...en lördag i Old Delhi...

I går åkte vi till Old Delhi med Ted, för att visa honom kaoset, ljuden, lukterna, människorna...
Det är som en egen stad i staden kan man säga, indelade i kvarter och gränder med sina helt egna inriktningar; spice-market, bil- och reparationskvarteret, klock-kvarteret, bröllops-kvarteret, paljett- och pysselmarknaden osv osv i all oändlighet nästan..
På huvudgatan är det fullt med folk, cyklar, oxar, bilar, mopeder, handdragna toklastade kärror och det plingar, tjuter, tutar, ropas precis heeeela tiden !
Från den här gatan slinker man in i gränder och kvarter som är uppdelade i olika innehåll, ju längre in man tar sig desto större kvantiteter av allt..
.
Inne i kryddgränderna är luften mättad av alla dessa olika tusen kryddor som säljs ur stora jutesäckar, det blir nästan lite svårt att andas, näsan börjar rinna och nysningarna kommer som ett brev på posten..
Säckarna bärs på ryggen eller på huvudet av indiska män, man förstår inte att de orkar, snacka om att man lever helt olika liv ...
!chili av alla de slag..
Efter detta äventyr, som inte innebär någon fysisk ansträngning men som gör att man blir helt trött i huvudet tog vi en sväng förbi Khan market, för Ted ville köpa indiska byxor att matcha sin tunika med...
Medan vi var i Old Delhi så anlände vårt matsalsmöbelmang samt vårt soffbord till lägenheten, den leveransen åkte vår chaufför, Richard, hem och tog hand om... Som sagt, snacka om att man har det bra !
Soffan ska komma i dag, den har vi längtat efter för då kommer man kunna vara i vardagsrummet och inte bara vara hänvisad till sängen så fort man vill ta det lugnt, läsa eller se på dumburken..
Nu börjar det hyfsa till sig i Casa Sahlberg, bara lite piffeli-piff som saknas, men det är ju mitt jobb som "hemma-fru" att ordna med, lite lagom shopping emellan gym-passen, luncherna och "coffee-mornings" med de andra svenskar som är medföljande..
Mer kommer snart, kramelikram! / Titti

Kommentarer
Postat av: Agneta

Vad mycket ni upplever, jag vet inte om jag kan fortsätta läsa er blogg utan att längta ihjäl mig. Jag börjar bara tro att en vecka är för kort tid.

Vilket underbart liv du får vara med om vilken tur att ni sa ja till detta

Kram Faster


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback