Häromdagen bestämde jag mig för att vara lite kulturell...

Jag bläddrade  i min underbara "Love Delhi"-bok, med tygfodral och sidorna av handgjort papper, den är bara såå vacker !
Skriven av Fiona Caulfield, den beskrivs som " a handbook for the luxury vagabond" och är indelad i olika kapitel såsom: delicious, faboulus, gorgeous, adventurous, essential osv med fokus på mat, shopping, olika behandlingar, yoga, kultur m m m m ...
Fastnade i "adventourus; discovering and exploring"-kapitlet, läste om Triveni Kala Sangam som är ett kulturcenter med fyra konstgallerier, Delhi´s äldsta amfiteater, en trädgårdsbutik som beskrivs med orden "faboulus and a charming garden boutique, the terracotta birds are a delight.." samt en "much loved Triveni Tea Terrace.."
För min inre syn var det glasklart; det här skulle bli en fantastisk upplevelse både för gommen, plånboken och själen !
Jag kunde verkligen se detta gamla, vita, vackra hus framför mig med fyra salar fyllda med inspirerande konst och sen såg jag hur jag slog mig ner i en vit rottingstol på den "underbara" terassen och beställde in thé, något gott bakverk och kanske nypressad juice, någon liten påse, fylld med underbara terracottafåglar och kanske någon vacker kruka, vilandes vid mina fötter;  nöjd och belåten över mitt kulturella äventyr...

Jag ville naturligtvis dela med mig av denna underbara upplevelse så jag fick min kompis C att hänga på, lockad av mina utfästelser om allt det fantastiska som bara väntade på oss...

Ibland blir det inte riktigt som man föreställt sig...

Richard släppte av mig utanför ett mycket fult betonghus, jag klev in i en ödslig, sliten foaje där en vakt satt och sov i en trasig, fd vit plaststol, några trappsteg ledde upp till en korridor med rum på ena långsidan och utsikt över Delhi´s äldsta amfiteater åt andra hållet; 4 gräsbeklädda avsatser i etage omgivna av betongväggar...
The lovely tea terrace visade sig vara dom 15 grå-vita plaststolar som stod grupperade runt 5-6 skeva bord med grönmelerade plastskivor precis till vänster om "amfiteatern"...

Slog mig ner där i väntan på Cecilia, beställde en cappuccino, som var helt okej och som betingade det facila priset av 40 rupees (ca 6 kronor !), läste på menyn att vi efter taveltittandet kunde få frossa i bl a morotskaka, brownie, isthé och fruktjuice...kanske inte var så tokigt i alla fall (tänkte jag..)

De fyra gallerier som utlovades i boken visade sig vara 2 rum med kanske 10 tavlor i varje samt 2 andra mindre utrymmen med lergods och några glasfat...
Det tog inte så många minuter att vandra igenom rummen, ändå gick vi långsamt, begrundade varje tavla och varje fat noggrannt och försökte oss på lite olika tolkningar och djupsinniga reflektioner..
Innan fika var det så dags för trädgårdsbutiken att få påhälsning, nu skulle det väl äntligen trilla på plats (tänkte jag..)
Där tänkte jag fel...eller så är jag inte terracotta-fågel-typen, eller små vindspel-typen, eller små lerpottor-att-hänga-på-väggen typen heller för den delen.. Dom hade några riktigt fina stooora urnor i vit- eller svartglaserad lera, men i 38-gradig värme är det inte ens att tänka på att försöka få med sig en sådan.. 

Morotskakan var slut, likaså isthéet, så även de färska fruktjuicerna, förutom något som hette "mango-panna"...  Cecilia beställde en pepsi och jag beställde en "mango panna" på servitörens inrådan, till detta tog vi varsin brownie; storlek minimal visade det sig men så kostade den knappt 4 kronor heller..
 
Min mango panna kom in; ett glas med en grå-gul vätska i och små flagor av mörkgrönt-svart...
Lite misstänksam luktade jag på innehållet innan jag skulle ta första klunken, och tur var väl det !
Det luktade currygryta ! För mina svenska smaklökar var det bara så fel som det kunde bli.. Några indiska killar som satt bredvid såg min min och förklarade att det var "really good for the digestion.." och gjort på torkad mango som blötts upp och mixats med kryddor och myntablad..
En liten sipp bekräftade min misstanke om att det här kunde visa sig vara det absolut äckligaste jag någonsin smakat !!!
Såg ut som gammalt avloppsvatten, luktade gammal currygryta och smakade helt vedervärdigt....

Vi knaprade i oss våra pytte brownisar, jag beställde en lassi istället; yoghurtdrink som var helt okej, en liten röst i mig viskade att nu kan Delli-belly slå till när som helst med, för tänk om yoghurten är utblandad med vanligt kranvatten...
Har klarat mig hittills det blev ingen ofrivillig bantningskur den här gången, alltid något som var bra med den kulturella utflykten..
Cecilia skrev på facebook och tackade för en "annorlunda dag.." Ha ha bara att skratta åt eländet :-)
Nästa gång får hon hitta på vad vi ska göra, hon har inte Love Delhi boken men kanske en annan bok som utlovar någon underbar, fantastisk upplevelse..

Vissa dagar blir inte riktigt som man föreställt sig men kuliga ändå ...Tjingeling/ Titti