...Pad Thai och ThaiPad...
...å julen tillbringas i...Thailand...
Japp, i Casa Sahlberg förbereds det för thailandssemeser över jul och nyår.
Men hur skönt låter inte det då, jag blir nästan avundsjuk på mig själv...
Först två-och-en-halvdag i Bangkok och sen..svisch ner till Rayong för sol och bad.
Mina strandklänningar är av den smarta sorten. Mycket fritt fall över magen.
Magen skall nämligen fyllas av syndigt god thaimat.
Saliven rinner till när jag tänker på kokosmjölk, lime, ingefära...
Vi är nästan dom enda vi känner som inte varit i Thailand. I princip hela Norrtälje åker dit, titt som tätt. Snart kan och får vi räkna oss till dem.
Mina "Räjj-Bann" som kostade hela 18 kronor har berikats med nya solglas med läs-styrka. Eftersom dom då blev oanvändbara för vanligt seende så var jag tvungen att shoppa ett par andra. dock inte på Sarojini för 18 kronor utan hos optikern och med ordentligt polaroidglas.
Dom båda paren leverades i varsitt hårt fodral. Två hårda fodral fordrar en stor handväska. Det har jag ingen...
Stackars mig.
Får försöka lösa det problemet på något sätt.
Känns för övrigt inte direkt som ett problem. Mer som en ursäkt för att skaffa ny, större handväska.
Till ny handväska kan det ibland krävas matchande skor.
Eftersom jag ännu inte köpt min nya väska kan jag inte packa matchande skor.
Får försöka lösa det problemet på något sätt.
Känns för övrigt inte direkt som ett problem det heller...Ja, ni förstår vartåt jag syftar. ;-)
"Alla" andra i min nya bekantskapskrets har antingen åkt hem till Sverige eller mer österut för sol- och badsemester så jag har roat mig lite på egen hand dessa dagar; gymmet i måndags med därpå följande ansiktsbehandling. Skönt. Ja, lite plågsamt var det i mitten av behandlingen när hon tog fram något sorts tortyrverktyg och började trycka runt näsan. Hon pratade om white-heads, jag vet att black-heads betyder pormaskar men white-heads...?
Jag ? Med min persikohy !
Hur som helst så hade jag tydligen några sådana.
Det har jag inte längre.
Igår var det sista yogan innan nya året. Har inte yogat på några veckor eftersom vi haft besök och gjort så mycket annat. Trodde jag skulle vara stel som en pinne och oböjlig som ett järnspett. Men icke !
Kunde till och med, för allra första gången, göra "kråkan". Den posen hade jag kallt räknat med att ALDRIG kunna utföra, någonsin.
Med mina klena armar, min onda högeraxel samt i övrigt icke-starka lekamen.
Man sitter på huk, händerna i marken, armarna utsträckta en bit framför och innanför knäna. Därefter går man på tårna framåt, mot händerna. Upp på tåspetsarna. Lutar sig framåt och fokuserar blicken. Lyfter sakta upp kroppen och... plötsligt vilar hela min kroppstyngd endast på händerna.
Ganska cool känsla måste jag tillstå.
Nu är klockan 17.30 här i detta landet som jag bor i. Funderar på att gå och lägga mig. Vill att det ska bli imorgon väldigt snart.
Hanna och Affe är lyckligen hemma i Sverige igen, njuter av kranvatten, Keso och nötkött kan jag tänka. Dom firar jul och nyår hos Affes mamma på Öland. härligt för Emma att få hem sonen och "svärdottern" igen och riktigt rå om dom.
Fanny och Erik packar och städar sig ur lägenheten i Göteborg, förbereder sig på ett halvår i Indiens organiserade kaos...
Själv ska jag nog öppna upp den insmugglade bag-in-boxen med Chardonnay och fira att semestern börjat
( ja, vi har väl kommit överens om att arbetslösa, medföljande lyxfruar också har rätt till semester, fråga mitt fackförbund annars så får ni höra. Kontaktas på www.tittiomicke.blogg.se , säkrast på onsdagar..)
precis nu, för precis nu klev Mr spirit in genom dörren.
Let the holidays begin :-) !
Ha en fantastiskt God Jul med mycket mys och lite krav och ett underbart Gott Nytt År med mycket kärlek !
/Titti
...att skiljas åt är att dö en smula...
Vet att jag brukar skriva ganska klämkäckt och skojsigt, men idag är en ledsam dag...
Min älskade, älskade Hannaloppa och hennes fina Alfred har precis åkt till flygplatsen för vidare befordran till Sverige.
Tänk vad 10 veckor kan gå fort, så glad över att dom var sista veckan här hemma i Casa Sahlberg och att vi haft det så mysigt och bra på alla sätt !
Just nu hjälper inte det. Just nu tänker jag; vad gör jag i det här sk-t tlandet egentligen, så långt borta från dom två finaste och bästa döttrarna i världen ?
Hade bestämt mig för att inte börja gråta men vad jag bestämmer och vad som blir är två helt skilda saker och det visste jag ju på förhand.
Åkte inte med ut till flygplatsen för bara tanken på att sitta ledsen i bilen hem och kanske få någon medlidsam kommentar från vår chaufför fick mig att inte ens följa med ner till bilen.
Hejdå:et fick bli i hallen och sen kunde jag vanka omkring här hemma och lipa i lugn och ro.
När Rozie kom, för en liten stund sedan, så kom hon ut till mig i vardagsrummet och utbrast; "madame, your daughter is gone ???", med stor förvåning i rösten. Precis som om hon upptäckt att någon rymt...
Precis då hade jag lust att svara "Wha-at ??" med lika stor förvåning men det gjorde jag naturligtvis inte utan jag svarade bara, lite ointresserat sådär "Mmm, yes.."
Ja, jag vet att jag låter hur barnslig som helst just nu, känner mig som en femåring som låter ledsamhet utspela sig som ilska och frustration.
Sån är jag, ibland.
Har ingen lust eller vilja att dela mina inre känslor och tankar med någon som inte är mig nära.
Så det så.
(Men på bloggen går det hur bra som helst, blir lite som att skriva dagbok ungefär, sen att vem som helst kan läsa spelar mindre roll så länge jag står för det som plitas ner..).
Det blir skönt för dom att komma hem till lite rutiner, ordning och reda i Svedala och spara nya pengar så att dom kan komma tillbaks snart !
Hanna sa att hon var mätt på sol och bad, shopping och marknader. Att hon längtade efter att "bli en svenne" just nu, och jag förstår henne. dom har ju levt i kappsäck större delen av tiden här, ätit frukost, lunch och middag på restaurang till förbannelse. Klart man vill hem, till sitt eget !
Jag frågade hur hon skulle beskriva Indien med bara tre ord, svaret blev; skitigt, trångt och kontrastfyllt.
En annan håller med, till hundra procent !
Nog med självömkan och deppigheter, rätt som det är kommer sommaren och vi far hem till underbara Svea Rike och kan krama Loppan igen; hårt och länge !
Dessutom står roligheter och lurar bakom dörren; älskade, älskade Fannyfilifjonkan och hennes fina Erik kommer ju hit !!! Bara 3 veckor kvar tills dess. Åh, som jag längtar efter min finaste Fanny !
Dessutom kommer min storasyster-yster, samma dag, så det blir hur bra som helst :-) !
Mr. Spirit landar in i morgon bitti, efter en händelserik och fartfylld vecka i Stockholmsomrädet, längtar efter bästa Micke, snart, snart :-) !
Mycket längtan, saknad och kärlek i det här inlägget.
Känner att det inte är likt mig att vara såhär ömklig och gråtmild, men långt hemifrån är ibland jä-kligt långt hemifrån och ibland hoppar saknaden fram ur sitt gömställe i hjärtat och smäller till en med full kraft.
Min fina, fina familj... Kortet taget sommaren 2010, yngsta dottern har sedan dess återtagit sin blonda hårfärg och kommer i sin blonda kalufs om bara 3 veckor, hurra !! (Låter jag tjatig ? Sorry...not!)
Innan dess väntar jul och nyår i Thailand med härliga A-L och H, ser framemot givande diskussioner blandat med skratt på en varm strand, med en paraplydrink i näven !
Sådärja, allt känns genast lättare!
Sen kommer faster A och hennes A, sen kommer A-L och H hit till oss, ja en hel drös med olika bokstäver kommer trilla in i Casa Sahlberg :-) !
Längtar också efter min fina lillasyster och hennes goa familj, förhoppningsvis kommer dom till hösten !
Ja, jösses, nu håller det på att bli längtan efter kvällspass på akuten också, och ruskväder och att få gå på Restaurangen "Ett glas" och återigen besviket konstatera att dom ännu inte har bytt meny.
Oops, låter som om jag klumpar ihop Mullsjö-gänget med en gammal restaurangmeny men, se det gör jag inte. "Glaset" kan få ha sin gamla meny så länge dom ids, lillasystern kan komma hit på stört, tycker i alla fall jag !
Nä, hörni. Nog om detta.
Har ringt min nya kompis Gunnel, vi ska strax ut på nya äventyr i stora huvudstaden i det här landet som jag bor i..
Hej på er, och kram !/Titti
Namaste Anette & Micke
Kan en medföljande, arbetslös "lyxfru" känna längtan efter ledighet och semester ?
Ja, det kan hon faktiskt !
Har haft några fantastiska men väldigt intensiva veckor med finbesök från Sättraby.
Åkte ut till flygplatsen 26 november för att möta Sjödahls och det var ett kärt återseende !
Därefter har dagarna, fyllda med sightseeing, shopping och luncher, bara sagt swoosch !
Old Dehli, terassparty, manikyr/pedikyr, shoppingmall, indiska marknader, sikhtempel, India Gate, Taj Mahal, Gandhimuseét, afternoon tea på Imperial samt 4 dagar med sol, pool, strand och bad i Goa; underbart helt enkelt !
Sista dagarna av deras vistelse här dök också Hanna och co. upp igen, efter mer än en månad i Goa så några dagar var vi återigen 8 personer i Casa Sahlberg och det är såå mysigt.
Stackars Rozie bara som pendlat mellan att städa, stryka och hålla undan efter bara två och, hoppsan, plötsligt fyra och dubbelhoppsan, åtta personer som fyller disk- och tvättmaskin, strykhögen plösligt expanderad och ungdomar som sover till klockan 11 och sen börjar mecka frukost, inte lätt att hålla några rutiner då inte...
Goa var underbart att komma till, bodde vid Colva beach på Soul Vacation, ett litet mysigt hotell med pool cirka 10 minuters promenad från stranden.
Stranden ja...när Micke och jag var i Goa i våras bodde vi på en resort vid Utorda beach, det var precis när högsäsongen var över och stranden mer avskild så där var vi i princip ensamma, de flesta beach-shacken hade stängt och man upplevde verkligen lugn och ro.
Colva beach är mer...indisk, kan man nog säga. Framförallt om man åker under högsäsong.
Vi åkte under högsäsong...
Vägen går ända fram till strandens början, massa småhotell, restauranger, barer och krims-krams affärer, kossor, hundar, autorikshas och taxibilar...
På själva stranden var det massa människor, såklart, av alla dessa människor var indierna i majoritet tätt följt av ryssar. Väldigt många ryssar var det, överallt...och kor samt hundar.
Dessa ryssar har mycket pengar att spendera, dom har dock inte valt att lägga en endaste rubel på engelska lektioner, inte ens några standardfraser. Eftersom de är köpstarka men språksvaga turister så betyder det att indierna tryckt alla menyer på ryska, att nästan alla restauranger heter något i stil med; "Vladimir"...
Dessutom kan varenda indier på Colva ryska standardfraser; fast dom inte har en endaste rupee extra att spendera på lektioner, än mindre på turistresor till Bajkalsjön eller Svarta havet...
Mmm, så är det här i världen.
Som svensk blir man ibland misstagen för ryss så det blev några "da", "spatsiba" och "njet" under solsemestern.
Förutom att det är mycket folk på stranden så är den som nämnts också välbesökt av hundar och kor.
Indiska män har inte riktigt greppat det här med badbyxor utan kör mer en kombo; kallingar ÄR också badbrallor, inte så sexigt kanske men dom fyller ju sin funktion. Indiska kvinnor badar i sina kläder, punkt slut. Kanske handlar det om att förena nytta med nöje; kläd"tvätt", tvagning och plaskande i böljan den blå. I alla fall funkar det så på allmänna stränder.
Indiska män tycker väldigt mycket om att besöka stränder i stora klungor. Även mindre klungor går uppenbarligen bra. Vad dom också tycker väldigt mycket om är att fotografera och filma svenska flickor som solar och badar i sina bikinis.
Helt öppet eller i smyg. På allmänna stränder.
Om detta har Hanna och Amanda berättat. Det är alltså ingen skröna, vilket jag hade hoppats på.
Hur som helst, Goa är härligt med stränderna, havet, fisk- och skaldjursmiddagar, en och annan iskall Kingfisher följt av någon liten krispig gin&tonic. I solnedgången.
Yes, please. Anytime.
En av dagarna efter återkomsten till Delhi åkte vi till Gurudwara Bangla Sahib som är ett stort hinduiskt tempel mitt i huvudstaden.
Det allra första som händer när vi i godan ro står och beundrar det vackra, vita templet med guldkupoler är att en bil backar ut från sin parkeringsplats och liksom både missar att det står 3 långa bleka individer där samt missar att han har en backspegel alldelses snett ovanför ratten. Anette blir påkörd såtillvida att hennes ena underben får sig en rejäl kyss av tidigare nämnda fordon. Skon slits av och fastnar under ena bakdäcket. Som från ingenstans samlas det några indier som högljutt markerar sitt ogillande mot den turbanklädde sikh som hoppar ur sin bil och förtvivlad ber om förlåtelse och med sina händer mot Nettans ben betygar sin vördnad och ber tusen gånger om ursäkt.
Det andra som händer är att en annan turbanklädd sikh som uppenbarligen jobbar vid templet, vid skoinlämningen närmare bestämt, försöker fösa in oss på turistbyrån som så lämpligt är placerad alldeles intill. Han hävdar att vi inte har något val, att det bara tar "eik minute" samt att det är gratis.
Lilla Sahlbergskan som har tuffat till sig under det gågna året och icke längre går på sådana tricks avstyr dock det hela. Vänligt men bestämt.
Herr Turban blev inte riktigt nöjd med dessa bångstyriga turisters vägran att få tillbringa endast en gratisminut på turistbyrån så då kontrade han med att det var fotoförbud inne i templet. Därmed basta ! Vi fick lova att inte knäppa ett endaste litet foto därinne, faktiskt på heder och samvete, vi svär...
Såhär ser det ut inne i det heligaste på Bangla Sahib. Bara så ni vet. Hälsningar från en obstinat Tittilutta.
Kan dock tala om att antingen hade alla andra därinne varit sin gratisminut på turistbyrån och därmed fått nådigt tillstånd att fota och filma eller så kanske det var så att fotoförbudsregeln liksom bara ploppade upp i sikhens huvud i samma sekund som han uttalade den...
Allra sötast var en liten påskgubbe med guldbrokadhätta på huvudet, två huvuden högre än alla andra och med kamera på magen...
Vi tittade också in i tempelköket och gav dom en hjälpande hand med. Tack vare oss, vårt ingripande och våra uppmuntrande tillrop blev nog chapatibröden extra goda just den dagen..
Skämt åsido, detta tempel utfodrar flera tusen människor varje dag med vatten, bröd och grönsaks-och linsgryta. Gratis.
Ett sista litet axplock från Sjödahls besök hos Sahlbergs;
Ett av världens underverk. Taj Mahal som byggdes av Shah Jahan som ett minnesmonument över hans andra fru Mumtaz Mahal som dog i barnsäng 1631. Helt i vit marmor med halvädelstens-inläggningar i form av blommor, rankor och med koranverser uthuggna i marmorn runt alla portar.
Det tar mellan 3,5 till 5 timmar att åka dit, allt beroende på trafiken som i sin tur beror på vilken tid på dygnet man åker. Följaktligen åker man i ottan för då kan man räkna med att vara framme på cirka tre timmar (om inget oförutsett händer, vilket det nästan alltid gör...TII)
Dagens första oförutsedda händelse var en marknad som hölls i samband med firandet av någon hinduisk gud men det tog bara någon halvtimme extra att i krypfart sega oss igenom.
Dagens andra var på hemresan som tog drygt fem timmar eftersom vi plötsligt hamnade i någon slags muslimsk procession där folk tågade bärandes på färgranna plakat, pappersfigurer och fladdrande tygband. Själv satt jag och bad en stilla kristen bön till Gud vid några av Richards manövreringar och omkörningar...
Mina små böner sker ibland av rädsla för att frontalkrocka med någon överbelastas lastbil och ibland av irritation över tutandet, slalomkörande och slingrande och trixande mellan filerna, vilket är meningen ska leda till att vi kommer fram några sekunder snabbare men som alltsomoftast enbart leder till ännu fler tutanden och att alla hamnar kors och tvärs i trafiken. I princip alla förare tänker likadant och vill gärna komma fram några sekunder, kanske en hel minut, tidigare. Vilket i sin tur leder till att ingen kommer fram i tid. Detta är helt normalt och ingår liksom i deni ndiska livsstilen och det indiska sättet att tänka.
För en svensk är det ibland, hur anpassningsbar och flexibel man än är, en källa till irritation.
Inte för mig, det var inte så jag menade. Jag är alltid lugn och harmonisk, med ett småleende sitter jag där i baksätet och ser hur minutrarna tickar iväg medans tutandet ger tinnitus och slalomåkandet framkallar ett lätt illamående.
Så det så, men jag vet att andra kan känna viss irritation och frustration över detta oorganiserade men på något sätt ändå organiserande och "fungerande" kaos här i Häjkon-Bäjkon-land...
Nåväl, det om detta. Sjödahlarna är tryggt och säkert hemma igen, väskorna var sprickfärdiga efter all shopping. Som ett extra minne från Indialand har Nettan även ett svullet, ömmande, mörkblå-lila underben. Det fick hon ju alldelse gratis av en turbanklädd sikh.
Tur att något är gratis här i världen. Synd att det inte alltid är det man vill ha. som ett påkört underben tillexempel.
Häpp-häpp !
Tack för idag, slut för idag.
Vänliga hälsningar Titti-Tatta-Totti-Tihi, japp ännu ett namn på listan. nu är det något pensionförsökringsbolag i Svedala som inte kan läsa ordentligt..eller som sluntit på tangenterna, vad vet jag :-) !
Kram/Titti