Hämta en kopp kaffe, sitt ner bekvämt, låtsas att skärmen är en kombination av bok och fotoalbum !
Nu kör vi !!

Allt började i fredags med dance-and-singing-night i stora bankett salen på ett av Delhis lyxigaste hotell; hela kvällen var proppfylld med Bollywoodtakter !
Alla Varun´s och Pavitra´s vänner bjöd på dansuppvisningar i bästa indisk stil vilket innebar synkroniserade höftvickningar, olika hand- och fingerrörelser och mer eller mindre utmanade poser.
Alla klädda i fantastiskt färgglada och bling-blingiga utstyrslar; som en godisbutik för både ögon och öron !
Vi i SAAB "familjen" bjöd på det bästa vi kunde prestera med våra stela västerländska höfter när vi blev uppropade på dansgolvet, publiken såg dock glad ut, klappade i händerna och tjoade uppmuntrande; av artighet kanske men vi tog det för komplimanger och beundran...
Servitörer en masse gick runt med brickor fyllda av fingerfood och baren var öppen och fri heeela långa kvällen; couldn´t be better :-) !
Alla var idel leenden, och vi kanske var dom som gick runt och log mest; otroligt glada och tacksamma över att få vara med om detta sagolika äventyr !

På lördagen var det full fart på Tittilina och Mr Spirit; temadag med Svenska skolan på Svenska ambassaden, sen direkt till Amerikanska skolan, för dör var det International food fair !
Man klev in på stora baseball-planen, där köpte man biljetter som man sen bytte mot mat i alla olika länders matstånd; konstigt nog (not...!) sprang vi direkt till Sveriges hörna och bytte glatt ett gäng kuponger mot...
små rara köttbullar, ägghalva, sillabit, gubbröra och rödkålssallad...smaskens för våra svenska gommar och smaklökar !
Nåväl, där hade vi inte tid att stanna länge för vi var tvungna att panikköpa Mickes söndagsutstyrsel, sagt och gjort, mot South Extension där vi, faktiskt, relativt snabbt hittade kanonsnygg outfit inklusive skodon till herr Sahlberg!
Men det var ju fortfarande lördag och dags för Mehendi night, lugnare tillställning hemma hos Varuns föräldrar, där vi kvinnfolk blev hennamålade på händerna och fick glas bangles runt handlederna, japp dom finaste indiska armbanden är i glas; dom har en tendens att gå sönder vid av- och- påsättning kan jag tala om, men man får så många så det märks nästan inte om det fattas några ! Naturligtvis är dom allra, allra finaste i guld och med diamanter och annat krafs på men, men det låg inga såna i boxarna...

Skulle velat photoshoppa bilden lite, men inte är det väl någon som lägger märke till mina små "cykeldäck"...Åh, varför kan man inte komma ihåg att sträcka på sig lite...suck. Okej, jag bjuder på den ;-) !
Fast kvällen var betydligt lugnare än fredagskvällen så var allting helt fantastiskt, och ta mig tusan, hade dom inte hyrt in några trumslagarkillar i guld- och silverpaljett rockar som slog och bankade på sina instrument så det dånade över nejden, återigen beviset för att Indien är ett land med konstant ljud, och färger, och glitter, bling, ljus, människor... Hela, och då menar jag bokstavligen HELA huset var behängt med ljusslingor, längs alla trädgårdsgångar var det kantat med blomsterblad i gult, rött, rosa och orange, på sina håll lagt i vackra mönster; ja, herrer gud, jag säger då det !
Det bjöds på "street-food"; inhyrda kockar, komplett med höga, vita kockmössor och kockskjortor, stod och rörde i grytor och friterade små degbollar till alla gästers förtjusning, serverades i små lerskålar.
Fri bar, glada, vänliga, vackra, färgglada människor överallt och rytmisk trummusik; couln´t be better !

Söndagen startade som söndagar ska starta; med lite sovmorgon, sen frukost och tidningsläsning..
Klockan 13.30 var Susanne, Ann och jag hos frissan för att, om möjligt, försöka bli ännu vackrare än vanligt inför bröllopshelgens absoluta höjdpunkt; självaste vigselceremonin !
Jag ville ha prinsesslockar och en piffig liten uppsättning..."But your hair is very short madame, very short.."
Whatever, jag ville ialla fall ha prinsesslockar, och det är ju ingen snagg jag går omkring och bär med mig dagarna i ända... Heat up the curling machine, sa jag ungefär, vet inte vad det heter på engelska men det funkade i alla fall. En locktång trollades fram, en kille sprejade och en annan höll i tången..

Sen var det sareepåklädning beställt och vips var man inlindad i fem meter tyg och redo för ännu mer bröllop !

Vi for iväg hem till Varuns föräldrar igen, det var dags för männen att draperas i turbaner, i jordens alla färggranna kulörer...

Den kanske, eller varför inte den där, eller...
Alla männen blev mycket stiliga, det var lite varmt, det spände runt huvudet och det kliade, jo, jo så har kvinnor haft det i alla tider med korsetter, trånga klänningsfodral och högklackat... smile and wave baby, smile and wave !
Varun gick igenom en manlighetsrit ute i trädgården med familjens egen guru; ett snöre doppades i olja, det mumlades besvärjelser och det trixades och fixades med snöret och sen var det klart (usch, nu låter jag respektlös men det är ju bara för att jag inte förstår bakgrunden och ibland orkar man inte fråga om allt man inte vet/kan/förstår om hur det funkar i detta landet..).

Varun fick kläder på sig, turban och ett svärd och sen var det dags för honom att kliva upp på sin vita springare för en symbolisk avfärd till sin brud; betyder att hästen skrittade ungefär 50 meter med honom på ryggen under ivrigt och högljutt trumslagande, ut från trädgården och fram till bilen.
När han hade satt upp, krävde plötsligt hästskötaren mer pengar, annars skull hästen minsann inte röra sig en millimeter, så han fick lite stålar till slut och hästen gick sina 50 metrar och så var deras uppdrag färdigt; så kan det gå till i detta landet :-) !

Männen blev avsläppta en bit ifrån den enorma trädgård där festen hölls för att gå i en procession med eldar, trummor, danserskor, blåsorkester och fyrverkerier medans vi ladies fick skjuts ända fram och fick bevittna deras och brudgummens ankomst, dom hördes på långt håll och fyrverkerierna gnistrade och sprakade på kvällshimlen..

Trädgården var enorm med dukade bord i smågrupper, kockar, baldakiner, blomsterdekorationer, ljus, blomsterbladsdekorationer på gräsmattan, scen, strålkastare, soffor, fåtöljer, bar...och flera hundra vackra människor i sina allra finaste finkläder, det gnistrade av guld, diamanter och andra ädelstenar runt hals, handleder och fingrar på både män och kvinnor för detta var ett tillfälle när man hivar på sig alla familjeklenoder för att visa upp dem; helt otroligt !

Varun och Pavitra blev vigda under en riktigt lång ceremoni, säkert en och en halv timme; det kastades kryddor och heligt trä på elden, skvättes heligt vatten, dracks oljor och yoghurt, delades pengar mellan hennes föräldrar och Varun´s. Dom knöts ihop med ett rosa tygstycke och gick fem varv runt elden, Pavitra fick hålla sin ena fot på en träbit och hälla puffat ris över Varun´s händer. Det är brudgummens familjeguru som leder denna ceremoni och den kan ta upp till flera timmar..

Efteråt stod dom på en scen och alla fick komma fram och gratulera och bli fotograferade med dem, med 500 hundra gäster så tar det sin lilla stund...

Så gjorde även vi, naturligtvis, men det är inte utan att man känner sig lite blek, trist och glåmig i jämförelse.. Dom var fantastiskt vackra och Pavitra orkade le precis hela kvällen trots flera kilo tung utstyrsel och en slöja som vägde sina modiga kilon den också !
Sen var det mingel, musik, mat i alla dess former och fri bar, couldn´t be better !

Blomsterbladsdekoration, såna fanns det gott om...

Yngsta herr Dalskog, yrvädret Erik roade sig med att samla in massor av blomstergirlanger och pynta sig lite; himla tur att han inte är allergisk mot just denna sortens blommor...lägg märke till hans indiska festkläder fast vid det här laget hade han sparkat av sina snabelskor och fått på sig bekväma sandaler.. :-) !
Nu förstår jag om ni kroknat och vill släcka ner, dags att gå och sova kanske men, vänta bara lite, hav tålamod... Det är bara måndagen kvar nu så stay tuned !

Ja, måndagen bjöd först på en helt vanlig jobbdag för dom som drar in lönen och en vanlig dag även för oss medföljande men sen var det dags att dressa sig i finkläder igen och fara iväg för den mer informella mottagningen..
Det bar iväg framåt kvällskvisten till ytterligare en megastor trädgård, denna gången på Ashwini Officer´s mess i Nizzamuddin; ljusgirlanger, blomsterdekorationer, dukade bord, fingerfood, kockar vid matsationer, kypare, festklädda människor, musik och fri bar; couldn´t be better !
Förutom indisk mat så hade det nu bullats upp med cornichons, camembertostar, oliver, grissini, crostini och australiensiska viner; lyckan i svenskgänget var total; inte helt fel att äta sig mätt på dessa små läckerheter!
Hade högklackat på mig; nyinköpta och på indiskt vis nerlusade med glitter och bling-blingstenar, för ni vet ju att jag kan gå i klackers vid det här laget; men ack så svårt det är när gräsmattan är mjuk..
En annan är ju något mer än normalbegåvad så i en liten medhavd påse väntade ett par platta skor, fullbehängda med silverbling-bling dom också, dom åkte raskt på fötterna efter en timmas trippande på tå och mina ler- och grästäckta high heels fick vackert finna sig i att bli nedstoppade i den lilla påsen !

Avslutningen på detta äventyr som känns som hämtat ur tusen och en natt blev otroligt lyckat, har inte skrattat så mycket på länge, kanske lite grann tack vare Camilla som hade ätit några för många bitar chokladtårta (eller var det de 6-7 glasen vitt vin månne ;-)..) och smittade oss andra med sina glada skratt och tokroliga kommentare...
Jag säger bara: Jolly, jolly good, it´s not a problem madame, maybe tomorrow...(internt skämt, sorry för det)
Känns som en otrolig förmån att ha fått vara med och uppleva dessa dagar, kommer aldrig att glömma, kommer aldrig att kunna förmedla fullt ut alla intryck som genomströmmat alla ens sinnen.

 Thankyou Pavitra and Varun for inviting us to your wedding, all the best and love forever <3/ Titti and Michael.

NU kan ni klicka bort alla mina bokstäver och ord, låta skärmen bli svart, gå och kissa, borsta tänderna, tvätta bort sminket osv, så hörs vi snart igen...för det är så många fler bokstäver som vill ut, men nu loggar jag ut för idag...om ni inte vill höra vad jag haft för mig idag förstås, nej förlåt, jag bara skojade lite...Over and out; PUSS !