...Arbetsgivar-okunnighet, Analfabetism & Allmänt förvirrad..., ...
I går utspelade sig följande; Ted åkte västerut, med första anhalt London och sedan hem till Svedala.
Hans plan gick vid 13-tiden.
Alltså behövde han vara på flygplatsen allra senast klockan elva.
Eftersom det tar en halvtimme dit var han tvungen att åka hemifrån senast halv...
Alltså bestämde vi att han skulle åka klockan tio eftersom man vet att i Häjkon-Bäjkonland är det alltid bra att ha goda marginaler..
Alltså gjorde vi upp en logistikplan för gårdagens körschema.
Alltså berättade vi, kortfattat och tydligt, för vår chaufför, kvällen innan, att han skulle hämta Micke klockan åtta; till kontoret, komma tillbaks till lägenheten för att köra Fanny och hennes ömma moder till yogan kl nio, sen åka hem igen och skjutsa Ted till flygplatsen.
Kort och koncist, inga konstigheter.
Enligt min notering i kalendern som hänger på väggen i köket hade "vi" gårdagen på oss att bädda rent, tvätta sängkläder och städa gästrummet samt handla litegrann inför nytt besök.
Till det Sahlbergska hushållet behövdes påfyllning av så tråkiga saker som toalettpapper, diskmedel och lite annat smått & gott.
Med nytt besök menar jag Mickes faster Agneta och de två döttrarna; Anette och Therese.
Med "vi" menar jag helt enkelt Rozie.
Alltså skrev jag två stycken lappar till henne.
Den ena märkt TORSDAG ordentligt understryket; "Var snäll och bädda rent i gästrummet" "Tvätta smutsiga sängkläder i 60 grader". "Bädda rent". "Nya gäster kommer i morgon". "Tack så mycket".
Lapp nummer två, märkt FREDAG, också den veckodagen noggrannt understruken; "Var snäll och handla..." "Det kommer nya gäster" "Dom är trötta och vill sova" "Du börjar jobba klockan 12" "Handla innan du kommer" "Tack så mycket"
Kort och koncist, inga konstigheter där heller.
Som om allt skulle flyta på utan mankemang.
Sådär svenskt, artigt och förtröstansfullt.
"Arbetsgivar-aktigt".
Ha, trodde jag ja !
Till en början gick det galant, Richard hämtade M, skjuts iväg till kontoret, hämtade kvinnsen, skjuts iväg till yogan. Det var tydligen där och då jag begick dagens första misstag.
När vi hoppar ur bilen vid yogastudion säger jag bara; "Hämta oss ungefär klockan elva, tack". Ingen upprepning av det vi bestämde kvällen innan, ingen konfirmering av att informationen landat rätt...
Nöjda och glada, lite svettigare men också lite vigare, slår vi oss ner i baksätet strax efter 11 och då frågar jag herr chaufför;
"Gick det bra att lämna Ted på flygplatsen?"
Ser till min förskräckelse förvåningen och förvirringen i Richards ansikte...
"Flygplatsen..?." "Mister Ted...?"
Åh, nej !!!
Missad flight, strul och bök med ombokning, djupa hål i budgeten, stress och frustration...
Men som så ofta förr, allt ordnar sig!
Snabbt hem och upp i lägenheten, en extra hejdå-kram och svisch iväg mot Indira Gandhi International Airport !Det visade sig att när Ted sagt att hans flyg gick klockan 13 så menade han egentligen 13.40...Phuuu!
Dagens andra misstag uppenbarade sig när jag kikade in i "Hanna-rummet" och såg att Rozie hade bäddat så fint och ordentligt....med samma gamla sängkläder som innan!
"Oh, sorry, madam, I will fix.."
För mycket information på "torsdagslappen" uppenbarligen..
Nåväl, maám log lite klämkäckt och sa "No worries..", rev (alldeles själv och icke-lyxfru-aktigt) ur alla sängkläder, stoppade in i maskinen, fyllde på med vaskmedel och vred raskt fram till 60 gradersprogrammet, som helt enkelt heter "Cotton"...
Efter en dusch satte jag mig ner i vardagsrummet och inväntade Fanny och Erik, vi skulle på första MPF-lunchmötet (Medföljande-Packet-Facket, om nu någon har missat det..) på Italienska ambassaden, då hör jag Rozie säga från ytterdörren; "Ok, madam, I go to market.."
Men vänta lite nu..!
Tredje misstaget; för mycket information på fredagslappen också, eller..?
Lyckades hejda henne i sista sekunden innan ytterdörren slog igen, vi gick ut i köket, tittade på lapparna och madam (d v s jag) läste högt... "FRIDAY...please do some shopping....start work at 12 ó clock...thank you...."
"Åh, jag såg inte att det stod fredag.."
Dagens fjärde blunder från min sida... jag har helt enkelt förutsatt att hon KAN läsa. Utan att kolla om det verkligen förhåller sig så.
Så svenskt, så naivt...men det är ju inget man har med sig i ryggmärgen att ens behöva fråga; om någon kan läsa..
Känns extremt oartigt att fråga en annan människa om hon är läs- och skrivkunnig...
Förmodligen kan hon läsa bara ytte-pyttelite. De fåtal gånger hon handlar så ligger det ju pengar bredvid lappen och framför det som ska inhandlas står en siffra; 5 milk, 3 lemons, 8 tomatoes osv... Det kanske förhåller sig så att hon tar med lappen till marknaden och visar upp den och på så sätt inte behövt säga, eller låtsas om, att hon inte kan läsa.
Återigen, allt löste sig, återstår bara HUR jag ska luska ut hur det står till med läskunnigheten.
En rak fråga eller en mer inlindad (svenskt!) dito om hon tycker det är bättre att jag berättar ,än skriver, vad jag vill att hon ska göra ?
Inte undra på att man sover gott om nätterna i det här landet, med så mycket att ta ställning till, dagarna i ända!
På tal om att sova, varsågoda, här serveras den femte tabben, jag bjuder glatt på den; nu handlar det om en förvirrad (analfabetisk?) svensk lyxfru som uppenbarligen inte heller är så bra som hon tror på att ta till sig information..
Väckarklockan på ringning tidigt i morse för att Mr Spirit skulle få den stora äran att yrvaken åka till flygplatsen för att ta emot sin kära faster och sina två kusiner, allt enligt mina krumelurer på almanackan i köket...
Jag, som behöver min skönhetsömn för att se lyxfru-vacker ut när jag skriver lappar och dirigerar personalen, blir abrupt avbruten i mina rosa drömmar av ovan nämnda Spirit-herre; "Vakna, jag tror inte dom kommer idag, titta här vad faster Agneta skrivit på fb igår kväll"; "En god natts sömn och sen åker vi till Indien imorgon..", d v s dom ÅKER idag och kommer FRAM i morgon...?!"
Ridå!
Kasta sten i glashus ska man inte ägna sig åt!
Igår kastade jag många stenar, både stora och små, kan jag tala om, lite smått irriterad över att folk har så svårt att läsa skrivna instruktioner och lyssna ordentligt på klarsynta logistiska resonemang...
Dock tycker jag att Micke bör ha med sig en stor bukett blommor hem till mig idag eftersom jag såg till att han var absolut först på jobbet, fick flera timmars ostörd arbetsro samt slapp morgontrafiken, tog säkert bara 5 minuter till kontoret jämfört med de vanliga tjugo...
Hurra, vad jag är bra ;-)!
PS... Micke, jag vill helst ha solrosor...DS
Namaste och tjingeling/Titti- smått förvirrad, men glad ändå..
...Packet-fack, Palats-partaj & Påfyllning...
Inte den här helgen i alla fall, nu behöver jag vila ikapp mig hela långa veckan.
Men det finns det inte tid till.
Det är så mycket annat som händer.
I fredags var allra högsta hövdingen på besök, alltså var jag "tvungen" att stoppa fossingarna i mina klackers, trycka ner kroppen i lämpligt fodral och drapera sjal över axlarna.
Finmiddag, utomhus, med allt vad det innebär av kindpussande, mingel och vackert dukade bord..
Camilla och Tompa, också dom stackars medföljande-offer, stod och diskuterade något när jag världsvant och elegant (i mina klackers..) skred fram till dem; lite på tå för annars borrar sig klackarna ner i gräsmattan; på gräsmattor är det egentligen mer lämpligt med platta skor, men är man lyxfru så är man.., fick jag frågan:
"Är du med i packet..?"
"Packet ? Tja, ja-aa, menar ni medföljandepacket eller..?
"Nä, FACKET, vi pratar om att vi medföljande borde starta en fackförening för att tillvarata våra intressen som hårt arbetande medföljande.."
Klart vi måste ha en fackförening !
Varsågoda; MPF; Medföljande-Packet Facket såg där och då dagens ljus !
Egentligen såg MPF kvällens mörker men det stämmer ju inte med hur man beskriver en födelse..
Vi kräver: semester, plingfria betalkort (ja, hör och häpna; det plingar till i våra arbetande partners mobiler så fort vi medföljande använder bankkorten..), konferenser, kick-offer, kick-oner, champagnebrunch minst en gång per månad samt att alla de slantar vi tjänar in genom att pruta på marknader, dricka öl på happy hour och vaxa ben/göra manikyr till en femtedel av priset hemma i Svedala sätts in på våra pensionskonton.. Plus ett gäng andra viktiga punkter som jag ska be att få återkomma till, när och om jag kommer ihåg dem...
Lunchmöten på Italienska ambassaden, i princip varje torsdag, klubbade förresten också igenom.
Ja, vi måste ju träffas någonstans för att gå igenom agendan, klubba igenom viktiga punkter, ajournera vissa andra till påföljande vecka samt i samband med detta slit även hinna få något i magen..
På lördagen var så dags för nästa evenemang; Anna och Caroline hade bjudit in till 40+40-årsfest !
På med ett annat litet fodral, på med ännu högre klackers och ånyo en sjal att kunna drapera över mina skuldror som skydd mot den ännu lite kyliga indiska natten...
Vi styrde kosan mot Pataudi Palace ungefär en timmes bilresa hemifrån.
Väl framme vid detta vackra, vita palats blev vi mottagna och serverade champagne samt TUNNBRÖDSSNITTAR med svensk smak OCH små salta kex med LÖJROM på av dessa två vackra, härliga födelsedagsbarn !
Middagen serverades på terassen på palatsets baksida med utsikt över trädgården komplett med damm, statyer och apelsinträd...
Maten var god, sällskapet uppsluppet och efterrättstårtan alldeles gudomlig !
Svensk jordgubbstårta där allt utom själva jordgubbarna var direktinsmugglade från det kära fosterlandet!
Anna och Caroline berättade att kockarna och all övrig personal hade gjort mycket stora ögon när dessa två nordiska skönheter hade envisats med att själva göra snittarna samt vispa marsankräm, grädde och mosa jordgubbar till tårtfyllningen och därefter färdigställa hela härligheten...
Att det kommer "rika" människor d v s sådana som har råd att hålla stort kalas på palats är ju dom som jobbar där vana vid men att dessa "fina" människor själva vill (och KAN) blanda, vispa, skära och lägga upp det som ska ätas, det tillhör nog inte vanligheterna !
Men så är ju vi svenskar av ett alldeles särdeles rekorderligt och arbetsamt folkslag!
Men nu var det väl ändå slut på festligheterna, söndagen var väl vikt åt kontemplation och soffliggande..?
Nehej då, vi fick nys om att det var ett gäng svenskar som ämnade bevista Shangri-La för söndagsbrunch och det ville man ju inte missa för allt smör i småland..
Sagt och gjort, i säng 03.30 söndag morgon och på med nya paltor, klänning i följsam och ätvänlig trikå samt platta, gräsmattevänliga sandaler vid 12-blecket och på´t igen !
Man kan nästan kalla det för en arbetslunch eftersom det var andra medföljande lyxfruar och -män med; Tompa och jag promotade vår nybildade förening MPF för allt vad tygeln höll.
MPF växer så det knakar !
Nya synpunkter, andra viktiga spörsmål och ett flertal absolut nödvändiga riktlinjer dryftades medan vi smaskade på sushi, salami, rökt lax och ivrigt smuttade på champagnen som av påpasslig personal ideligen hälldes i glasen...
Låter det hela rätt så odrägligt, luktar det kapitalism så det skriker om det, kan man ana en aura av nonchalans och övesitteri..?
Förmodligen, men betänk att det är en överlevnadsstrategi.
Ett sätt för oss ,egentligen helt vanliga Svenssons, som blivit urklippta ur vår vanliga verklighet med heltidsjobb, snömodd, melodifestival och svenska mataffärers fantastiska mejeriavdelningar och inklippta i filmen "Welcome to Häjkon-Bäjkonland", att ironisera över vår konstlade och många gånger smått overkliga nya vardag.
Komplett med chaufförer, maider, takterasser och möjligheter (och råd) att ha födelsedagsfester på palats...
Idag är det en ny vecka med nya möjligheter att tjäna pengar till pensionskontot genom att dricka bärs på Happy Hour, pruta på marknader samt spara pengar genom att INTE vaxa benen och göra pedikyr...
Kan t o m tänka mig att spara pengar genom att INTE ta en dessert på MPF´s första, riktiga (lunch)möte på Italienska ambassaden nu på torsdag !
Det betyder ytterligare 45 kronor direkt in på pensionskontot :-) !
Ha en alldeles fantastisk vecka, glöm inte bort att det är semledagen i morgon.
Tänk vad mycket pengar jag redan sparat genom att baka egna, med bara två tredjedelar av mjölmängden OCH hemmagjord mandelmassa...
Swosssschhhh, in på kontot bara !
Kramelikram/Titti, med lena ben :-) !
...Surprise, Slingor & Semlor...
Att hålla tyst om något så roligt har varit inte lätt !
En överraskning som man vet kommer göra mottagaren så glad, så glad !!!
Ända sedan i början av december har planeringen och smusslandet pågått.
I söndags var det dags.
Fanny har en "storebror"; Ted.
Dom är inte alls släkt men han är vår "extrason" och dom har känt varandra sedan 2-årsåldern.
Han var vår allra första gäst här i Casa Sahlberg för drygt 1 år sedan.
Den gången mellanlandade han in i vår tomma lägenhet efter sin rundresa i Asien och vi (han och jag) gjorde Delhi. Vi gick på alla turisttricks tillsammans...
I söndags var det dags för Mr Ted att ånyo bevista det Sahlbergska hemmet. Nu som mellanlandning efter några månader i Kina samt ett par veckor vardera i Tibet och Nepal. En sann globetrotter !
Filifjonkan och Ted hade inte träffats på drygt ett år...
Med hjälp av chatten på facebook har vi dribblat flygtider, ankomstdatum och sekretessregler mellan oss i ett par månaders tid.
Snäll dotter som hon är så följde hon med ut till flygplatsen i söndags morse; vi skulle möta upp en rödhårig kvinna i färgglada kläder; Britta från Norrtälje. Hon existerar faktiskt och kommer nu till helgen för att jobba som guide på en bussresa för svenska resenärer. Hon är himla trevlig, Britta. Men som sagt det är först nu till helgen som hon anländer, men att förväxla datum passade ju alldeles utmärkt in i min lilla plan !
Sagt och gjort, vi åkte ut. Betalade våra 80 rupees som det kostar om man vill innanför portarna via "Visitor´s entrance"...
"Vilket flyg kommer hon med?" undrade Fanny och stirrade på ankomst-tavlan. Jag ögnade snabbt igenom vilka flyg som snart skulle eller precis hade landat; från Bryssel, Paris, London..."Ehh, jag vet inte riktigt, men hon är lätt att känna igen, rödhårig och typ Marimekkoklädd..Bryssel..., tror jag.."
Vi väntade och väntade...och väntade. Fanny började tycka att det hela drog ut förskräckligt på tiden. Förmodligen ifrågasatte hon sin välvilja och snällhet...
Med hjärnan inkopplad på rött, kvinnligt och färgglatt såg hon inte det jag såg; en lång, blond, smal kille i flanellskjorta som banade sig väg genom folkmassan och ut genom glasdörrarna.
"Nämen, vad konstigt" sa jag och drog igång filminspelningen på min iPad...
Hon tittade, ryckte till och jag riktigt såg hur ögonen vidgades..."VAAA, men HERREGUD !!! Det är inte SANT !!!"
Stort kramkalas och glädjetårar, från bådas sida !
Jag har sällan varit så nöjd med mig själv !
Extrasonen stannar till den 23 februari, sedan drar han till kompisar i London och därefter hemt till sina kära föräldrar, svensk vaniljyoghurt, kranvatten och köttbullar med lingonsylt !
Så nu är det fullt hus i Casa Sahlberg, igen :-) ! Mycket trevligt och roligt ! Lite stökigare och lite mer oordning, med ungdomar som smådräller saker omkring sig...men jag klagar inte !
(Däremot småmuttrar jag lite emellanåt där jag tussar runt och samlar in glas, strumpor och diverse småpryttlar som på något underligt sätt hamnar på de mest konstiga ställen..)
Bästa Mr Spirit har hunnit med en arbetsresa hem till Svedala, med sig tillbaks hade han resväskan fylld med bland annat diskborstar, bakplåtspapper, vanliga 3-liters plastpåsar samt det betydligt roligare; kräftost på tub, leverpastej, skinka, sojakorvar, ostar, vispgrädde, knäckebröd och dunkvin. Samt 4 paket med sling- och blonderingsfärg !
I Häjkon-Bäjkonland finns inget ljusgörande för kalufser att uppbringa. Man får gå på salong om man vill göra "high-lights" och det vet ni ju vid det här laget att det är ett helt företag som tär ordentligt på krafterna. Man engagerar minst 4-5 personer och får sig till livs diverse "sanningar" om ens hårlängd och dess kvalité. Ibland orkar man bara inte...
Nu har vi lekt frisersalong två kvällar i rad, komplett med slinghättor, virknål och hela kitet.
Man är inte direkt till sin fördel i slinghätta kan jag tala om.
Däremot får man sig många goda skratt när man ser sin (och dotterns) fagra nuna tight omsluten av en bebismössa med knytband under hakan.
Men vad tokigt; vi "glömde" ta kort, vad synd ! Inga bildbevis ! (Tack och lov..)
Det är inte bara i badrummet som det leks, även i köket är det numer skojsigheter mest varenda dag !
Ni har väl beskådat våra eminenta cupcakes via bilden på fb ! Den dagen lekte vi "klubb för inbördes beundran". Åh, vad stolta och nöjda vi var över våra fantastiskt vackra och supersmaskiga bakverk !
Därefter har det blivit några morotskakor, majsbröd samt det ursvenskaskte av allt; semlor!
I Indialand fungerar saker och ting inte riktigt som man är van vid.
T ex människor; tänket och synen på tillvaron är inte som man tycker att det borde vara...
Trafiken är, milt uttryckt, tvärtemot vad man är van vid...
Spisen beter sig inte som den gör hemma; gas-spis är helt annorlunda mot el-varianten man är uppvuxen med.
Till och med något så trivialt som mjöl uppför sig på annat sätt än den svenska motsvarigheten...
Här tar man bort en tredjedel av mjölmängden från sitt svenska recept, låter inte klokt men så är det. Om man inte vill ha väldigt kompakta och torra bakverk vill säga.
Det vill man ju inte.
Med endast 6 deciliter mjöl istället för de angivna nio blev semledegen kletig men jäste som den skulle och slutresultate blev ...alldeles lysande bra och välsmakande på alla sätt.
Fluffiga bullar med hemmagjord mandelmassa och insmugglad, vispad grädde.
Florsocker på locket och kaffe i koppen; vilken fest !
Man lär sig något nytt varje dag, i tisdags lärde jag mig att göra mandelmassa. Inte mycket att skryta med för det är ju så busenkelt att man häpnar! Skålla, skala mandel, mixa med lika mycket socker, efter 5 minuter i mixern; voila mandelmassa !
I Sverige roffar man ju bara åt sig en rulle mandelmassa när man passerar i affären. Här kan man leta sig blå efter detta ljuvliga semle-klet-innehåll.
Dock skulle det inte förvåna mig ett dugg om det faktiskt finns att köpa men är placerat på ett för mig fullständigt ologiskt ställe i affären.
Det har hänt förr om man säger så.
På dagens schema står ett besök på tortyrsalongen (även benämnd skönhetssalong..) dags för världspremiär !
Har sparat i två veckors tid för att kunna "unna" mig detta.
Kämpat, lidit och ibland varit nära förtvivlans gräns...
Hoppas det var värt mödan.
Det är inte pengar jag sparat.
Jag har "sparat" underbenens hårväxt...
Ska idag, för allra första (kanske sista..) gången VAXA benen....
Om en timme är det dags, jag är mentalt inställd på smärta, tårflöde, svenska svordomar och armsvett.
Annars är allt bara bra!
Namaste, puss och hej! /Titti, med vildvuxna ben :-) !
...Fredag; färgblind & förföljd...
Är man nyanländ lyxfru, förlåt menar såklart medföljande, är det inte enbart manikyr och yoga som står på schemat.
Mycket som behövs i en ny lägenhet. Till exempel en soffa.
Snäll och medmänsklig som jag är så erbjöd jag mig naturligtvis att följa med, som moraliskt stöd och osvikligt smakråd.
Erkännas måste väl dock att att jag även såg en chans till några egna inköp.
Man hittar ju alltid något livsnödvändigt att pryda det egna hemmet med...eller den egna kroppen.
Vi åkte till det gigantiskt stora shoppingmallet "Great India Place" i Noida.
Planen var att snabbt hitta en soffa, kolla in rean i alla sko- och klädbutiker, hinna med en fika för att därefter befinna oss på Svenska ambassaden klockan ett för att bevista ett lunchföredrag om kvinnligt ledarskap.
En och en halv timme hade vi på oss på "GIP"...
Det borde funka om vi bara är organiserade och fokuserade på uppgiften resonerade vi.
Tre stora möbelbutiker ligger i parkeringsplan på stora köpcentret; lower ground floor.
Som stora Mio/Bauhaus ungefär; olika avdelningar för möbler, lampor, vitvaror, tapeter samt husgeråd.
I större affärer i detta landet jobbar det hur många personer som helst.
Förutom vakten/erna vid ingång samt utgång så finns det väsk/påsinlämningsmänniskor vid ingången samt massor med butiksbiträden; säkert 40 stycken som stryker runt och väntar på en kund att assistera.
Lägg därtill ett antal kassabiträden samt några som befinner sig bakom de som arbetar i kassorna.
Deras jobb är att packa det du handlat i påsar.
Påsen och kvittot skall sedan redovisas till kvittokontrollanten vid utgången... Ja, ni hör själva. Många olika yrkeskategorier i var butik.
När vi klev in på "Home Center" gick det som ett sus genom lokalen; KUNDER !!!
Man har lärt sig att det genast glider fram en personal som artigt hälsar på en och det är ju hur trevligt som helst.
Mindre trevligt (då menar jag framförallt ovant och stressande) är att den personen sedan smyger hack i häl på dig. Två steg bakom hela tiden. Man får nästan lust att börja gå baklänges eller sprinta runt ett hörn och gömma sig bakom ett skåp...
Vår "personliga assistent" hälsade och gjorde sedan precis som hans arbetsbeskrivning sade. Smög efter oss.
Tilläggas ska att vi var nästan dom enda kunderna eftersom klockan var strax efter öppningsdags. Följdaktligen hade vi mångas ögon på oss.
Efter att ha provsuttit några olika soffor i både sittande och halvliggande för att kunna bedöma såväl finsittande som myshetsfaktor och där vår "assistent" genast klev fram och puffade till soffkuddar och rättade till prislappar kunde jag inte hålla mig längre.
Min vridna göteborgska humor kvillrade till och jag vände mig om, log och sa "Are you following us?"
Nu är inte gemene man i Indien familjära med ironisk humor och därför är det inte speciellt snällt av mig att skämta på detta horribla sätt, men ibland kan jag bara inte låta bli...
Han blev såklart generad, stammade fram ett "No, maam" och så var vi utan assistent; häpp !
Fy på mig !
Jag befann mig plötsligt på husgerådsavdelningen, Camilla var försvunnen. Eller så var det jag som var försvunnen...
Hur som helst jag hamnade som i trans framför bakredskap i silikon , kunde inte tro mina ögon!
Efter ett år hade jag äntligen funnit ett bakplåts"papper" i silikon. Som jag letat !
Där hängde tyvärr bara ett, jag vet ju att C också ville ha ett sådant, hon hade visserligen fått bakplåtspappersleverans från sin snälla pappa i Sverige men ett i silikon är ju optimalt.
Jag hakade loss den enda förpackningen och bestämde mig för att vara egoistisk; det här var min silikonbit !
Dessutom hittade jag en slickepott i rostfritt och rött, lyckan var i det närmaste total !
En mandelkvarn landade också in i min famn, fantastiskt bra affär vi hamnat i !
Jag gick mot tallrikarna och glasen, på en glasskiva stod ett set med 6 stycken dessertvinglas där varje glas hade foten i varsin färg; röd, blå, gul, grön, orange och lila.
Dom måste jag bara ha !
Tänk vad fint att servera pannacotta, fruktsallad eller chokladmousse i sådana där !
Jag vände mig om och se där, jag misstänkte väl det; där stod min alldeles egna "husgeråds assistent" !
"Where do I find the package with those ? Can you please bring it to me?"
Det var där och då som jag tydligen blev färgblind...
"Maam, these are multicoloured..."
Va ? Du måste skämta med mig ! Är dom ?
Sa jag naturligtvis inte.
Men då kvillrade det i mig igen...
Jag pekade på varje glas, log och sade; "Hmm, yes, this is blue, this is green, this is purple..."
Återigen en generad indier som tog mig på största allvar; "Maam, I must inform you about the colours..."
Okidoki; go with the flow, smile and wave.
Vi kom överens om att jag var informerad om att jag nu stod i begrepp att inhandla glas där fötterna var i olika färger. Skönt !
Camilla ringde och jag dirigerade henne till denna fantastiska avdelning.
Lite skamset visade jag upp mitt silikonfynd och var jag hade funnit det.
När vi kom dit hängde det plötsligt ett till på kroken !?!
Hade jag sett så fel ?
Nåväl, nu fick hon ett eget och allt var frid och fröjd.
Men nu hängde där inga fler, det var vi rörande överens om.
Vi vände ryggen till men av någon anledning gjorde vi en helomvändning igen och vad får vi se ?
Jo, ytterligare en yrkeskategori; "en-åt-gången-silikonbakplåtsunderläggs-upphängaren"
Man upphör aldrig att förvånas.
Camilla beställde en soffa, som ju var dagens uppdrag, vi gick igenom betalningsproceduren, påspackningsproceduren samt kvittouppvisning-och-stämplingsproceduren och konstaterade att nu var klockan tjugo minuter i tre; ingen fika, ingen lunch-med-föredrag, inga reafynd.
Vi hade inte ens varit och "pudrat näsan"!
Nästan fyra timmar på shoppingmallet, enbart på "lower ground level".
Soffa, silikonbit samt slickepott (samt lite annat smått och gott) blev resultatet.
Livet som lyxfru är bitvis tufft, gäller att ha tålig urinblåsa samt stabil blodsockernivå.
Smile and wave !
Namste!/Titti