Vi tog tåget från Nizamuddin järnvägsstation i Delhi, mot Rajasthan,  i tisdags, otroligt mkt folk (ovanligt...not!) och en förskräcklig massa kartonger, boxar, påsar och paket som låg i stora högar på perrongen.
Det äckligaste var allt bajs, ja människobajs, som låg nere mellan spåren inne på stationen, längs med hela perrongen...Urk !
Tåget gick exakt på utsatt tid, 13.20, och 5 timmar senare klev vi av i Sawai Madhopur; 35 mil från Delhi.
Vi hade köpt med vatten, smörgåsar och lite snacks att ha på resan men det hade vi inte behövt, för det gick thé-, vatten-, chips-, mat- och snacksförsäljare genom vagnen mest hela tiden så det får vi lära oss till nästa tågresa.. Väl framme i Sawai Madhopu ( 200.000 inv.) blev vi hämtade med bil och körda till Ranthambhore, till hotellet Ranthambhore Regency. blev sedvanligt välkomnade med blomsterkrans och prick i pannan... SAAB-Lasse, som var med oss, hade lite otur för hans rum innehöll fortfarande en turist som blivit sjuk och inte kunnat lämna hotellet (man gissar på kräk- och diarrésjuka..) så han fick, liksom Stig-Helmer, bo en natt i annexet...vilket inte var en höjdare tydligen enligt rapporten onsdag morgon.. Han heter numer Lars-Helmer.... :)
Vi var inte dom enda "vita" kan jag tala om, detta är med tigersafari är turistgöromål !
Onsdag morgon var det telefonväckning 05.45, thé och kaka i lobbyn, och upp i jeepen kl 06.30.
vägen fram till Tigerreservatet var hygglig, asfalterad och inte så skumpig, men sen....naturpark är naturpark och då är det naturväg vilket innebär sand, grus, någon liten asfalstremsa, hål, gropar, studs och skump..
På första morgonturen hade vi otur, jo vi fick se; spotted deer, samba deer, mungo, peacocks, monkeys, kingfishers, pigs but NO TIGER...
Lite besvikna återvände vi till hotellet för frukost för att bara en timme senare göra om hela bilfärden upp till och in i parken, nu skulle vi beskåda Ranthambhore Fort som ligger uppe på ett berg inne i parken, 2 kilometers trappromenad upp till toppen, massa snillrik krigsarkitektur med blindgångar, snäva kurvor mm.. Ortoligt vackert däruppe med ett Ganeshatempel (elefantguden, mycket viktig för en hindu; fortune and prosperity)

Detta är en inte så ovanlig situation, att indier vill bli fotograferade tillsammans med en själv, man känner sig som en stor, blek och exotisk turistattraktion :)
Efter besöket på fortet for vi tillbaks till hotellet för lite lunch och så var det dax för safaritur nr 2, några timmar och ännu fler hjortar, påfåglar, krokodiler och apor senare var vi ytterligar lite mer besvikna när vi började bege oss ut ur parken MEN DÅ...
när T 17, en stor tigerhane (som by the way, hade ihjäl en man nere i byn en tidig morgon för ca 7 månader sedan, när han hade strosat ut ur parken och ner till byn, där den överraskade en man som var ute tidigt på morgon och gick på fältet i det höga gräset......) kom strosandes över vägen var minneskortet i kameran fullt !!!!
Någon klantskalle = jag, hade lyckats förväxla minneskorten och stoppat i det lilla i kameran innan avfärd, så när jag står upp på sätet i jeepen, skakig i benen och alldeles exalterad och börjar knäppa kort så FUNKAR DET INTE !!!
It will never happen again, kommer att kolla och dubbelkolla nästa gång ! Fick i alla fall 3 halvhyfsade om än lite mörka kort...
Det var i alla fall en otrolig känsla att se en livs levande fri tiger strosa över vägen och i sakta mak bege sig in i skogen på bara 10 meters håll......
Vi firade med indisk middag samt några Gin & Tonic vid en eld bredvid poolen på hotellet innan vi supertrötta stupade i säng vid 21.30.
Nästa morgon var det revelj kl 05.45 i gen och dax för sista tiger-turen, vi hade en otrolig tur och såg tiger en gång till, denna gång i högt tiger-gräs, det var en hona; T 24...
Man kan lugnt påstå att vi var supernöjda med vår allra första tiger safari, fler ska det bli !
Grrr & Mjau/ Titti