Sådär ja, nu har man varit  och doppat händer och fötter i Ganges heliga vatten och blivit ännu lite heligare än innan; om man då är kristen av födsel och ohejdad vana måste det betyda att man nu är skenhelig, eller..?

National Highway 58 heter vägen som leder till Rishikesh och floden Ganges, Rishikesh ligger ca 25 mil nordost om Delhi och hemma i Sverige borde det ta ungefär 3 timmar. 
Här i Indien ser dock inte vägarna ut riktigt som i Svedala, det känns liksom mer när man åker (skumpar, studsar) i detta landet..

Dessutom åker man inte riktigt på samma premisser som hemma, man delar vägen med kossor, tungt lastade oxkärror, stackars magra hästkrakar som också dom drar tunga kärror, moppar, motorcyklar, rikshas, lastbilar, cyklister, fotgängare, hundar, apor, bussar och så bilar då förstås..
250 km tar ungefär 7 timmar; på det som kallas motorväg !!!
Så många galna och livsfarliga omkörningar och så mycket tutande och plingande har vi nu samlat på oss att det räcker för en hel livstid !
Det är inte vettigt hur de flesta beter sig i trafiken, vi har blivit omkörda på insidan, utsidan och mittemellan på snedden på en tvåfilig väg; och den jä-eln som pressade sig emellan oss och bilen jämsides bara log och gasade lite till... Puh!
Bodde  på Ganga Beach Resort, lyxat till det lite och bokat "Presidential suite", det märkliga var att våra kompisar också hade lyckats boka en Presidentsvit; känns ju lite ovanligt att ett hotell har två sådana och att dom dessutom ligger vägg i vägg...
Vet inte riktigt vad vi väntat oss, dock såg det riktigt flott och trevligt ut på hemsidans bilder; när vi öppnade dörren och klev in var det bara att konstatera att hotellet måste använt sig av en riktigt skicklig fotograf, det var inte mycket som stämde överens med bilderna inte :-)..

Jag säger då det, man har ändock börjat vänja sig vid att det oftast INTE blir som man föreställt sig...
Sov gott gjorde vi i alla fall, lång bilresa i kombination med kossor, biltutuor, oxar, lastbilar, adrenalinkickar mm tog ut sin rätt. Med all rätt !
River rafting  på Ganges ingick i hotellpaketet, på morgonen innan frukost såg vi två gummibåtar med folk i som paddlade och parerade vattenvirvlarna frenetiskt, det här blir spännande tänkte vi...

Man börjar vänja sig vid att det oftast INTE blir... det visade sig att det var en vecka kvar tills säsongen började, dom vi hade sett var armén som var ute och fystränade ! Om detta stod det inte ett ord i vår bokning, på hotellet skyllde man på reseagenten, som såklart satt i Delhi, men vi blev lovade gratisnätter och gratis rafting nästa gång vi hade vägarna förbi Rishikesh...; okej bara att gilla läget ! 
Vi styrde kosan mot ett vattenfall istället, 2 km promenad uppför berget på en stig i 30 gradig värme, kan man ha något bättre för sig, jag bara undrar ?

Vi fick dessutom betala för träningsvärken och svettblöta kläder; hela 4,50 sek var bidrog vi med till Indiens ekonomi..

På sina ställen var det faktiskt en riktig stig, men också mycket berg, stenbumlingar, nedfallna träd och gropar, kände oss stundtals som bergsgetter... Efter en timmes vandring fick vi så äntligen lön för mödan:
 
Så var det dax att beträda återfärden ner till Rishikesh för att ta bron över floden Ganges och beskåda templen, kommersen, alla heliga människor, yogis, sadhus, tiggare, kor...

 
På vägen nerför berget klev plötsligt denna kvinna ut ur snårskogen, bärandes detta jättelass av gräs på huvudet, hon åtföljdes av 3 till, vi slutade plötsligt pusta, stöna och tycka synd om oss själva; vi var där för nöjes skull och dom kämpade och slet i sin vardag...
Det vi upplever som exotiskt och pittoreskt är för alla "vanliga" människor runtomkring oss ren och skär vardag. Vi filmar, fotograferar, förjusas och förfasas över (o)ljud, trängsel, fattigdom, dåliga vägar, trasiga hus och folkmyllret, som för så oändligt många är en naturlig del av livet...
Efter långpromenad på andra sidan bron (det finns 2 broar; Laxman Jhula och Ram Jhula; de ligger 45 minuters promenad ifrån varandra) kom vi ner till trapporna vid templet där folk tar sitt rituella bad och tänder ljus i små blomsterkorgar som skickas ut i vattnet...


Vi fick orange prick i pannan, en sjungen välsignelse och ett rött band runt handleden nere vid trapporna som leder ner i vattnet, vi tände ljuset och rökelsen i vår lilla blomsterkorg och såg den guppa i väg, sände en tanke till dom som inte längre är med oss och även till alla kära som är långt ifrån...
Efter denna upplevelse- och strapatsrika dag orkade vi inte så mycket mer, satt på verandan utanför våra Presidentsviter, beställde dit middag och drack av vårt medsmugglade vin (vegetariskt OCH alkoholfritt i Rishikesh, oops !)
Dagen därpå for vi hemåt, gjorde ett stopp i Haridwar som också ligger vid Ganges, där var det mer folk, mer   (o)ljud, mer trängsel, mer badande; ja mer av allting helt enkelt...
Om Haridwar kan man se på min videofilm som jag lagt på facebook (min allra första film, wohoo!), den blev lååång fast jag satt och klippte och klippte och klippte; nästan 9 minuter men jag är nöjd ändå ! Nästa kommer dock bli betydligt kortare, så att folk orkar titta..
Jag kanske skriver om Haridwar här på bloggen, det är ju så roligt att skriva fast det blir ruskans långt här också- vareviga gång, jag fattar inte att jag inte kan fatta mig kort någongång..

Typ: Rishikesh, dålig väg, skumpigt, 7 timmar, sunkigt rum, ingen river-rafting, vattenfall, dålig väg, svettigt, svalkande vatten, kvinnor med gräsbalar på huvudena, bron, tempel, tiggare, heligt, vatten, prick i pannan, doppa fötterna, ljusceremoni, utmattade, smuggelvin, bil, Haridwar, trängsel, roligt, bad, strömt vatten, kor, heliga män, Ganges, dålig väg, kor, trängsel, galna omkörningar, hemma igen. Punkt slut.

Tre vise män...

Ett litet hus på Rishikeshvägen 39 (som vi INTE tänker hyra som sommarstuga nästa sommar..)

En jättesöt, super-duper helig man...

...och till sist; 2 numera (sken)heliga svenskar på äventyr i andras vardag !
Fridens lilja <3/ Tittilina