I fredags åkte vi till DCCW; Delhi Council for Child Welfare, denna självständiga organisation grundades 1952 för att ta hand om alla de barn som kom bort från sina föräldrar i samband med upploppen som ägde rum efter Indiens självständighet 1947.
Dom har flera center runt om i Delhi, det vi åkte till har kapacitet att ta hand om ca 150 barn; från nyfödda till runt 10 åringar, det är inte alltid de vet barnets exakta ålder. Det är heller inte alltid barnet vet sin ålder.
Barnhemmet vi åkte till tar hand om borttappade/upphittade barn, barn som är övergivna pga fattigdom eller någon slags kris i familjen (dödsfall, missbruk, psykisk sjukdom..) och "inlämnade" barn.
Det löper en tegelmur runt centret, i en nisch i muren...

står en fint bäddad babykorg, några gånger per månad ringer det i klockan; då vet man inne på barnhemmet att det ligger en liten parvel i korgen som behöver tas om hand...
Varje dag hjälper DCCW 2500 barn runt i Delhi, både på sina barnhem men även på daghem som tar hand om barn 0-6 år, vars familjer är fattiga, från 14 slumområden runt om i huvudstaden; de får mat, tillsyn, lektillfälle och även medicinsk vård om det behövs.

Nästan 3000 barn, de flesta under 3 år och såklart övervägande flickor eftersom det är flest flickor som läggs i korgen utanför, ibland pojkar framförallt om de är handikappade, har de senaste  35 åren fått nya hem genom adoption.
Vi fick en rundvandring, efter att först ha blivit utfrågade av den indiska föreståndarinnan om vilka vi var och vad vårt syfte med besöket var (man börjar vänja sig..), tittade in i klassrum;

, i sovsalar, i köket, kollade in dagens matsedel;

Hoppas dom inte bara fick en glad gubbe till middag...
Jag fick inte ta kort på barnen men kan tala om att dom var många, dom var söta, dom hängde runt oss i klasar och höll oss i händerna, pillade på våra väskor och ville inte släppa taget.
Det är klart att dom är betingade, så vitt dom kunde veta och förstå så kunde ju vi vara presumtiva nya föräldrar...
Vi fick kika in genom en dörr där en sjuksköterska och en läkare just undersökte en liten nykomling som inte kunda vara mer än några dagar gammal. Stod en kuvös längs med ena väggen och en sån där liten plastbyttesäng som nyfödingar ligger i..

Ett fantastiskt besök och jag säger det igen; det är så sorgligt att det behövs men en sådan otrolig tur att det finns dessa barnhem. Man ser ändå vareviga dag halvnakna ungar i småbarnsålder som springer runt och försöker sälja blommor i bilköer, som bor under broar tillsammans med vuxna och flera andra barn i varierande åldrar..
Just detta barnhemmet låg ungefär 1 timmes bilresa från där vi bor så det är mycket tid som skulle gå åt bara till transporten tur och retur. 
Vi har haft en tanke på att volontärarbeta 1 gång per vecka, dom vill gärna att man har en bestämd dag och bestämda tider när man kommer och där hamnar man ju i ett dilemma... Det låter sunt och bra och barnen behöver kontinuitet, samtidigt känns det lite, vad ska jag säga, besvärligt att binda upp sig till bestämda dagar och tider.
Det otroligt sköna och lyxiga med att vara medföljande är ju att få leva lite ad hoc; fånga dagen och inte ha så många måsten utan göra lite vad som faller en in.
Jag hamnar i klämmeri med mig själv måste jag erkänna, samtidigt som jag tycker det är skönt med viss struktur så har jag bestämt mig för att inte vara så schemalagd, har visserligen Svenska skolan på onsdagar, yoga måndag och fredag, coffeemorning på torsdagar och lite matlagnings- och hokus-pokuskurser men allt utom Svenska skolan kan jag ju "skolka" från om jag inte har lust eller ork.
Kanske en dag varannan vecka som volontär vore en bra idé..
Åh, vad svårt det blir ibland när man måste bestämma saker och ting !

Vi fick med oss broschyrer hem och så köpte vi dessa kort som barnen har målat och som man tryckt upp, visst är dom fantastiskt fina !?!
Lämnade en donationspeng också med förhoppningen att den hamnar på rätt ställe..
Har hunnit med massa andra, mer lustfyllda saker också; kollade in motorcyklar i lördags; Royal Enfields, snyggaste hojen som finns..

Kompisar till oss här, J&T, har köpt varsin och vi är också jäääättesugna, just denna skönheten (inte Mr Spirit, för han tillhör bara mig, utan BRE 4721) ägs numer av Thompa, hans frus är klar om några veckor...
Middag i lördags kväll på en takterass, hos A och G, sladdade i säng strax efter kl 04, oj oj oj; men trevligt var det ! Pool och solstol i söndags, idag; pedikyr och manikyr samt ler-ljuslykteinköp..
Från barnhemsbarn till nylackade tånaglar och motorcyklar, ljuslyktor, takterassmiddagar däremellan; inte undra på att man känner sig förvirrad emellanåt....
Nu ropar sängen med hög röst på mig, bäst att lyda !
Stor, varm kram !/Titti