; ja, ja nu har basilikan börjat gro i krukan och allt det andra har också börjat titta upp ur sina små byttor i sålådan, det där med krukodling kanske är underskattat, vad vet jag ?
I måndags var vi några stycken som åkte till India Crafts, det är ett ställe där dom säljer möbler, tavlor, ljuslyktor, ramar och andra inredningsdetaljer såsom buddhasatyer, vaser, skålar och elefanter i allsköns material...
Det mesta är nytillverkat, en del saker av återvunnet trä och allt är behandlat så att det ser gammalt och lite modernt slitet ut.
Ungefär som Sharma Farms som jag skrivit om förut och där vi köpte gröna glasskåpet, nattygsborden (en liten undran; heter det nattygs- eller nattduksbord ??) och skänken till vardagsrummet; fast India Crafts var mycket, mycket bättre !!!
Varmt som sat-n var det och allt var jätteskitigt men så många fina saker !!!
Till Casa Sahlberg inhandlades det bl a några ljusstakar för blockljus, några för värmeljus, liten elefant i metall, vas/bytta i turkost och guld med rosa/gul/guld figurer på och sist men inte minst 2 stycken skrivbord; ett till vardera Hannas och Fannys rum !
Vi har ju letat skrivbord, men ratat dom vi sett för dom var så okristligt fula och tråkiga så det var som en skänk från ovan att dom plötsligt stod där, nu står dom här i Casa Sahlberg och är bara sådär fantastiskt vackra och fina; enkla i slitet, avskavt vitt; åh, jag vill gå och klappa lite på dom, kommer snart tillbaks, vänta lite bara...
Sådär ja, tillbaks igen...
Veckans andra dag; groceryshopping men först ett yogapass, det är SÅ roligt ! Och SÅ svettigt ska tilläggas, men det är ju en del av det roliga, man känner sig liksom extra duktig och nöjd om det rinner lite om en och kläderna går att vrida ur...
I onsdags var det dax för fröken Titti att ha sin andra lektion med 8-åringarna i Svenska skolan, vi pratade motsatsord, läste och avslutade ofullbordade meningar, jobbade i arbetsböckerna, skrev om bokstaven A och på slutet läste fröken det tredje kapitlet i LasseMajas detektivbyrå; Biografmysteriet...
Direkt därefter började min kurs i Indisk matlagning; varje onsdagkväll i 10 veckor ska jag lära mig "allt" om det indiska köket, förhoppningen är att mina fördomar om att allt är likasmakande, ihopblandat och stabbigt ska komma på skam...
Ja, vad ska jag säga, redan när jag åkte hem därifrån i onsdags kväll satt skammen på ena axeln; vi lagade Matar Wale Chawal och Kachumbar...hur gott, smakrikt och fräscht som helst, dessutom vegetariskt vilket passar mig som inte är överdrivet förtjust i att hantera kött.
Matar...och Kachum.. innebar fluffigt basmatiris med ärtor; kryddat med lök, kumminfrön,nejlikor och kanelbark samt sallad med lök, tomat, gurka, vitkål kryddat med lime och koriander, tål att upprepas i det Sahlbergska köket !
I torsdags var det time för veckans "coffeemorning", vi turas om att hålla i det och det betyder helt enkelt att man fixar fika och så träffas man hemma-hos för några mysiga timmar tillsammans, nästa vecka är det här hemma :-) !
På eftermiddagen åkte jag till flygplatsen för att möta Mr Persson; en SAAB-kille och vän som flyttade till Abu Dhabi samtidigt som vi slog ner våra bopålar i Indien, nu tog han långhelg för att besöka oss, och Indien för första gången !
Efter att ha lämnat av hans bagage, druckit en kall Kingfisher och pratat i kapp oss sen sist drog vi till India Gate, som är ett minnesmonument över första världskriget, som triumfbågen, ungefär med en låååång och bred paradgata därifrån och till premiärministerns hus och parlamentet.
Byst med folk, på en vanlig torsdag !, bara indier och så två blekansikten, huvudet högre än alla andra...
Man är som en cirkusattraktion, blev nog tillfrågad 10 gånger om jag kunde ställa upp och bli fotograferad bredvid indier i olika konstellationer, vi såg hur dom även smygfotograferade oss med sina mobilkameror, sådär som man själv gör ibland; låtsas ta på något bredvid och sen snabbt vrider kameran och trycker av :-)!
En svett-kletig promenad uppe vid Connaught Place hann vi också med innan vi åkte till Basant Lok för middag, sen var man rätt nöjd med den dagen; vi avslutade hemma i köket med ytterligare en (kanske blev det två..) kalla öl innan det var dax för sängen !
Igår morse landade bästa Micke tillbaks efter tjänsteresa till Sverige sen i söndags, åh, vilken julafton !!!
Förutom den största klappen (d v s Mr Spirit himself) så kom det fram pepparkakor, ostbågar, Marabou chokladkakor, lösgodis, renskav, korvar, köttfärs, ostar, skinka, kurslitteratur (Pedagogoik på distans, det ni !!), chardonnay på bag-in-box, champagne, möbeltassar, laserpass och superlim, ja dom tre sista sakerna var väl inte supersexiga men värda sin plats i väskan ändå... Ja just det, två fjärrstyrda racerbilar modell supercoola och grymt snabba hade också hittat ner i bagaget !
Micke hade varit tvungen att panikköpa en till väska inne på ICA Maxi för att få plats ;-) !
Efter frukost drog vi med Tobbe till Old Delhi (Shahjahanabad) med all trängsel, trafikkaos, kossor, poliser, getter, moppar, dragkärror, folk precis överallt, elledningar i stora härvor, fallfärdiga hus, tempel, moskéer och olidlig, fuktig värme...Hur kul och intressant som helst men efter 3,5 timme var vi dyblöta och totalt utpumpade...
Tillbaks hem igen, snabblunch och snabbdusch, Micke for till kontoret på möte och vi åkte till ett emporium; statlig affär med allsköns hantverk från Indiens alla delar, där får man gå i lugn och ro, ingen som går dikt an och plockar fram minsta lilla sak man vill titta på, man får peta och fundera alldeles ifred, underbart ! Därefter var det dags för en liten fredagsdrink på kontoret, egentligen bara för dom anställda som en summering efter långmötet, men Tobbe är ju SAAB-are och jag hans förkläde och guide så det var klart att lilla jag också fick följa med ! Alltid lika trevligt, man blandar svenska och engelska hej vilt allteftersom man pratar med svenskarna eller de indier som är anställda, eller varför inte med alla på en gång !
Sen var man väldigt nöjd (och trött) även igår !
Och nu sitter jag här, framför datorn och bloggar i lugn och frid, så skönt och mysigt !
Micke och Tobbe for iväg klockan 7 i morse, till Agra och Taj Mahal, dom får en dag tillsammans och jag får en dag med mig själv, ska strax hälla upp en skål med svenskt lösgodis och läsa om Utvecklinspsykologiska teorier, kanske ta mig en liten eftermiddagslur för att vara pigg tills dom kommer hem , vid 18-tiden, och vi ska hem till familjen D´s takterass för att umgås lite i den varma indiska kvällen/natten !
Imorgon blir det indisk utomhusmarknad med prutning och shopping, allt för att suga musten riktigt ordentligt ur Mr Persson innan han far hem till "Abban" igen i morgon eftermiddag !
När jag läser igenom vad jag skrivit blir jag alldeles matt av alla aktiviteter, men jag får ju faktiskt några timmar av lugn och ro ibland, onsdagarna är ju nästintill heliga (Rozie är ledig och jag kan tussa omkring alldeles själv, förbereda Svenska skolan och nuförtiden även plugga min pedagogik).
Märker dessutom att jag spaltar upp och skriver liksom dag för dag, som en dagbok ungefär, men det är väl inget större fel med det och dessutom; jag gör ju precis som jag vill med alla bokstäverna ;-) !
Inga foton denna gång, hann inte ladda över bilderna i datorn och nu är kameran med till Taj Mahal, det får gå bra ändå !
Nä, nu dax för soffläge med lösgodis-skålen och teorierna i högsta hugg,
Tjingeling från Indialand för denna gång !/Titti