...Lotustemplet, Lodi Garden & Lyxmos...
...tyg och tråd hör väl ihop, eller ?...
Idag har jag tillsammans med dottern, hennes pojkvän samt min vän Camilla bevistat Nehru Place.
Enligt min bok "Your guide to live in Delhi" hittar man på detta plejs (Nehrus alltså) ; "Many fabric shops in this market of all kinds of material with tailors on premises. This is also the place to buy office supplies and computer components in Delhi. Good place to haggle, some electrics are fake so beware"
Första undringen blev ju såklart; vad konstigt att man på en marknad blandar tyger och datortillbehör...
Andra funderingen; märkligt att det i en stad med cirka 20 miljoner invånare bara verkar finnas ett enda ställe där man samlat en massa tyg- och datoraffärer...
Nåväl, en annan har ju det senaste året lärt sig att det inte lönar sig att fundera på just sådana saker så himla mycket.
I Häjkon-Bäjkonlandet är det hela tiden en massa saker som inte fungerar eller är uppbyggda enligt det system som ens svenska hjärna och dess vindlingar tycker verkar logiska, vettiga och självklara.
Så är det bara.
Man blir mycket mer tillfreds, lugn och harmonisk om man bara accepterar hur saker och ting är här.
Ingen mening att hetsa upp sig.
Lönlöst att bli frustrerad, irriterad eller rentav skogstokig.
Med lugn och harmoni (och ett morgonyogapass ) i kroppen for vi iväg till Nehrus egna lilla plats på jorden.
Femton minuters bilresa senare var vi framme.
Denna marknad visade sig bestå av två torg sammanbundna av en bred gågata.
Torg nummer ett kantades av datoraffärer, likaså gågatan där det även idkades handel med skor, skjortor och byxor av både jeans- och kostymsnitt.
Så till torg numero due där vi fann våra eferlängtade tygaffärer!
Säkert tjugo stycken!
Förutom affärer med enbart blommiga, prickiga och paisleymönstrade chiffongtyger hittade vi butiker med linnetyger, mönstrade sammetsdito samt underbara randiga och rutiga bomullstyger som klippta och skurna att sy påslakan av.
Påslakan av svensk typ d v s där man stoppar täcket i sin lilla påse (aha, därav PÅS-lakan; logiskt, självklart och vettigt) är nämligen hart när omöjligt att finna i detta landet där jag bor.
Åtminstone till rimlig kostnad, då menar jag IKEA alternativt Åhléns/Hemtex priser och inte 500 spänn per "dual covet" som jag lärt mig att det heter på det engelska språket.
Inte klokt vad man lär sig bara genom att vara lyxfru !
Bestick heter "cutlery och skrivbordstillbehör heter "stationary".
Inget av dessa fantastiskt användbara ord kunde jag innan jag blev utlandssvensk.
Voj, voj kanske ni säger nu; herregud, kunde hon inte dom enkla orden...?
Fyrtiosex år har hon strosat omkring på planeten lyckligt ovetande om vad bestick, påslakan och skrivbordsgrejer heter på english..
Japp, så är det.
Nog om mina tillkortakommanden.
Åter till Nehru Place.
Åter till tygaffärerna.
Vi gick in och ut ur de olika butikerna och "oohhade" och "aahhhade" samt nöp i och petade på alla dessa tygrullar.
Bredden på de flesta tyger här ligger på 110 cm.
Annorlunda och konstigt, men som sagt; inget att hetsa upp sig för.
Det var där och då, när vi visualiserade alla fantastiska påslakan och dukar som skulle pryda våra sängar och bord som vi kom på att ingen av oss hade någon som helst aning om bredden eller längden på våra nya indiska täcken eller matbord.
Det enda vi med säkerhet visste var att täcken i detta landet är bredare än svenska dito.
Men HUR breda ?
Ja, säg det ...
Vad beträffar våra respektive matbord så kunde vi bara konstatera att de är både längre och bredare än de vi har i kära gamla Svedala.
Och det hjälpte ju föga...
Nu gjorde det inte så mycket för när vi lite försynt frågade efter tråd så visade det sig att inte en enda av alla dessa tygaffärer sålde minsta lilla trådrulle !
Skräddare däremot fanns det gott om, i parti och minut innanför varenda liten shop.
Sytråd fanns helt enkelt inte att uppbringa. Inte heller nålar, knappar eller dragkedjor...
Så kom vi då fram till dagens tredje fundering; vart köper man sytråd m m ?
En försäljare var villig att lämna ut denna information till oss förnuftighetstänkande och följaktligen nu ytterligt förundrade blekansikten.
"You go to Govind Puri, not far away"
"Okey, how long will it take us to get there?"
"Only 20 minutes, not far away"
"Twenty minutes by foot?"
"No, 20 minutes by car"...............................
Men HALLÅÅÅÅ !!!
Hur kan man tycka att något som ligger tjugo minuters bilfärd bort är "not far away" ???
Tänk om den lille indiske skräddaren får slut på svart tråd när han ska sy fast den sista kavajärmen?
Är det då tjugo minuters bilfärd som gäller ?
Tre timmar senare ska han så sy i den sista knappen i nämnda kavaj.
Men hoppsan, den trillade ner och försvann i en springa i golvet !
Ytterligare tjugo minuter med bil....
Enkel resa !!
Vad svarar man ?
Vi bara skrattade gott.
Planerar att besöka Govind Puri nästa vecka. Efter att vi mätt våra täcken och middagsbord. samt efter att vi inhandlat de metrar som ska förvandlas till oemotståndligt vackra, läckra och snygga dukar och påslakan....
Oj, vad mycket det blev att göra plötsligt.
Som lyxfru måste man ta det varligt och akta sig för att bli utbränd.
Kanske kan skjuta på utflykten till sytrådsparadiset till veckan därpå...
Dagens utflykt resulterade dock i att jag nu är lycklig ägarinna till två par kostymbyxor; svarta samt glencheck rutiga.
Köpta mitt på gågatan.
Provade mitt på gågatan.
Ja, jag hade leggingsen kvar på mig när jag provade.
Nu är jag helt utmattad av dagens alla undringar och förunderligheter så jag måste nog gå och lägga mig, trådslitna IKEA påslakan och för breda täcken till trots ;-) !
Namaste från Häjkon-Bäjkonland/ Titti
...segerns sötma smakar smaskens...
Jag visste väl det !
Har haft det på känn länge.
Nästan hela livet faktiskt.
Har bara väntat på rätt tillfälle att släppa fram den oanade talang som legat dold i min lekamen.
Igår var det tydligen dags.
Vi var fyra svenska familjer; 10 vuxna och 6 barn som samlades för att spela bowling på "Blue-O".
Eftersom jag hade kjol och leggings hade jag, förståndig som jag är, packat med ett par sockor för att slippa vara barfota i bowlingskorna.
Mina medhavda ankelsockor var turkosa. Dom matchade det turkosa i min grön-oranga-cerisa-turkosa Desigualkjol.
Dom matchade även mitt turkosa nagellack.
Och min ring. (Är man piffig, så är man..)
Döm om min förvåning när det visar sig att även bowlingskorna var...turkosa !
Kände mig som den mest välmatchade kvinna som någonsin har hållt i ett bowlingklot.
Som klippt och skuren ur en modetidning faktiskt!
Från första klotrullningen gick allt min väg.
Två strikes och spärrar på resten innebar att jag fick ihop 149 poäng på den serie vi spelade.
Micke såg glad ut i början och sen mer och mer förvånad allteftersom mitt klot bara fortsatte att meja ner käglor.
Ja, jag menar naturligtvis att han såg glad ut hela tiden, kanske lite mer sammanbiten mot slutet när han insåg att han inte hade en chans mot sin virtuos till fru.
Tompas och Mårtens ögon blev också rundare och rundare; alltså mer och mer klotlika, ju fler gånger jag slängde iväg mitt (rosa) klot och käglorna föll som furor.
På något sätt känns det alltid bättre (åtminstone för mig, lider väl av något slags Elektra-komplex eller vad det nu är för psykologisk term på det hela) när man kan klå killarna.
Jag måste säga att jag är väldigt bra på att bli vinnare; finns nästan ingen som blir gladare än jag när jag vunnit något, och som gärna visar det.
Det bor en vinnarskalle i mig.
Följaktligen hatar jag, verkligen hatar, att förlora.
Fast med stigande ålder (och mognad) har jag lärt mig att behärska mig och ta ett nederlag som en kvinna.
Här skulle nog Micke vilja lägga in ett veto och påpeka att det där med behärskning vid förlust är ett relativt begrepp.
Men nu är det så att min bästa Micke inte får göra det, lägga in ett veto alltså, för det här är ju mer eller mindre min blogg och dessutom sitter han på flyget på väg till Bangalore just nu. Så det så !
Efter bowlingen, som jag vann; har jag nämnt det ;-), drog vi vidare till en stor sportbar som heter "Underdog", där drack vi några meter öl, käkade hamburgare och annat smarrigt samt beställde in EN drink på hela 5,2 liter...
Long Island Icetea är en drink som består av en himla massa olika spritsorter samt en skvätt Coca-Cola (för théfärgens skull).
Jag har bara druckit den en gång förut och tyckte då den var rent vedervärdig; bara spritsmakande och blä-äcklig.
Just igår smakade den förträffligt; måste varit segerns sötma som gjorde den så utsökt !
Alla hade skoj och trevligt, Fanny och Erik fick äntligen träffa alla sina nya vänner ! Barnen skötte sig galant, som vanligt. Lill-Erik var som en Duracell-kanin, överallt och ingenstans hela tiden, precis som vanligt.
Hur han orkar är för mig en gåta...
Blev lite efterfest hos familjen S med något litet glas vitt, någon GT, massa prat, skratt och dans, precis som vanligt :-) !
Alltså en i princip helt vanlig lördagskväll i Häjkon-Bäjkonland.
Fancy-Fanny mår nu bra från sin dubbelsidiga öroninflammation, förutom att hon är som en prickigkorv över hela kroppen. En antibiotikareaktion som heter duga. Nu har hon ett antihistamintilläg till alla sina övriga piller så det ska väl hyfsa till sig det också!
Idag är det tyst och lugnt i Casa Sahlberg; med den yngre generationen tröttare än tröttast och maken på flyget till Bangalore, har jag ägnat mig åt soffläge och den underbara boken "The five people you meet in heaven" skriven av Mitch Albom som också bland annat skrivit "Tuesdays with Morrie". Har ni inte läst dom så sätt upp bägge dessa böcker på er "to-read-list". Rekommenderas varmt och innerligt.
Ganska häftigt faktiskt, läser böcker på engelska utan att ens reflektera över att dom är just på engelska och inte på svenska.
Böcker i detta landet är billigt att införskaffa; runt 30 riksdaler för en pocket.
Nästa bok som jag ska kasta mig över är "The coconut oil miracle" för att få mig till livs denna oljas alla magiska och underbara egenskaper. Spännande värre.
Återkommer om detta.
Fick dessutom en bok av min vän Ingrid, som hon i sin tur ärvt av sin far som var bokhandlare.
Hon skickade den med Fanny, fint inslagen som en present. Den heter "Den glömda världen; en bok om det okända indien" skriven av Walther Eidlitz och utgiven 1948.
Den ska också läsas, återkommer även om det.
Ja herrejisses, inte har jag tid att sitta här och knappra ner en massa bokstäver när jag har så mycket litteratur att plöja igenom.
Trevlig söndag på er, vi hörs snart igen.
Kram!/Titti-bowlingmästarinna, även känd från radio ;-) !
...sjukstuga BIG time i Casa Sahlberg...
Det har mest varit elände i Casa Sahlberg ... Dottern kom för drygt en vecka sedan med huvudvärk och begynnande förkylning som övergick i öroninflammation, svärsonen fick lite Delhi-belly av pizza och storasysters mage har varit lite hipp som happ. Själv har jag mått alldeles lysande, fast det har jag ju knappt vågat säga. I fredags blev det shopping på apoteket, planen var att köpa Kåvepenin/Pc V men se det hade dom aldrig hört talas om; generiska namnet ( ingrediensen) är fenoximetyl penicillin men att jag hade det uppskrivet på en lapp hjälpte föga. Inhandlade istället Amoxicillin som i Sverige rekommenderas som andrahandspreparat i fall Pc V inte hjälper. Dom på det indiska hål-i-väggenapoteket tyckte att jag skulle köpa Pc G och det hade jag aldrig hört talas om. Men lydig som jag är så tog jag en karta av den sorten också. Googlade på det och det är samma som Bensyl pc, vilket i Sverige endast finns i intravenös form och slår mot många olika slags bakterier. Hemma på 'min' akutmottagning ges det vid svårare lunginflammation och andra allvarliga infektioner som kräver inläggning...
Pc G'et hamnade i skåpet och Amimoxen i Fanny tillsammans med antibiotikadroppar i örat. Inte blev hon bättre för det, stackarn. Emlig och eländig hela helgen. Storasystern var dålig i magen, som det med en omskrivning kan kallas. Erik sympatiserade med Fanny och följaktligen var det maken och undertecknad som gick på kanonkul och väldigt flashig 40- årsfest i lördags. Champagne, fyrverkerier, fri bar, bordsplaceringsmiddag samt dans till livs levande DJ minsann ! Jag höll ett litet spontantal som uppskattades och dessutom vann jag tillsammans med min bordsherre den lilla frågesporten så för mig var kvällen en hit ! Lyssnade dessutom på min egen ljuva stämma på webradion på lördagsmorgonen. Lät ju riktigt bra, om man nu får vara lite osvensk och tycka bra saker om sig själv. Nog om detta. Idag var det så dags att att åka till sjukhuset med dotra som nu dessutom fått ont i öra nr 2. Richard the driver körde oss till Fortis Hospital i Chanakyapuri. Vi klev in och fram till disken. Blev tillfrågade om vilken slags doktor vi ville träffa och så fyllde Fanny i ett formulär.
Namn, adress och ( såklart, this is India) sin father/husband' s name...
Betalning skedde; hela 700 indiska pengar d v s knappt etthundra riksdaler. Därefter blev vi eskorterade till några stolar utanför ett rum. En och en halv minut senare blev vi invisade till ÖNH - doktorn. En indisk gentleman i kostym och vackra ringar på de flesta av fingrarna visade sig vara herr doktor. Efter några inledande frågor blev Filifjonkan tittad i öronen, vi andra fick också kika in i hennes hörselgång eftersom otoskopet var kopplat till en bildskärm. Det såg onekligen svullet och irriterat ut, i bägge öronen. Dubbelsidig öroninflammation blev summan av kardemumman. 'You have an infection' sa il dottore. 'From what ?' frågade dottern. 'From an infection' svarade han då, den gode doktorn. Logisk människa måste jag säga. På två röda skrev han recept, handskrivet såklart, och vi tackade för oss och styrde kosan mot sjukhusapoteket. Ingen kö där heller utan direkt fram till apotekskan. Sex olika ordinationer; piller i samband med måltid, kapslar före måltid och så några piller per dag efter födointag. Dessutom fyra droppar i varje öra lika många gånger per dag. Alla dessa droppar, piller, kapslar och tabletter betingade det facila priset av 1600 rupees vilket i översättning blir ca 220 svenska. Överkomligt. Tur att hennes ömma moder kvällen innan fixade en reseförsäkring via nätet. Ska banne mig skicka in kvittona och hålla tummarna för att ersättning för dessa enorma utlägg utbetalas. Skämt åsido klart man ska ha en reseförsäkring, kan ju hända något som kostar många tusenlappar. Nåväl, hela sjukhusbesöket inklusive inskrivning, läkarundersökning och uthämtande av mediciner var avklarat på en kvart. Första gången jag blivit riktigt imponerad i Häjkon-bäjkon land.
Mitt lilla gullefjun var sen sugen på kinamat så gissa vad det blev till middag...
Med magen fylld med ris, nudlar och vårrullar har jag nu intagit soffläge. Bloggar via 'paddan', behändigt att kunna göra det när man så vill. Blir sängen i vettig tid i kväll för i morgon åker Michaela och jag till Agra och kollar in Taj Mahal !
Har sett detta underverk tre gånger på ett år efter morgondagens utflykt. Ska ransonera mina besök dit efter i morgon, annars kommer det förlora sin tjuskraft och skönhet i mina ögon.
Kommande gäster får helt enkelt klara sig utan mitt förtjusande sällskap, även om jag såklart förstår att resan inte blir densamma utan min underbara person med på färden ;-)!
Go'nattkram från Indien/Titti-Tatta-Totti.
Här kommer en bild på Fannys recept:
...snart världsberömd...?
Tja, vad ska man säga; man hinner knappt vara utlandssvensk ens ett år innan man blir i princip världsberömd...
Igår blev jag uppringd av S på svenska ambassaden. Efter ömsesidig tillönskan om en god fortsättning på det nya året framkom det att hon blivit kontaktad av en producent på Sveriges Radio, Annika Jankell ville intervjua en svensk angående vad man gör i olika storstäder i världen en fredag kväll. Min nya bästa kompis S tänkte då på mig såsom varandes en käck och glad kvinna med stor erfarenhet av Delhi . Av någon anledning trodde hon också att jag skulle uppskatta att bli intervjuad och få vara med i radion. Nähä, jag!? Tycka det var roligt att få vara med på radion!?
Men, men vad gör man inte för sin nya bästa vän;-)!
Nådigt samtyckte jag till att ställa upp. Men inte har jag blivit högfärdig bara för att jag håller på att bli nästan världsberömd, nejdå inte lilla väna, tillbakadragna jag. Åkte till Pahar Ganj (också känt som 'hippiemarknaden') efter telefonsamtalet (som kommer förändra mitt liv;-)!) som en alldeles vanlig, ordinär och oberömd människa med Fanny, Erik och Michaela.
Mitt i kaoset och oljudet blev jag uppringd av producenten och fick lite instruktioner; inte för att jag kan begripa vad en naturbegåvning som jag ska behöva instruktioner för, men om det kändes bättre för henne så var det okej för mig.
Min andra nya allra bästa kompis Annika ( Jankell) skulle ringa upp halv sex och se det gjorde hon punktligt. Trodde att vi skulle hinna hem, såg mig själv smita in i sovrummet och leverera fantastiska uttalanden i lugn och ro. Men icke! TII (This Is India) och följaktligen satt vi fast i trafikkaoset när berömmelsen slog till med full kraft. Så intervjun skedde från baksätet men jag är ju väldigt flexibel och smidig så det var helt okej!
Inslaget sänds i P4 på fredag kväll alternativt via webradio när som helst efter det. Även idag har jag betett mig som en alldeles obetydlig liten mänsklig varelse och varit på guide tur till Shahpur Jat med storasyster och några andra alldeles vanliga dödliga och det gick hur bra som helst;-)!
Nu är det eftermiddag här i Häjkon-Bäjkonland och jag sitter i soffan och väntar på anbud från Sveriges Television och vem vet kanske ryktet om min fantastiska person nått ända till Hollywood.... Inser ju dock att eftersom det inte varit fredag kväll ännu så är det ju ingen som insett min enorma potential utan jag kanske måste tåla mig ända till på måndag innan telefonen börjar gå varm. Vilket i och för sig är bra för då har jag ju helgen på mig för att hinna skaffa mig en manager/agent.
Någon som kan tillvarata mina intressen på bästa sätt och bromsa mig när jag riskerar att bli utbränd p g a alla som river och sliter i mig...
Här kommer några bilder från dagens besök i Shahpur Jat, där man bl a färgar tyger och handbroderar sarees. Det är ett hantverk som utförs endast av (muslimska)män. De kommer från byar många mil från Delhi, bor och arbetar i samma rum, åker hem på sommaren samt ytterligare två gånger per år; när id infaller.
Livet är orättvist och nu syftar jag inte på mitt i övrigt självironiska inlägg angående den världsberömmelse som vänta runt hörnet utan på att vi verkligen föds in i olika förutsättningar. En del av oss kan åka och titta på och fotografera andra som sliter dag ut och dag in för att få ihop till brödfödan. Fascineras och sucka hänfört över de vackra broderierna. Broderier som vi utan att blinka kan införskaffa. Broderier som dessa människor tillverkar och aldrig kommer ha möjlighet att äga.
Jag bjuder nu ett nådigt farväl för denna gång, starta fanclub kanske vore en bra ide, eller så kanske jag överlåter det på min manager... Pusselipuss/Titt
...happy birthday...
Storasyster smet ifrån Sverige för att fylla 50 år.
Bra present att ge sig själv; en resa till Häjkon-bäjkonland. Den stora dagen var igår så då passade det bra att fira med en söndagsbrunch på ett utav finhotellen här i stan. Först förärades hon med en bit prinsess-tårta och lite skönsång av sin lillasyster... Tårtan var smaskig, sångens njutbarhet kunde nog diskuteras men hon såg glad ut i alla fall ;-)!
Portarna öppnades kl 12.30 och punktliga svenska människor som vi är så stod vi beredda prick på klockslaget.
Vi smaskade på Waldorfsallad, sushis, sparrisfyllda vol au venter, lax, linsgrytor ( inte jag, inte ockuperar jag magen med indisk mat när det bjuds på annat..)
samt en avdelning med kinamat och minsann hittade jag inte en gryta med thailändsk Tom Yum soppa som jag, vis av erfarenheten från Koh Samet, inte heller inmundigade... Usch vad tråkig jag låter nu, men meningen är ju inte att man skall och måste smaka på allt utan att man lyxar sig och bara väljer det gottaste, visst ?
Kan tala om att min uppmärksamhet var mest vänd mot dessertbordet...
Men det är märkligt vad man inte alls orkar äta så mycket som planerat, ögonen vill mer än vad magen orkar.
Drycken var genomgående champagne och det är ju alltid trevligt :-)!
Med magarna i fyra hörn återvände vi till hemmets lugna vrå frampå seneftermiddagen. Fanny blev sugen på att bada och följaktligen skulle hon inviga badkaret som hittills endast nyttjats för att skruvning av min yogamatta. Det visade sig att varmvattnet liksom aldrig blivit inkopplat.. Nähä ? Förvånad ? Inte ett dugg! Hade nog blivit mer förvånad om det hade fungerat..
Men efter 457 vändor mellan kök och badrum med kokvarmt vatten så kunde så Filifjonkan få mjuka upp sina stela muskler i ett varmt bad.
Nu har det hunnit bli måndag förmiddag, jag har varit hurtbulle tillsammans med maken. En timme på gymmet blev det. Resten av ligan sover fortfarande.
Rozie har anlänt och påpekat att vi (d v s jag) gjort en miss som inte gav henne en extra månadslön till jul. Och jag som tyckte jag var generös som gav henne 1000 rupees extra i ett kuvert med en tillönskan om en god jul. Där ser man, något nytt ska läras varje dag.
När alla vaknat och fått i sig frukost är dagens plan att vi ska bege oss till Sarojini Market för att uppleva Indien på riktigt och inte bara spendera dagarna på lyxhotell och shoppingmalls.
Klockan är nu halv elva, jag bara undrar: hur länge ska dom små snusmumrikarna sova egentligen ??
Om man 'råkar' tappa något väldigt slamrigt utanför deras dörrar kanske det blir lite action...
Namaste så länge / Titti
...Thailand-Indien; 1-0...
Haft två helt underbara veckor i Thailand, solat, badat, åkt moppe och speed-boat. Ätit, druckit och umgåtts med A-L och H.
Väl hemma i Delhi fick åtminstone jag en liten släng av ångest, kanske beroende på dimman, regnet, smutsen, oordningen i trafiken, tutandet, avsaknaden av närhet till stranden; vad vet jag...
Nåväl, nu har den släppt men jag har Thailand i mitt hjärta...
Här sitter jag i det ljumma kvällsmörkret på en strand på Koh Samet, efter en heldag på ön med sol, bad och underbart goda thailändska pannkakor innehållandes banan och nutella. Jag åt två stycken, den dagen. Ur menyn jag håller i handen beställde jag Tom Yum-soppa med räkor. "Less spicy?" frågade kyparen. "Yes, less spicy thank you" svarade lilla jag. Efter första skeden svttades jag på överläppen, under ögonen, hostade och hade plutläppar a´la Victoria Silvstedt. Smaken var underbart god men man kan undra om "less" betyder "extra mycket"...
Sen att det var lite väl mycket svenskar överallt uppblandat med engelsmän, kanadicker och ryssar, ja det får man väl ta...
Vet inte riktigt hur jag ställer mig till att engelsmännen och kanadensarna, samtliga över fyrtio men under sjuttio år, var tillsammans med små thailändskor strax över 20... På något sätt är det väl en "win-win situation", männen har någon att hålla om och flickorna någon som håller ut handen och hjälper dom och deras familjer. Kärleken finns säkert där, i några fall såsom vi definierar den och i andra fall med en annan sorts definition som i alla fall är främmande för mig. Men så länge alla trivs och är snälla med varandra så är det (väl?) bra och okej. Nog om detta. fast ämnet är fascinerande och väl värt att utvecklas. Men det får bli vid ett annat tillfälle.
Roliga saker har dock hänt i Casa Sahlberg; Fanny och Erik har kommit för att stanna ! Ett halvår i alla fall.
storasyster har kommit för att stanna. Två veckor i alla fall.
Fullt i alla rum; härligt !
Skytteltrafik till flygplatsen igår; dotra med grabb landade kl 04 och syster-yster kl 06.40. Kan tala om att det snarkades till långt in på förmiddagen.
Igår hann vi med en tur till Khan Market där Filifjonkan förärades med ett nytt objektiv till sin kamera i kombinerad, försenad, 20-årspresent och julklapp. Nu kan hon ta fantastiska foton igen :-) !
Kvällen bjöd på ett bevistande på Olive´s, det var dags för årets första After Work som anordnas en gång i månaden av Svenska Handelskammaren. Trevligt och gott.
Idag väntar ett besök på ett shoppingmall och därefter middag på Chilli´s. Om nu bara alla andra kan masa sig upp ur sängarna. Klockan är 11.20 och endast fru Sahlberg och hennes Mr Spirit är vakna. Sömntutor !!!
Såhär gött kan man ha det, i väntan på solnedgången på Koh Samet. Micke och Hasse mår som prinsar !
Nyheter från svedala; Loppan har fått jobb, så lätt som bara det ! Känns skönt för ett modershjärta.
Är också otroligt mysigt, härligt och roligt att ha Fanny här ! Denna långa, blåögda, brunhåriga skönhet som redan igår förvrängde huvudet på en indisk pojke. Denna lilla 4-åring tittade upp på 20-åringen med stora bruna ögon och var alldeles fascinerad ! Följde henne in och ut ur tre olika affärer och bara stod där och tittade förundrat. Fanny var nog lika förundrad hon igår med alla sinnen jobbandes för högtryck; lukter, läten och synintryck...
Det är förmodligen därför dom fortfarande sover, helt utmattade.
Nu har storasystern klivit upp ur bingen, dags för frukost och sen mot Vasant Kunj, där affärerna börjat stora vinter-rean; wiiihoo..
Tjipp-tjopp och krameli-kram/ Thai-Titti.