På Camillas inköpslista denna dag stod ordet "soffa".
Är man nyanländ lyxfru, förlåt menar såklart medföljande, är det inte enbart manikyr och yoga som står på schemat.
Mycket som behövs i en ny lägenhet. Till exempel en soffa.

Snäll och medmänsklig som jag är så erbjöd jag mig naturligtvis att följa med, som moraliskt stöd och osvikligt smakråd.
Erkännas måste väl dock att att jag även såg en chans till några egna inköp.
Man hittar ju alltid något livsnödvändigt att pryda det egna hemmet med...eller den egna kroppen.

Vi åkte till det gigantiskt stora shoppingmallet "Great India Place" i Noida.

Planen var att snabbt hitta en soffa, kolla in rean i alla sko- och klädbutiker, hinna med en fika för att därefter befinna oss på Svenska ambassaden klockan ett för att bevista ett lunchföredrag om kvinnligt ledarskap.

En och en halv timme hade vi på oss på "GIP"...
Det borde funka om vi bara är organiserade och fokuserade på uppgiften resonerade vi.

Tre stora möbelbutiker ligger i parkeringsplan på stora köpcentret; lower ground floor.
Som stora Mio/Bauhaus ungefär; olika avdelningar för möbler, lampor, vitvaror, tapeter samt husgeråd.

I större affärer i detta landet jobbar det hur många personer som helst.
Förutom vakten/erna vid ingång samt utgång så finns det väsk/påsinlämningsmänniskor vid ingången samt massor med butiksbiträden; säkert 40 stycken som stryker runt och väntar på en kund att assistera.
Lägg därtill ett antal kassabiträden samt några som befinner sig bakom de som arbetar i kassorna.
Deras jobb är att packa det du handlat i påsar.
Påsen och kvittot skall sedan redovisas till kvittokontrollanten vid utgången... Ja, ni hör själva. Många olika yrkeskategorier i var butik.

När vi klev in på "Home Center" gick det som ett sus genom lokalen; KUNDER !!!
Man har lärt sig att det genast glider fram en personal som artigt hälsar på en och det är ju hur trevligt som helst.
Mindre trevligt (då menar jag framförallt ovant och stressande) är att den personen sedan smyger hack i häl på dig. Två steg bakom hela tiden. Man får nästan lust att börja gå baklänges eller sprinta runt ett hörn och gömma sig bakom ett skåp...
Vår "personliga assistent" hälsade och gjorde sedan precis som hans arbetsbeskrivning sade. Smög efter oss.

Tilläggas ska att vi var nästan dom enda kunderna eftersom klockan var strax efter öppningsdags. Följdaktligen hade vi mångas ögon på oss. 
Efter att ha provsuttit några olika soffor i både sittande och halvliggande för att kunna bedöma såväl finsittande som myshetsfaktor och där vår "assistent" genast klev fram och puffade till soffkuddar och rättade till prislappar kunde jag inte hålla mig längre.
Min vridna göteborgska humor kvillrade till och jag vände mig om, log och sa "Are you following us?"
Nu är inte gemene man i Indien familjära med ironisk humor och därför är det inte speciellt snällt av mig att skämta på detta horribla sätt, men ibland kan jag bara inte låta bli...
Han blev såklart generad, stammade fram ett "No, maam" och så var vi utan assistent; häpp !

Fy på mig !

Jag befann mig plötsligt på husgerådsavdelningen, Camilla var försvunnen. Eller så var det jag som var försvunnen...
Hur som helst jag hamnade som i trans framför bakredskap i silikon , kunde inte tro mina ögon!
Efter ett år hade jag äntligen funnit ett bakplåts"papper" i silikon. Som jag letat !
Där hängde tyvärr bara ett, jag vet ju att C också ville ha ett sådant, hon hade visserligen fått bakplåtspappersleverans från sin snälla pappa i Sverige men ett i silikon är ju optimalt.
Jag hakade loss den enda förpackningen och bestämde mig för att vara egoistisk; det här var min silikonbit !

Dessutom hittade jag en slickepott i rostfritt och rött, lyckan var i det närmaste total !
En mandelkvarn landade också in i min famn, fantastiskt bra affär vi hamnat i !

Jag gick mot tallrikarna och glasen, på en glasskiva stod ett set med 6 stycken dessertvinglas där varje glas hade foten i varsin färg; röd, blå, gul, grön, orange och lila.
Dom måste jag bara ha !
Tänk vad fint att servera pannacotta, fruktsallad eller chokladmousse i sådana där !

Jag vände mig om och se där, jag misstänkte väl det; där stod min alldeles egna "husgeråds assistent" !
"Where do I find the package with those ? Can you please bring it to me?"
Det var där och då som jag tydligen blev färgblind...
"Maam, these are multicoloured..."

Va ? Du måste skämta med mig ! Är dom ?

Sa jag naturligtvis inte.

Men då kvillrade det i mig igen...
Jag pekade på varje glas, log och sade; "Hmm, yes, this is  blue, this is green, this is purple..."
Återigen en generad indier som tog mig på största allvar; "Maam, I must inform you about the colours..."

Okidoki; go with the flow, smile and wave.

Vi kom överens om att jag var informerad om att jag nu stod i begrepp att inhandla glas där fötterna var i olika färger. Skönt !

Camilla ringde och jag dirigerade henne till denna fantastiska avdelning.
Lite skamset visade jag upp mitt silikonfynd och var jag hade funnit det.
När vi kom dit hängde det plötsligt ett till på kroken !?!
Hade jag sett så fel ?

Nåväl, nu fick hon ett eget och allt var frid och fröjd.
Men nu hängde där inga fler, det var vi rörande överens om.

Vi vände ryggen till men av någon anledning gjorde vi en helomvändning igen och vad får vi se ?
Jo, ytterligare en yrkeskategori; "en-åt-gången-silikonbakplåtsunderläggs-upphängaren"

Man upphör aldrig att förvånas.

Camilla beställde en soffa, som ju var dagens uppdrag, vi gick igenom betalningsproceduren, påspackningsproceduren samt kvittouppvisning-och-stämplingsproceduren och konstaterade att nu var klockan tjugo minuter i tre; ingen fika, ingen lunch-med-föredrag, inga reafynd.
Vi hade inte ens varit och "pudrat näsan"! 
Nästan fyra timmar på shoppingmallet, enbart på "lower ground level".
Soffa, silikonbit samt slickepott (samt lite annat smått och gott) blev resultatet.

Livet som lyxfru är bitvis tufft, gäller att ha tålig urinblåsa samt stabil blodsockernivå.

Smile and wave !
Namste!/Titti