Häjkon-Bäjkonland är inte ett land där logik och förnuft alltid går hand i hand.

Idag har jag tillsammans med dottern, hennes pojkvän samt min vän Camilla bevistat Nehru Place.
Enligt min bok "Your guide to live in Delhi" hittar man på detta plejs (Nehrus alltså) ; "Many fabric shops in this market of all kinds of material with tailors on premises. This is also the place to buy office supplies and computer components in Delhi. Good place to haggle, some electrics are fake so beware"

Första undringen blev ju såklart; vad konstigt att man på en marknad blandar tyger och datortillbehör...

Andra funderingen; märkligt att det i en stad med cirka 20 miljoner invånare bara verkar finnas ett enda ställe där man samlat en massa tyg- och datoraffärer...

Nåväl, en annan har ju det senaste året lärt sig att det inte lönar sig att fundera på just sådana saker så himla mycket.

I Häjkon-Bäjkonlandet är det hela tiden en massa saker som inte fungerar eller är uppbyggda enligt det system som ens svenska hjärna och dess vindlingar tycker verkar logiska, vettiga och självklara.
Så är det bara.
Man blir mycket mer tillfreds, lugn och harmonisk om man bara accepterar hur saker och ting är här.
Ingen mening att hetsa upp sig.
Lönlöst att bli frustrerad, irriterad eller rentav skogstokig.

Med lugn och harmoni (och ett morgonyogapass ) i kroppen for vi iväg till Nehrus egna lilla plats på jorden.

Femton minuters bilresa senare var vi framme.
Denna marknad visade sig bestå av två torg sammanbundna av en bred gågata.
Torg nummer ett kantades av datoraffärer, likaså gågatan där det även idkades handel med skor, skjortor och byxor av både jeans- och kostymsnitt.

Så till torg numero due där vi fann våra eferlängtade tygaffärer!
Säkert tjugo stycken!

Förutom affärer med enbart blommiga, prickiga och paisleymönstrade chiffongtyger hittade vi butiker med linnetyger, mönstrade sammetsdito samt underbara randiga och rutiga bomullstyger som klippta och skurna att sy påslakan av.

Påslakan av svensk typ d v s där man stoppar täcket i sin lilla påse (aha, därav PÅS-lakan; logiskt, självklart och vettigt) är nämligen hart när omöjligt att finna i detta landet där jag bor.
Åtminstone till rimlig kostnad, då menar jag IKEA alternativt Åhléns/Hemtex priser och inte 500 spänn per "dual covet" som jag lärt mig att det heter på det engelska språket.
Inte klokt vad man lär sig bara genom att vara lyxfru !
Bestick heter "cutlery och skrivbordstillbehör heter "stationary".
Inget av dessa fantastiskt användbara ord kunde jag innan jag blev utlandssvensk.

Voj, voj kanske ni säger nu; herregud, kunde hon inte dom enkla orden...?
Fyrtiosex år har hon strosat omkring på planeten lyckligt ovetande om vad bestick, påslakan och skrivbordsgrejer heter på english..
Japp, så är det.

Nog om mina tillkortakommanden.
Åter till Nehru Place.
Åter till tygaffärerna.
Vi gick in och ut ur de olika butikerna och "oohhade" och "aahhhade" samt nöp i och petade på alla dessa tygrullar.
Bredden på de flesta tyger här ligger på 110 cm.
Annorlunda och konstigt, men som sagt; inget att hetsa upp sig för.

Det var där och då, när vi visualiserade alla fantastiska påslakan och dukar som skulle pryda våra sängar och bord som vi kom på att ingen av oss hade någon som helst aning om bredden eller längden på våra nya indiska täcken eller matbord.
Det enda vi med säkerhet visste var att täcken i detta landet är bredare än svenska dito.
Men HUR breda ?
Ja, säg det ...

Vad beträffar våra respektive matbord så kunde vi bara konstatera att de är både längre och bredare än de vi har i kära gamla Svedala.
Och det hjälpte ju föga...

Nu gjorde det inte så mycket för när vi lite försynt frågade efter tråd så visade det sig att inte en enda av alla dessa tygaffärer sålde minsta lilla trådrulle !
Skräddare däremot fanns det gott om, i parti och minut innanför varenda liten shop.

Sytråd fanns helt enkelt inte att uppbringa. Inte heller nålar, knappar eller dragkedjor...

Så kom vi då fram till dagens tredje fundering; vart köper man sytråd m m ?

En försäljare var villig att lämna ut denna information till oss förnuftighetstänkande och följaktligen nu ytterligt förundrade blekansikten.
"You go to Govind Puri, not far away"
"Okey, how long will it take us to get there?"
"Only 20 minutes, not far away"
"Twenty minutes by foot?"
"No, 20 minutes by car"...............................

Men HALLÅÅÅÅ !!!
Hur kan man tycka att något som ligger tjugo minuters bilfärd bort är "not far away" ???

Tänk om den lille indiske skräddaren får slut på svart tråd när han ska sy fast den sista kavajärmen?
Är det då tjugo minuters bilfärd som gäller ?
Tre timmar senare ska han så sy i den sista knappen i nämnda kavaj.
Men hoppsan, den trillade ner och försvann i en springa i golvet !
Ytterligare tjugo minuter med bil....
Enkel resa !!

Vad svarar  man ?
Vi bara skrattade gott.
Planerar att besöka Govind Puri nästa vecka. Efter att vi mätt våra täcken och middagsbord. samt efter att vi inhandlat de metrar som ska förvandlas till oemotståndligt vackra, läckra och snygga dukar och påslakan....

Oj, vad mycket det blev att göra plötsligt.
Som lyxfru måste man ta det varligt och akta sig för att bli utbränd.

Kanske kan skjuta på utflykten till sytrådsparadiset till veckan därpå...

Dagens utflykt resulterade dock i att jag nu är lycklig ägarinna till två par kostymbyxor; svarta samt glencheck rutiga.
Köpta mitt på gågatan.
Provade mitt på gågatan.
Ja, jag hade leggingsen kvar på mig när jag provade.

Nu är jag helt utmattad av dagens alla undringar och förunderligheter så jag måste nog gå och lägga mig, trådslitna IKEA påslakan och för breda täcken till trots ;-) !

Namaste från Häjkon-Bäjkonland/ Titti