I lördags var det dags att besöka Lotustemplet vars riktiga tungvrickarnamn låter som följer;

"Baha´i Mashriqu´l - Adhkar".

Det är den näst mest besökta platsen i hela enorma Indien.

Taj Mahal ligger på en ohotad första plats.

Lotustemplet har i snitt 12.000 besökare per dag, men så många som 100.000 personer har vid enstaka tillfällen valt att på en och samma dag bege sig dit...

Spänningen var olidlig; vilken slags dag hade vi valt ?

Det visade sig eller rättare sagt det verkade vara en av dom bättre dagarna, när vi sladdade in mitt på dagen var det mycket folk men inte knökfullt...

En stor park med vackert beskurna träd och färggranna, välansade blomsterplanteringar omger det vackra, vita lotusblomformade templet.

Stenlagda gångar kantade av vajerstängsel följer gångarna slaviskt, det är inte tal om att man får strosa omkring hur som helst inte; "do not walk on the grass" var det tydliga budskapet på skyltarna som stod utplacerade med jämna mellanrum.

Vi gick gången rakt fram och svängde sedan vänster, följandes strömmen av människor.

Vid vägs ände visade det sig att vi kommit fram till toaletterna..

Jaha, tydligen inleder de flesta kulturintresserade indier sina kulturella strövtåg med ett besök på dam- respektive herrummet.

Så icke vi. Istället vände vi på klacken och och styrde kosan mot templet.

Även runt helgedomen var en stengång anlagd.

När vi närmade oss en av ingångarna noterade vi att människor stod i en lång kö.

"Aha, en guidad tur, inget för oss" tänkte vi och försökte lite smidigt passera förbi.

Men se det gick inte för sig !

Två gånger försökte vi.

Bägge dessa två gånger blev vi anmodade att sälla oss till nämnda kö.

Så då gjorde vi det; under milda västerländska protester...

På led tågade vi mot de stängda tempeldörrarna, i täten gick två indiska tjejer som höll ordning på oss alla.

Tösabitarna diskuterade lite sinsemellan och sedan formaterade dom den långa kön i fyrdubbla led.

Hoppsan, tänkte vi, vad har vi hamnat i egentligen ?

Vad kommer hända nu?

Är vi mitt i en organiserad bussresa från Kolkata?

Blir vi inslussade i bussen sen, innan vi hinner blinka, och hamnar flera hundra mil österut, eller?

Riktigt så dramatiskt var det nu inte för ena tjejen tog upp en papperslapp ur fickan och började läsa innantill på hindi med monoton stämma.

Sedan var det den andra bruttans tur. Hon behövde ingen lapp utan berättade för oss om Lotustemplet på engelska.

Templet är till för alla att bedja i, oavsett religionstillhörighet.

En vacker, bra och egentligen självklar tanke tycker jag.

Som avslutning på talet ombads vi alla att respektera friden och vara tysta när vi klev in i det heliga.

Därpå öppnades dörrarna och vi steg andäktiga över tröskeln.

Döm om min förvåning; alla iakttog önskemålet om tystnad.

Inte ofta det händer i Häjkon-Bäjkonland kan jag tala om!

Kritvitt på utsidan och rå betong på insidan, i den stora, rymliga sal som bredde ut sig inuti.

Inga dekorationer, statyer eller tavlor.

Otroligt högt i tak.

Allra högst upp i kupolen var en lotusblomma i guld den enda utsmyckningen i hela lokalen.

Efteråt gick vi ett varv runt templet, vi försökte gå i högervarv men se det gick inte för sig; mycket regler i detta kaos-land måste jag säga...

En av de många vakterna visslade genast i sin mycket viktiga och respektingivande (vissel)pipa och fick med tydliga gester oss att begripa att vi naturligtvis måste gå i vänstervarv...

Hur skulle det annars se ut ?

Ja, man undrar.

Efter detta varv. åt rätt håll, var vi klara med dagens kulturella evenemang.

Vi hann dock med att bli fotograferade av dussintals indiska killar, var för sig och i grupp.

Ännu mer (än vänstervarvs-regler..) undrar jag; vad ska dom med dessa bilder till ?

Dom besöker Lotustemplet, Taj Mahal, Gandhis bostad eller whatever och så vill dom ta kort på oss blekansikten...

Why?

Men som tidigare skrivits; jag har i princip slutat fundera på sådana konstigheter och förunderligheter.

Ologiska företeelser är ingen idé att ödsla tankeverksamhet på.

Inte i detta landet i alla fall.

Go with the flow, smile and wave är mina nya motton.

Därefter var det hög tid för lunch ty hungern rev och slet i våra kroppar.

Dagens andra bilresa tog oss till Lodi Garden och efter en kort promenix i denna vackra, lugna och framförallt tysta oas mitt i Delhi landade vi in på "The garden Restaurant" precis bredvid.

Med magarna fyllda med ost, sallad och kött i olika välsmakande konstellationer styrde vi kosan hem mot Westend igen, dagens tredje biltur.

Mycket bilåkande blir det !

Uppfyllda av all kultur, fotografering och god mat kändes det helt okej att sjunka ner i soffan och "bara-vara".

Ja, så var det inte så mycket mer som hände den dagen. Förutom att det plingade på dörren några timmar senare och vi fick spontanbesök av herr och fru Sjöl... samt deras charmknutte till son.

Vips hade vi fått middagsgäster, mycket trevligt !

Dom hade dessutom sån tur att välja just den dagen när det serverades Sahlbergskt potatismos och 'Sahlbergare'!

Som en liten upplysning; det Sahlbergska moset är i absolut världsklass !

Man kan sammanfatta lördagen med att den bjöd på två världssensationer; Lotustempel och Lyxmos !

Ja, se det var en härlig lördag med något både för ögat och gommen !

Namaste och tjingeling för denna gång/Titti