Denna veckan har bjudit på aktiviteter minsann, några riktigt indiska, andra med typisk svensk inriktning.
Tre yogapass, en live-cricketmatch, en svensk skolavslutning; komplett med "Den blomstertid.." och "Idas sommarvisa", en Bollywoodmusikal, en indisk utemarknad, en svensk MPF-lunch och som grädden på moset; en svensk vårbal ! Allt detta i drygt 43 graders värme.
Inte undra på att man räknar ner dagarna tills man får landa på svensk mark och vila upp sig med lite midsommar, små grodor, grillfester, Åhlénsbesök och båtturer i skärgården !

Som sagt, i 43 graders värme, åkte vi mot cricketstadion; Delhi Daredevils spelade hemma mot Kings XI Punjab. Att komma in på själva arenan gick förvånansvärt smidigt måste jag säga. Stadion rymmer 55 000 personer så tanken på kaos hade föresvävat mig, men där fick jag tji.
Naturligtvis förstod jag inte varför jag inte fick ta med mig min vattenflaska in, förklaringen var att vissa (crickethuliganer) kastar ner flaskor på planen; ok, det köpte jag. Drack ur flaskan och slängde den i för ändamålet ditställd kartong.
Fanny hade med sig en hemmapåfylld sportdrycksflaska, hon vägrade slänga den och då...behövde hon inte det! Inga regler utan undantag; så funkar det i Häjkon-Bäjkonland.
Min väska röntgades och "röntgenpersonalen" sa "Coin !"
Jag svarade "Whaa-at?"
"Coin !"
Vi kom fram till att jag hade mynt i plånboken, det fick man inte ha.
Dom kunde man nämligen också kasta ner på plan; om man är crickethuligan vill säga. Vilket jag uppenbarligen inte är eftersom tanken på att kasta mynt på en gräsplan aldrig någonsin har föresvävat mig.
Tack för tipset !
Mynten petade jag ner i en metallbytta med uppskuret hål i locket.
Ett rött kors var ditmålat på byttans sida.
"And the coins goes to..?"
"Red cross, maám".
Ja men då så, man har idkat välgörenhet, tänkte jag och log mitt mest förtjusande leende samtidigt som jag i mitt stilla sinne hoppades att "röntgenpersonalen" skulle hitta på något riktigt roligt för pengarna.
Susanne fick också lämna ifrån sig sina mynt, dom indiska vill säga. Hon vägrade blankt att släppa ifrån sig sina guldtior som av någon anledning också låg i myntfacket.
Och då...behövde hon inte det !
Kanske inte går att kasta svenska mynt ner på plan, studsar tillbaks direkt.
Eller något liknande. Vad vet jag.

Matchen var... låt mig formulera mig såhär; cricket gör sig bäst på TV. Det var varmt, svettigt och ganska händelselöst nere på plan. Inget actionspel direkt. blit ju spännande först när lagen byter plats och lag nummer två ska få ihop fler poäng än vad lag nummer ett lyckats med.
Vilket sker efter cirka 2-3 timmar.
I 40+ graders värme.
Vatten och annan dricka (läskeblask) fick man köpa i muggar som "Dryckespersonalen" hällde upp ifrån flaskor. Erik lyckades dock köpa oss varsin flaska vatten.
Det gick tydligen bra att göra i smyg, när "Arenavakts-personalen" inte såg på....

Häjkonbäjkonhäjkonbäjkohäjkonbäjkon...man blir aldrig klok på hur det funkar.
Det möjliga är omöjligt och det omöjliga helt omöjligt.
Och allt däremellan !

Kamera var strängeligen förbjudet att ta med sig in, kikare (??) likaså, men att fota och filma med mobiler gick finemang. Det gjorde alla.
Utom jag.
Det var för varmt.
Nåväl, nu är cricket upplevt live och kan hamna på listan över saker som jag velat göra, har gjort och inte behöver göra igen.
Bra med listor tycker jag. Har flera stycken faktiskt.

Svenska skolans sommaravslutning blev precis sådär fin och stämningsfull som avslutningar ska vara. Flera av barnmen hade "Svenskdräkten" på sig, designad av duktiga Anna och Caroline.

Den blomstertid... och Idas sommarvisa sjöngs, dessutom bjöds det på Gyllene Tiders "Går och fiskar". Fanny kompade på gitarr.
Siri, Malin och Alicia (8 åringar) framförde "En kväll i juni" alldeles själa och a capella. Sötnosar !

Temperaturen visade, som sagt, 43 grader, vi höll till utomhus på Svenska ambassadens stora fina gräsmatta.
Vi fröknar hade dekorerat med blåa och gula ballonger samt flaggspel. Att blåsa upp ballonger när det är så varmt gör att man blir ordentligt yr i skallen redan efter första. Men det var det värt.
Lärarna fick blomsterkvastar OCH present, stort tack för det  :-), barnen fick diplom. Dom barn som flyttar från Delhi fick även liten present samt ett personligt brev från "sin" fröken.

Jag har härmed gjort mitt som lärare på Svenska skolan, i höst gör jag vad som faller mig in; även på onsdagar. Har dock lovat att ställa upp som vikarie vid behov. Såklart, det är ju roligt !

En som flyttar hem är Caroline och hennes familj, riktigt tråkigt tycker jag, men sådant är nu expat-livet har jag börjat förstå.
I fredags var det överrsknings/hejdå kalas för henne. Vi dressade upp i bästa Indienstassen;


och åkte till "Kingdom of Dreams" som är ett överdådigt, utsmyckat låtsasIndien a la Disneyland. Där bevistade vi en Bollywoodmusikal med sång och dans. Allt utspelades på hindi förutom ungefär var tjugonde mening som var på engelska.
Blablablabla...oh my god...blablablabla...do not worry...blablablabla...I love you...blablabla...and the winner is...blablabla...
Publiken skrattade med jämna mellanrum så tydligen var det ganska roligt det som sades. Vi kom dock fram till att det var lika bra att vi inget begrep för indiska film/musikalskämt tenderar att vara "pilsnerfilms"-aktiga så blekansikten hade kanske inte uppskattat skämten i vilket fall som helst.
I sluttampen, mitt i La grande Finale, sprang dansarna runt och drog ut folk i mittgången för att även publiken skulle vara med.
Så nu är jag inte bara rikskänd radiopraterska, värlsberömd konstnärinna, marshmallowqueen och bowlingvinnerska, nej nu väntar ett liv som erkänd musikalartist. För jag blev utdragen i mittgången, jag har dansat i en Bollywoodmusikal ! Det ni !!! 

Igår var det så dags för den årliga vårbalen som anordnas av Svenska Handelskammaren (Swedish Chamber of Commerse, låter tjusigare eller hur !?)
I år gick den av stapeln på "Le Meridien", ett av stadens finaste hotell. (Bara så ni förstår vilka kretsar jag numer rör mig i..;-)!)


God mat, förutom Fannys vegetariska varmrätt som var en smaklös risgrynsgrötsliknande historia; konstigt nog eftersom Indien är vegetarianernas gastronomiska Mecka.
Sånger, tal, vin, mat och så ett antal timmars dans på det !
I mina superhögklackers, börjar bli en fena på att partaja med sådan skodon på mina rejäla storlek 41-fossingar.

Nöjda, belåtna och ganska trötta stod vi utanför lägenhetsdörren klockan 03 i morse. Jag tog upp nyckeln ur min lilla aftonväska, den vanliga nyckeln som hänger i ett band hade fått stanna hemma, av utrymmesskäl, eller skälet var naturligtvis bristen på utrymme i min lilla, lilla piffiga väska..
Nyckeln visade sig passa....inte i vår dörr i alla fall ! Hade lyckats få med mig fel nyckel.. det var terassnyckeln som fått följa med på bal.
Suck, dubbel- och trippelsuck !!!
Titti "Klantskalle" Sahlberg !!! Ytterligare ett namn kan adderas till Titti-Tatta-Totti...

Med hjälp av en av Fannys hårnålar försökte vi dyrka upp låset. Sådär som dom gör på film. Brukar ju ta ungefär tio sekunder.. På film. I verkligheten fungerar det inte kan jag tala om. Bara så ni vet.
Funkar inte heller att sparka upp dörren. Därom kan Erik vittna.

Slutade med att Micke och vår säkerhetsvakt gick till baksidan av huset och via trappan upp till "Staff quarters" klättrade över balkongräcket till balkongen utanför vårt sovrum. Med en välriktad höger sparkade M sönder balkongens glasdörr. Ingen blodspillan, tack och lov.
Efter hopsamlande av glaskärvor (många!) och sopande av golv, i förd balklännig, kunde vi få vår välbehövliga skönhetssömn strax efter kl 04 i morse.
I förra inlägget längtade jag ju efter att få sova för öppet fönster.
Det har jag fått göra nu.
Om ändock inte riktigt på det sätt som jag menade.

Idag har klantskallen och hennes make varit till glasmästarmannen på C-block market och beställt ny ruta.
"I will send a man within an hour.."
Det trodde vi ju inte så värst mycket på men inom den stipulerade timmen ringde det på dörren (den oinsparkbara..) och nu är mätningen gjord och "in the evening" har dom sagt (lovat) att komma och byta till nytt, helt glas.
Vi håller tummarna. Och hoppas att in the evening betyder denna dagens evening och inte en helt annan kväll.

Ja, gott folk, så har ännu en vecka förflutit här i Indialand.
Så är vi ännu en vecka närmre sommarsemestern och kära fosterlandet !
Innan dess kommer vi bege oss till högre höjder, närmare bestämt till Kashmir;Ladakhområdet och staden Leh. Landar in på drygt 3000 meters höjd, syrefattig med andra ord, men REN luft !
Efter höghöjdsacklimatisering väntar rundtur bl a på världens högst belägna väg för motordrivna fordon; bergspasset Khardung La på 5602 m ö h.

Ber om att få återkomma, har en flygresa att överleva först bara. sen kommer bilder och en massa ord :-).
Ha en fantastisk söndag, ett tips från en klanskalle; kolla vilken nyckel ni stoppar i väskan innan ni kliver utanför dörren.

Nimbu Pani/ Tittilina; nyckelkompetens inom Casa Sahlberg...not :-) !