Kan en medföljande, arbetslös "lyxfru" känna längtan efter ledighet och semester ?
Ja, det kan hon faktiskt !
Har haft några fantastiska men väldigt intensiva veckor med finbesök från Sättraby.
Åkte ut till flygplatsen 26 november för att möta Sjödahls och det var ett kärt återseende !
Därefter har dagarna, fyllda med sightseeing, shopping och luncher, bara sagt swoosch !
Old Dehli, terassparty, manikyr/pedikyr, shoppingmall, indiska marknader, sikhtempel, India Gate, Taj Mahal, Gandhimuseét, afternoon tea på Imperial samt 4 dagar med sol, pool, strand och bad i Goa; underbart helt enkelt !

Sista dagarna av deras vistelse här dök också Hanna och co. upp igen, efter mer än en månad i Goa så några dagar var vi återigen 8 personer i Casa Sahlberg och det är såå mysigt.
Stackars Rozie bara som pendlat mellan att städa, stryka och hålla undan efter bara två och, hoppsan, plötsligt fyra och dubbelhoppsan, åtta personer som fyller disk- och tvättmaskin, strykhögen plösligt expanderad och ungdomar som sover till klockan 11 och sen börjar mecka frukost, inte lätt att hålla några rutiner då inte...

Goa var underbart att komma till, bodde vid Colva beach på Soul Vacation, ett litet mysigt hotell med pool cirka 10 minuters promenad från stranden.
Stranden ja...när Micke och jag var i Goa i våras bodde vi på en resort vid Utorda beach, det var precis när högsäsongen var över och stranden mer avskild så där var vi i princip ensamma, de flesta beach-shacken hade stängt och man upplevde verkligen lugn och ro.
Colva beach är mer...indisk, kan man nog säga. Framförallt om man åker under högsäsong.
Vi åkte under högsäsong...
Vägen går ända fram till strandens början, massa småhotell, restauranger, barer och krims-krams affärer, kossor, hundar, autorikshas och taxibilar...
På själva stranden var det massa människor, såklart, av alla dessa människor var indierna i majoritet tätt följt av ryssar. Väldigt många ryssar var det, överallt...och kor samt hundar.

Dessa ryssar har mycket pengar att spendera, dom har dock inte valt att lägga en endaste rubel på engelska lektioner, inte ens några standardfraser. Eftersom de är köpstarka men språksvaga turister så betyder det att indierna tryckt alla menyer på ryska, att nästan alla restauranger heter något i stil med; "Vladimir"...
Dessutom kan varenda indier på Colva ryska standardfraser; fast dom inte har en endaste rupee extra att spendera på lektioner, än mindre på turistresor till Bajkalsjön eller Svarta havet...
Mmm, så är det här i världen.
Som svensk blir man ibland misstagen för ryss så det blev några "da", "spatsiba" och "njet" under solsemestern.
Förutom att det är mycket folk på stranden så är den som nämnts också välbesökt av hundar och kor.


Indiska män har inte riktigt greppat det här med badbyxor utan kör mer en kombo; kallingar ÄR också badbrallor, inte så sexigt kanske men dom fyller ju sin funktion. Indiska kvinnor badar i sina kläder, punkt slut. Kanske handlar det om att förena nytta med nöje; kläd"tvätt", tvagning och  plaskande i böljan den blå.              I alla fall funkar det så på allmänna stränder.  

Indiska män tycker väldigt mycket om att besöka stränder i stora klungor. Även mindre klungor går uppenbarligen bra. Vad dom också tycker väldigt mycket om är att fotografera och filma svenska flickor som solar och badar i sina bikinis.
Helt öppet eller i smyg. På allmänna stränder.
Om detta har Hanna och Amanda berättat. Det är alltså ingen skröna, vilket jag hade hoppats på.
Hur som helst, Goa är härligt med stränderna, havet, fisk- och skaldjursmiddagar, en och annan iskall Kingfisher följt av någon liten krispig gin&tonic. I solnedgången.

Yes, please. Anytime.

En av dagarna efter återkomsten till Delhi åkte vi till Gurudwara Bangla Sahib som är ett stort hinduiskt tempel mitt i huvudstaden.
 
Det allra första som händer när vi i godan ro står och beundrar det vackra, vita templet med guldkupoler är att en bil backar ut från sin parkeringsplats och liksom både missar att det står 3 långa bleka individer där samt missar att han har en backspegel alldelses snett ovanför ratten. Anette blir påkörd såtillvida att hennes ena underben får sig en rejäl kyss av tidigare nämnda fordon. Skon slits av och fastnar under ena bakdäcket. Som från ingenstans samlas det några indier som högljutt markerar sitt ogillande mot den turbanklädde sikh som hoppar ur sin bil och förtvivlad ber om förlåtelse och med sina händer mot Nettans ben betygar sin vördnad och ber tusen gånger om ursäkt.
 
Det andra som händer är att en annan turbanklädd sikh som uppenbarligen jobbar vid templet, vid skoinlämningen närmare bestämt, försöker fösa in oss på turistbyrån som så lämpligt är placerad alldeles intill. Han hävdar att vi inte har något val, att det bara tar "eik minute" samt att det är gratis.
Lilla Sahlbergskan som har tuffat till sig under det gågna året och icke längre går på sådana tricks avstyr dock det hela. Vänligt men bestämt.
Herr Turban blev inte riktigt nöjd med dessa bångstyriga turisters vägran att få tillbringa endast en gratisminut på turistbyrån så då kontrade han med att det var fotoförbud inne i templet. Därmed basta ! Vi fick lova att inte knäppa ett endaste litet foto därinne, faktiskt på heder och samvete, vi svär...

Såhär ser det ut inne i det heligaste på Bangla Sahib. Bara så ni vet. Hälsningar från en obstinat Tittilutta.
Kan dock tala om att antingen hade alla andra därinne varit sin gratisminut på turistbyrån och därmed fått nådigt tillstånd att fota och filma eller så kanske det var så att fotoförbudsregeln liksom bara ploppade upp i sikhens huvud i samma sekund som han uttalade den...

Allra sötast var en liten påskgubbe med guldbrokadhätta på huvudet, två huvuden högre än alla andra och med kamera på magen...

Vi tittade också in i tempelköket och gav dom en hjälpande hand med. Tack vare oss, vårt ingripande och våra uppmuntrande tillrop blev nog chapatibröden extra goda just den dagen..


Skämt åsido, detta tempel utfodrar flera tusen människor varje dag med vatten, bröd och grönsaks-och linsgryta. Gratis.

Ett sista litet axplock från Sjödahls besök hos Sahlbergs;
Ett av världens underverk. Taj Mahal som byggdes av Shah Jahan som ett minnesmonument över hans andra fru Mumtaz Mahal som dog i barnsäng 1631. Helt i vit marmor med halvädelstens-inläggningar i form av blommor, rankor och med koranverser uthuggna i marmorn runt alla portar.

Det tar mellan 3,5 till 5 timmar att åka dit, allt beroende på trafiken som i sin tur beror på vilken tid på dygnet man åker. Följaktligen åker man i ottan för då kan man räkna med att vara framme på cirka tre timmar (om inget oförutsett händer, vilket det nästan alltid gör...TII)
Dagens första oförutsedda händelse var en marknad som hölls i samband med firandet av någon hinduisk gud men det tog bara någon halvtimme extra att i krypfart sega oss igenom.
Dagens andra var på hemresan som tog drygt fem timmar eftersom vi plötsligt hamnade i någon slags muslimsk procession där folk tågade bärandes på färgranna plakat, pappersfigurer och fladdrande tygband. Själv satt jag och bad en stilla kristen bön till Gud vid några av Richards manövreringar och omkörningar...
 
Mina små böner sker ibland av rädsla för att frontalkrocka med någon överbelastas lastbil och ibland av irritation över tutandet, slalomkörande och slingrande och trixande mellan filerna, vilket är meningen ska leda till att vi kommer fram några sekunder snabbare men som alltsomoftast enbart leder till ännu fler tutanden och att alla hamnar kors och tvärs i trafiken. I princip alla förare tänker likadant och vill gärna  komma fram några sekunder, kanske en hel minut, tidigare. Vilket i sin tur leder till att ingen kommer fram i tid. Detta är helt normalt och ingår liksom i deni ndiska livsstilen och det indiska sättet att tänka.
 
För en svensk är det ibland, hur anpassningsbar och flexibel man än är, en källa till irritation.
Inte för mig, det var inte så jag menade. Jag är alltid lugn och harmonisk, med ett småleende sitter jag där i baksätet och ser hur minutrarna tickar iväg medans tutandet ger tinnitus och slalomåkandet framkallar ett lätt illamående.
Så det så,  men jag vet att andra kan känna viss irritation och frustration över detta oorganiserade men på något sätt ändå organiserande och "fungerande" kaos här i Häjkon-Bäjkon-land...

Nåväl, det om detta. Sjödahlarna är tryggt och säkert hemma igen, väskorna var sprickfärdiga efter all shopping. Som ett extra minne från Indialand har Nettan även ett svullet, ömmande, mörkblå-lila underben. Det fick hon ju alldelse gratis av en turbanklädd sikh. 
Tur att något är gratis här i världen. Synd att det inte alltid är det man vill ha. som ett påkört underben tillexempel.

Häpp-häpp !

Tack för idag, slut för idag.
Vänliga hälsningar Titti-Tatta-Totti-Tihi, japp ännu ett namn på listan. nu är det något pensionförsökringsbolag i Svedala som inte kan läsa ordentligt..eller som sluntit på tangenterna, vad vet jag :-) !
Kram/Titti