Om man är så korkad att man väljer buffé men sushi, hoummos, tabboulleh och diverse andra kalla rätter och röror så får man faktiskt skylla sig själv om dagen efter buffén blir en ofrivillig vilodag hemma. Med närhet till toalett.
Framförallt om buffeén serveras på en rastaurang i en stad där det numera dagligen är över 40 grader varmt.
Framförallt om den serveras i ett land som detta, med allt vad det inte innebär av kylhållning av varutransporter. Här där man ser fisk levereras från vanliga pickuper där fisklådan blir ståendes på marken tills någon har tid, eller lust, att bära in den i ett, förhoppningsvis, fungerande kylskåp.

Så korkad var jag igår.
Vi hade MPF-lunch på en "finrestaurang" på lyxmallet "Emporio".
Men vad hjälper det, att Dior, Vuitton, Cartier och Prada har sina affärer där eller att restaurangen tillhör kategorin "dyrt&fint".
Nåväl, där och då smakade sushin prima, hoummosen var precis så len som man vill att den ska vara och efterrättscheesekaken ska vi inte tala om..Mmmm vad smarrig den var !

Blir ju dessutom billigt i längden eftersom man inte är sugen på något i matväg på hela nästa dag. Inte orkar man åka och shoppa heller...

Ute är det varmt precis hela tiden. De få vindpustar som kommer känns som att få en varmluftspitsol mot huden.
Därför känns det skönt att veta att vi åker hem om bara drygt en månad.
Därför känns det nästan outhärdligt att tänka på att vi inte åker hem förrän om drygt en månad.
Hem.
Hem till Arlas vaniljyoghurt, keso, leverpastej, smörgåsgurka, skogaholmslimpa, hönökaka, lingongrova, köttbullemacka med rödbetssallad, räksmörgås med ägg och majonäs... Färskpotatis, matjessill, jordgubbar...

Kranvatten; åh ljuva, goda, friska, smakrika kranvatten !
Flaskvatten är ... inte gott; platt, tråkigt, smaklöst.

Airconditionapparaterna går nu nästan dygnet runt, med ett konstant svischande och susande trycker de ut svalare luft i rummen. Takfläktarna vispar runt luften och skapar en och annan lite svalare vindpust ibland.
Hem.
Hem till friska, rena, syremättade brisar. Till tallskogssus och fönster som står på glänt nattetid för att släppa in sval nattluft, som gör att man sover så gott. Till asfaltslukt efter regn, till smultrondoft längs dikeskanten.

Åker till Grand, hotellet där vi är medlemmar, titt som tätt för att bada i poolen, få svalka av kroppen. En stund inne på gymmet för att få röra lite på sig och sen poolside..
Hem.
Hem till salta, uppfriskande bad i "riktigt" vatten. Havet, åh havet med sina kobbar och skär...Fiskmåsar som skriker och tärnor som dyker efter födan (gunås..).

Värmen gör att man inte åker till någon utomhusmarknad nu, nej det är till shoppingmallen man styr sin kosa. där man blir punktmarkerad, förföljd och inte lämnad i fred en sekund i detta ubersevicens förlovade land.
Inte ett klädesplagg, inte ett läppglans kan vidröras eller ens tittas på utan att de skrällduser med anställda står vid ens sida och förhoppningsfullt berättar att det här är en röd, denna är grön, den finns i olika storlekar, färger, modeller..Det lämnas in och hämtas ut väskor och påsar till dörrvakterna, det klipps i kvitton och kontrolleras vid in- och utgångar..
Hem.
Hem till H&M, Åhléns, systembolag och riktiga apotek. Hem till underbara, underbara mataffärer med fantastiska. överdådiga, ljuvliga mejeri- och charkdiskar. Hem till affärer där man får gå ifred, pilla, fundera och ta ett varv till- Alldeles i lugn och underbar ro. Där inga kvitton behöver visas upp, där ingen vill/försöker packa ens matvaror, bära ens kasse till bilen. Till butiker med alldeles lagom många (1, max 2..) anställda så man får rå sig själv !

Här åker man bil bart man än ska. Richard-the-driver är aldrig långt borta. Man nöter baksäte så det står härliga till. Vattenflaska i näven och torka-svettensjal i högsta hugg. En och annan kort promenad till C-blocl market blir det fortfarande, väjandes för autorikshor, mopeder, bilar, människor och kor. Det eviga tutandet som en ljudmatta, ständigt, ständigt.
Man är aldrig allena.
Någonsin.
Hem.
Hem till gator som ligger tysta och öde efter klockan sex. Hem till bussar, cykeln, framsätesåkning. Chaufförsbefriad tillvaro. Att komma ut i skogen, gå längs åkerkanten, höra bin och humlor surra. Brummandet från en (1!!) traktor ute på åkern eller enstaka bil som under tystnad susar fram längs vägen.

Här i Häjkon-Bäjkonland har jag lärt känna många nya människor, vissa bättre än andra.
Vissa hellre än andra.
Nya bekantskaper är absolut inte att förakta och här sitter vi alla i samma båt så att säga, vi delar erfarenheter, tips och råd med varandra. Några känner jag på mig är vänner för livet. Andra korsar ens väg, man möts, har trevligt och sen skiljs man åt och så är det inte mer med det. Precis som det är i livet.
Hem.
Hem till de människor som känner mig sedan länge, som jag delat ljuvt och lett med. som jag har minnen ihop med, minnen tillbaks i tiden. Som säger: "Kommer du ihåg....", "Du brukar alltid..", "När vi.."
Att få krama om Loppan!

Annars är allt bara bra här i detta landet som jag nu bor i.
Även om det är varmt som i en bakugn och flaskvattnet är blätråkigt.

Lova att ni öppnar fönstret på glänt i kväll när ni ska sova, att ni tar en djup klunk av vattnet direkt ur kranen
efter tandborstningen; så kan jag förnimma det här, där jag ligger i luftkonditioneringssuset och med smaklöst, intetsägande flaskvatten i tandborstmuggen, och tänk en liten sekund på mig som längtar efter er och alltihop. 

Nimbu Pani på er, ses snaaaart / Tittilina