...and then we take Lombok...
fortsättning...
Lämnade Singapore tidigt, tidigt på söndagsmorgonen för en flygning till Jakarta och sen vidare till Mataram på Lombok.
Framme i Jakarta blev vi hänvisade till visum-försäljningsdisken, langade fram passen och "beställde" varsitt visum, fram med kortet för att betala; då visar det sig att dom bara tar emot kontant betalning...eh, hur tänkte ni nu ??
Det är ju bara utlänningar som behöver visum, man kommer direkt från planet och nuförtiden växlar man inte så ofta till destinationens valuta för man betalar med kortet och sen hämtar man ut lokal valuta på närmsta bankomat; och det var ju inte Långtbortistan eller Ottahejti vi åkt till.
Men okej, absolut, vi är flexibla och glada människor så vi kikade runt efter en uttagsmaskin men kunde inte se någon; det visade sig att närmsta bankomat låg utanför flygplatsen...eh, hur tänkte dom nu då ??
Jag och bådas våra pass fick stå kvar som pant medans Micke, helt obehindrat, fick knalla ut från flygplatsen och leta upp en ATM, hämta pengar och sen, utan att visa biljett eller någon slags id, kunde återkomma och betala...
Vi är ju vana vid lite andra procedurer här i India-land; här krävs det pass och pappersbiljett både för att få komma in och lämna en flygplats, det är beväpnad militär som sköter den biten...Så man kan säga att det var betydligt mer laid-back i Indonesien, eller så såg vi otroligt beskedliga och pålitliga ut :-)
Efter ytterligare en timmes flygning kom vi så äntligen fram till Lombok..
Ingen större koll här heller, man gick lite som man ville från planet och in på flygplatsen...
Efter en 20 minuters taxiresa kom vi fram till hotellet i Senggigi, åh så ljuvligt, äntligen dax för sol, bad och avkoppling !
Fantastiskt behaglig temperatur; ca 28 grader i princip hela dygnet, ingen luftfuktighet, lugnt, vänliga människor, god öl (Bintang), stranden lagom lång och fullt med vackra snäckor och korallbitar (till min stora lycka; älskar att plocka vackra stenar och snäckor ), inte speciellt mycket folk utan bara alldeles, alldeles underbart och vilsamt, precis som vi ville ha det...
Vi befann oss 10 meter från vattenbrynet och lika många metrar från poolen, solade, badade, läste, plockade korallbitar, promenixade längs strandkanten, åt lunch, solade, badade, vilade på maten, läste, badade, låg i skuggan och vilade lite till...
Sämre utsikt kan man ju ha när man dricker en kall öl och käkar lunch...sen var vi ju förstås tvungna att gå hela 50 meter för att komma tillbaks till våra solstolar för att kunna vila på maten ;-) !
Vi var på Lombok i fem hela dagar så mittendagen fick det bli båtfärd till Gili Islands
med snorklingsutrustning i högsta hugg; Mr Lam var kapten på den extremt smala båten vi åkte med; storlek och bredd som en urholkad trädstam, med "spindelben" i för och akter som var surrade till långa bamburör längs båtens långsidor. Lugnt väder när vi åkte iväg till dessa fantastiskt vackra öar; kritvit sand, knallblått och turkost vatten, fantastisk vacker undervattensvärld..
Vi snorklade på två olika ställen, det första var mellan Gili Trawangan och Gili Meno (Gili betyder ö på "indonesiska", så Gili Islands betyder följaktligen Ö öarna, man kan undra varför..), där var det strömt i vattnet och jag hade simfenor på fötterna för allra första gången; hade ingen kontroll på fossingarna, fenorna var otympliga och jag fick lite små-panik, låg mest och höll mig fast i båtens bamburör, Micke däremot var en fena på det där med fenor...
Snorkling nummer två utfördes i lugnt vatten, jag struntade i fenorna och se då gick det hela mycket bättre, det är ju helt fantastiskt vilka fiskar och vilka färger och formationer som finns i undervattensvärlden, man tröttnar liksom aldrig, fascinationen är total !
Åh, vilken fantastisk dag det var !
På hemvägen började det blåsa upp, vattnet sköljde in över båten, vi satt krampaktigt och höll i oss, flera gånger var vi på väg att säga till Mr Lam att köra in till närmsta strand och släppa oss där för vidare återfärd med taxi, moppe eller apostlahästarna... som tur var så åkte vi hyfsat nära stranden hela tiden och det fanns flytvästar i den lilla, smala, rangliga båten, fast det var många uddar som skulle rundas och där var det ordentliga rev och klippor; ingen höjdare att förlisa där och svepas med av strömmar och krossas mot klipporna, ja det var många tankar som for genom skallen den 1,5 timme som återresan tog, vi tänkte likadant jag och Micke men sa inget till den andra under färden utan det konstaterade vi när vi , äntligen, klev i land...
Gissa om Bintangen smakade bra när vi, rödögda av allt saltvattnet som sköljt över oss i båten, lyckligen fick äntra landbacken igen och ta farväl av Mr Lam, som dock inte tyckte att det blåste speciellt mycket; "just a normal day", men vi vet, för vi har varit med förr i blåsväder och det här var nästan i klass med Mysingen 29 juli 2010, men det är en helt annan historia..
På kvällarna gick vi till utomhusbaren vid poolen och drack drinkar, testade olika varje kväll för man måste ju förkovra sig på något sätt även på semestern, sedan besökte vi någon av dom kanske 10 restauranger som fanns, strandnära och med en otrolig stjärnhimmel ovanför oss, soft music i bakgrunden, ett indonesiskt coverband spelade på en av restaurangerna en kväll, hela stämningen var så otroligt behaglig och avslappnad och av de fruktade malariamyggen såg vi inte ett spår; och jag hade, präktig som man är, packat med långbyxor och långärmade tunikor enligt rekommendationer jag fått via nätet samt blivit småstressad för att vi inte fått tag på malariaprofylax varken i Delhi eller i Singapore; den rekommenderade sorten, Malarone, var tillfälligt slut..
Jag köpte mig en sarong på flygplatsen i Jakarta och det var ungefär det enda plagg jag använde, slängde på mig någon liten klänning på kvällstid och bytte från bikini till trosor och bh...så enkelt livet kan vara ibland...
Några av alla mina snäck- och korallfynd, visst är dom fantastiskt vackra !
Nåväl, allt har ett slut och så även denna underbara semster, nu är vi åter i Delhi sedan en vecka, var på kräftskiva igår komplett med hattar, girlanger, servetter, haklappar, servetter, snaps, visor och insmugglade kräftor från Svedala (visserligen turkiska och kinesiska men ändå..), jag hade köpt tigerräkor och kokat i kräftlag, dock utan krondill men med torkad dill på kryddburk; tigerräkorna kostade 450 rupees kilot (70 kronor) och burken med torkad dill kostade 550 rupees, vi pratar om en burk i ordinär Kockens krydda-storlek, man häpnar ! Hur som helst så blev det inte så himla upphetsande gott, smaken trängde inte igenom riktigt och räkorna blev lite lösa i köttet; vilken tur att J hade med sig smuggelkräftor !
Blev en supertrevlig kväll och timmarna bara flög iväg..
Vi var hemma 03.30 i morse och kl 07 skulle Micke senast checka in på flygplatsen, dax för tjänsteresa till Sverige, kommer åter på fredag morgon...
Vi var väl medvetna om den sena (eller tidiga) timmen och att Richard bara skulle få några timmars sömn, precis som Micke, men han behövde bara skjutsa Micke till flyget 06.30 och sen ha hela söndagen ledigt..
Tror ni att han dök upp ? Näpp ! Tror ni att han svarade i sin mobil ? Näpp ! Tror ni att han hade stängt av sin mobil ? Japp ! Micke fick panikringa efter taxi och hann precis i tid.. Till slut fick maken tag på herr chaufför som påstod att han försovit sig, det konstiga är att han hade sin mobil avstängd ända tills klockan var halv nio...känns ju sådär lagom pålitligt och förtroendeingivande...not !
Ingen bra förklaring till sin avstängda telefon eller ens en ursäkt har vi hört ännu...suck, vad trött man blir !
Nåväl, jag ska ha en lugn, fridfull och skön söndag, sen stundar en ny vecka med nya äventyr och utmaningar !
Fridens lija på er/ Titti
Lämnade Singapore tidigt, tidigt på söndagsmorgonen för en flygning till Jakarta och sen vidare till Mataram på Lombok.
Framme i Jakarta blev vi hänvisade till visum-försäljningsdisken, langade fram passen och "beställde" varsitt visum, fram med kortet för att betala; då visar det sig att dom bara tar emot kontant betalning...eh, hur tänkte ni nu ??
Det är ju bara utlänningar som behöver visum, man kommer direkt från planet och nuförtiden växlar man inte så ofta till destinationens valuta för man betalar med kortet och sen hämtar man ut lokal valuta på närmsta bankomat; och det var ju inte Långtbortistan eller Ottahejti vi åkt till.
Men okej, absolut, vi är flexibla och glada människor så vi kikade runt efter en uttagsmaskin men kunde inte se någon; det visade sig att närmsta bankomat låg utanför flygplatsen...eh, hur tänkte dom nu då ??
Jag och bådas våra pass fick stå kvar som pant medans Micke, helt obehindrat, fick knalla ut från flygplatsen och leta upp en ATM, hämta pengar och sen, utan att visa biljett eller någon slags id, kunde återkomma och betala...
Vi är ju vana vid lite andra procedurer här i India-land; här krävs det pass och pappersbiljett både för att få komma in och lämna en flygplats, det är beväpnad militär som sköter den biten...Så man kan säga att det var betydligt mer laid-back i Indonesien, eller så såg vi otroligt beskedliga och pålitliga ut :-)
Efter ytterligare en timmes flygning kom vi så äntligen fram till Lombok..
Ingen större koll här heller, man gick lite som man ville från planet och in på flygplatsen...
Efter en 20 minuters taxiresa kom vi fram till hotellet i Senggigi, åh så ljuvligt, äntligen dax för sol, bad och avkoppling !
Fantastiskt behaglig temperatur; ca 28 grader i princip hela dygnet, ingen luftfuktighet, lugnt, vänliga människor, god öl (Bintang), stranden lagom lång och fullt med vackra snäckor och korallbitar (till min stora lycka; älskar att plocka vackra stenar och snäckor ), inte speciellt mycket folk utan bara alldeles, alldeles underbart och vilsamt, precis som vi ville ha det...
Vi befann oss 10 meter från vattenbrynet och lika många metrar från poolen, solade, badade, läste, plockade korallbitar, promenixade längs strandkanten, åt lunch, solade, badade, vilade på maten, läste, badade, låg i skuggan och vilade lite till...
Sämre utsikt kan man ju ha när man dricker en kall öl och käkar lunch...sen var vi ju förstås tvungna att gå hela 50 meter för att komma tillbaks till våra solstolar för att kunna vila på maten ;-) !
Vi var på Lombok i fem hela dagar så mittendagen fick det bli båtfärd till Gili Islands
med snorklingsutrustning i högsta hugg; Mr Lam var kapten på den extremt smala båten vi åkte med; storlek och bredd som en urholkad trädstam, med "spindelben" i för och akter som var surrade till långa bamburör längs båtens långsidor. Lugnt väder när vi åkte iväg till dessa fantastiskt vackra öar; kritvit sand, knallblått och turkost vatten, fantastisk vacker undervattensvärld..
Vi snorklade på två olika ställen, det första var mellan Gili Trawangan och Gili Meno (Gili betyder ö på "indonesiska", så Gili Islands betyder följaktligen Ö öarna, man kan undra varför..), där var det strömt i vattnet och jag hade simfenor på fötterna för allra första gången; hade ingen kontroll på fossingarna, fenorna var otympliga och jag fick lite små-panik, låg mest och höll mig fast i båtens bamburör, Micke däremot var en fena på det där med fenor...
Snorkling nummer två utfördes i lugnt vatten, jag struntade i fenorna och se då gick det hela mycket bättre, det är ju helt fantastiskt vilka fiskar och vilka färger och formationer som finns i undervattensvärlden, man tröttnar liksom aldrig, fascinationen är total !
Åh, vilken fantastisk dag det var !
På hemvägen började det blåsa upp, vattnet sköljde in över båten, vi satt krampaktigt och höll i oss, flera gånger var vi på väg att säga till Mr Lam att köra in till närmsta strand och släppa oss där för vidare återfärd med taxi, moppe eller apostlahästarna... som tur var så åkte vi hyfsat nära stranden hela tiden och det fanns flytvästar i den lilla, smala, rangliga båten, fast det var många uddar som skulle rundas och där var det ordentliga rev och klippor; ingen höjdare att förlisa där och svepas med av strömmar och krossas mot klipporna, ja det var många tankar som for genom skallen den 1,5 timme som återresan tog, vi tänkte likadant jag och Micke men sa inget till den andra under färden utan det konstaterade vi när vi , äntligen, klev i land...
Gissa om Bintangen smakade bra när vi, rödögda av allt saltvattnet som sköljt över oss i båten, lyckligen fick äntra landbacken igen och ta farväl av Mr Lam, som dock inte tyckte att det blåste speciellt mycket; "just a normal day", men vi vet, för vi har varit med förr i blåsväder och det här var nästan i klass med Mysingen 29 juli 2010, men det är en helt annan historia..
På kvällarna gick vi till utomhusbaren vid poolen och drack drinkar, testade olika varje kväll för man måste ju förkovra sig på något sätt även på semestern, sedan besökte vi någon av dom kanske 10 restauranger som fanns, strandnära och med en otrolig stjärnhimmel ovanför oss, soft music i bakgrunden, ett indonesiskt coverband spelade på en av restaurangerna en kväll, hela stämningen var så otroligt behaglig och avslappnad och av de fruktade malariamyggen såg vi inte ett spår; och jag hade, präktig som man är, packat med långbyxor och långärmade tunikor enligt rekommendationer jag fått via nätet samt blivit småstressad för att vi inte fått tag på malariaprofylax varken i Delhi eller i Singapore; den rekommenderade sorten, Malarone, var tillfälligt slut..
Jag köpte mig en sarong på flygplatsen i Jakarta och det var ungefär det enda plagg jag använde, slängde på mig någon liten klänning på kvällstid och bytte från bikini till trosor och bh...så enkelt livet kan vara ibland...
Några av alla mina snäck- och korallfynd, visst är dom fantastiskt vackra !
Nåväl, allt har ett slut och så även denna underbara semster, nu är vi åter i Delhi sedan en vecka, var på kräftskiva igår komplett med hattar, girlanger, servetter, haklappar, servetter, snaps, visor och insmugglade kräftor från Svedala (visserligen turkiska och kinesiska men ändå..), jag hade köpt tigerräkor och kokat i kräftlag, dock utan krondill men med torkad dill på kryddburk; tigerräkorna kostade 450 rupees kilot (70 kronor) och burken med torkad dill kostade 550 rupees, vi pratar om en burk i ordinär Kockens krydda-storlek, man häpnar ! Hur som helst så blev det inte så himla upphetsande gott, smaken trängde inte igenom riktigt och räkorna blev lite lösa i köttet; vilken tur att J hade med sig smuggelkräftor !
Blev en supertrevlig kväll och timmarna bara flög iväg..
Vi var hemma 03.30 i morse och kl 07 skulle Micke senast checka in på flygplatsen, dax för tjänsteresa till Sverige, kommer åter på fredag morgon...
Vi var väl medvetna om den sena (eller tidiga) timmen och att Richard bara skulle få några timmars sömn, precis som Micke, men han behövde bara skjutsa Micke till flyget 06.30 och sen ha hela söndagen ledigt..
Tror ni att han dök upp ? Näpp ! Tror ni att han svarade i sin mobil ? Näpp ! Tror ni att han hade stängt av sin mobil ? Japp ! Micke fick panikringa efter taxi och hann precis i tid.. Till slut fick maken tag på herr chaufför som påstod att han försovit sig, det konstiga är att han hade sin mobil avstängd ända tills klockan var halv nio...känns ju sådär lagom pålitligt och förtroendeingivande...not !
Ingen bra förklaring till sin avstängda telefon eller ens en ursäkt har vi hört ännu...suck, vad trött man blir !
Nåväl, jag ska ha en lugn, fridfull och skön söndag, sen stundar en ny vecka med nya äventyr och utmaningar !
Fridens lija på er/ Titti
...first we take Singapore...
Åh, vad vi haft det underbart !!!
Måndag och vi är tillbaks i Delhi, i alla fall jag, Micke är i Bangalore; åkte i morse och kommer tillbaks på onsdag.
Startade med flygning till Singapore och det är en stad (och ett land) med ordning och reda måste jag säga, allt är tipp-topp modernt, välorganiserat, välskyltat, rent, prydligt, tyst (inga biltutor !!) och kändes ganska tillrättalagt; vilket först var som balsam för själen jämfört med Delhi ;-) !
Grundat 1819 som en brittisk handelsplats,av Sir Stamford Raffles. Namnet Singapore är sanskrit och betyder Singa=lejon och Pura= stad, det var en kung Sang Nila Utarma, från Sumatra som tyckte han såg ett lejon i hamnen i den lilla staden Temasek (som det hette innan) på 1500-talet någongång.., därav singapore. Självständigt 9 augusti 1965.
Inget skräp, inget stök&bök utan bara väldigt , ja vad ska man välja för ord, väldigt genomtänkt; nästan inte på riktigt...
Något som kändes på riktigt var Doktorsfiskarna som nafsade på våra fötter och händer, killades riktigt ordentligt så efter 15 minuter under fniss och skratt var fossingarna som nya och redo för promenerande..
Detta hade vi bara läst om tidigare så när tillfälle bjöds var vi ju bara tvungna att pröva; en riktig humör-höjar behandling :-) !
Varmt var det i Singapore, kanske 30-35 grader och sådär fukt-klibbigt och oskönt som det blir när luftfuktigheten är ungefär 200 %...
Vandrade omkring i China-town, också där lugnt och organiserat, nästan lite tråkigt faktiskt; man förväntar sig att folk ska ropa till en hela tiden ; kom-o-köp-mycket-billigt- special-price-for-you-my-friend...men, nej.
Enda ställena där det var lite liv i luckan var på matmarknaderna; food-market, som ett torg omgivet av smårestauranger och möblerat med massa bord och stolar, man beställde sin mat och slog sig ner var som helst, jag ville gärna gå ett varv och kolla in menyerna men där var det stört omöjligt att få tänka en halv tanke ifred ens en gång; alla servitörer pockade på ens uppmärksamhet...
Man blev i princip nerföst vid ett bord och vips hade man en meny i handen; nåja, alla serverade ju ungefär samma sak, för vår del blev det strimlad biff med pepparsås och något thai-aktigt och så varsin kall Tiger-öl; svalkade gott!
Beställde också in ett glas sockerrörs juice, det säljs från små ambulerande gatu-stånd här i Delhi, men min hygieniska gen har hittills hindrat mig från att prova, hur som helst; nu har jag provat och det var inte speciellt gott så nu behöver jag inte längta efter det mer; skönt !
Marina Bay Sands var vi ju tvungna att besöka, bokade bord högst upp på Ku De Tá som är bar/restaurang/nattklubb på 57 våningen; i skeppet som arkitekten parkerat tvärsöver de tre skyskraporna..
Hissen upp gick ruggigt snabbt, man hann knappt blinka så var man på 57:e, det blev drink i baren, god middag och lite häng i nattklubben (bland det vackra, unga klientelet..)
Coola bar-killen !
Singapore by night från 57:e våningen..
Lördagen inledde vi med en taxifärd till Mount Faber där vi äntrade linbanan; cable car,
(Micke njöt medans fru Sahlberg var något mer sammanbiten; but a woman´s got to do what a woman got´s to do..)
som gungade oss över till Sentosa Island som är en sorts disneyvärld med allsköns attraktioner; indoor skydiving, sedgeway, adventurepark, rodelåkning;
Var väl sådär måttligt kul enligt Mickes betyg, but a man´s got to do what a man´s got to do...
Fanns stränder också och låtsasblommor...
Efter detta "fantastiska" utflyktsmål och en "härlig" linbanetur tillbaks var det dags att bege sig till...
Long Bar på Raffles Hotel för att utföra det som Singapore kanske är allra mest känt för; sörpla i oss en Singapore Sling, så det gjorde vi helt enkelt...
I skålarna på borden var det oskalade jordnötter och till traditionen hörde tydligen att knäcka dom, knapra i sig och sen svepa ner skalen på golvet; det var väl så överklassbritterna gjorde och sen sopades skräpet undan av dom trofasta små singaporianska tjänarna...Hela golvet var i alla fall fullt med skal, skönt att traditionerna får leva vidare, hur skulle det annars bli ?
Man kan undra om det verkligen är ett attraktivt jobb, att vara bartender på Long Bar menar jag, fy fabian vad tråkigt att snitsa ihop slings dagarna i ända, för det är ju det enda folk beställer, kanske en öl efteråt att skölja ner det sötsliskiga med..
Nåväl, been there, done that !
Vi skålade för Robin och Shalini som hade bröllopsmottagning i Sverige just denna dagen, eftersom vi inte kunde närvara så hedrade vi dom på detta sätt (Shalini har precis flyttat från Singapore till R i Sverige, så det passade ju extra bra !)
En kväll och två heldagar gick snabbt som tusan, trots feber och hosta hann vi med nästan allt vi ville, bara bra att vi inte hade tid och orkade med riktigt allt, då har man ju en anledning att åka tillbaks, fast i ärlighetens namn vet jag (kan tala för maken också) att vi kommer välja många andra städer att besöka innan det blir återbesök i Singapore, har man varit där så har man liksom varit där; det kändes inte som Rom eller Paris som man kan åka till hur många gånger som helst och ändå älska av hela sitt hjärta...
Tidigt söndag morgon var det dax att bege sig till Changi (flygplatsen) för vidare transport till....
Lombok, en ö i Indonesien; men mer om det nästa gång....
Terima Kashi (tack så mycket på "indonesiska") för i afton, åtekommer inom kort med rapport från "almost paradise".
Pusselipuss/ Titti
Måndag och vi är tillbaks i Delhi, i alla fall jag, Micke är i Bangalore; åkte i morse och kommer tillbaks på onsdag.
Startade med flygning till Singapore och det är en stad (och ett land) med ordning och reda måste jag säga, allt är tipp-topp modernt, välorganiserat, välskyltat, rent, prydligt, tyst (inga biltutor !!) och kändes ganska tillrättalagt; vilket först var som balsam för själen jämfört med Delhi ;-) !
Grundat 1819 som en brittisk handelsplats,av Sir Stamford Raffles. Namnet Singapore är sanskrit och betyder Singa=lejon och Pura= stad, det var en kung Sang Nila Utarma, från Sumatra som tyckte han såg ett lejon i hamnen i den lilla staden Temasek (som det hette innan) på 1500-talet någongång.., därav singapore. Självständigt 9 augusti 1965.
Inget skräp, inget stök&bök utan bara väldigt , ja vad ska man välja för ord, väldigt genomtänkt; nästan inte på riktigt...
Något som kändes på riktigt var Doktorsfiskarna som nafsade på våra fötter och händer, killades riktigt ordentligt så efter 15 minuter under fniss och skratt var fossingarna som nya och redo för promenerande..
Detta hade vi bara läst om tidigare så när tillfälle bjöds var vi ju bara tvungna att pröva; en riktig humör-höjar behandling :-) !
Varmt var det i Singapore, kanske 30-35 grader och sådär fukt-klibbigt och oskönt som det blir när luftfuktigheten är ungefär 200 %...
Vandrade omkring i China-town, också där lugnt och organiserat, nästan lite tråkigt faktiskt; man förväntar sig att folk ska ropa till en hela tiden ; kom-o-köp-mycket-billigt- special-price-for-you-my-friend...men, nej.
Enda ställena där det var lite liv i luckan var på matmarknaderna; food-market, som ett torg omgivet av smårestauranger och möblerat med massa bord och stolar, man beställde sin mat och slog sig ner var som helst, jag ville gärna gå ett varv och kolla in menyerna men där var det stört omöjligt att få tänka en halv tanke ifred ens en gång; alla servitörer pockade på ens uppmärksamhet...
Man blev i princip nerföst vid ett bord och vips hade man en meny i handen; nåja, alla serverade ju ungefär samma sak, för vår del blev det strimlad biff med pepparsås och något thai-aktigt och så varsin kall Tiger-öl; svalkade gott!
Beställde också in ett glas sockerrörs juice, det säljs från små ambulerande gatu-stånd här i Delhi, men min hygieniska gen har hittills hindrat mig från att prova, hur som helst; nu har jag provat och det var inte speciellt gott så nu behöver jag inte längta efter det mer; skönt !
Marina Bay Sands var vi ju tvungna att besöka, bokade bord högst upp på Ku De Tá som är bar/restaurang/nattklubb på 57 våningen; i skeppet som arkitekten parkerat tvärsöver de tre skyskraporna..
Hissen upp gick ruggigt snabbt, man hann knappt blinka så var man på 57:e, det blev drink i baren, god middag och lite häng i nattklubben (bland det vackra, unga klientelet..)
Coola bar-killen !
Singapore by night från 57:e våningen..
Lördagen inledde vi med en taxifärd till Mount Faber där vi äntrade linbanan; cable car,
(Micke njöt medans fru Sahlberg var något mer sammanbiten; but a woman´s got to do what a woman got´s to do..)
som gungade oss över till Sentosa Island som är en sorts disneyvärld med allsköns attraktioner; indoor skydiving, sedgeway, adventurepark, rodelåkning;
Var väl sådär måttligt kul enligt Mickes betyg, but a man´s got to do what a man´s got to do...
Fanns stränder också och låtsasblommor...
Efter detta "fantastiska" utflyktsmål och en "härlig" linbanetur tillbaks var det dags att bege sig till...
Long Bar på Raffles Hotel för att utföra det som Singapore kanske är allra mest känt för; sörpla i oss en Singapore Sling, så det gjorde vi helt enkelt...
I skålarna på borden var det oskalade jordnötter och till traditionen hörde tydligen att knäcka dom, knapra i sig och sen svepa ner skalen på golvet; det var väl så överklassbritterna gjorde och sen sopades skräpet undan av dom trofasta små singaporianska tjänarna...Hela golvet var i alla fall fullt med skal, skönt att traditionerna får leva vidare, hur skulle det annars bli ?
Man kan undra om det verkligen är ett attraktivt jobb, att vara bartender på Long Bar menar jag, fy fabian vad tråkigt att snitsa ihop slings dagarna i ända, för det är ju det enda folk beställer, kanske en öl efteråt att skölja ner det sötsliskiga med..
Nåväl, been there, done that !
Vi skålade för Robin och Shalini som hade bröllopsmottagning i Sverige just denna dagen, eftersom vi inte kunde närvara så hedrade vi dom på detta sätt (Shalini har precis flyttat från Singapore till R i Sverige, så det passade ju extra bra !)
En kväll och två heldagar gick snabbt som tusan, trots feber och hosta hann vi med nästan allt vi ville, bara bra att vi inte hade tid och orkade med riktigt allt, då har man ju en anledning att åka tillbaks, fast i ärlighetens namn vet jag (kan tala för maken också) att vi kommer välja många andra städer att besöka innan det blir återbesök i Singapore, har man varit där så har man liksom varit där; det kändes inte som Rom eller Paris som man kan åka till hur många gånger som helst och ändå älska av hela sitt hjärta...
Tidigt söndag morgon var det dax att bege sig till Changi (flygplatsen) för vidare transport till....
Lombok, en ö i Indonesien; men mer om det nästa gång....
Terima Kashi (tack så mycket på "indonesiska") för i afton, åtekommer inom kort med rapport från "almost paradise".
Pusselipuss/ Titti
...nä, det va ingen vanlig da, för de va Tittis föllseda...
Ja må jag leva, jag må jag leva; hurra hurra hurra HURRA !
Hoppsan sa, plötsligt bidde man 46, bara sådär utan förvarning...
Fast det är bara på pappret jag klivit över 27-års strecket om jag ska vara ärlig.
Konstigt det där, det verkar som om dom flesta som är över 40 har en mental ålder någonstans mellan 25 och trettio och för varje år gapar man lite mer förundrat över den där sifferkombinationen som står på körkortet och i passet, framförallt de första siffrorna...
Hur tillbringade jag då min alldeles ojämna födelsedag ?
Godmorgon-grattis-kyss av maken, pling-plong på dörren; där kom Richard (chaffisen) med blomsterbukett och grattiskort som hans 11-åriga dotter ritat
Lägg märke till att mitt namn är "maám" som i madam, får väl se till att ändra det i passet :-) !
Därtill fick jag sms från en annan familjs chaufför och på det följde skönsång i telefonen av min medföljande kompis T och ett gulligt sms från hans fru J...
Själv vinkade jag hejdå till min Mr Spirit, drack en proteinshake och drog till gymmet.
Efter en omgång med crosstrainern och massa ryck-o-tryck samt ytterligare ett grattis samtal från min nya kompis C åkte jag till kontoret, där alla visste att det var bemärkelsedag för det står nämligen uppskrivet på anslagstavlan; alla anställdas födelsedagar, deras medföljandes likaså och även allas bröllopsdagar; inte illa, det borde man ta efter även på svenska arbetsplatser !
Micke och jag åt lunch på en av mina favoritrestauranger; "Olive´s" och delade på en flaska pinot noir, smaskens...
På det följde en tur till shoppingmallet i Vasant Kunj tillsammans med Camilla och hennes dotter L, där jag glatt inhandlade 2 par indiska pösbyxor på FabIndia, grattis, grattis kära Tittilina !
Hängde med C och dottern för att titta på ytterligare 2 lägenheter här i West End där vi bor, dom måste bestämma sig snart och jag är inte ett dugg avundsjuk; man blir helt yr i skallen av alla olika objekt och alla har sina plus och minus, dessutom är det stört omöjligt att komma ihåg hur alla olika såg ut egentligen. Det hjälper inte att man fotograferar och skriver ner stöd-igenkänningsord..
Deras förstaval blev det inget med; det var vattenproblem och taskig "power back-up" enligt Richa på kontoret som är den som kontrollerar stausen på lägenheterna samt sköter förhandlingen med fastighetsägaren; this is India !
Tackade nej till inbjudan att käka middag med dom, klockan var då 18.30 och jag var, återigen, matt i pälsen efter en hel dags aktiviteter så jag gick hem helt enkelt..
Micke åkte på affärsresa till Bangalore så kvällen tillbringade jag med mig själv..(på min föllse´dá och allt!).
Båda prinsessorna ringde från Svedala och sjöng och grattade, gullefjun !
Neenu, som är fru till en av indierna på kontoret ringde och grattade, hon tyckte så synd om mig för att Micke åkt iväg och jag var alldeles, alldeles ensam...och, ja, lite synd var det allt om mig..
Men, men bra kvinna reder sig :-) !
Anmälde mig till 2 stycken kurser som anordnas av AES; American Embassy School, det blir Indian Cooking samt Health Harmonization (slags energi healing enligt något som heter Prana, spännande värre !).
Dessutom hade jag kommit in på två av de distanskurser jag hade sökt, tackade ja till en av dom; någon måtta får det vara på kunskapstörsten.., så nu ska jag även läsa Pedagogik, kommunikation och lärande via Örebro Universitet...
Fick ytterligare sms, från svärföräldrarna och dessutom en jättedrös av grattis via facebook; det är ju ändå en helt fantastisk uppfinning ! I love facebook, nästan lika mycket som jag älskar (och saknar) IKEA !
Resten av kvällen låg jag i sängen, åt choklad och tittade på matlagningsprogram på Fox History and Traveller, den där David Rocco, italienaren som svänger ihop pastor och insalatas, är inte så tokig att tillbringa tid tillsammans med, i brist på M vill säga ;-)!
Och idag är det en alldeles ny dag; hämta ut pengar, åka till amerikanska ambassadens skola och betala kurserna, åka till Dwarka (en stadsdel) och leverera present från en hemflyttad svenska till en indiska som är nybliven mamma, åka på lärarmöte för svenska skolan, låter inte som om jag ska göra så himla mycket, men jag lovar dessa små ärenden kommer ta ända fram till klockan tre att utföra; this is India !
På eftermiddagen ska jag ringa C och se vad vi eventuellt ska hitta på..
På torsdag bär det iväg till Singapore i 2,5 dagar och sedan blir det bad, snorkling och lat semester på Lombok i Indonesien, Mickes och min gemensamma födelsedagspresent, ska bli spännande, kul och skönt !
That´s all for now, folks; hugs and kisses!/Titti; only 27 at heart...
Hoppsan sa, plötsligt bidde man 46, bara sådär utan förvarning...
Fast det är bara på pappret jag klivit över 27-års strecket om jag ska vara ärlig.
Konstigt det där, det verkar som om dom flesta som är över 40 har en mental ålder någonstans mellan 25 och trettio och för varje år gapar man lite mer förundrat över den där sifferkombinationen som står på körkortet och i passet, framförallt de första siffrorna...
Hur tillbringade jag då min alldeles ojämna födelsedag ?
Godmorgon-grattis-kyss av maken, pling-plong på dörren; där kom Richard (chaffisen) med blomsterbukett och grattiskort som hans 11-åriga dotter ritat
Lägg märke till att mitt namn är "maám" som i madam, får väl se till att ändra det i passet :-) !
Därtill fick jag sms från en annan familjs chaufför och på det följde skönsång i telefonen av min medföljande kompis T och ett gulligt sms från hans fru J...
Själv vinkade jag hejdå till min Mr Spirit, drack en proteinshake och drog till gymmet.
Efter en omgång med crosstrainern och massa ryck-o-tryck samt ytterligare ett grattis samtal från min nya kompis C åkte jag till kontoret, där alla visste att det var bemärkelsedag för det står nämligen uppskrivet på anslagstavlan; alla anställdas födelsedagar, deras medföljandes likaså och även allas bröllopsdagar; inte illa, det borde man ta efter även på svenska arbetsplatser !
Micke och jag åt lunch på en av mina favoritrestauranger; "Olive´s" och delade på en flaska pinot noir, smaskens...
På det följde en tur till shoppingmallet i Vasant Kunj tillsammans med Camilla och hennes dotter L, där jag glatt inhandlade 2 par indiska pösbyxor på FabIndia, grattis, grattis kära Tittilina !
Hängde med C och dottern för att titta på ytterligare 2 lägenheter här i West End där vi bor, dom måste bestämma sig snart och jag är inte ett dugg avundsjuk; man blir helt yr i skallen av alla olika objekt och alla har sina plus och minus, dessutom är det stört omöjligt att komma ihåg hur alla olika såg ut egentligen. Det hjälper inte att man fotograferar och skriver ner stöd-igenkänningsord..
Deras förstaval blev det inget med; det var vattenproblem och taskig "power back-up" enligt Richa på kontoret som är den som kontrollerar stausen på lägenheterna samt sköter förhandlingen med fastighetsägaren; this is India !
Tackade nej till inbjudan att käka middag med dom, klockan var då 18.30 och jag var, återigen, matt i pälsen efter en hel dags aktiviteter så jag gick hem helt enkelt..
Micke åkte på affärsresa till Bangalore så kvällen tillbringade jag med mig själv..(på min föllse´dá och allt!).
Båda prinsessorna ringde från Svedala och sjöng och grattade, gullefjun !
Neenu, som är fru till en av indierna på kontoret ringde och grattade, hon tyckte så synd om mig för att Micke åkt iväg och jag var alldeles, alldeles ensam...och, ja, lite synd var det allt om mig..
Men, men bra kvinna reder sig :-) !
Anmälde mig till 2 stycken kurser som anordnas av AES; American Embassy School, det blir Indian Cooking samt Health Harmonization (slags energi healing enligt något som heter Prana, spännande värre !).
Dessutom hade jag kommit in på två av de distanskurser jag hade sökt, tackade ja till en av dom; någon måtta får det vara på kunskapstörsten.., så nu ska jag även läsa Pedagogik, kommunikation och lärande via Örebro Universitet...
Fick ytterligare sms, från svärföräldrarna och dessutom en jättedrös av grattis via facebook; det är ju ändå en helt fantastisk uppfinning ! I love facebook, nästan lika mycket som jag älskar (och saknar) IKEA !
Resten av kvällen låg jag i sängen, åt choklad och tittade på matlagningsprogram på Fox History and Traveller, den där David Rocco, italienaren som svänger ihop pastor och insalatas, är inte så tokig att tillbringa tid tillsammans med, i brist på M vill säga ;-)!
Och idag är det en alldeles ny dag; hämta ut pengar, åka till amerikanska ambassadens skola och betala kurserna, åka till Dwarka (en stadsdel) och leverera present från en hemflyttad svenska till en indiska som är nybliven mamma, åka på lärarmöte för svenska skolan, låter inte som om jag ska göra så himla mycket, men jag lovar dessa små ärenden kommer ta ända fram till klockan tre att utföra; this is India !
På eftermiddagen ska jag ringa C och se vad vi eventuellt ska hitta på..
På torsdag bär det iväg till Singapore i 2,5 dagar och sedan blir det bad, snorkling och lat semester på Lombok i Indonesien, Mickes och min gemensamma födelsedagspresent, ska bli spännande, kul och skönt !
That´s all for now, folks; hugs and kisses!/Titti; only 27 at heart...
...inte Anticimex direkt :-)...
I Indien finns det inte bara kobror, apor och tigrar, nä det finns också knallgula getingar i kamikaze-storlek; 4 centimeters, knallgula som ser otroligt elaka och giftiga ut.
Varför dom valde att bygga sig ett bo på vår köksbalkong lär vi aldrig få något svar på men så var det i alla fall.
Rozie gjorde oss uppmärksamma på det när vi kom tillbaks efter semestern, Richard, vår chaufför, tyckte att det där kunde väl han fixa åt oss men med tanke på getingarnas storlek och aggressivitet ville vi ha det gjort av professionella så med hjälp av kontoret kontaktades "pest control" för besprutning och borttagande av dessa sötnosar.
"Pest control" låter avancerat, jag tänker kem-dräkt med andningsskydd alternativt sån där bi-odlarutstyrsel.
Nåväl, igår var det så dags, det ringde på dörren och utanför stod 2 grabbar i 20-årsåldern, iklädda jeans och t-shirts..
Med sig hade dom en guldfärgad brandsläckare med en halvmeters slang på, ett par diskhandskar och en motorcykelhjälm, that´s it !
Dom kunde ungefär två ord engelska var; "dangerous", "chemicals", "okey" och "thank you", och mer behövdes inte !
Getingboet var ju inte stort, som en tennisboll bara men man kan nog "knö" in ganska många ilskna invånare även på det utrymmet; kändes ju tryggt att i alla fall den ena killen hade motorcykelhjälm på sig...
Håll med om att guldbehållaren med turkost handtag och cerise slang är riktigt flashig, liksom indisk i all sin färgprakt och prålighet :-) !
Innan "pc" kom så följde jag med på lägenhetstittning; ytterligare en svensk familj är på väg att flytta ner (kul !!); mannen i oktober och frun samt barnen i januari. nu är dom här på "look and see".
Maken var på affärsresa så jag hängde med C och kidsen på lägenhetsvisningarna som ett extra par ögon och bollplank.
På fyra timmar i 36 gradig värme och flera hundra procents luftfuktighet hann vi med 14 (fjorton!!) lägenheter, ingen hade aircondition påslagen, jädrans vad vi svettades !
Fast vi hade vattenflaskor med oss och klunkade på i bra takt så var det med lätt huvudvärk, lite svindel och genomblöta kläder jag vacklade in i lägenheten några minuter innan getingutrotarna ringde på.
Nä, igår uppfyllde jag nog inte riktigt sinnesbilden av "rik lyxhustru"; sval, fräsch, nyduschad med välstrukna kläder.... nä varm, svettig, stinkande och skrynklig, men så är det här i världen; finns alltid två sidor på ett mynt och det där var andra sidan av medföljande-myntet, men bägge sidor är ju lika mycket värda :-) !
Och trevligt hade vi !
(Det där var väl ett klokt och välgrundat påstående, var får jag allt ifrån ?)
Tjingeling för idag!/Titti
Varför dom valde att bygga sig ett bo på vår köksbalkong lär vi aldrig få något svar på men så var det i alla fall.
Rozie gjorde oss uppmärksamma på det när vi kom tillbaks efter semestern, Richard, vår chaufför, tyckte att det där kunde väl han fixa åt oss men med tanke på getingarnas storlek och aggressivitet ville vi ha det gjort av professionella så med hjälp av kontoret kontaktades "pest control" för besprutning och borttagande av dessa sötnosar.
"Pest control" låter avancerat, jag tänker kem-dräkt med andningsskydd alternativt sån där bi-odlarutstyrsel.
Nåväl, igår var det så dags, det ringde på dörren och utanför stod 2 grabbar i 20-årsåldern, iklädda jeans och t-shirts..
Med sig hade dom en guldfärgad brandsläckare med en halvmeters slang på, ett par diskhandskar och en motorcykelhjälm, that´s it !
Dom kunde ungefär två ord engelska var; "dangerous", "chemicals", "okey" och "thank you", och mer behövdes inte !
Getingboet var ju inte stort, som en tennisboll bara men man kan nog "knö" in ganska många ilskna invånare även på det utrymmet; kändes ju tryggt att i alla fall den ena killen hade motorcykelhjälm på sig...
Håll med om att guldbehållaren med turkost handtag och cerise slang är riktigt flashig, liksom indisk i all sin färgprakt och prålighet :-) !
Innan "pc" kom så följde jag med på lägenhetstittning; ytterligare en svensk familj är på väg att flytta ner (kul !!); mannen i oktober och frun samt barnen i januari. nu är dom här på "look and see".
Maken var på affärsresa så jag hängde med C och kidsen på lägenhetsvisningarna som ett extra par ögon och bollplank.
På fyra timmar i 36 gradig värme och flera hundra procents luftfuktighet hann vi med 14 (fjorton!!) lägenheter, ingen hade aircondition påslagen, jädrans vad vi svettades !
Fast vi hade vattenflaskor med oss och klunkade på i bra takt så var det med lätt huvudvärk, lite svindel och genomblöta kläder jag vacklade in i lägenheten några minuter innan getingutrotarna ringde på.
Nä, igår uppfyllde jag nog inte riktigt sinnesbilden av "rik lyxhustru"; sval, fräsch, nyduschad med välstrukna kläder.... nä varm, svettig, stinkande och skrynklig, men så är det här i världen; finns alltid två sidor på ett mynt och det där var andra sidan av medföljande-myntet, men bägge sidor är ju lika mycket värda :-) !
Och trevligt hade vi !
(Det där var väl ett klokt och välgrundat påstående, var får jag allt ifrån ?)
Tjingeling för idag!/Titti
...wrapped, draped, raped...
Sssvviisscchhh.... så har första veckan gått !
Micke började jobba i måndags och jag återupptog mitt hemmafru/medföljandeliv, uppackning och tvättmaskinsladdning stod på dagens schema. Rozie åkte och handlade medan jag tömde resväskor och sorterade smutstvätt, flashigt värre...not !
I tisdags åkte jag till Hyatt för att komma igång med mitt gymmande, som legat i träda under 6 veckors Sverigesemester, och eftersom det var just tisdag så hade Delhi Network sin "coffeemorning"; det är en organisation för oss medföljande expats där man träffar nya människor och det anordnas föreläsningar, guidade turer, middagar och mycket, mycket mer.
Jag gick med i januari men har väl inte varit deras flitigaste medlem om man säger så, har nog inte visat mig sedan i februari, men nu passade det alldeles utmärkt eftersom dom andra medföljande inte återvänt ännu och jag suktade efter lite kaffe och sällskap...
Hade redan planerat att på torsdagen, efter onsdagens Rozie-är-ledig-och-jag-njuter av-maidfri-dag-alldeles-ensam-hemma, åka till Basant Lok, gå på skönhetssalongen och göra ansiktsbehandling, men häpp !, då hade Delhi Network anordnat en heldag på ett annat spa så lägligt just i torsdags så det var bara att anmäla sig och välja behandlingar !
Jag bestämde mig för en aboriginsk ansiktsbehandling och en chokladinpackning av hela kroppen, så i torsdags bar det iväg, vi var 8 stycken; engelskor, tyskor, japaner, en svensk och en fransyska...(ingen Bellman dock ;-)..)
Chokladinpackningen var skön, den innehöll både massage och skrubb innan jag blev insvept i plastfolie, dock luktade det inte choklad som jag hade förväntat mig, och eftersom jag blev insvept i folie kom jag inte åt att provsmaka heller... Medan jag låg där som en kåldolma kom nästa terapeut in och började kleta in mitt ansikte med allsköns krämer och skrubbkorn; alla luktade olika, en del alldeles underbart och en del, ja inte så värst gott helt enkelt men säkert väldigt välgörande och mirakulösa för huden...
Jag blev tillfrågad mitt i alltihop hur ofta jag gjorde ansiktsbehandlingar och jag svarade sanningsenligt att det kanske blev någon gång per år (man är ju svensk, fd heltidsarbetande sjuksköterska, inte tar man sig tid eller unnar sig ansiktsbehandlingar i parti och minut då inte..) ONCE A YEAR; MADAM ??? utbrast hon, jag kände mig plötsligt väldigt snål, lortig och som en som inte tar hand om sig överhuvudtaget och eftersom hon lät så tvivlande och förkrossad så försökte jag bättra på mitt rykte med att säga att nja, det kanske faktiskt var 2 gånger per år om jag tänkte efter och tillade att jag ju tvättar ansiktet med facewash varje kväll..
"Washing is washing, but deep-cleansing only twice a year, MADAM, I´M SHOCKED !!!"
Oj, oj stackars människa, inte var det meningen att chocka henne så, hoppas hon inte tog skada...
Fick mig en liten föreläsning om att man faktiskt ska göra ansiktsbehandling minst en gång i månaden, så det får jag väl börja med nu då, inte mig emot och tid det har jag ju :-)!
Efter sejouren i behandlingsrummet d v s 3 timmar senare träffades vi allihop för lunch, vi hade gjort olika behandlingar så nu var det dags för jämförelser, utvärdering och betygsättning..
Gissa vem som glatt påstod att hon hade blivit våldtagen under flera timmars tid av sin terapeut, med hjälp av choklad och plastfolie ???
Jag hade ju blivit wrapped och draped men när jag skulle berätta blev det lite felkoppling i hjärnkontoret, ville på något sätt använda båda orden på samma gång, hörde i samma mikrosekund som näbben öppnade sig att det var något som var på tok med fraseringen men "raped" var det ord som trillade ut ur munnen på mej, flera gånger dessutom....
Hmm, sa engelska Hazel, den här salongen kommer få dåligt rykte om du berättar detta för någon annan och så kom vi överens om att det var wrapped och draped jag menade och inget annat !
Så nu har i alla fall 7 stycken andra expats fått sig ett gott skratt och en liten våldtäkthistoria att skratta åt; och, ja, den bjuder jag på !
För övrigt har vi letat skrivbord till Hannas och Fannys rum, ingen framgång ännu, varit på Lifestyle och Hometown som är någon sorts mini-IKEA´s med Galne Gunnar kvalité, billig påklisrad faner i fula färger; jakten fortsätter, någonstans i denna mång-miljon stad måste det väl finnas snygga, enkla skrivbord som ser någorlunda schyssta ut ??
Snälla, snälla Ingvar, please öppna ett IKEA i Delhi, lovar att jag ska köpa alla värmeljus och alla servetter (och skrivborden !!) där bara du ser till att det blå-gula varuhuset kommer hit !
Casa Sahlberg öppnade för middag i lördags, 7 vuxna, en tonåring och 2 barn smaskade på sydafrikansk oxfilé coeur de provencale, potatisgratäng och hemmagjord bearnaisesås samt fruktsallad till efterrätt; smarrigt och mycket trevligt !
När alla hade farit hemåt kom vi på att vi faktiskt hade varit ihop 25 år just i lördags, visserligen hade det nu hunnit bli söndag men vi firade med lite dans, musik och en liten slurk rödvin till innan vi trillade ner i bingen för att få vår skönhetssömn...
Med all rätt var vi lite sega och trötta i går, solen visade sig för första gången på en hel vecka så vi for till Hyatt och låg ett par timmar vid poolen; riktigt skönt !
Idag är alla chaufförer på säkerhetsutbildning så såvitt jag inte går ut i det varma, fuktiga Delhi och tar en auto-riksha någonstans så blir det en lugn hemmadag (fast det inte är onsdag, men man är väl flexibel och lite wild´n crazy !!)
Ska googla lite på Singapore och Lombok, om 10 dagar är det dags för en liten resa dit nämligen, ska bli kul och spännande att göra Singapore i 2 dagar och sen få en vecka i Indonesien på det; okidoki, nu är det dags att stänga butiken för idag; Google nästa !!
Ha det; kramelikram !/Titti
Micke började jobba i måndags och jag återupptog mitt hemmafru/medföljandeliv, uppackning och tvättmaskinsladdning stod på dagens schema. Rozie åkte och handlade medan jag tömde resväskor och sorterade smutstvätt, flashigt värre...not !
I tisdags åkte jag till Hyatt för att komma igång med mitt gymmande, som legat i träda under 6 veckors Sverigesemester, och eftersom det var just tisdag så hade Delhi Network sin "coffeemorning"; det är en organisation för oss medföljande expats där man träffar nya människor och det anordnas föreläsningar, guidade turer, middagar och mycket, mycket mer.
Jag gick med i januari men har väl inte varit deras flitigaste medlem om man säger så, har nog inte visat mig sedan i februari, men nu passade det alldeles utmärkt eftersom dom andra medföljande inte återvänt ännu och jag suktade efter lite kaffe och sällskap...
Hade redan planerat att på torsdagen, efter onsdagens Rozie-är-ledig-och-jag-njuter av-maidfri-dag-alldeles-ensam-hemma, åka till Basant Lok, gå på skönhetssalongen och göra ansiktsbehandling, men häpp !, då hade Delhi Network anordnat en heldag på ett annat spa så lägligt just i torsdags så det var bara att anmäla sig och välja behandlingar !
Jag bestämde mig för en aboriginsk ansiktsbehandling och en chokladinpackning av hela kroppen, så i torsdags bar det iväg, vi var 8 stycken; engelskor, tyskor, japaner, en svensk och en fransyska...(ingen Bellman dock ;-)..)
Chokladinpackningen var skön, den innehöll både massage och skrubb innan jag blev insvept i plastfolie, dock luktade det inte choklad som jag hade förväntat mig, och eftersom jag blev insvept i folie kom jag inte åt att provsmaka heller... Medan jag låg där som en kåldolma kom nästa terapeut in och började kleta in mitt ansikte med allsköns krämer och skrubbkorn; alla luktade olika, en del alldeles underbart och en del, ja inte så värst gott helt enkelt men säkert väldigt välgörande och mirakulösa för huden...
Jag blev tillfrågad mitt i alltihop hur ofta jag gjorde ansiktsbehandlingar och jag svarade sanningsenligt att det kanske blev någon gång per år (man är ju svensk, fd heltidsarbetande sjuksköterska, inte tar man sig tid eller unnar sig ansiktsbehandlingar i parti och minut då inte..) ONCE A YEAR; MADAM ??? utbrast hon, jag kände mig plötsligt väldigt snål, lortig och som en som inte tar hand om sig överhuvudtaget och eftersom hon lät så tvivlande och förkrossad så försökte jag bättra på mitt rykte med att säga att nja, det kanske faktiskt var 2 gånger per år om jag tänkte efter och tillade att jag ju tvättar ansiktet med facewash varje kväll..
"Washing is washing, but deep-cleansing only twice a year, MADAM, I´M SHOCKED !!!"
Oj, oj stackars människa, inte var det meningen att chocka henne så, hoppas hon inte tog skada...
Fick mig en liten föreläsning om att man faktiskt ska göra ansiktsbehandling minst en gång i månaden, så det får jag väl börja med nu då, inte mig emot och tid det har jag ju :-)!
Efter sejouren i behandlingsrummet d v s 3 timmar senare träffades vi allihop för lunch, vi hade gjort olika behandlingar så nu var det dags för jämförelser, utvärdering och betygsättning..
Gissa vem som glatt påstod att hon hade blivit våldtagen under flera timmars tid av sin terapeut, med hjälp av choklad och plastfolie ???
Jag hade ju blivit wrapped och draped men när jag skulle berätta blev det lite felkoppling i hjärnkontoret, ville på något sätt använda båda orden på samma gång, hörde i samma mikrosekund som näbben öppnade sig att det var något som var på tok med fraseringen men "raped" var det ord som trillade ut ur munnen på mej, flera gånger dessutom....
Hmm, sa engelska Hazel, den här salongen kommer få dåligt rykte om du berättar detta för någon annan och så kom vi överens om att det var wrapped och draped jag menade och inget annat !
Så nu har i alla fall 7 stycken andra expats fått sig ett gott skratt och en liten våldtäkthistoria att skratta åt; och, ja, den bjuder jag på !
För övrigt har vi letat skrivbord till Hannas och Fannys rum, ingen framgång ännu, varit på Lifestyle och Hometown som är någon sorts mini-IKEA´s med Galne Gunnar kvalité, billig påklisrad faner i fula färger; jakten fortsätter, någonstans i denna mång-miljon stad måste det väl finnas snygga, enkla skrivbord som ser någorlunda schyssta ut ??
Snälla, snälla Ingvar, please öppna ett IKEA i Delhi, lovar att jag ska köpa alla värmeljus och alla servetter (och skrivborden !!) där bara du ser till att det blå-gula varuhuset kommer hit !
Casa Sahlberg öppnade för middag i lördags, 7 vuxna, en tonåring och 2 barn smaskade på sydafrikansk oxfilé coeur de provencale, potatisgratäng och hemmagjord bearnaisesås samt fruktsallad till efterrätt; smarrigt och mycket trevligt !
När alla hade farit hemåt kom vi på att vi faktiskt hade varit ihop 25 år just i lördags, visserligen hade det nu hunnit bli söndag men vi firade med lite dans, musik och en liten slurk rödvin till innan vi trillade ner i bingen för att få vår skönhetssömn...
Med all rätt var vi lite sega och trötta i går, solen visade sig för första gången på en hel vecka så vi for till Hyatt och låg ett par timmar vid poolen; riktigt skönt !
Idag är alla chaufförer på säkerhetsutbildning så såvitt jag inte går ut i det varma, fuktiga Delhi och tar en auto-riksha någonstans så blir det en lugn hemmadag (fast det inte är onsdag, men man är väl flexibel och lite wild´n crazy !!)
Ska googla lite på Singapore och Lombok, om 10 dagar är det dags för en liten resa dit nämligen, ska bli kul och spännande att göra Singapore i 2 dagar och sen få en vecka i Indonesien på det; okidoki, nu är det dags att stänga butiken för idag; Google nästa !!
Ha det; kramelikram !/Titti