Har idag ägnat mig åt bl a plantering...
En svensk familj som bott här  i Delhi i drygt 2 år åker om några veckor hem till Sverige igen, jag var där och köpte deras inomhusväxter förra veckan.
Deras "housecleaner" packade dom i plastpåsar och vår chaufför åkte och hämtade dom (ja, så funkar det här i detta landet, jag behövde inte lyfta ett finger..).

Frun i familjen ville dock ta med krukorna hem till Svedala, det var därför dom leverrerades kruklösa i påsar...
Släpade in påsarna och ställde dom i duschen i vårt "hänga-tvätt-och-strykningsrum-och förvaringsrum" även kallat "Rozie´s rum" av oss för det är där hon utför sin gudomliga strykning (när hon inte är låååångledig förstås, nu är det en jättehög med skrynkelkläder därinne..)

Efter att dom stått därinne i sina svarta sop-påsar i drygt 40-gradig värme över helgen och ytterligare några dagar insåg jag i dag att om dom skulle ha en möjlig chans till överlevnad så var det bäst att jag tog mig i kragen och införskaffade krukor till dom stackarna, och det i rödaste rappet !
Visste precis vart vi skulle åka för i slutet av januari hittade jag (med hjälp av Richard och bilen förstås) en utomhusmarknad med jättefina krukor, marmorkross och halvädelstenar i lösvikt ca 20 minuters bilresa hemifrån...
Dit styrde vi kosan, men tji fick vi för där såg det ut som om någon startat upp ett mindre stenbrott och inte en kruka i sikte !
Richard frågade en man vart krukmarknaden tagit vägen och förklarade sen för mig att det var "just around the corner"...
Okej svarade jag men tänkte i mitt stilla sinne "precis runt VILKET hörn ?", vi befann os nämligen på en väldans lång raksträcka, men svensk och flexibel som man ju är så fann jag mig "glatt" i en extra 20 minuters bilresa, och till slut svängde vi faktiskt runt ett hörn och sen runt ganska många hörn och kurvor... utan någon skymt av dessa eftertraktade krukor !
Till slut fick jag nog och Richard också för han "erkände" faktiskt att han inte kunde hitta stället.., men okej, då gör vi såhär sa jag med min allra bästa "maám"röst ; vi åker hemåt igen och på hemvägen svänger vi in på en av de många plantskolor som ligger längs vägen och köper några simpla lerkrukor så att mina stackars växter får bo någon annanstans än i sina svarta påsar i duschen...
Vi var rörande överens om att detta var ett ypperligt förslag och styrde kosan mot West End igen, men häpp:
En krukshop, mitt på en annan lång raksträcka någonstans i Delhi, hurra, hurra, hurra och svett och pust och stön i 45-gradig värme.
Men vem är väl jag att klaga, som klev ur en bil med AC´n på full speed, valde 4 krukor och fick ytterligare 2 något mindre som växel tillbaks på de 3 st 500 rupeesedlar jag lämnade fram till kvinnan som jobbade där hela dagen lång i denna hetta, för att inte tala om de två mindre barnen eller tonårstjejen:
Åh såna fantastiskt söta flickor som, om världen varit rättvisare och vackrare på många sätt, inte skulle behöva tillbringa dagen utomhus i brännande sol på en dammig vägkant utan gå i skolan, ha skor och rena kläder på sig och äta skollunch ungefär vid den här tiden..

Man får tänka som så; att genom att jag köpte mina krukor där så har dom åtminstone tjänat ihop lite pengar idag och kan, förhoppningsvis, äta sig mätta kanske både idag och imorgon (men det gör lite ont i hjärtat, det gör det, när man tänker på hur det är beskaffat här i världen)
Ägnade mig sedan åt nyplantering av växterna, inne i det lilla badrummet, hade inte ens förstånd nog att sätta på AC´n i rummet utan svettades och stönade och blev alldeles vimmelkantig av att sitta på huk därinne i bastun och försöka smula sönder stenhårda lerjordkokor till planteringsbar jord..

Kanske var omedveten solidaritetskänsla med flickorna och kvinnan som fick mig att inte trycka på fjärrkontrollen till AC´n, men inte tusan hade det hjälpt dom om jag svimmat i badrummet, slagit skallen i marmorgolvet, fått en sårskada med massa indisk jord i, blivit tvungen att raka bort en massa hår och sy 6 stygn och haft huvudvärk och dubbelseende i två veckors tid, nä jag tror inte dom hade fått mer svalka, skolgång eller mat för det så jag ädrar mig; det var inte solidaritet det var ren och skär glömska !
Växterna verkar i allafall väldigt välmående i sina vackra krukor i vardagsrummet....
Grönt är skönt!/Titti