fortsättning...
Lämnade Singapore tidigt, tidigt på söndagsmorgonen för en flygning till Jakarta och sen vidare till Mataram på Lombok.
Framme i Jakarta blev vi hänvisade till visum-försäljningsdisken, langade fram passen och "beställde" varsitt visum, fram med kortet för att betala; då visar det sig att dom bara tar emot kontant betalning...eh, hur tänkte ni nu  ??
Det är ju bara utlänningar som behöver visum, man kommer direkt från planet och nuförtiden växlar man inte så ofta till destinationens valuta för man betalar med kortet och sen hämtar man ut lokal valuta på närmsta bankomat; och det var ju inte Långtbortistan eller Ottahejti vi åkt till.
Men okej, absolut, vi är flexibla och glada människor så vi kikade runt efter en uttagsmaskin men kunde inte se någon; det visade sig att närmsta bankomat låg utanför flygplatsen...eh, hur tänkte dom nu då ??
Jag och bådas våra pass fick stå kvar som pant medans Micke, helt obehindrat, fick knalla ut från flygplatsen och leta upp en ATM, hämta pengar och sen, utan att visa biljett eller någon slags id, kunde återkomma och betala...
Vi är ju vana vid lite andra procedurer här i India-land; här krävs det pass och pappersbiljett både för att få komma in och lämna en flygplats, det är beväpnad militär som sköter den biten...Så man kan säga att det var betydligt mer laid-back i Indonesien, eller så såg vi otroligt beskedliga och pålitliga ut :-)
Efter ytterligare en timmes flygning kom vi så äntligen fram till Lombok..

Ingen större koll här heller, man gick lite som man ville från planet och in på flygplatsen...
Efter en 20 minuters taxiresa kom vi fram till hotellet i Senggigi, åh så ljuvligt, äntligen dax för sol, bad och avkoppling !
Fantastiskt behaglig temperatur; ca 28 grader i princip hela dygnet, ingen luftfuktighet, lugnt, vänliga människor, god öl (Bintang), stranden lagom lång och fullt med vackra snäckor och korallbitar (till min stora lycka; älskar att plocka vackra stenar och snäckor ), inte speciellt mycket folk utan bara alldeles, alldeles underbart och vilsamt, precis som vi ville ha det...

Vi befann oss 10 meter från vattenbrynet och lika många metrar från poolen, solade, badade, läste, plockade korallbitar, promenixade längs strandkanten, åt lunch, solade, badade, vilade på maten, läste, badade, låg i skuggan och vilade lite till...

Sämre utsikt kan man ju ha när man dricker en kall öl och käkar lunch...sen var vi ju förstås tvungna att gå hela 50 meter för att komma tillbaks till våra solstolar för att kunna vila på maten ;-) !
Vi var på Lombok i fem hela dagar så mittendagen fick det bli båtfärd till Gili Islands


 med snorklingsutrustning i högsta hugg; Mr Lam var kapten på den extremt smala båten vi åkte med; storlek och bredd som en urholkad trädstam, med "spindelben" i för och akter som var surrade till långa bamburör längs båtens långsidor. Lugnt väder när vi åkte iväg till dessa fantastiskt vackra öar; kritvit sand, knallblått och turkost vatten, fantastisk vacker undervattensvärld..
Vi snorklade på två olika ställen, det första var mellan Gili Trawangan och Gili Meno (Gili betyder ö på "indonesiska", så Gili Islands betyder följaktligen Ö öarna, man kan undra varför..), där var det strömt i vattnet och jag hade simfenor på fötterna för allra första gången; hade ingen kontroll på fossingarna, fenorna var otympliga och jag fick lite små-panik, låg mest och höll mig fast i båtens bamburör, Micke däremot var en fena på det där med fenor...
Snorkling nummer två utfördes i lugnt vatten, jag struntade i fenorna och se då gick det hela mycket bättre, det är ju helt fantastiskt vilka fiskar och vilka färger och formationer som finns i undervattensvärlden, man tröttnar liksom aldrig, fascinationen är total !




Åh, vilken fantastisk dag det var ! 
På hemvägen började det blåsa upp, vattnet sköljde in över båten, vi satt krampaktigt och höll i oss, flera gånger var vi på väg att säga till Mr Lam att köra in till närmsta strand och släppa oss där för vidare återfärd med taxi, moppe eller apostlahästarna... som tur var så åkte vi hyfsat nära stranden hela tiden och det fanns flytvästar i den lilla, smala, rangliga båten, fast det var många uddar som skulle rundas och där var det ordentliga rev och klippor; ingen höjdare att förlisa där och svepas med av strömmar och krossas mot klipporna, ja det var många tankar som for genom skallen den 1,5 timme som återresan tog, vi tänkte likadant jag och Micke men sa inget till den andra under färden utan det konstaterade vi när vi , äntligen, klev i land...

Gissa om Bintangen smakade bra när vi, rödögda av allt saltvattnet som sköljt över oss i båten, lyckligen fick äntra landbacken igen och ta farväl av Mr Lam, som dock inte tyckte att det blåste speciellt mycket; "just a normal day", men vi vet, för vi har varit med förr i blåsväder och det här var nästan i klass med Mysingen 29 juli 2010, men det är en helt annan historia..
På kvällarna gick vi till utomhusbaren vid poolen och drack drinkar, testade olika varje kväll för man måste ju förkovra sig på något sätt även på semestern, sedan besökte vi någon av dom kanske 10 restauranger som fanns, strandnära och med en otrolig stjärnhimmel ovanför oss, soft music i bakgrunden, ett indonesiskt coverband spelade på en av restaurangerna en kväll, hela stämningen var så otroligt behaglig och avslappnad och av de fruktade malariamyggen såg vi inte ett spår; och jag hade, präktig som man är, packat med långbyxor och långärmade tunikor enligt rekommendationer jag fått via nätet samt blivit småstressad för att vi inte fått tag på malariaprofylax varken i Delhi eller i Singapore; den rekommenderade sorten, Malarone, var tillfälligt slut..
Jag köpte mig en sarong på flygplatsen i Jakarta och det var ungefär det enda plagg jag använde, slängde på mig någon liten klänning på kvällstid och bytte från bikini till trosor och bh...så enkelt livet kan vara ibland...

Några av alla mina snäck- och korallfynd, visst är dom fantastiskt vackra !

Nåväl, allt har ett slut och så även denna underbara semster, nu är vi åter i Delhi sedan en vecka, var på kräftskiva igår komplett med hattar, girlanger, servetter, haklappar, servetter, snaps, visor och insmugglade kräftor från Svedala (visserligen turkiska och kinesiska men ändå..), jag hade köpt tigerräkor och kokat i kräftlag, dock utan krondill men med torkad dill på kryddburk; tigerräkorna kostade 450 rupees kilot (70 kronor) och burken med torkad dill kostade 550 rupees, vi pratar om en burk i ordinär Kockens krydda-storlek, man häpnar ! Hur som helst så blev det inte så himla upphetsande gott, smaken trängde inte igenom riktigt och räkorna blev lite lösa i köttet; vilken tur att J hade med sig smuggelkräftor !
Blev en supertrevlig kväll och timmarna bara flög iväg..
Vi var hemma 03.30 i morse och kl 07 skulle Micke senast checka in på flygplatsen, dax för tjänsteresa till Sverige, kommer åter på fredag morgon...
Vi var väl medvetna om den sena (eller tidiga) timmen och att Richard bara skulle få några timmars sömn, precis som Micke, men han behövde bara skjutsa Micke till flyget 06.30 och sen ha hela söndagen ledigt..
Tror ni att han dök upp ? Näpp ! Tror ni att han svarade i sin mobil ? Näpp ! Tror ni att han hade stängt av sin mobil ? Japp !  Micke fick panikringa efter taxi och hann precis i tid.. Till slut fick maken tag på herr chaufför som påstod att han försovit sig, det konstiga är att han hade sin mobil avstängd ända tills klockan var halv nio...känns ju sådär lagom pålitligt och förtroendeingivande...not !
Ingen bra förklaring till sin avstängda telefon eller ens en ursäkt  har vi hört ännu...suck, vad trött man blir !
Nåväl, jag ska ha en lugn, fridfull och skön söndag,  sen stundar en ny vecka med nya äventyr och utmaningar !

Fridens lija på er/ Titti