...här händer det saker minsann...
Torsdag eftermiddag nu, idag har jag haft 10 härliga brudar hemma på "coffee-morning", Casa Sahlberg hade bullat upp med Fiffis rutor; kärleksmums, kanelbullar (japp, hembakt; Lyxfru Tittiluttan hade kökstjänst igår..) samt pepparkakor och Brago-kex, väldans trevligt ! Enda herren i församlingen var Waldemar; 4 månader, men det var helt okej ;-) !
Efter fikat var det bara att fara vidare på nya äventyr; lunch på Italienska ambassaden, alla svenskarna från kontoret och , ja även vi lyxmedföljande fick vara med och njuta av kulinariska delikatesser..
Igår däremot hände det ett par otrevligheter; först smällde en bomb vid High Court, 11 döda och ca 50 skadade, jag visste ingenting utan lullade omkring i mitt kök med ugnsrosor på kinderna och mjölfläckar på klänningen...Läste om det på facebook och fick sen mer information via kontoret. Otäckt är bara förnamnet !
Efter min fröken-insats på Svenska Skolan igår fortsatte jag till min Indiska matlagningskurs, där vi friterade bröd; puri samt trixade ihop 2 olika potatisrätter; smaskigt och gott på alla sätt; kom hit så ska jag traktera er med denna kulinariska upplevelse ;-).
Var hemma vid 21, vi fortsatte vårt Prison Break-marathon, blir ett gäng avsnitt nästan varje kväll, och strax efter kl 23 hördes plötsligt en jättesmäll; KA-BOOM, jag flög upp ur sängen som en oljad blixt (Micke blev riktigt imponerad, han funderar på att anmäla mig till 3 meter snabb-sprint..), vi upplevde inga skakningar utan första tanken var att det var ännu en bomb...
Stegade ut i vardagsrummet och kikade ner på gatan, regnigt ute och massa kondens på fönstrena, där stod våra vakter och flera av byggarbetarna från husbygget mittemot; samtliga hade sina mobiltelefoner vid öronen..
Gick in på webben, både Hindustan Times och Times of India annonserade "earthquake in Delhi"..
Tog en lång stund innan man kunde slappna av, blir det efterskalv, ska vi klä oss och springa ner på gatan, tänk om...
Tydligen 4,2 på Richterskalan, men har inte läst några rapporter om skador, varken på människor eller egendom..
Vi har haft fin-besök också minsann, Mr Persson i egen hög person tog flyget från Abu Dhabi, där han bor sedan 8 månader tillbaks, och var i Casa Sahlberg torsdag till söndag; honom körde vi slut på vill jag lova ;-)))!
Jag mötte upp på flygplatsen, efter väskinlämning åkte vi till India Gate; som triumfbåge ungefär, och där var det byst med folk, en vanlig torsdagskväll !
Kändes som om jag var en del av turistattraktionen dock, blev nog tillfrågad minst 15 gånger om jag ville/kunde tänka mig att ställa upp på bild bredvid indier i olika konstellationer, vi såg även hur en hel del smygfotade oss med sina mobiltelefoner, undrar vad dom tänker; oj, vilka långa, bleka, halvgamla, småmulliga långnäsor; dom vill vi ha på bild för att ha något att skratta åt när åskan går... Eller tycker dom att vi är vackert ljushyade, har en imponerande längd samt vackert formade näsor och en jämnt fördelad kroppskonstutition ???
Det är bra att ha gäster emellanåt, man kommer iväg till sevärdheter som man visserligen sett men som tål att återbesökas, t ex åkte vi till Old Delhi (ShahJahanabad) på fredan, varmt som sat-n och fuktigt något så in i bänken; var på Spice Market, åkte cykelriksha, kollade slakterierna (grönj-vligt äckligt), cykelhandlar-gatan, bilhandlar-gatan, kamerakvarteret mm mm...
Man blir trött av Old Delhi ;-)
Efter 3,5 timme var vi sjöblöta och helt utpumpade, styrde kosan hemåt för dusch, klädbyte och snabblunch; Mr Spirit hade eftermiddagsmöte på kontoret (dessutom hade han landat in från Sverige samma morgon, stackar´n) och vi for på shopping, därefter fredagsdrink och så var man mer än nöjd med den dagen..
Micke o Tobbe hade en heldagsutflykt till Agra/Taj Mahal på lördagen medans undertecknad fick vara hemma och tussa i lugn och ro; sååå skönt..
Terassparty på kvällen hos M och S, god mat, gott smuggelvin och mycket skratt... vi hade dessutom hunnit dra i oss en flarra schåmpånj, som Mr Persson hade med sig, härliga bubblor, ahh !
Tobbe fick sovmorgon på söndagen (vi också, var inte hemma förrän 02.20, tiden går fort när man har trevligt..) men sen blev det Sarojini; en indisk utomhusmarknad innan det var dags för honom att fara hem till lugnet och friden och ordnngen i Förenade Arabemiraten, tack för besöket T, välkommen åter; anytime !
Hunnit med distanspluggande via Blackboard, är omåttligt stolt över mig själv när jag klarar av nät-diskussioner och allsköns inloggningar; dataokunnig som man är, även varit på yoga, shopping (bara 2 par skor och lite annat..), matlagningskurs, svenska skolan, kollat in (jättestora) fladdermöss som hänger i klasar i träden på dagtid; finns enligt vår chaufför bara på en enda gata i Delhi..
Dom är stora som fiskmåsar när dom är i aktion...
Även pratat med tjejerna där hemma, Loppan och hennes Affe kommer om mindre än 1 månad; skall bli sååå otroligt härligt och mysigt, dom stannar till mitten av december; sen dimper Filifjonkan och hennes Erik ner här i början av januari; likasamma där, jag läääängtar !! (Micke-pappan också såklart !!)
Bästa Sjödahlarna kommer i slutet av november och systeryster i januari :-))!!
Man gör så himla mycket på dagarna att man är helt igenom nöjd med att bara-vara i Casa Sahlberg på kvällarna; åtminstone i veckorna, eller ja, i alla fall några kvällar per vecka, eller kanske en kväll per vecka..
Terasspartyn, spontanmiddagar eller middag ute tackar man ju inte nej till...
Fast just nu känner jag mig ungefär såhär:
så ikväll blir det en lugn kväll !
För i morgon är det yoga igen och sen shopping med Annika och Eva :-), så det gäller att vila sig i form när tillfälle ges..
Hugs and kisses´til next time/ Tittilina De Lyx; i Indialand.
Efter fikat var det bara att fara vidare på nya äventyr; lunch på Italienska ambassaden, alla svenskarna från kontoret och , ja även vi lyxmedföljande fick vara med och njuta av kulinariska delikatesser..
Igår däremot hände det ett par otrevligheter; först smällde en bomb vid High Court, 11 döda och ca 50 skadade, jag visste ingenting utan lullade omkring i mitt kök med ugnsrosor på kinderna och mjölfläckar på klänningen...Läste om det på facebook och fick sen mer information via kontoret. Otäckt är bara förnamnet !
Efter min fröken-insats på Svenska Skolan igår fortsatte jag till min Indiska matlagningskurs, där vi friterade bröd; puri samt trixade ihop 2 olika potatisrätter; smaskigt och gott på alla sätt; kom hit så ska jag traktera er med denna kulinariska upplevelse ;-).
Var hemma vid 21, vi fortsatte vårt Prison Break-marathon, blir ett gäng avsnitt nästan varje kväll, och strax efter kl 23 hördes plötsligt en jättesmäll; KA-BOOM, jag flög upp ur sängen som en oljad blixt (Micke blev riktigt imponerad, han funderar på att anmäla mig till 3 meter snabb-sprint..), vi upplevde inga skakningar utan första tanken var att det var ännu en bomb...
Stegade ut i vardagsrummet och kikade ner på gatan, regnigt ute och massa kondens på fönstrena, där stod våra vakter och flera av byggarbetarna från husbygget mittemot; samtliga hade sina mobiltelefoner vid öronen..
Gick in på webben, både Hindustan Times och Times of India annonserade "earthquake in Delhi"..
Tog en lång stund innan man kunde slappna av, blir det efterskalv, ska vi klä oss och springa ner på gatan, tänk om...
Tydligen 4,2 på Richterskalan, men har inte läst några rapporter om skador, varken på människor eller egendom..
Vi har haft fin-besök också minsann, Mr Persson i egen hög person tog flyget från Abu Dhabi, där han bor sedan 8 månader tillbaks, och var i Casa Sahlberg torsdag till söndag; honom körde vi slut på vill jag lova ;-)))!
Jag mötte upp på flygplatsen, efter väskinlämning åkte vi till India Gate; som triumfbåge ungefär, och där var det byst med folk, en vanlig torsdagskväll !
Kändes som om jag var en del av turistattraktionen dock, blev nog tillfrågad minst 15 gånger om jag ville/kunde tänka mig att ställa upp på bild bredvid indier i olika konstellationer, vi såg även hur en hel del smygfotade oss med sina mobiltelefoner, undrar vad dom tänker; oj, vilka långa, bleka, halvgamla, småmulliga långnäsor; dom vill vi ha på bild för att ha något att skratta åt när åskan går... Eller tycker dom att vi är vackert ljushyade, har en imponerande längd samt vackert formade näsor och en jämnt fördelad kroppskonstutition ???
Det är bra att ha gäster emellanåt, man kommer iväg till sevärdheter som man visserligen sett men som tål att återbesökas, t ex åkte vi till Old Delhi (ShahJahanabad) på fredan, varmt som sat-n och fuktigt något så in i bänken; var på Spice Market, åkte cykelriksha, kollade slakterierna (grönj-vligt äckligt), cykelhandlar-gatan, bilhandlar-gatan, kamerakvarteret mm mm...
Man blir trött av Old Delhi ;-)Efter 3,5 timme var vi sjöblöta och helt utpumpade, styrde kosan hemåt för dusch, klädbyte och snabblunch; Mr Spirit hade eftermiddagsmöte på kontoret (dessutom hade han landat in från Sverige samma morgon, stackar´n) och vi for på shopping, därefter fredagsdrink och så var man mer än nöjd med den dagen..
Micke o Tobbe hade en heldagsutflykt till Agra/Taj Mahal på lördagen medans undertecknad fick vara hemma och tussa i lugn och ro; sååå skönt..
Terassparty på kvällen hos M och S, god mat, gott smuggelvin och mycket skratt... vi hade dessutom hunnit dra i oss en flarra schåmpånj, som Mr Persson hade med sig, härliga bubblor, ahh !
Tobbe fick sovmorgon på söndagen (vi också, var inte hemma förrän 02.20, tiden går fort när man har trevligt..) men sen blev det Sarojini; en indisk utomhusmarknad innan det var dags för honom att fara hem till lugnet och friden och ordnngen i Förenade Arabemiraten, tack för besöket T, välkommen åter; anytime !
Hunnit med distanspluggande via Blackboard, är omåttligt stolt över mig själv när jag klarar av nät-diskussioner och allsköns inloggningar; dataokunnig som man är, även varit på yoga, shopping (bara 2 par skor och lite annat..), matlagningskurs, svenska skolan, kollat in (jättestora) fladdermöss som hänger i klasar i träden på dagtid; finns enligt vår chaufför bara på en enda gata i Delhi..
Dom är stora som fiskmåsar när dom är i aktion...
Även pratat med tjejerna där hemma, Loppan och hennes Affe kommer om mindre än 1 månad; skall bli sååå otroligt härligt och mysigt, dom stannar till mitten av december; sen dimper Filifjonkan och hennes Erik ner här i början av januari; likasamma där, jag läääängtar !! (Micke-pappan också såklart !!)
Bästa Sjödahlarna kommer i slutet av november och systeryster i januari :-))!!
Man gör så himla mycket på dagarna att man är helt igenom nöjd med att bara-vara i Casa Sahlberg på kvällarna; åtminstone i veckorna, eller ja, i alla fall några kvällar per vecka, eller kanske en kväll per vecka..
Terasspartyn, spontanmiddagar eller middag ute tackar man ju inte nej till...
Fast just nu känner jag mig ungefär såhär:
så ikväll blir det en lugn kväll !För i morgon är det yoga igen och sen shopping med Annika och Eva :-), så det gäller att vila sig i form när tillfälle ges..
Hugs and kisses´til next time/ Tittilina De Lyx; i Indialand.
...full fart framåt, vecka 35...
Oj, oj, oj, så har ännu en vecka passerat...
Det är lördag förmiddag, jag har sovit lääänge; ända till 9.40 faktiskt vilket är mycket ovanligt, skönt var det i alla fall :-).
Veckan som gått har bjudit på:
Söndagen, lugn hemmadag med bl a sådd av fröer som jag köpte på en handelsträdgård vid Lodi Road; basilika, timjan, rosmarin, dill, persilja samt cocktailtomater.
Medan jag sådde dom drömde jag om min takterass (som jag ännu inte har..) och hur jag strosade omkring däruppe bland mina yviga stånd av dill och persilja, mina kraftiga timjanbuskar och klasarna med tomater och klippte loss lite här och nöp av en kvist där; ja, ja nu har basilikan börjat gro i krukan och allt det andra har också börjat titta upp ur sina små byttor i sålådan, det där med krukodling kanske är underskattat, vad vet jag ?
I måndags var vi några stycken som åkte till India Crafts, det är ett ställe där dom säljer möbler, tavlor, ljuslyktor, ramar och andra inredningsdetaljer såsom buddhasatyer, vaser, skålar och elefanter i allsköns material...
Det mesta är nytillverkat, en del saker av återvunnet trä och allt är behandlat så att det ser gammalt och lite modernt slitet ut.
Ungefär som Sharma Farms som jag skrivit om förut och där vi köpte gröna glasskåpet, nattygsborden (en liten undran; heter det nattygs- eller nattduksbord ??) och skänken till vardagsrummet; fast India Crafts var mycket, mycket bättre !!!
Varmt som sat-n var det och allt var jätteskitigt men så många fina saker !!!
Till Casa Sahlberg inhandlades det bl a några ljusstakar för blockljus, några för värmeljus, liten elefant i metall, vas/bytta i turkost och guld med rosa/gul/guld figurer på och sist men inte minst 2 stycken skrivbord; ett till vardera Hannas och Fannys rum !
Vi har ju letat skrivbord, men ratat dom vi sett för dom var så okristligt fula och tråkiga så det var som en skänk från ovan att dom plötsligt stod där, nu står dom här i Casa Sahlberg och är bara sådär fantastiskt vackra och fina; enkla i slitet, avskavt vitt; åh, jag vill gå och klappa lite på dom, kommer snart tillbaks, vänta lite bara...
Sådär ja, tillbaks igen...
Veckans andra dag; groceryshopping men först ett yogapass, det är SÅ roligt ! Och SÅ svettigt ska tilläggas, men det är ju en del av det roliga, man känner sig liksom extra duktig och nöjd om det rinner lite om en och kläderna går att vrida ur...
I onsdags var det dax för fröken Titti att ha sin andra lektion med 8-åringarna i Svenska skolan, vi pratade motsatsord, läste och avslutade ofullbordade meningar, jobbade i arbetsböckerna, skrev om bokstaven A och på slutet läste fröken det tredje kapitlet i LasseMajas detektivbyrå; Biografmysteriet...
Direkt därefter började min kurs i Indisk matlagning; varje onsdagkväll i 10 veckor ska jag lära mig "allt" om det indiska köket, förhoppningen är att mina fördomar om att allt är likasmakande, ihopblandat och stabbigt ska komma på skam...
Ja, vad ska jag säga, redan när jag åkte hem därifrån i onsdags kväll satt skammen på ena axeln; vi lagade Matar Wale Chawal och Kachumbar...hur gott, smakrikt och fräscht som helst, dessutom vegetariskt vilket passar mig som inte är överdrivet förtjust i att hantera kött.
Matar...och Kachum.. innebar fluffigt basmatiris med ärtor; kryddat med lök, kumminfrön,nejlikor och kanelbark samt sallad med lök, tomat, gurka, vitkål kryddat med lime och koriander, tål att upprepas i det Sahlbergska köket !
I torsdags var det time för veckans "coffeemorning", vi turas om att hålla i det och det betyder helt enkelt att man fixar fika och så träffas man hemma-hos för några mysiga timmar tillsammans, nästa vecka är det här hemma :-) !
På eftermiddagen åkte jag till flygplatsen för att möta Mr Persson; en SAAB-kille och vän som flyttade till Abu Dhabi samtidigt som vi slog ner våra bopålar i Indien, nu tog han långhelg för att besöka oss, och Indien för första gången !
Efter att ha lämnat av hans bagage, druckit en kall Kingfisher och pratat i kapp oss sen sist drog vi till India Gate, som är ett minnesmonument över första världskriget, som triumfbågen, ungefär med en låååång och bred paradgata därifrån och till premiärministerns hus och parlamentet.
Byst med folk, på en vanlig torsdag !, bara indier och så två blekansikten, huvudet högre än alla andra...
Man är som en cirkusattraktion, blev nog tillfrågad 10 gånger om jag kunde ställa upp och bli fotograferad bredvid indier i olika konstellationer, vi såg hur dom även smygfotograferade oss med sina mobilkameror, sådär som man själv gör ibland; låtsas ta på något bredvid och sen snabbt vrider kameran och trycker av :-)!
En svett-kletig promenad uppe vid Connaught Place hann vi också med innan vi åkte till Basant Lok för middag, sen var man rätt nöjd med den dagen; vi avslutade hemma i köket med ytterligare en (kanske blev det två..) kalla öl innan det var dax för sängen !
Igår morse landade bästa Micke tillbaks efter tjänsteresa till Sverige sen i söndags, åh, vilken julafton !!!
Förutom den största klappen (d v s Mr Spirit himself) så kom det fram pepparkakor, ostbågar, Marabou chokladkakor, lösgodis, renskav, korvar, köttfärs, ostar, skinka, kurslitteratur (Pedagogoik på distans, det ni !!), chardonnay på bag-in-box, champagne, möbeltassar, laserpass och superlim, ja dom tre sista sakerna var väl inte supersexiga men värda sin plats i väskan ändå... Ja just det, två fjärrstyrda racerbilar modell supercoola och grymt snabba hade också hittat ner i bagaget !
Micke hade varit tvungen att panikköpa en till väska inne på ICA Maxi för att få plats ;-) !
Efter frukost drog vi med Tobbe till Old Delhi (Shahjahanabad) med all trängsel, trafikkaos, kossor, poliser, getter, moppar, dragkärror, folk precis överallt, elledningar i stora härvor, fallfärdiga hus, tempel, moskéer och olidlig, fuktig värme...Hur kul och intressant som helst men efter 3,5 timme var vi dyblöta och totalt utpumpade...
Tillbaks hem igen, snabblunch och snabbdusch, Micke for till kontoret på möte och vi åkte till ett emporium; statlig affär med allsköns hantverk från Indiens alla delar, där får man gå i lugn och ro, ingen som går dikt an och plockar fram minsta lilla sak man vill titta på, man får peta och fundera alldeles ifred, underbart ! Därefter var det dags för en liten fredagsdrink på kontoret, egentligen bara för dom anställda som en summering efter långmötet, men Tobbe är ju SAAB-are och jag hans förkläde och guide så det var klart att lilla jag också fick följa med ! Alltid lika trevligt, man blandar svenska och engelska hej vilt allteftersom man pratar med svenskarna eller de indier som är anställda, eller varför inte med alla på en gång !
Sen var man väldigt nöjd (och trött) även igår !
Och nu sitter jag här, framför datorn och bloggar i lugn och frid, så skönt och mysigt !
Micke och Tobbe for iväg klockan 7 i morse, till Agra och Taj Mahal, dom får en dag tillsammans och jag får en dag med mig själv, ska strax hälla upp en skål med svenskt lösgodis och läsa om Utvecklinspsykologiska teorier, kanske ta mig en liten eftermiddagslur för att vara pigg tills dom kommer hem , vid 18-tiden, och vi ska hem till familjen D´s takterass för att umgås lite i den varma indiska kvällen/natten !
Imorgon blir det indisk utomhusmarknad med prutning och shopping, allt för att suga musten riktigt ordentligt ur Mr Persson innan han far hem till "Abban" igen i morgon eftermiddag !
När jag läser igenom vad jag skrivit blir jag alldeles matt av alla aktiviteter, men jag får ju faktiskt några timmar av lugn och ro ibland, onsdagarna är ju nästintill heliga (Rozie är ledig och jag kan tussa omkring alldeles själv, förbereda Svenska skolan och nuförtiden även plugga min pedagogik).
Märker dessutom att jag spaltar upp och skriver liksom dag för dag, som en dagbok ungefär, men det är väl inget större fel med det och dessutom; jag gör ju precis som jag vill med alla bokstäverna ;-) !
Inga foton denna gång, hann inte ladda över bilderna i datorn och nu är kameran med till Taj Mahal, det får gå bra ändå !
Nä, nu dax för soffläge med lösgodis-skålen och teorierna i högsta hugg,
Tjingeling från Indialand för denna gång !/Titti
Det är lördag förmiddag, jag har sovit lääänge; ända till 9.40 faktiskt vilket är mycket ovanligt, skönt var det i alla fall :-).
Veckan som gått har bjudit på:
Söndagen, lugn hemmadag med bl a sådd av fröer som jag köpte på en handelsträdgård vid Lodi Road; basilika, timjan, rosmarin, dill, persilja samt cocktailtomater.
Medan jag sådde dom drömde jag om min takterass (som jag ännu inte har..) och hur jag strosade omkring däruppe bland mina yviga stånd av dill och persilja, mina kraftiga timjanbuskar och klasarna med tomater och klippte loss lite här och nöp av en kvist där; ja, ja nu har basilikan börjat gro i krukan och allt det andra har också börjat titta upp ur sina små byttor i sålådan, det där med krukodling kanske är underskattat, vad vet jag ?
I måndags var vi några stycken som åkte till India Crafts, det är ett ställe där dom säljer möbler, tavlor, ljuslyktor, ramar och andra inredningsdetaljer såsom buddhasatyer, vaser, skålar och elefanter i allsköns material...
Det mesta är nytillverkat, en del saker av återvunnet trä och allt är behandlat så att det ser gammalt och lite modernt slitet ut.
Ungefär som Sharma Farms som jag skrivit om förut och där vi köpte gröna glasskåpet, nattygsborden (en liten undran; heter det nattygs- eller nattduksbord ??) och skänken till vardagsrummet; fast India Crafts var mycket, mycket bättre !!!
Varmt som sat-n var det och allt var jätteskitigt men så många fina saker !!!
Till Casa Sahlberg inhandlades det bl a några ljusstakar för blockljus, några för värmeljus, liten elefant i metall, vas/bytta i turkost och guld med rosa/gul/guld figurer på och sist men inte minst 2 stycken skrivbord; ett till vardera Hannas och Fannys rum !
Vi har ju letat skrivbord, men ratat dom vi sett för dom var så okristligt fula och tråkiga så det var som en skänk från ovan att dom plötsligt stod där, nu står dom här i Casa Sahlberg och är bara sådär fantastiskt vackra och fina; enkla i slitet, avskavt vitt; åh, jag vill gå och klappa lite på dom, kommer snart tillbaks, vänta lite bara...
Sådär ja, tillbaks igen...
Veckans andra dag; groceryshopping men först ett yogapass, det är SÅ roligt ! Och SÅ svettigt ska tilläggas, men det är ju en del av det roliga, man känner sig liksom extra duktig och nöjd om det rinner lite om en och kläderna går att vrida ur...
I onsdags var det dax för fröken Titti att ha sin andra lektion med 8-åringarna i Svenska skolan, vi pratade motsatsord, läste och avslutade ofullbordade meningar, jobbade i arbetsböckerna, skrev om bokstaven A och på slutet läste fröken det tredje kapitlet i LasseMajas detektivbyrå; Biografmysteriet...
Direkt därefter började min kurs i Indisk matlagning; varje onsdagkväll i 10 veckor ska jag lära mig "allt" om det indiska köket, förhoppningen är att mina fördomar om att allt är likasmakande, ihopblandat och stabbigt ska komma på skam...
Ja, vad ska jag säga, redan när jag åkte hem därifrån i onsdags kväll satt skammen på ena axeln; vi lagade Matar Wale Chawal och Kachumbar...hur gott, smakrikt och fräscht som helst, dessutom vegetariskt vilket passar mig som inte är överdrivet förtjust i att hantera kött.
Matar...och Kachum.. innebar fluffigt basmatiris med ärtor; kryddat med lök, kumminfrön,nejlikor och kanelbark samt sallad med lök, tomat, gurka, vitkål kryddat med lime och koriander, tål att upprepas i det Sahlbergska köket !
I torsdags var det time för veckans "coffeemorning", vi turas om att hålla i det och det betyder helt enkelt att man fixar fika och så träffas man hemma-hos för några mysiga timmar tillsammans, nästa vecka är det här hemma :-) !
På eftermiddagen åkte jag till flygplatsen för att möta Mr Persson; en SAAB-kille och vän som flyttade till Abu Dhabi samtidigt som vi slog ner våra bopålar i Indien, nu tog han långhelg för att besöka oss, och Indien för första gången !
Efter att ha lämnat av hans bagage, druckit en kall Kingfisher och pratat i kapp oss sen sist drog vi till India Gate, som är ett minnesmonument över första världskriget, som triumfbågen, ungefär med en låååång och bred paradgata därifrån och till premiärministerns hus och parlamentet.
Byst med folk, på en vanlig torsdag !, bara indier och så två blekansikten, huvudet högre än alla andra...
Man är som en cirkusattraktion, blev nog tillfrågad 10 gånger om jag kunde ställa upp och bli fotograferad bredvid indier i olika konstellationer, vi såg hur dom även smygfotograferade oss med sina mobilkameror, sådär som man själv gör ibland; låtsas ta på något bredvid och sen snabbt vrider kameran och trycker av :-)!
En svett-kletig promenad uppe vid Connaught Place hann vi också med innan vi åkte till Basant Lok för middag, sen var man rätt nöjd med den dagen; vi avslutade hemma i köket med ytterligare en (kanske blev det två..) kalla öl innan det var dax för sängen !
Igår morse landade bästa Micke tillbaks efter tjänsteresa till Sverige sen i söndags, åh, vilken julafton !!!
Förutom den största klappen (d v s Mr Spirit himself) så kom det fram pepparkakor, ostbågar, Marabou chokladkakor, lösgodis, renskav, korvar, köttfärs, ostar, skinka, kurslitteratur (Pedagogoik på distans, det ni !!), chardonnay på bag-in-box, champagne, möbeltassar, laserpass och superlim, ja dom tre sista sakerna var väl inte supersexiga men värda sin plats i väskan ändå... Ja just det, två fjärrstyrda racerbilar modell supercoola och grymt snabba hade också hittat ner i bagaget !
Micke hade varit tvungen att panikköpa en till väska inne på ICA Maxi för att få plats ;-) !
Efter frukost drog vi med Tobbe till Old Delhi (Shahjahanabad) med all trängsel, trafikkaos, kossor, poliser, getter, moppar, dragkärror, folk precis överallt, elledningar i stora härvor, fallfärdiga hus, tempel, moskéer och olidlig, fuktig värme...Hur kul och intressant som helst men efter 3,5 timme var vi dyblöta och totalt utpumpade...
Tillbaks hem igen, snabblunch och snabbdusch, Micke for till kontoret på möte och vi åkte till ett emporium; statlig affär med allsköns hantverk från Indiens alla delar, där får man gå i lugn och ro, ingen som går dikt an och plockar fram minsta lilla sak man vill titta på, man får peta och fundera alldeles ifred, underbart ! Därefter var det dags för en liten fredagsdrink på kontoret, egentligen bara för dom anställda som en summering efter långmötet, men Tobbe är ju SAAB-are och jag hans förkläde och guide så det var klart att lilla jag också fick följa med ! Alltid lika trevligt, man blandar svenska och engelska hej vilt allteftersom man pratar med svenskarna eller de indier som är anställda, eller varför inte med alla på en gång !
Sen var man väldigt nöjd (och trött) även igår !
Och nu sitter jag här, framför datorn och bloggar i lugn och frid, så skönt och mysigt !
Micke och Tobbe for iväg klockan 7 i morse, till Agra och Taj Mahal, dom får en dag tillsammans och jag får en dag med mig själv, ska strax hälla upp en skål med svenskt lösgodis och läsa om Utvecklinspsykologiska teorier, kanske ta mig en liten eftermiddagslur för att vara pigg tills dom kommer hem , vid 18-tiden, och vi ska hem till familjen D´s takterass för att umgås lite i den varma indiska kvällen/natten !
Imorgon blir det indisk utomhusmarknad med prutning och shopping, allt för att suga musten riktigt ordentligt ur Mr Persson innan han far hem till "Abban" igen i morgon eftermiddag !
När jag läser igenom vad jag skrivit blir jag alldeles matt av alla aktiviteter, men jag får ju faktiskt några timmar av lugn och ro ibland, onsdagarna är ju nästintill heliga (Rozie är ledig och jag kan tussa omkring alldeles själv, förbereda Svenska skolan och nuförtiden även plugga min pedagogik).
Märker dessutom att jag spaltar upp och skriver liksom dag för dag, som en dagbok ungefär, men det är väl inget större fel med det och dessutom; jag gör ju precis som jag vill med alla bokstäverna ;-) !
Inga foton denna gång, hann inte ladda över bilderna i datorn och nu är kameran med till Taj Mahal, det får gå bra ändå !
Nä, nu dax för soffläge med lösgodis-skålen och teorierna i högsta hugg,
Tjingeling från Indialand för denna gång !/Titti
...and then we take Lombok...
fortsättning...
Lämnade Singapore tidigt, tidigt på söndagsmorgonen för en flygning till Jakarta och sen vidare till Mataram på Lombok.
Framme i Jakarta blev vi hänvisade till visum-försäljningsdisken, langade fram passen och "beställde" varsitt visum, fram med kortet för att betala; då visar det sig att dom bara tar emot kontant betalning...eh, hur tänkte ni nu ??
Det är ju bara utlänningar som behöver visum, man kommer direkt från planet och nuförtiden växlar man inte så ofta till destinationens valuta för man betalar med kortet och sen hämtar man ut lokal valuta på närmsta bankomat; och det var ju inte Långtbortistan eller Ottahejti vi åkt till.
Men okej, absolut, vi är flexibla och glada människor så vi kikade runt efter en uttagsmaskin men kunde inte se någon; det visade sig att närmsta bankomat låg utanför flygplatsen...eh, hur tänkte dom nu då ??
Jag och bådas våra pass fick stå kvar som pant medans Micke, helt obehindrat, fick knalla ut från flygplatsen och leta upp en ATM, hämta pengar och sen, utan att visa biljett eller någon slags id, kunde återkomma och betala...
Vi är ju vana vid lite andra procedurer här i India-land; här krävs det pass och pappersbiljett både för att få komma in och lämna en flygplats, det är beväpnad militär som sköter den biten...Så man kan säga att det var betydligt mer laid-back i Indonesien, eller så såg vi otroligt beskedliga och pålitliga ut :-)
Efter ytterligare en timmes flygning kom vi så äntligen fram till Lombok..
Ingen större koll här heller, man gick lite som man ville från planet och in på flygplatsen...
Efter en 20 minuters taxiresa kom vi fram till hotellet i Senggigi, åh så ljuvligt, äntligen dax för sol, bad och avkoppling !
Fantastiskt behaglig temperatur; ca 28 grader i princip hela dygnet, ingen luftfuktighet, lugnt, vänliga människor, god öl (Bintang), stranden lagom lång och fullt med vackra snäckor och korallbitar (till min stora lycka; älskar att plocka vackra stenar och snäckor ), inte speciellt mycket folk utan bara alldeles, alldeles underbart och vilsamt, precis som vi ville ha det...
Vi befann oss 10 meter från vattenbrynet och lika många metrar från poolen, solade, badade, läste, plockade korallbitar, promenixade längs strandkanten, åt lunch, solade, badade, vilade på maten, läste, badade, låg i skuggan och vilade lite till...
Sämre utsikt kan man ju ha när man dricker en kall öl och käkar lunch...sen var vi ju förstås tvungna att gå hela 50 meter för att komma tillbaks till våra solstolar för att kunna vila på maten ;-) !
Vi var på Lombok i fem hela dagar så mittendagen fick det bli båtfärd till Gili Islands
med snorklingsutrustning i högsta hugg; Mr Lam var kapten på den extremt smala båten vi åkte med; storlek och bredd som en urholkad trädstam, med "spindelben" i för och akter som var surrade till långa bamburör längs båtens långsidor. Lugnt väder när vi åkte iväg till dessa fantastiskt vackra öar; kritvit sand, knallblått och turkost vatten, fantastisk vacker undervattensvärld..
Vi snorklade på två olika ställen, det första var mellan Gili Trawangan och Gili Meno (Gili betyder ö på "indonesiska", så Gili Islands betyder följaktligen Ö öarna, man kan undra varför..), där var det strömt i vattnet och jag hade simfenor på fötterna för allra första gången; hade ingen kontroll på fossingarna, fenorna var otympliga och jag fick lite små-panik, låg mest och höll mig fast i båtens bamburör, Micke däremot var en fena på det där med fenor...
Snorkling nummer två utfördes i lugnt vatten, jag struntade i fenorna och se då gick det hela mycket bättre, det är ju helt fantastiskt vilka fiskar och vilka färger och formationer som finns i undervattensvärlden, man tröttnar liksom aldrig, fascinationen är total !
Åh, vilken fantastisk dag det var !
På hemvägen började det blåsa upp, vattnet sköljde in över båten, vi satt krampaktigt och höll i oss, flera gånger var vi på väg att säga till Mr Lam att köra in till närmsta strand och släppa oss där för vidare återfärd med taxi, moppe eller apostlahästarna... som tur var så åkte vi hyfsat nära stranden hela tiden och det fanns flytvästar i den lilla, smala, rangliga båten, fast det var många uddar som skulle rundas och där var det ordentliga rev och klippor; ingen höjdare att förlisa där och svepas med av strömmar och krossas mot klipporna, ja det var många tankar som for genom skallen den 1,5 timme som återresan tog, vi tänkte likadant jag och Micke men sa inget till den andra under färden utan det konstaterade vi när vi , äntligen, klev i land...
Gissa om Bintangen smakade bra när vi, rödögda av allt saltvattnet som sköljt över oss i båten, lyckligen fick äntra landbacken igen och ta farväl av Mr Lam, som dock inte tyckte att det blåste speciellt mycket; "just a normal day", men vi vet, för vi har varit med förr i blåsväder och det här var nästan i klass med Mysingen 29 juli 2010, men det är en helt annan historia..
På kvällarna gick vi till utomhusbaren vid poolen och drack drinkar, testade olika varje kväll för man måste ju förkovra sig på något sätt även på semestern, sedan besökte vi någon av dom kanske 10 restauranger som fanns, strandnära och med en otrolig stjärnhimmel ovanför oss, soft music i bakgrunden, ett indonesiskt coverband spelade på en av restaurangerna en kväll, hela stämningen var så otroligt behaglig och avslappnad och av de fruktade malariamyggen såg vi inte ett spår; och jag hade, präktig som man är, packat med långbyxor och långärmade tunikor enligt rekommendationer jag fått via nätet samt blivit småstressad för att vi inte fått tag på malariaprofylax varken i Delhi eller i Singapore; den rekommenderade sorten, Malarone, var tillfälligt slut..
Jag köpte mig en sarong på flygplatsen i Jakarta och det var ungefär det enda plagg jag använde, slängde på mig någon liten klänning på kvällstid och bytte från bikini till trosor och bh...så enkelt livet kan vara ibland...
Några av alla mina snäck- och korallfynd, visst är dom fantastiskt vackra !
Nåväl, allt har ett slut och så även denna underbara semster, nu är vi åter i Delhi sedan en vecka, var på kräftskiva igår komplett med hattar, girlanger, servetter, haklappar, servetter, snaps, visor och insmugglade kräftor från Svedala (visserligen turkiska och kinesiska men ändå..), jag hade köpt tigerräkor och kokat i kräftlag, dock utan krondill men med torkad dill på kryddburk; tigerräkorna kostade 450 rupees kilot (70 kronor) och burken med torkad dill kostade 550 rupees, vi pratar om en burk i ordinär Kockens krydda-storlek, man häpnar ! Hur som helst så blev det inte så himla upphetsande gott, smaken trängde inte igenom riktigt och räkorna blev lite lösa i köttet; vilken tur att J hade med sig smuggelkräftor !
Blev en supertrevlig kväll och timmarna bara flög iväg..
Vi var hemma 03.30 i morse och kl 07 skulle Micke senast checka in på flygplatsen, dax för tjänsteresa till Sverige, kommer åter på fredag morgon...
Vi var väl medvetna om den sena (eller tidiga) timmen och att Richard bara skulle få några timmars sömn, precis som Micke, men han behövde bara skjutsa Micke till flyget 06.30 och sen ha hela söndagen ledigt..
Tror ni att han dök upp ? Näpp ! Tror ni att han svarade i sin mobil ? Näpp ! Tror ni att han hade stängt av sin mobil ? Japp ! Micke fick panikringa efter taxi och hann precis i tid.. Till slut fick maken tag på herr chaufför som påstod att han försovit sig, det konstiga är att han hade sin mobil avstängd ända tills klockan var halv nio...känns ju sådär lagom pålitligt och förtroendeingivande...not !
Ingen bra förklaring till sin avstängda telefon eller ens en ursäkt har vi hört ännu...suck, vad trött man blir !
Nåväl, jag ska ha en lugn, fridfull och skön söndag, sen stundar en ny vecka med nya äventyr och utmaningar !
Fridens lija på er/ Titti
Lämnade Singapore tidigt, tidigt på söndagsmorgonen för en flygning till Jakarta och sen vidare till Mataram på Lombok.
Framme i Jakarta blev vi hänvisade till visum-försäljningsdisken, langade fram passen och "beställde" varsitt visum, fram med kortet för att betala; då visar det sig att dom bara tar emot kontant betalning...eh, hur tänkte ni nu ??
Det är ju bara utlänningar som behöver visum, man kommer direkt från planet och nuförtiden växlar man inte så ofta till destinationens valuta för man betalar med kortet och sen hämtar man ut lokal valuta på närmsta bankomat; och det var ju inte Långtbortistan eller Ottahejti vi åkt till.
Men okej, absolut, vi är flexibla och glada människor så vi kikade runt efter en uttagsmaskin men kunde inte se någon; det visade sig att närmsta bankomat låg utanför flygplatsen...eh, hur tänkte dom nu då ??
Jag och bådas våra pass fick stå kvar som pant medans Micke, helt obehindrat, fick knalla ut från flygplatsen och leta upp en ATM, hämta pengar och sen, utan att visa biljett eller någon slags id, kunde återkomma och betala...
Vi är ju vana vid lite andra procedurer här i India-land; här krävs det pass och pappersbiljett både för att få komma in och lämna en flygplats, det är beväpnad militär som sköter den biten...Så man kan säga att det var betydligt mer laid-back i Indonesien, eller så såg vi otroligt beskedliga och pålitliga ut :-)
Efter ytterligare en timmes flygning kom vi så äntligen fram till Lombok..
Ingen större koll här heller, man gick lite som man ville från planet och in på flygplatsen...
Efter en 20 minuters taxiresa kom vi fram till hotellet i Senggigi, åh så ljuvligt, äntligen dax för sol, bad och avkoppling !
Fantastiskt behaglig temperatur; ca 28 grader i princip hela dygnet, ingen luftfuktighet, lugnt, vänliga människor, god öl (Bintang), stranden lagom lång och fullt med vackra snäckor och korallbitar (till min stora lycka; älskar att plocka vackra stenar och snäckor ), inte speciellt mycket folk utan bara alldeles, alldeles underbart och vilsamt, precis som vi ville ha det...
Vi befann oss 10 meter från vattenbrynet och lika många metrar från poolen, solade, badade, läste, plockade korallbitar, promenixade längs strandkanten, åt lunch, solade, badade, vilade på maten, läste, badade, låg i skuggan och vilade lite till...
Sämre utsikt kan man ju ha när man dricker en kall öl och käkar lunch...sen var vi ju förstås tvungna att gå hela 50 meter för att komma tillbaks till våra solstolar för att kunna vila på maten ;-) !
Vi var på Lombok i fem hela dagar så mittendagen fick det bli båtfärd till Gili Islands
med snorklingsutrustning i högsta hugg; Mr Lam var kapten på den extremt smala båten vi åkte med; storlek och bredd som en urholkad trädstam, med "spindelben" i för och akter som var surrade till långa bamburör längs båtens långsidor. Lugnt väder när vi åkte iväg till dessa fantastiskt vackra öar; kritvit sand, knallblått och turkost vatten, fantastisk vacker undervattensvärld..
Vi snorklade på två olika ställen, det första var mellan Gili Trawangan och Gili Meno (Gili betyder ö på "indonesiska", så Gili Islands betyder följaktligen Ö öarna, man kan undra varför..), där var det strömt i vattnet och jag hade simfenor på fötterna för allra första gången; hade ingen kontroll på fossingarna, fenorna var otympliga och jag fick lite små-panik, låg mest och höll mig fast i båtens bamburör, Micke däremot var en fena på det där med fenor...
Snorkling nummer två utfördes i lugnt vatten, jag struntade i fenorna och se då gick det hela mycket bättre, det är ju helt fantastiskt vilka fiskar och vilka färger och formationer som finns i undervattensvärlden, man tröttnar liksom aldrig, fascinationen är total !
Åh, vilken fantastisk dag det var !
På hemvägen började det blåsa upp, vattnet sköljde in över båten, vi satt krampaktigt och höll i oss, flera gånger var vi på väg att säga till Mr Lam att köra in till närmsta strand och släppa oss där för vidare återfärd med taxi, moppe eller apostlahästarna... som tur var så åkte vi hyfsat nära stranden hela tiden och det fanns flytvästar i den lilla, smala, rangliga båten, fast det var många uddar som skulle rundas och där var det ordentliga rev och klippor; ingen höjdare att förlisa där och svepas med av strömmar och krossas mot klipporna, ja det var många tankar som for genom skallen den 1,5 timme som återresan tog, vi tänkte likadant jag och Micke men sa inget till den andra under färden utan det konstaterade vi när vi , äntligen, klev i land...
Gissa om Bintangen smakade bra när vi, rödögda av allt saltvattnet som sköljt över oss i båten, lyckligen fick äntra landbacken igen och ta farväl av Mr Lam, som dock inte tyckte att det blåste speciellt mycket; "just a normal day", men vi vet, för vi har varit med förr i blåsväder och det här var nästan i klass med Mysingen 29 juli 2010, men det är en helt annan historia..
På kvällarna gick vi till utomhusbaren vid poolen och drack drinkar, testade olika varje kväll för man måste ju förkovra sig på något sätt även på semestern, sedan besökte vi någon av dom kanske 10 restauranger som fanns, strandnära och med en otrolig stjärnhimmel ovanför oss, soft music i bakgrunden, ett indonesiskt coverband spelade på en av restaurangerna en kväll, hela stämningen var så otroligt behaglig och avslappnad och av de fruktade malariamyggen såg vi inte ett spår; och jag hade, präktig som man är, packat med långbyxor och långärmade tunikor enligt rekommendationer jag fått via nätet samt blivit småstressad för att vi inte fått tag på malariaprofylax varken i Delhi eller i Singapore; den rekommenderade sorten, Malarone, var tillfälligt slut..
Jag köpte mig en sarong på flygplatsen i Jakarta och det var ungefär det enda plagg jag använde, slängde på mig någon liten klänning på kvällstid och bytte från bikini till trosor och bh...så enkelt livet kan vara ibland...
Några av alla mina snäck- och korallfynd, visst är dom fantastiskt vackra !
Nåväl, allt har ett slut och så även denna underbara semster, nu är vi åter i Delhi sedan en vecka, var på kräftskiva igår komplett med hattar, girlanger, servetter, haklappar, servetter, snaps, visor och insmugglade kräftor från Svedala (visserligen turkiska och kinesiska men ändå..), jag hade köpt tigerräkor och kokat i kräftlag, dock utan krondill men med torkad dill på kryddburk; tigerräkorna kostade 450 rupees kilot (70 kronor) och burken med torkad dill kostade 550 rupees, vi pratar om en burk i ordinär Kockens krydda-storlek, man häpnar ! Hur som helst så blev det inte så himla upphetsande gott, smaken trängde inte igenom riktigt och räkorna blev lite lösa i köttet; vilken tur att J hade med sig smuggelkräftor !
Blev en supertrevlig kväll och timmarna bara flög iväg..
Vi var hemma 03.30 i morse och kl 07 skulle Micke senast checka in på flygplatsen, dax för tjänsteresa till Sverige, kommer åter på fredag morgon...
Vi var väl medvetna om den sena (eller tidiga) timmen och att Richard bara skulle få några timmars sömn, precis som Micke, men han behövde bara skjutsa Micke till flyget 06.30 och sen ha hela söndagen ledigt..
Tror ni att han dök upp ? Näpp ! Tror ni att han svarade i sin mobil ? Näpp ! Tror ni att han hade stängt av sin mobil ? Japp ! Micke fick panikringa efter taxi och hann precis i tid.. Till slut fick maken tag på herr chaufför som påstod att han försovit sig, det konstiga är att han hade sin mobil avstängd ända tills klockan var halv nio...känns ju sådär lagom pålitligt och förtroendeingivande...not !
Ingen bra förklaring till sin avstängda telefon eller ens en ursäkt har vi hört ännu...suck, vad trött man blir !
Nåväl, jag ska ha en lugn, fridfull och skön söndag, sen stundar en ny vecka med nya äventyr och utmaningar !
Fridens lija på er/ Titti
...first we take Singapore...
Åh, vad vi haft det underbart !!!
Måndag och vi är tillbaks i Delhi, i alla fall jag, Micke är i Bangalore; åkte i morse och kommer tillbaks på onsdag.
Startade med flygning till Singapore och det är en stad (och ett land) med ordning och reda måste jag säga, allt är tipp-topp modernt, välorganiserat, välskyltat, rent, prydligt, tyst (inga biltutor !!) och kändes ganska tillrättalagt; vilket först var som balsam för själen jämfört med Delhi ;-) !
Grundat 1819 som en brittisk handelsplats,av Sir Stamford Raffles. Namnet Singapore är sanskrit och betyder Singa=lejon och Pura= stad, det var en kung Sang Nila Utarma, från Sumatra som tyckte han såg ett lejon i hamnen i den lilla staden Temasek (som det hette innan) på 1500-talet någongång.., därav singapore. Självständigt 9 augusti 1965.
Inget skräp, inget stök&bök utan bara väldigt , ja vad ska man välja för ord, väldigt genomtänkt; nästan inte på riktigt...
Något som kändes på riktigt var Doktorsfiskarna som nafsade på våra fötter och händer, killades riktigt ordentligt så efter 15 minuter under fniss och skratt var fossingarna som nya och redo för promenerande..
Detta hade vi bara läst om tidigare så när tillfälle bjöds var vi ju bara tvungna att pröva; en riktig humör-höjar behandling :-) !
Varmt var det i Singapore, kanske 30-35 grader och sådär fukt-klibbigt och oskönt som det blir när luftfuktigheten är ungefär 200 %...
Vandrade omkring i China-town, också där lugnt och organiserat, nästan lite tråkigt faktiskt; man förväntar sig att folk ska ropa till en hela tiden ; kom-o-köp-mycket-billigt- special-price-for-you-my-friend...men, nej.
Enda ställena där det var lite liv i luckan var på matmarknaderna; food-market, som ett torg omgivet av smårestauranger och möblerat med massa bord och stolar, man beställde sin mat och slog sig ner var som helst, jag ville gärna gå ett varv och kolla in menyerna men där var det stört omöjligt att få tänka en halv tanke ifred ens en gång; alla servitörer pockade på ens uppmärksamhet...
Man blev i princip nerföst vid ett bord och vips hade man en meny i handen; nåja, alla serverade ju ungefär samma sak, för vår del blev det strimlad biff med pepparsås och något thai-aktigt och så varsin kall Tiger-öl; svalkade gott!
Beställde också in ett glas sockerrörs juice, det säljs från små ambulerande gatu-stånd här i Delhi, men min hygieniska gen har hittills hindrat mig från att prova, hur som helst; nu har jag provat och det var inte speciellt gott så nu behöver jag inte längta efter det mer; skönt !
Marina Bay Sands var vi ju tvungna att besöka, bokade bord högst upp på Ku De Tá som är bar/restaurang/nattklubb på 57 våningen; i skeppet som arkitekten parkerat tvärsöver de tre skyskraporna..
Hissen upp gick ruggigt snabbt, man hann knappt blinka så var man på 57:e, det blev drink i baren, god middag och lite häng i nattklubben (bland det vackra, unga klientelet..)
Coola bar-killen !
Singapore by night från 57:e våningen..
Lördagen inledde vi med en taxifärd till Mount Faber där vi äntrade linbanan; cable car,
(Micke njöt medans fru Sahlberg var något mer sammanbiten; but a woman´s got to do what a woman got´s to do..)
som gungade oss över till Sentosa Island som är en sorts disneyvärld med allsköns attraktioner; indoor skydiving, sedgeway, adventurepark, rodelåkning;
Var väl sådär måttligt kul enligt Mickes betyg, but a man´s got to do what a man´s got to do...
Fanns stränder också och låtsasblommor...
Efter detta "fantastiska" utflyktsmål och en "härlig" linbanetur tillbaks var det dags att bege sig till...
Long Bar på Raffles Hotel för att utföra det som Singapore kanske är allra mest känt för; sörpla i oss en Singapore Sling, så det gjorde vi helt enkelt...
I skålarna på borden var det oskalade jordnötter och till traditionen hörde tydligen att knäcka dom, knapra i sig och sen svepa ner skalen på golvet; det var väl så överklassbritterna gjorde och sen sopades skräpet undan av dom trofasta små singaporianska tjänarna...Hela golvet var i alla fall fullt med skal, skönt att traditionerna får leva vidare, hur skulle det annars bli ?
Man kan undra om det verkligen är ett attraktivt jobb, att vara bartender på Long Bar menar jag, fy fabian vad tråkigt att snitsa ihop slings dagarna i ända, för det är ju det enda folk beställer, kanske en öl efteråt att skölja ner det sötsliskiga med..
Nåväl, been there, done that !
Vi skålade för Robin och Shalini som hade bröllopsmottagning i Sverige just denna dagen, eftersom vi inte kunde närvara så hedrade vi dom på detta sätt (Shalini har precis flyttat från Singapore till R i Sverige, så det passade ju extra bra !)
En kväll och två heldagar gick snabbt som tusan, trots feber och hosta hann vi med nästan allt vi ville, bara bra att vi inte hade tid och orkade med riktigt allt, då har man ju en anledning att åka tillbaks, fast i ärlighetens namn vet jag (kan tala för maken också) att vi kommer välja många andra städer att besöka innan det blir återbesök i Singapore, har man varit där så har man liksom varit där; det kändes inte som Rom eller Paris som man kan åka till hur många gånger som helst och ändå älska av hela sitt hjärta...
Tidigt söndag morgon var det dax att bege sig till Changi (flygplatsen) för vidare transport till....
Lombok, en ö i Indonesien; men mer om det nästa gång....
Terima Kashi (tack så mycket på "indonesiska") för i afton, åtekommer inom kort med rapport från "almost paradise".
Pusselipuss/ Titti
Måndag och vi är tillbaks i Delhi, i alla fall jag, Micke är i Bangalore; åkte i morse och kommer tillbaks på onsdag.
Startade med flygning till Singapore och det är en stad (och ett land) med ordning och reda måste jag säga, allt är tipp-topp modernt, välorganiserat, välskyltat, rent, prydligt, tyst (inga biltutor !!) och kändes ganska tillrättalagt; vilket först var som balsam för själen jämfört med Delhi ;-) !
Grundat 1819 som en brittisk handelsplats,av Sir Stamford Raffles. Namnet Singapore är sanskrit och betyder Singa=lejon och Pura= stad, det var en kung Sang Nila Utarma, från Sumatra som tyckte han såg ett lejon i hamnen i den lilla staden Temasek (som det hette innan) på 1500-talet någongång.., därav singapore. Självständigt 9 augusti 1965.
Inget skräp, inget stök&bök utan bara väldigt , ja vad ska man välja för ord, väldigt genomtänkt; nästan inte på riktigt...
Något som kändes på riktigt var Doktorsfiskarna som nafsade på våra fötter och händer, killades riktigt ordentligt så efter 15 minuter under fniss och skratt var fossingarna som nya och redo för promenerande..
Detta hade vi bara läst om tidigare så när tillfälle bjöds var vi ju bara tvungna att pröva; en riktig humör-höjar behandling :-) !
Varmt var det i Singapore, kanske 30-35 grader och sådär fukt-klibbigt och oskönt som det blir när luftfuktigheten är ungefär 200 %...
Vandrade omkring i China-town, också där lugnt och organiserat, nästan lite tråkigt faktiskt; man förväntar sig att folk ska ropa till en hela tiden ; kom-o-köp-mycket-billigt- special-price-for-you-my-friend...men, nej.
Enda ställena där det var lite liv i luckan var på matmarknaderna; food-market, som ett torg omgivet av smårestauranger och möblerat med massa bord och stolar, man beställde sin mat och slog sig ner var som helst, jag ville gärna gå ett varv och kolla in menyerna men där var det stört omöjligt att få tänka en halv tanke ifred ens en gång; alla servitörer pockade på ens uppmärksamhet...
Man blev i princip nerföst vid ett bord och vips hade man en meny i handen; nåja, alla serverade ju ungefär samma sak, för vår del blev det strimlad biff med pepparsås och något thai-aktigt och så varsin kall Tiger-öl; svalkade gott!
Beställde också in ett glas sockerrörs juice, det säljs från små ambulerande gatu-stånd här i Delhi, men min hygieniska gen har hittills hindrat mig från att prova, hur som helst; nu har jag provat och det var inte speciellt gott så nu behöver jag inte längta efter det mer; skönt !
Marina Bay Sands var vi ju tvungna att besöka, bokade bord högst upp på Ku De Tá som är bar/restaurang/nattklubb på 57 våningen; i skeppet som arkitekten parkerat tvärsöver de tre skyskraporna..
Hissen upp gick ruggigt snabbt, man hann knappt blinka så var man på 57:e, det blev drink i baren, god middag och lite häng i nattklubben (bland det vackra, unga klientelet..)
Coola bar-killen !
Singapore by night från 57:e våningen..
Lördagen inledde vi med en taxifärd till Mount Faber där vi äntrade linbanan; cable car,
(Micke njöt medans fru Sahlberg var något mer sammanbiten; but a woman´s got to do what a woman got´s to do..)
som gungade oss över till Sentosa Island som är en sorts disneyvärld med allsköns attraktioner; indoor skydiving, sedgeway, adventurepark, rodelåkning;
Var väl sådär måttligt kul enligt Mickes betyg, but a man´s got to do what a man´s got to do...
Fanns stränder också och låtsasblommor...
Efter detta "fantastiska" utflyktsmål och en "härlig" linbanetur tillbaks var det dags att bege sig till...
Long Bar på Raffles Hotel för att utföra det som Singapore kanske är allra mest känt för; sörpla i oss en Singapore Sling, så det gjorde vi helt enkelt...
I skålarna på borden var det oskalade jordnötter och till traditionen hörde tydligen att knäcka dom, knapra i sig och sen svepa ner skalen på golvet; det var väl så överklassbritterna gjorde och sen sopades skräpet undan av dom trofasta små singaporianska tjänarna...Hela golvet var i alla fall fullt med skal, skönt att traditionerna får leva vidare, hur skulle det annars bli ?
Man kan undra om det verkligen är ett attraktivt jobb, att vara bartender på Long Bar menar jag, fy fabian vad tråkigt att snitsa ihop slings dagarna i ända, för det är ju det enda folk beställer, kanske en öl efteråt att skölja ner det sötsliskiga med..
Nåväl, been there, done that !
Vi skålade för Robin och Shalini som hade bröllopsmottagning i Sverige just denna dagen, eftersom vi inte kunde närvara så hedrade vi dom på detta sätt (Shalini har precis flyttat från Singapore till R i Sverige, så det passade ju extra bra !)
En kväll och två heldagar gick snabbt som tusan, trots feber och hosta hann vi med nästan allt vi ville, bara bra att vi inte hade tid och orkade med riktigt allt, då har man ju en anledning att åka tillbaks, fast i ärlighetens namn vet jag (kan tala för maken också) att vi kommer välja många andra städer att besöka innan det blir återbesök i Singapore, har man varit där så har man liksom varit där; det kändes inte som Rom eller Paris som man kan åka till hur många gånger som helst och ändå älska av hela sitt hjärta...
Tidigt söndag morgon var det dax att bege sig till Changi (flygplatsen) för vidare transport till....
Lombok, en ö i Indonesien; men mer om det nästa gång....
Terima Kashi (tack så mycket på "indonesiska") för i afton, åtekommer inom kort med rapport från "almost paradise".
Pusselipuss/ Titti
...nä, det va ingen vanlig da, för de va Tittis föllseda...
Ja må jag leva, jag må jag leva; hurra hurra hurra HURRA !
Hoppsan sa, plötsligt bidde man 46, bara sådär utan förvarning...
Fast det är bara på pappret jag klivit över 27-års strecket om jag ska vara ärlig.
Konstigt det där, det verkar som om dom flesta som är över 40 har en mental ålder någonstans mellan 25 och trettio och för varje år gapar man lite mer förundrat över den där sifferkombinationen som står på körkortet och i passet, framförallt de första siffrorna...
Hur tillbringade jag då min alldeles ojämna födelsedag ?
Godmorgon-grattis-kyss av maken, pling-plong på dörren; där kom Richard (chaffisen) med blomsterbukett och grattiskort som hans 11-åriga dotter ritat
Lägg märke till att mitt namn är "maám" som i madam, får väl se till att ändra det i passet :-) !
Därtill fick jag sms från en annan familjs chaufför och på det följde skönsång i telefonen av min medföljande kompis T och ett gulligt sms från hans fru J...
Själv vinkade jag hejdå till min Mr Spirit, drack en proteinshake och drog till gymmet.
Efter en omgång med crosstrainern och massa ryck-o-tryck samt ytterligare ett grattis samtal från min nya kompis C åkte jag till kontoret, där alla visste att det var bemärkelsedag för det står nämligen uppskrivet på anslagstavlan; alla anställdas födelsedagar, deras medföljandes likaså och även allas bröllopsdagar; inte illa, det borde man ta efter även på svenska arbetsplatser !
Micke och jag åt lunch på en av mina favoritrestauranger; "Olive´s" och delade på en flaska pinot noir, smaskens...
På det följde en tur till shoppingmallet i Vasant Kunj tillsammans med Camilla och hennes dotter L, där jag glatt inhandlade 2 par indiska pösbyxor på FabIndia, grattis, grattis kära Tittilina !
Hängde med C och dottern för att titta på ytterligare 2 lägenheter här i West End där vi bor, dom måste bestämma sig snart och jag är inte ett dugg avundsjuk; man blir helt yr i skallen av alla olika objekt och alla har sina plus och minus, dessutom är det stört omöjligt att komma ihåg hur alla olika såg ut egentligen. Det hjälper inte att man fotograferar och skriver ner stöd-igenkänningsord..
Deras förstaval blev det inget med; det var vattenproblem och taskig "power back-up" enligt Richa på kontoret som är den som kontrollerar stausen på lägenheterna samt sköter förhandlingen med fastighetsägaren; this is India !
Tackade nej till inbjudan att käka middag med dom, klockan var då 18.30 och jag var, återigen, matt i pälsen efter en hel dags aktiviteter så jag gick hem helt enkelt..
Micke åkte på affärsresa till Bangalore så kvällen tillbringade jag med mig själv..(på min föllse´dá och allt!).
Båda prinsessorna ringde från Svedala och sjöng och grattade, gullefjun !
Neenu, som är fru till en av indierna på kontoret ringde och grattade, hon tyckte så synd om mig för att Micke åkt iväg och jag var alldeles, alldeles ensam...och, ja, lite synd var det allt om mig..
Men, men bra kvinna reder sig :-) !
Anmälde mig till 2 stycken kurser som anordnas av AES; American Embassy School, det blir Indian Cooking samt Health Harmonization (slags energi healing enligt något som heter Prana, spännande värre !).
Dessutom hade jag kommit in på två av de distanskurser jag hade sökt, tackade ja till en av dom; någon måtta får det vara på kunskapstörsten.., så nu ska jag även läsa Pedagogik, kommunikation och lärande via Örebro Universitet...
Fick ytterligare sms, från svärföräldrarna och dessutom en jättedrös av grattis via facebook; det är ju ändå en helt fantastisk uppfinning ! I love facebook, nästan lika mycket som jag älskar (och saknar) IKEA !
Resten av kvällen låg jag i sängen, åt choklad och tittade på matlagningsprogram på Fox History and Traveller, den där David Rocco, italienaren som svänger ihop pastor och insalatas, är inte så tokig att tillbringa tid tillsammans med, i brist på M vill säga ;-)!
Och idag är det en alldeles ny dag; hämta ut pengar, åka till amerikanska ambassadens skola och betala kurserna, åka till Dwarka (en stadsdel) och leverera present från en hemflyttad svenska till en indiska som är nybliven mamma, åka på lärarmöte för svenska skolan, låter inte som om jag ska göra så himla mycket, men jag lovar dessa små ärenden kommer ta ända fram till klockan tre att utföra; this is India !
På eftermiddagen ska jag ringa C och se vad vi eventuellt ska hitta på..
På torsdag bär det iväg till Singapore i 2,5 dagar och sedan blir det bad, snorkling och lat semester på Lombok i Indonesien, Mickes och min gemensamma födelsedagspresent, ska bli spännande, kul och skönt !
That´s all for now, folks; hugs and kisses!/Titti; only 27 at heart...
Hoppsan sa, plötsligt bidde man 46, bara sådär utan förvarning...
Fast det är bara på pappret jag klivit över 27-års strecket om jag ska vara ärlig.
Konstigt det där, det verkar som om dom flesta som är över 40 har en mental ålder någonstans mellan 25 och trettio och för varje år gapar man lite mer förundrat över den där sifferkombinationen som står på körkortet och i passet, framförallt de första siffrorna...
Hur tillbringade jag då min alldeles ojämna födelsedag ?
Godmorgon-grattis-kyss av maken, pling-plong på dörren; där kom Richard (chaffisen) med blomsterbukett och grattiskort som hans 11-åriga dotter ritat
Lägg märke till att mitt namn är "maám" som i madam, får väl se till att ändra det i passet :-) !
Därtill fick jag sms från en annan familjs chaufför och på det följde skönsång i telefonen av min medföljande kompis T och ett gulligt sms från hans fru J...
Själv vinkade jag hejdå till min Mr Spirit, drack en proteinshake och drog till gymmet.
Efter en omgång med crosstrainern och massa ryck-o-tryck samt ytterligare ett grattis samtal från min nya kompis C åkte jag till kontoret, där alla visste att det var bemärkelsedag för det står nämligen uppskrivet på anslagstavlan; alla anställdas födelsedagar, deras medföljandes likaså och även allas bröllopsdagar; inte illa, det borde man ta efter även på svenska arbetsplatser !
Micke och jag åt lunch på en av mina favoritrestauranger; "Olive´s" och delade på en flaska pinot noir, smaskens...
På det följde en tur till shoppingmallet i Vasant Kunj tillsammans med Camilla och hennes dotter L, där jag glatt inhandlade 2 par indiska pösbyxor på FabIndia, grattis, grattis kära Tittilina !
Hängde med C och dottern för att titta på ytterligare 2 lägenheter här i West End där vi bor, dom måste bestämma sig snart och jag är inte ett dugg avundsjuk; man blir helt yr i skallen av alla olika objekt och alla har sina plus och minus, dessutom är det stört omöjligt att komma ihåg hur alla olika såg ut egentligen. Det hjälper inte att man fotograferar och skriver ner stöd-igenkänningsord..
Deras förstaval blev det inget med; det var vattenproblem och taskig "power back-up" enligt Richa på kontoret som är den som kontrollerar stausen på lägenheterna samt sköter förhandlingen med fastighetsägaren; this is India !
Tackade nej till inbjudan att käka middag med dom, klockan var då 18.30 och jag var, återigen, matt i pälsen efter en hel dags aktiviteter så jag gick hem helt enkelt..
Micke åkte på affärsresa till Bangalore så kvällen tillbringade jag med mig själv..(på min föllse´dá och allt!).
Båda prinsessorna ringde från Svedala och sjöng och grattade, gullefjun !
Neenu, som är fru till en av indierna på kontoret ringde och grattade, hon tyckte så synd om mig för att Micke åkt iväg och jag var alldeles, alldeles ensam...och, ja, lite synd var det allt om mig..
Men, men bra kvinna reder sig :-) !
Anmälde mig till 2 stycken kurser som anordnas av AES; American Embassy School, det blir Indian Cooking samt Health Harmonization (slags energi healing enligt något som heter Prana, spännande värre !).
Dessutom hade jag kommit in på två av de distanskurser jag hade sökt, tackade ja till en av dom; någon måtta får det vara på kunskapstörsten.., så nu ska jag även läsa Pedagogik, kommunikation och lärande via Örebro Universitet...
Fick ytterligare sms, från svärföräldrarna och dessutom en jättedrös av grattis via facebook; det är ju ändå en helt fantastisk uppfinning ! I love facebook, nästan lika mycket som jag älskar (och saknar) IKEA !
Resten av kvällen låg jag i sängen, åt choklad och tittade på matlagningsprogram på Fox History and Traveller, den där David Rocco, italienaren som svänger ihop pastor och insalatas, är inte så tokig att tillbringa tid tillsammans med, i brist på M vill säga ;-)!
Och idag är det en alldeles ny dag; hämta ut pengar, åka till amerikanska ambassadens skola och betala kurserna, åka till Dwarka (en stadsdel) och leverera present från en hemflyttad svenska till en indiska som är nybliven mamma, åka på lärarmöte för svenska skolan, låter inte som om jag ska göra så himla mycket, men jag lovar dessa små ärenden kommer ta ända fram till klockan tre att utföra; this is India !
På eftermiddagen ska jag ringa C och se vad vi eventuellt ska hitta på..
På torsdag bär det iväg till Singapore i 2,5 dagar och sedan blir det bad, snorkling och lat semester på Lombok i Indonesien, Mickes och min gemensamma födelsedagspresent, ska bli spännande, kul och skönt !
That´s all for now, folks; hugs and kisses!/Titti; only 27 at heart...
...inte Anticimex direkt :-)...
I Indien finns det inte bara kobror, apor och tigrar, nä det finns också knallgula getingar i kamikaze-storlek; 4 centimeters, knallgula som ser otroligt elaka och giftiga ut.
Varför dom valde att bygga sig ett bo på vår köksbalkong lär vi aldrig få något svar på men så var det i alla fall.
Rozie gjorde oss uppmärksamma på det när vi kom tillbaks efter semestern, Richard, vår chaufför, tyckte att det där kunde väl han fixa åt oss men med tanke på getingarnas storlek och aggressivitet ville vi ha det gjort av professionella så med hjälp av kontoret kontaktades "pest control" för besprutning och borttagande av dessa sötnosar.
"Pest control" låter avancerat, jag tänker kem-dräkt med andningsskydd alternativt sån där bi-odlarutstyrsel.
Nåväl, igår var det så dags, det ringde på dörren och utanför stod 2 grabbar i 20-årsåldern, iklädda jeans och t-shirts..
Med sig hade dom en guldfärgad brandsläckare med en halvmeters slang på, ett par diskhandskar och en motorcykelhjälm, that´s it !
Dom kunde ungefär två ord engelska var; "dangerous", "chemicals", "okey" och "thank you", och mer behövdes inte !
Getingboet var ju inte stort, som en tennisboll bara men man kan nog "knö" in ganska många ilskna invånare även på det utrymmet; kändes ju tryggt att i alla fall den ena killen hade motorcykelhjälm på sig...
Håll med om att guldbehållaren med turkost handtag och cerise slang är riktigt flashig, liksom indisk i all sin färgprakt och prålighet :-) !
Innan "pc" kom så följde jag med på lägenhetstittning; ytterligare en svensk familj är på väg att flytta ner (kul !!); mannen i oktober och frun samt barnen i januari. nu är dom här på "look and see".
Maken var på affärsresa så jag hängde med C och kidsen på lägenhetsvisningarna som ett extra par ögon och bollplank.
På fyra timmar i 36 gradig värme och flera hundra procents luftfuktighet hann vi med 14 (fjorton!!) lägenheter, ingen hade aircondition påslagen, jädrans vad vi svettades !
Fast vi hade vattenflaskor med oss och klunkade på i bra takt så var det med lätt huvudvärk, lite svindel och genomblöta kläder jag vacklade in i lägenheten några minuter innan getingutrotarna ringde på.
Nä, igår uppfyllde jag nog inte riktigt sinnesbilden av "rik lyxhustru"; sval, fräsch, nyduschad med välstrukna kläder.... nä varm, svettig, stinkande och skrynklig, men så är det här i världen; finns alltid två sidor på ett mynt och det där var andra sidan av medföljande-myntet, men bägge sidor är ju lika mycket värda :-) !
Och trevligt hade vi !
(Det där var väl ett klokt och välgrundat påstående, var får jag allt ifrån ?)
Tjingeling för idag!/Titti
Varför dom valde att bygga sig ett bo på vår köksbalkong lär vi aldrig få något svar på men så var det i alla fall.
Rozie gjorde oss uppmärksamma på det när vi kom tillbaks efter semestern, Richard, vår chaufför, tyckte att det där kunde väl han fixa åt oss men med tanke på getingarnas storlek och aggressivitet ville vi ha det gjort av professionella så med hjälp av kontoret kontaktades "pest control" för besprutning och borttagande av dessa sötnosar.
"Pest control" låter avancerat, jag tänker kem-dräkt med andningsskydd alternativt sån där bi-odlarutstyrsel.
Nåväl, igår var det så dags, det ringde på dörren och utanför stod 2 grabbar i 20-årsåldern, iklädda jeans och t-shirts..
Med sig hade dom en guldfärgad brandsläckare med en halvmeters slang på, ett par diskhandskar och en motorcykelhjälm, that´s it !
Dom kunde ungefär två ord engelska var; "dangerous", "chemicals", "okey" och "thank you", och mer behövdes inte !
Getingboet var ju inte stort, som en tennisboll bara men man kan nog "knö" in ganska många ilskna invånare även på det utrymmet; kändes ju tryggt att i alla fall den ena killen hade motorcykelhjälm på sig...
Håll med om att guldbehållaren med turkost handtag och cerise slang är riktigt flashig, liksom indisk i all sin färgprakt och prålighet :-) !
Innan "pc" kom så följde jag med på lägenhetstittning; ytterligare en svensk familj är på väg att flytta ner (kul !!); mannen i oktober och frun samt barnen i januari. nu är dom här på "look and see".
Maken var på affärsresa så jag hängde med C och kidsen på lägenhetsvisningarna som ett extra par ögon och bollplank.
På fyra timmar i 36 gradig värme och flera hundra procents luftfuktighet hann vi med 14 (fjorton!!) lägenheter, ingen hade aircondition påslagen, jädrans vad vi svettades !
Fast vi hade vattenflaskor med oss och klunkade på i bra takt så var det med lätt huvudvärk, lite svindel och genomblöta kläder jag vacklade in i lägenheten några minuter innan getingutrotarna ringde på.
Nä, igår uppfyllde jag nog inte riktigt sinnesbilden av "rik lyxhustru"; sval, fräsch, nyduschad med välstrukna kläder.... nä varm, svettig, stinkande och skrynklig, men så är det här i världen; finns alltid två sidor på ett mynt och det där var andra sidan av medföljande-myntet, men bägge sidor är ju lika mycket värda :-) !
Och trevligt hade vi !
(Det där var väl ett klokt och välgrundat påstående, var får jag allt ifrån ?)
Tjingeling för idag!/Titti
...wrapped, draped, raped...
Sssvviisscchhh.... så har första veckan gått !
Micke började jobba i måndags och jag återupptog mitt hemmafru/medföljandeliv, uppackning och tvättmaskinsladdning stod på dagens schema. Rozie åkte och handlade medan jag tömde resväskor och sorterade smutstvätt, flashigt värre...not !
I tisdags åkte jag till Hyatt för att komma igång med mitt gymmande, som legat i träda under 6 veckors Sverigesemester, och eftersom det var just tisdag så hade Delhi Network sin "coffeemorning"; det är en organisation för oss medföljande expats där man träffar nya människor och det anordnas föreläsningar, guidade turer, middagar och mycket, mycket mer.
Jag gick med i januari men har väl inte varit deras flitigaste medlem om man säger så, har nog inte visat mig sedan i februari, men nu passade det alldeles utmärkt eftersom dom andra medföljande inte återvänt ännu och jag suktade efter lite kaffe och sällskap...
Hade redan planerat att på torsdagen, efter onsdagens Rozie-är-ledig-och-jag-njuter av-maidfri-dag-alldeles-ensam-hemma, åka till Basant Lok, gå på skönhetssalongen och göra ansiktsbehandling, men häpp !, då hade Delhi Network anordnat en heldag på ett annat spa så lägligt just i torsdags så det var bara att anmäla sig och välja behandlingar !
Jag bestämde mig för en aboriginsk ansiktsbehandling och en chokladinpackning av hela kroppen, så i torsdags bar det iväg, vi var 8 stycken; engelskor, tyskor, japaner, en svensk och en fransyska...(ingen Bellman dock ;-)..)
Chokladinpackningen var skön, den innehöll både massage och skrubb innan jag blev insvept i plastfolie, dock luktade det inte choklad som jag hade förväntat mig, och eftersom jag blev insvept i folie kom jag inte åt att provsmaka heller... Medan jag låg där som en kåldolma kom nästa terapeut in och började kleta in mitt ansikte med allsköns krämer och skrubbkorn; alla luktade olika, en del alldeles underbart och en del, ja inte så värst gott helt enkelt men säkert väldigt välgörande och mirakulösa för huden...
Jag blev tillfrågad mitt i alltihop hur ofta jag gjorde ansiktsbehandlingar och jag svarade sanningsenligt att det kanske blev någon gång per år (man är ju svensk, fd heltidsarbetande sjuksköterska, inte tar man sig tid eller unnar sig ansiktsbehandlingar i parti och minut då inte..) ONCE A YEAR; MADAM ??? utbrast hon, jag kände mig plötsligt väldigt snål, lortig och som en som inte tar hand om sig överhuvudtaget och eftersom hon lät så tvivlande och förkrossad så försökte jag bättra på mitt rykte med att säga att nja, det kanske faktiskt var 2 gånger per år om jag tänkte efter och tillade att jag ju tvättar ansiktet med facewash varje kväll..
"Washing is washing, but deep-cleansing only twice a year, MADAM, I´M SHOCKED !!!"
Oj, oj stackars människa, inte var det meningen att chocka henne så, hoppas hon inte tog skada...
Fick mig en liten föreläsning om att man faktiskt ska göra ansiktsbehandling minst en gång i månaden, så det får jag väl börja med nu då, inte mig emot och tid det har jag ju :-)!
Efter sejouren i behandlingsrummet d v s 3 timmar senare träffades vi allihop för lunch, vi hade gjort olika behandlingar så nu var det dags för jämförelser, utvärdering och betygsättning..
Gissa vem som glatt påstod att hon hade blivit våldtagen under flera timmars tid av sin terapeut, med hjälp av choklad och plastfolie ???
Jag hade ju blivit wrapped och draped men när jag skulle berätta blev det lite felkoppling i hjärnkontoret, ville på något sätt använda båda orden på samma gång, hörde i samma mikrosekund som näbben öppnade sig att det var något som var på tok med fraseringen men "raped" var det ord som trillade ut ur munnen på mej, flera gånger dessutom....
Hmm, sa engelska Hazel, den här salongen kommer få dåligt rykte om du berättar detta för någon annan och så kom vi överens om att det var wrapped och draped jag menade och inget annat !
Så nu har i alla fall 7 stycken andra expats fått sig ett gott skratt och en liten våldtäkthistoria att skratta åt; och, ja, den bjuder jag på !
För övrigt har vi letat skrivbord till Hannas och Fannys rum, ingen framgång ännu, varit på Lifestyle och Hometown som är någon sorts mini-IKEA´s med Galne Gunnar kvalité, billig påklisrad faner i fula färger; jakten fortsätter, någonstans i denna mång-miljon stad måste det väl finnas snygga, enkla skrivbord som ser någorlunda schyssta ut ??
Snälla, snälla Ingvar, please öppna ett IKEA i Delhi, lovar att jag ska köpa alla värmeljus och alla servetter (och skrivborden !!) där bara du ser till att det blå-gula varuhuset kommer hit !
Casa Sahlberg öppnade för middag i lördags, 7 vuxna, en tonåring och 2 barn smaskade på sydafrikansk oxfilé coeur de provencale, potatisgratäng och hemmagjord bearnaisesås samt fruktsallad till efterrätt; smarrigt och mycket trevligt !
När alla hade farit hemåt kom vi på att vi faktiskt hade varit ihop 25 år just i lördags, visserligen hade det nu hunnit bli söndag men vi firade med lite dans, musik och en liten slurk rödvin till innan vi trillade ner i bingen för att få vår skönhetssömn...
Med all rätt var vi lite sega och trötta i går, solen visade sig för första gången på en hel vecka så vi for till Hyatt och låg ett par timmar vid poolen; riktigt skönt !
Idag är alla chaufförer på säkerhetsutbildning så såvitt jag inte går ut i det varma, fuktiga Delhi och tar en auto-riksha någonstans så blir det en lugn hemmadag (fast det inte är onsdag, men man är väl flexibel och lite wild´n crazy !!)
Ska googla lite på Singapore och Lombok, om 10 dagar är det dags för en liten resa dit nämligen, ska bli kul och spännande att göra Singapore i 2 dagar och sen få en vecka i Indonesien på det; okidoki, nu är det dags att stänga butiken för idag; Google nästa !!
Ha det; kramelikram !/Titti
Micke började jobba i måndags och jag återupptog mitt hemmafru/medföljandeliv, uppackning och tvättmaskinsladdning stod på dagens schema. Rozie åkte och handlade medan jag tömde resväskor och sorterade smutstvätt, flashigt värre...not !
I tisdags åkte jag till Hyatt för att komma igång med mitt gymmande, som legat i träda under 6 veckors Sverigesemester, och eftersom det var just tisdag så hade Delhi Network sin "coffeemorning"; det är en organisation för oss medföljande expats där man träffar nya människor och det anordnas föreläsningar, guidade turer, middagar och mycket, mycket mer.
Jag gick med i januari men har väl inte varit deras flitigaste medlem om man säger så, har nog inte visat mig sedan i februari, men nu passade det alldeles utmärkt eftersom dom andra medföljande inte återvänt ännu och jag suktade efter lite kaffe och sällskap...
Hade redan planerat att på torsdagen, efter onsdagens Rozie-är-ledig-och-jag-njuter av-maidfri-dag-alldeles-ensam-hemma, åka till Basant Lok, gå på skönhetssalongen och göra ansiktsbehandling, men häpp !, då hade Delhi Network anordnat en heldag på ett annat spa så lägligt just i torsdags så det var bara att anmäla sig och välja behandlingar !
Jag bestämde mig för en aboriginsk ansiktsbehandling och en chokladinpackning av hela kroppen, så i torsdags bar det iväg, vi var 8 stycken; engelskor, tyskor, japaner, en svensk och en fransyska...(ingen Bellman dock ;-)..)
Chokladinpackningen var skön, den innehöll både massage och skrubb innan jag blev insvept i plastfolie, dock luktade det inte choklad som jag hade förväntat mig, och eftersom jag blev insvept i folie kom jag inte åt att provsmaka heller... Medan jag låg där som en kåldolma kom nästa terapeut in och började kleta in mitt ansikte med allsköns krämer och skrubbkorn; alla luktade olika, en del alldeles underbart och en del, ja inte så värst gott helt enkelt men säkert väldigt välgörande och mirakulösa för huden...
Jag blev tillfrågad mitt i alltihop hur ofta jag gjorde ansiktsbehandlingar och jag svarade sanningsenligt att det kanske blev någon gång per år (man är ju svensk, fd heltidsarbetande sjuksköterska, inte tar man sig tid eller unnar sig ansiktsbehandlingar i parti och minut då inte..) ONCE A YEAR; MADAM ??? utbrast hon, jag kände mig plötsligt väldigt snål, lortig och som en som inte tar hand om sig överhuvudtaget och eftersom hon lät så tvivlande och förkrossad så försökte jag bättra på mitt rykte med att säga att nja, det kanske faktiskt var 2 gånger per år om jag tänkte efter och tillade att jag ju tvättar ansiktet med facewash varje kväll..
"Washing is washing, but deep-cleansing only twice a year, MADAM, I´M SHOCKED !!!"
Oj, oj stackars människa, inte var det meningen att chocka henne så, hoppas hon inte tog skada...
Fick mig en liten föreläsning om att man faktiskt ska göra ansiktsbehandling minst en gång i månaden, så det får jag väl börja med nu då, inte mig emot och tid det har jag ju :-)!
Efter sejouren i behandlingsrummet d v s 3 timmar senare träffades vi allihop för lunch, vi hade gjort olika behandlingar så nu var det dags för jämförelser, utvärdering och betygsättning..
Gissa vem som glatt påstod att hon hade blivit våldtagen under flera timmars tid av sin terapeut, med hjälp av choklad och plastfolie ???
Jag hade ju blivit wrapped och draped men när jag skulle berätta blev det lite felkoppling i hjärnkontoret, ville på något sätt använda båda orden på samma gång, hörde i samma mikrosekund som näbben öppnade sig att det var något som var på tok med fraseringen men "raped" var det ord som trillade ut ur munnen på mej, flera gånger dessutom....
Hmm, sa engelska Hazel, den här salongen kommer få dåligt rykte om du berättar detta för någon annan och så kom vi överens om att det var wrapped och draped jag menade och inget annat !
Så nu har i alla fall 7 stycken andra expats fått sig ett gott skratt och en liten våldtäkthistoria att skratta åt; och, ja, den bjuder jag på !
För övrigt har vi letat skrivbord till Hannas och Fannys rum, ingen framgång ännu, varit på Lifestyle och Hometown som är någon sorts mini-IKEA´s med Galne Gunnar kvalité, billig påklisrad faner i fula färger; jakten fortsätter, någonstans i denna mång-miljon stad måste det väl finnas snygga, enkla skrivbord som ser någorlunda schyssta ut ??
Snälla, snälla Ingvar, please öppna ett IKEA i Delhi, lovar att jag ska köpa alla värmeljus och alla servetter (och skrivborden !!) där bara du ser till att det blå-gula varuhuset kommer hit !
Casa Sahlberg öppnade för middag i lördags, 7 vuxna, en tonåring och 2 barn smaskade på sydafrikansk oxfilé coeur de provencale, potatisgratäng och hemmagjord bearnaisesås samt fruktsallad till efterrätt; smarrigt och mycket trevligt !
När alla hade farit hemåt kom vi på att vi faktiskt hade varit ihop 25 år just i lördags, visserligen hade det nu hunnit bli söndag men vi firade med lite dans, musik och en liten slurk rödvin till innan vi trillade ner i bingen för att få vår skönhetssömn...
Med all rätt var vi lite sega och trötta i går, solen visade sig för första gången på en hel vecka så vi for till Hyatt och låg ett par timmar vid poolen; riktigt skönt !
Idag är alla chaufförer på säkerhetsutbildning så såvitt jag inte går ut i det varma, fuktiga Delhi och tar en auto-riksha någonstans så blir det en lugn hemmadag (fast det inte är onsdag, men man är väl flexibel och lite wild´n crazy !!)
Ska googla lite på Singapore och Lombok, om 10 dagar är det dags för en liten resa dit nämligen, ska bli kul och spännande att göra Singapore i 2 dagar och sen få en vecka i Indonesien på det; okidoki, nu är det dags att stänga butiken för idag; Google nästa !!
Ha det; kramelikram !/Titti
...6 veckor senare; back in Delhi...
Tänk vad tiden flyger iväg när man har trevligt, och med trevligt menar jag UNDERBART !!!
Landade ju in på självaste nationaldagen och vips så är man tillbaks i Delhi igen...
Skulle kunna jobba som turistambassadör för Sverige, i allafall vad gäller sommar-Sverige...
Vi har hunnit med så himla mycket; grillfest, skärgårdsturer både på ost- och västkusten, begravning, jordgubbsplockning, midsommarfirande, skolavslutning, bastubad, badtunnebad, duschat i utedusch, kantarellplockning livekonserter, IKEA-besök.
Bott i stuga, på hotell, hemma hos, bed&breakfast (fast utan breakfast..), sovit i båt, badat i härligt, friskt havsvatten, åkt en himla massa bil på vår Sverigeturné; Smidö, Kärrbo, Örebro, Mullsjö, Halmstad, Göteborg, Borgholm...
Frossat i yoghurt, leverpastej, jordgubbar, nötkött, fisk (åh, Mickes fisk i folie-paket på grillen...), räkor, sill, färskpotatis..
Haft besök av: många av våra goa, goa vänner, M´s föräldrar, hans härliga faster med underbar familj,...
Hälsat på: stora- och lillasyster (med familj), chefen, akuten (världens bästa !), bästa vännerna och som grädde på moset; träffat våra underbara, underbara döttrar (med deras superhärliga pojkvänner och familjer !).
Ja, om jag ska skatta något allra högst så är det Loppan och Filifjonkan; äntligen säger jag bara (och vet att pappa Micke håller med !)
Hann med att planera in deras långbesök också, storasyster med pojkvän i oktober och lillasystern med sin i januari; jippie !! Enda smolket i glädjebägaren är att vi inte kunde träffas allihop på samtidigt, men det får bli nästa gång :-)) !
I Delhi är det monsunperiod och fuktigt som tusan i luften, cirka 33 grader ute och alldeles mulet.
Frågan är vilket som är värst; 45 gradig torr eller 33 gradig fuktig värme ?
Tror nog att den här fuktiga är snäppet värre, man blir kletig och kladdig över hela kroppen bara man tittar ut genom fönstret, och snart kommer myggen också; då gäller det att se upp så att man inte blir stucken av fel sort d v s den sorten som bär på Dengue-smittan för då kan man få Denguefeber och det är iiiinte bra..
Det kom en störtskur igår när jag var på väg hem från fikat med Delhi Network och därpå följande timmen på gymmet, men den var över på 10 minuter. Idag har det också tokregnat i ungefär en kvart och nu är det bara mulet igen..
För övrigt vill jag bara meddela att det finns en våg inne i damernas omklädningsrum på gymmet, ställ er inte på den, den är felkalibrerad och visar minst 3 kilo för mycket; skall lämna in ett klagomål till Hyatt´s ledning för så här får det bara inte vara; man betalar en dyr medlemsavgift och så får man depression på kuppen; usch och fy !
Hade tänkt att beställa tid för ansiktsbehandling i morgon på salongen som ligger i Basant Lok, men häpp; via Delhi Network kunde jag anmäla mig till en hel spa-dag, också imorgon; inklusive lunch, på en annan salong och dessutom få sällskap på kuppen ! Det blir aboriginsk ansiktsbehandling och chokladinpackning för resten av kroppen; spännande värre ...eller inte.. Blir man sugen på något sött efter lunch så är det väl bara att slicka sig på armen :-) !
Nu kommer några sommarbilder från Sverige:
Älskar lupiner !! Mariehill i bakgrunden !
Blir inte svenskare än så här !
Komplett med förkläde o allt !
Grabbarna Grus Grillar !
Blå, blå himmel o hav...
Älskar, älskar havet o skärgården !!!
Wake-board pedagogik...
Hela havet stormar; Öland norra udde !
Har över 150 underbara bilder till, men urvalet är gjort och det står jag för, eller, åh den på kantarellerna eller jordgubbsbilden, eller klipporna på Donsö, kanske vackra kvällshimlen i Haverdal eller...stopp och belägg !
Fast jag känner att tangentfumligheten och ringrostigheten börjat släppa, är det ändå tack för idag, slut för idag! Erkänner dock att det riktigt kliar i fingrarna..men nej Tittiliuttan, skärpning, tryck på skicka-knappen..
Puss o kram, ha det allra bäst/Titti
Landade ju in på självaste nationaldagen och vips så är man tillbaks i Delhi igen...
Skulle kunna jobba som turistambassadör för Sverige, i allafall vad gäller sommar-Sverige...Vi har hunnit med så himla mycket; grillfest, skärgårdsturer både på ost- och västkusten, begravning, jordgubbsplockning, midsommarfirande, skolavslutning, bastubad, badtunnebad, duschat i utedusch, kantarellplockning livekonserter, IKEA-besök.
Bott i stuga, på hotell, hemma hos, bed&breakfast (fast utan breakfast..), sovit i båt, badat i härligt, friskt havsvatten, åkt en himla massa bil på vår Sverigeturné; Smidö, Kärrbo, Örebro, Mullsjö, Halmstad, Göteborg, Borgholm...
Frossat i yoghurt, leverpastej, jordgubbar, nötkött, fisk (åh, Mickes fisk i folie-paket på grillen...), räkor, sill, färskpotatis..
Haft besök av: många av våra goa, goa vänner, M´s föräldrar, hans härliga faster med underbar familj,...
Hälsat på: stora- och lillasyster (med familj), chefen, akuten (världens bästa !), bästa vännerna och som grädde på moset; träffat våra underbara, underbara döttrar (med deras superhärliga pojkvänner och familjer !).
Ja, om jag ska skatta något allra högst så är det Loppan och Filifjonkan; äntligen säger jag bara (och vet att pappa Micke håller med !)
Hann med att planera in deras långbesök också, storasyster med pojkvän i oktober och lillasystern med sin i januari; jippie !! Enda smolket i glädjebägaren är att vi inte kunde träffas allihop på samtidigt, men det får bli nästa gång :-)) !
I Delhi är det monsunperiod och fuktigt som tusan i luften, cirka 33 grader ute och alldeles mulet.
Frågan är vilket som är värst; 45 gradig torr eller 33 gradig fuktig värme ?
Tror nog att den här fuktiga är snäppet värre, man blir kletig och kladdig över hela kroppen bara man tittar ut genom fönstret, och snart kommer myggen också; då gäller det att se upp så att man inte blir stucken av fel sort d v s den sorten som bär på Dengue-smittan för då kan man få Denguefeber och det är iiiinte bra..
Det kom en störtskur igår när jag var på väg hem från fikat med Delhi Network och därpå följande timmen på gymmet, men den var över på 10 minuter. Idag har det också tokregnat i ungefär en kvart och nu är det bara mulet igen..
För övrigt vill jag bara meddela att det finns en våg inne i damernas omklädningsrum på gymmet, ställ er inte på den, den är felkalibrerad och visar minst 3 kilo för mycket; skall lämna in ett klagomål till Hyatt´s ledning för så här får det bara inte vara; man betalar en dyr medlemsavgift och så får man depression på kuppen; usch och fy !
Hade tänkt att beställa tid för ansiktsbehandling i morgon på salongen som ligger i Basant Lok, men häpp; via Delhi Network kunde jag anmäla mig till en hel spa-dag, också imorgon; inklusive lunch, på en annan salong och dessutom få sällskap på kuppen ! Det blir aboriginsk ansiktsbehandling och chokladinpackning för resten av kroppen; spännande värre ...eller inte.. Blir man sugen på något sött efter lunch så är det väl bara att slicka sig på armen :-) !
Nu kommer några sommarbilder från Sverige:
Älskar lupiner !! Mariehill i bakgrunden !Blir inte svenskare än så här !Komplett med förkläde o allt !Grabbarna Grus Grillar !Blå, blå himmel o hav...Älskar, älskar havet o skärgården !!!Wake-board pedagogik...Hela havet stormar; Öland norra udde !Har över 150 underbara bilder till, men urvalet är gjort och det står jag för, eller, åh den på kantarellerna eller jordgubbsbilden, eller klipporna på Donsö, kanske vackra kvällshimlen i Haverdal eller...stopp och belägg !
Fast jag känner att tangentfumligheten och ringrostigheten börjat släppa, är det ändå tack för idag, slut för idag! Erkänner dock att det riktigt kliar i fingrarna..men nej Tittiliuttan, skärpning, tryck på skicka-knappen..
Puss o kram, ha det allra bäst/Titti
...några ord från en Sverigefantast...
Äntligen...har jag kunat lägga vantarna på en dator igen, very happy !
Har ju liksom vant mig vid att sitta och knappra på tangenterna minst en gång per vecka, nu är det mer än 2 veckor sen sist; abstinensen har rivit och slitit, men nu infann sig ett stort lugn :-) !
Sitter i ett jättestort lantkök i Sättraby i Roslagens famn och trycker hejvilt på tangenterna på en pytteliten dator som dessutom är drabbad av seghetssjukan, men vad gör väl det; nu kör vi så det ryker om skärmen !
Har hunnit med ett dygn i Stockholm, vi landade in på självaste nationaldagen och ett underbart sommarväder, kunde inte bli bättre !
Utan chaufför ( gud, så skönt !) var vi tvungna att använda oss av apostlahästarna för att beskåda Stockholm, jag propsade på gatukökslunch, 2 kokta med mos och räksallad; rena festmåltiden, den intogs vid Hötorget sittandes på trappan till konserthuset..
Proppmätta strosade vi ner till Kungsträdgården och vad får vi se då ?, jo äkta indien-trängsel och "Smaka på Stockholm"- festival men hur mycket god mat som helst som vi ju egentligen hellre ätit men, men man får skylla sig själv när man inte kollat upp vad som är på G..
Det är så otroligt grönt och skönt i detta land och så lagom med folk, de flesta låg utspillda på gräsmattor och gräsplättar runt hela Skeppsholmen där vi promenerade och kikade på båtar, folk och den underbara vy som bara hufvudstaden erbjuder :-)))
Hunnit med en vecka i Mullsjö också, hos lillasyster, svåger och systerdottern/gudbarnet, som så lägligt passade på att fylla 8 år när moster var där; grattis än en gång goa Saga !
Var med en heldag i skolan, lyssnade när alla skolbarnen hade sångövning inför skolavslutningen, satt längst bak och fick tårar i ögonen när alla söta, ljusa barnröster sjöng Ida´s sommarvisa; viken nostalgitripp....
Nästan inget av barnen kunde dock "Den blomstertid..", synd och lite konstigt tycker en konservativ vän av ordning, men det är väl bara att hänga med i utvecklingen och gilla läget antar jag..
En tripp till Jönköping med systeryster hanns också med, lyckades snulla till oss en gratis makeup-rådgivning på Face, med nyfikenhet och lite humor kommer man långt; nåja dom tjänte på affären för flickebarnet i butiken fick sålt produkter till minst det dubbla värdet av vad en konsultation kostade; alla var nöjda och det är ju huvudsaken..och en annan har numer både färgad dagkräm med spf 15, samt en basögonskugga och lite annat kolijoks som plötsligt kändes helt livsnödvändigt att äga :-) !
Bilbingo, ett nöje jag knappt visste fanns, men såna tillställningar är välbesökta på landet kan jag tala om ! Med benägen hjälp av Cicci, som brukar spela någongång per sommar, införskaffade vi ett anta (ett stort antal !) olika bingobrickor som tejpades upp i bestämd ordning på en masonitskiva, investerade också i en äkta bingopenna (rosa, självklart ) och sedan in i bilen för att vinna storkovan ! Man hinner knappt prata för det gäller att hänga med i svängarna och hinna plutta rosa färgduttar på alla rätta siffror och sen vara beredd att tuta om allt går som det ska..
Det gick som det skulle, en himla massa gånger, fast inte för oss, när vi åkte hem 3 timmar senare var vi lite fattigare än när vi kom men väldigt rika på skratt och hysteriska fniss !!
Skolavslutning i kyrkan, ett paradis om man vill känna tårarna rinna, så otroligt fint och stämningsfullt och nu plötsligt kunde barnen sjunga om blomstertiden också, dessutom bjöds det på nya sommarsånger, alla borde gå på sommaravslutning åtminstone vartannat eller vart tredje år, det gör gott för själen ( och rensar tårkanalerna ordentligt..)..
Är fortfarande helt lyrisk över sommargrönskan, alla lupiner, hundkex, prästkragar.. och våra fantastiska ljusa kvällar och nätter, och maten ska vi inte tala om; underbart gott allting, och lagoma mängden med folk och lagomheten av service i affärer; man får gå i fred och pilla på allt utan att ha (ofrivilligt) sällskap av en tre-fyra stycken som berättar vilka färger det är på linnen och klänningar man just tittar på; jag har förvisso behov av läsglasögon men mer än så är det inte, färger kan jag fortfarande urskilja alldeles själv, och vilken storlek dom finns i, och hur fantastiskt just den skulle passa en (fast det är xs eller xl och skulle passa min kropp lika bra som korvskinn alternativt cirkustält..)..
Ett besök på världens bästa akutmottagning (Norrtäljes, förstås!) har också hunnits med, vi var ju så många som av olika anledningar slutade i vintras viklet innebär att det börjat massa nytt folk, så jag var lite nervös att ingen skulle känna igen mig, tänk om dom skulle titta på mig med frågande blick och undra vem jag var, om jag letade efter någon och hänvisa mig ut i väntrummet....
Men så var det såklart inte !!! Jätteroligt att träffa dom som var där, saknade flera stycken godingar, men alla kan ju inte jobba samtidigt heller, många kramar och glada ansikten och mycket frågor och skratt !!!
Ett trevligt dygn i Uppsala hos storasyster har också det hunnits med, mycket prat och skratt mellan klunkarna av rosévin, fått inblick i sånt som en annan inte har en aaning om, hon är duktig på att berätta, minne som en häst och en självironi som får mitt göteborgska hjärta att klappa lite extra !
Känns som detta halvåret gått jättefort, som om jag bara haft lite semester, och samtidigt har det ju hunnit hända så otroligt mycket nytt både för mig/oss och såklart också för alla andra, man vill bara prata, fråga, berätta, undra, dela med sig och ta del av...
Det här blir en bra sommar, det känner jag på mig, vi ska bo i stuga på Vätö i 2 veckor efter midsommar och förhoppningsvis då hinna träffa alla goa vänner på grillning hos oss eller hos dem och sen blir det en Sverigeturné, men först ska det få bli midsommar med sill o potatis och jordgubbstårta samt blomsterklädd stång och små grodor som hoppar runt och viftar på öron och svansar...nej just det; ej svansar, ej svansar, ej öron hava de...
Koack-ka-ka, koack-ka-ka../ Titti
Har ju liksom vant mig vid att sitta och knappra på tangenterna minst en gång per vecka, nu är det mer än 2 veckor sen sist; abstinensen har rivit och slitit, men nu infann sig ett stort lugn :-) !
Sitter i ett jättestort lantkök i Sättraby i Roslagens famn och trycker hejvilt på tangenterna på en pytteliten dator som dessutom är drabbad av seghetssjukan, men vad gör väl det; nu kör vi så det ryker om skärmen !
Har hunnit med ett dygn i Stockholm, vi landade in på självaste nationaldagen och ett underbart sommarväder, kunde inte bli bättre !
Utan chaufför ( gud, så skönt !) var vi tvungna att använda oss av apostlahästarna för att beskåda Stockholm, jag propsade på gatukökslunch, 2 kokta med mos och räksallad; rena festmåltiden, den intogs vid Hötorget sittandes på trappan till konserthuset..
Proppmätta strosade vi ner till Kungsträdgården och vad får vi se då ?, jo äkta indien-trängsel och "Smaka på Stockholm"- festival men hur mycket god mat som helst som vi ju egentligen hellre ätit men, men man får skylla sig själv när man inte kollat upp vad som är på G..
Det är så otroligt grönt och skönt i detta land och så lagom med folk, de flesta låg utspillda på gräsmattor och gräsplättar runt hela Skeppsholmen där vi promenerade och kikade på båtar, folk och den underbara vy som bara hufvudstaden erbjuder :-)))
Hunnit med en vecka i Mullsjö också, hos lillasyster, svåger och systerdottern/gudbarnet, som så lägligt passade på att fylla 8 år när moster var där; grattis än en gång goa Saga !
Var med en heldag i skolan, lyssnade när alla skolbarnen hade sångövning inför skolavslutningen, satt längst bak och fick tårar i ögonen när alla söta, ljusa barnröster sjöng Ida´s sommarvisa; viken nostalgitripp....
Nästan inget av barnen kunde dock "Den blomstertid..", synd och lite konstigt tycker en konservativ vän av ordning, men det är väl bara att hänga med i utvecklingen och gilla läget antar jag..
En tripp till Jönköping med systeryster hanns också med, lyckades snulla till oss en gratis makeup-rådgivning på Face, med nyfikenhet och lite humor kommer man långt; nåja dom tjänte på affären för flickebarnet i butiken fick sålt produkter till minst det dubbla värdet av vad en konsultation kostade; alla var nöjda och det är ju huvudsaken..och en annan har numer både färgad dagkräm med spf 15, samt en basögonskugga och lite annat kolijoks som plötsligt kändes helt livsnödvändigt att äga :-) !
Bilbingo, ett nöje jag knappt visste fanns, men såna tillställningar är välbesökta på landet kan jag tala om ! Med benägen hjälp av Cicci, som brukar spela någongång per sommar, införskaffade vi ett anta (ett stort antal !) olika bingobrickor som tejpades upp i bestämd ordning på en masonitskiva, investerade också i en äkta bingopenna (rosa, självklart ) och sedan in i bilen för att vinna storkovan ! Man hinner knappt prata för det gäller att hänga med i svängarna och hinna plutta rosa färgduttar på alla rätta siffror och sen vara beredd att tuta om allt går som det ska..
Det gick som det skulle, en himla massa gånger, fast inte för oss, när vi åkte hem 3 timmar senare var vi lite fattigare än när vi kom men väldigt rika på skratt och hysteriska fniss !!
Skolavslutning i kyrkan, ett paradis om man vill känna tårarna rinna, så otroligt fint och stämningsfullt och nu plötsligt kunde barnen sjunga om blomstertiden också, dessutom bjöds det på nya sommarsånger, alla borde gå på sommaravslutning åtminstone vartannat eller vart tredje år, det gör gott för själen ( och rensar tårkanalerna ordentligt..)..
Är fortfarande helt lyrisk över sommargrönskan, alla lupiner, hundkex, prästkragar.. och våra fantastiska ljusa kvällar och nätter, och maten ska vi inte tala om; underbart gott allting, och lagoma mängden med folk och lagomheten av service i affärer; man får gå i fred och pilla på allt utan att ha (ofrivilligt) sällskap av en tre-fyra stycken som berättar vilka färger det är på linnen och klänningar man just tittar på; jag har förvisso behov av läsglasögon men mer än så är det inte, färger kan jag fortfarande urskilja alldeles själv, och vilken storlek dom finns i, och hur fantastiskt just den skulle passa en (fast det är xs eller xl och skulle passa min kropp lika bra som korvskinn alternativt cirkustält..)..
Ett besök på världens bästa akutmottagning (Norrtäljes, förstås!) har också hunnits med, vi var ju så många som av olika anledningar slutade i vintras viklet innebär att det börjat massa nytt folk, så jag var lite nervös att ingen skulle känna igen mig, tänk om dom skulle titta på mig med frågande blick och undra vem jag var, om jag letade efter någon och hänvisa mig ut i väntrummet....
Men så var det såklart inte !!! Jätteroligt att träffa dom som var där, saknade flera stycken godingar, men alla kan ju inte jobba samtidigt heller, många kramar och glada ansikten och mycket frågor och skratt !!!
Ett trevligt dygn i Uppsala hos storasyster har också det hunnits med, mycket prat och skratt mellan klunkarna av rosévin, fått inblick i sånt som en annan inte har en aaning om, hon är duktig på att berätta, minne som en häst och en självironi som får mitt göteborgska hjärta att klappa lite extra !
Känns som detta halvåret gått jättefort, som om jag bara haft lite semester, och samtidigt har det ju hunnit hända så otroligt mycket nytt både för mig/oss och såklart också för alla andra, man vill bara prata, fråga, berätta, undra, dela med sig och ta del av...
Det här blir en bra sommar, det känner jag på mig, vi ska bo i stuga på Vätö i 2 veckor efter midsommar och förhoppningsvis då hinna träffa alla goa vänner på grillning hos oss eller hos dem och sen blir det en Sverigeturné, men först ska det få bli midsommar med sill o potatis och jordgubbstårta samt blomsterklädd stång och små grodor som hoppar runt och viftar på öron och svansar...nej just det; ej svansar, ej svansar, ej öron hava de...
Koack-ka-ka, koack-ka-ka../ Titti
...Sveeeerigeee !!!...
Söndag kväll, klockan är 21.25 här i India-land..
Väskorna är packade och om ungefär 30 minuter åker vi till flygplatsen; mot Sveeeerigeeee, jippie !
Biljetterna var bokade till den 22 juni men så hände det sig som så att Mr Spirit var tvungen att åka hem och jobba i Järfälla några dagar för att sen återvända till Delhi för ytterligare en och en halv veckas jobb innan semestern började..
Eftersom man är någorlunda normalbegåvad och har gott om tid att tänka kloka tankar började det surra i hjärnvindlingarna..hmm, Micke åker hem till Sverige och sen tillbaks hit och så ska vi strax till Svedala igen...hmm, men vänta nu !!!!, ombokning av lilla fruns biljett tack, hellre hos släkt och vänner i fosterlandet än ensam i Delhi, dessutom har maken grymt mycket att göra när han kommer tillbaks hit innan semestern börjar, så beslutet var inte så himla svårt om man säger så :-)))
Tänk att vi redan bott i detta landet nästan ett halvt år och att vi har vår vardag här, med allt vad det innebär !
Tiden har gått otroligt fort och ändå har vi hunnit så himla mycket, både rest, fått nya bekantskaper, vant oss (nåja..) vid både chaufför och miad och värmen och alla människor överallt, alla ljud, alla färger, all fattigdom, all trafik...
Ska bli skönt att få andas frisk luft i flera veckor !
Ska bli alldeles, alldeles underbart att träffa Loppan och Filifjonkan och övrig släkt och alla goa, goa vänner !
Vaniljyoghurt, leverpastej, räkor, färskpotatis, sill, gräddfil, svenska jordgubbar....
Puss&Kram/ Titti
Väskorna är packade och om ungefär 30 minuter åker vi till flygplatsen; mot Sveeeerigeeee, jippie !
Biljetterna var bokade till den 22 juni men så hände det sig som så att Mr Spirit var tvungen att åka hem och jobba i Järfälla några dagar för att sen återvända till Delhi för ytterligare en och en halv veckas jobb innan semestern började..
Eftersom man är någorlunda normalbegåvad och har gott om tid att tänka kloka tankar började det surra i hjärnvindlingarna..hmm, Micke åker hem till Sverige och sen tillbaks hit och så ska vi strax till Svedala igen...hmm, men vänta nu !!!!, ombokning av lilla fruns biljett tack, hellre hos släkt och vänner i fosterlandet än ensam i Delhi, dessutom har maken grymt mycket att göra när han kommer tillbaks hit innan semestern börjar, så beslutet var inte så himla svårt om man säger så :-)))
Tänk att vi redan bott i detta landet nästan ett halvt år och att vi har vår vardag här, med allt vad det innebär !
Tiden har gått otroligt fort och ändå har vi hunnit så himla mycket, både rest, fått nya bekantskaper, vant oss (nåja..) vid både chaufför och miad och värmen och alla människor överallt, alla ljud, alla färger, all fattigdom, all trafik...
Ska bli skönt att få andas frisk luft i flera veckor !
Ska bli alldeles, alldeles underbart att träffa Loppan och Filifjonkan och övrig släkt och alla goa, goa vänner !
Vaniljyoghurt, leverpastej, räkor, färskpotatis, sill, gräddfil, svenska jordgubbar....
Puss&Kram/ Titti
...man vänjer sig (så sakteliga)...
När man som heltidsarbetande, punktlig, återvinnande svensk flyttar till ett land där man är medföljande (lyxhustru; don´t like that expression at all !), där tiden är mycket relativ; man säger ´ish efter klockslagen; vi ses 7-ísh, hantverkar´n kommer 2 -ish vilket innebär alltifrån prick (fast nästan aldrig..) till ungefär 1,5 timme senare, och ingen bryr sig om det och där folk kastar ALLT möjligt på gator eller i soporna så känner man sig i början något stressad och konfunderad...
MEN, man vänjer sig faktiskt !
Att vara medföljande innebär att man kan gå på yoga varenda dag om man vill, gymmet och poolen kan besökas så fort andan faller på, man kan studera på distans, bli svenskalärare för Svenska skolan och prata och läsa svenska och om Sverige med 8-åringar, man får möjlighet att åka på kaotiska indiska marknader och moderna shoppingmalls, vara kulturell på gallerier (som inte ett dugg motsvarar ens svenska föreställning om kulturcentrum ), dricka = smaka på det äckligaste man någonsin tagit en sipp utav, ha tid och möjlighet att dela med sig av sina nyvunna kunskaper till andra som är ännu nyare än en själv, shoppa underbart vackra bling-bling sandaler för nästan inga pengar alls (ja, jag vet att många bäckar små osv..), frossa i färgstarka tunikor och sjalar, inte behöva städa eller stryka...
Eftersom man har "all" tid i världen så slappnar man av, fast lite suger det ju att behöva vänta, den biten har inte riktigt fallit på plats ännu. Richard och Rozie är dock hur punktliga som helst t o m i överkant; Rozie börjar kl 10 men är alltid här 15-20 minuter före och när Richard ska hämta oss en viss tid är han också alltid här en kvart före utsatt tid...
Man får vänta 3 månader på sitt medlemskort på gymmet (med förklaringen att de görs faktiskt i Mumbai; undrar om de promenerar därifrån till Delhi med korten..), vänta 3 månader på medlemskortet till Italienska ambassaden, men det duger ju för all del med den tillfälliga handskrivna papperslappen också, vänta på sitt bankkort; ansökte om extrkort till mig i slutet av januari; Micke fick sitt efter kanske en månad, mitt det vete fåglarna vart det tagit vägen; kanske tillverkas söder om Mumbai ;-)...
Att kasta allt i samma soppåse; aluminiumburkar, flaskor, tidningar, medicinslattar, uslitna skor och kläder blandat med det vanliga känns ju hur fel som helst, men det finns en marknad för allt, precis allt i detta landet !!
För det första så har vi lärt oss att om gamla skor, kläder eller pryttlar ska förpassas så ger vi det till Rozie eller Richard; mina urgamla löparskor sitter numer på hennes mans fötter och någon gammal, sjaskigt urtvättad skjorta från Micke likaså. Allt det andra sorteras mycket noggrannt i sopstationen, efter första sorteringen som sker i närheten av vårt hus innan the garbish-man cyklar iväg med resterna till sopstationen. Nämnda station kan vara knökfull på förmiddagen men tack vare människor, hundar och kor som förser sig under dagen med allt som är användbart, återvinningsbart, försäljningsbart och ätbart så är där tämligen tomt framåt kvällskvisten..
Det funkar, inte alls som i Sverige och inte enligt våra normer men ändå alldeles ypperligt, och på Indienvis !!
Skönt, då kan man släppa det från sitt samvete !
Så, då var det borta ur tankarna och jag kan ägna mig åt mitt, som idag innebär att åka till en (har jag hört) alldeles underbar affär och sen blir det fika på det...
Måste bara lägga upp en bild på gårdagens shopping, nu när min killkompis är på semester; Mister Thomas, så har jag funnit mig en jättehärlig värmländska som kan hur mycket som helst om shopping i Delhi, sånt som varken T eller min Mister Spirit är särskilt intresserade utav !
Ny väska, ytterligare några blingsandaler, nagellack, kräm, läppglans, oh la, la, livet är gött !
Bilden lägger jag inte upp för att skryta med mina inköp utan för att ni ska planera in er Indien-resa, boka biljetter och KOMMA OCH HÄLSA PÅ !!!
Ciao, vi hörs !/Titti
MEN, man vänjer sig faktiskt !
Att vara medföljande innebär att man kan gå på yoga varenda dag om man vill, gymmet och poolen kan besökas så fort andan faller på, man kan studera på distans, bli svenskalärare för Svenska skolan och prata och läsa svenska och om Sverige med 8-åringar, man får möjlighet att åka på kaotiska indiska marknader och moderna shoppingmalls, vara kulturell på gallerier (som inte ett dugg motsvarar ens svenska föreställning om kulturcentrum ), dricka = smaka på det äckligaste man någonsin tagit en sipp utav, ha tid och möjlighet att dela med sig av sina nyvunna kunskaper till andra som är ännu nyare än en själv, shoppa underbart vackra bling-bling sandaler för nästan inga pengar alls (ja, jag vet att många bäckar små osv..), frossa i färgstarka tunikor och sjalar, inte behöva städa eller stryka...
Eftersom man har "all" tid i världen så slappnar man av, fast lite suger det ju att behöva vänta, den biten har inte riktigt fallit på plats ännu. Richard och Rozie är dock hur punktliga som helst t o m i överkant; Rozie börjar kl 10 men är alltid här 15-20 minuter före och när Richard ska hämta oss en viss tid är han också alltid här en kvart före utsatt tid...
Man får vänta 3 månader på sitt medlemskort på gymmet (med förklaringen att de görs faktiskt i Mumbai; undrar om de promenerar därifrån till Delhi med korten..), vänta 3 månader på medlemskortet till Italienska ambassaden, men det duger ju för all del med den tillfälliga handskrivna papperslappen också, vänta på sitt bankkort; ansökte om extrkort till mig i slutet av januari; Micke fick sitt efter kanske en månad, mitt det vete fåglarna vart det tagit vägen; kanske tillverkas söder om Mumbai ;-)...
Att kasta allt i samma soppåse; aluminiumburkar, flaskor, tidningar, medicinslattar, uslitna skor och kläder blandat med det vanliga känns ju hur fel som helst, men det finns en marknad för allt, precis allt i detta landet !!
För det första så har vi lärt oss att om gamla skor, kläder eller pryttlar ska förpassas så ger vi det till Rozie eller Richard; mina urgamla löparskor sitter numer på hennes mans fötter och någon gammal, sjaskigt urtvättad skjorta från Micke likaså. Allt det andra sorteras mycket noggrannt i sopstationen, efter första sorteringen som sker i närheten av vårt hus innan the garbish-man cyklar iväg med resterna till sopstationen. Nämnda station kan vara knökfull på förmiddagen men tack vare människor, hundar och kor som förser sig under dagen med allt som är användbart, återvinningsbart, försäljningsbart och ätbart så är där tämligen tomt framåt kvällskvisten..
Det funkar, inte alls som i Sverige och inte enligt våra normer men ändå alldeles ypperligt, och på Indienvis !!
Skönt, då kan man släppa det från sitt samvete !
Så, då var det borta ur tankarna och jag kan ägna mig åt mitt, som idag innebär att åka till en (har jag hört) alldeles underbar affär och sen blir det fika på det...
Måste bara lägga upp en bild på gårdagens shopping, nu när min killkompis är på semester; Mister Thomas, så har jag funnit mig en jättehärlig värmländska som kan hur mycket som helst om shopping i Delhi, sånt som varken T eller min Mister Spirit är särskilt intresserade utav !
Ny väska, ytterligare några blingsandaler, nagellack, kräm, läppglans, oh la, la, livet är gött !
Bilden lägger jag inte upp för att skryta med mina inköp utan för att ni ska planera in er Indien-resa, boka biljetter och KOMMA OCH HÄLSA PÅ !!!
Ciao, vi hörs !/Titti
...welcome back Rozie !...
Rozie is back in business !
Okej, jag erkänner att det är skönt att hon är tillbaks !
Här i detta landet dammar och sandar det något alldeles förskräckligt, det kryper in genom springor i balkongdörrarna, och vi har balkonger till varenda rum...
Jag har visserligen försökt vara åtminstone en halvbra husefru, men inte har jag sopat och våttorkat varenda dag inte, när jag tänker efter så har det nog bara skett 3 gånger under de lika många veckor hon varit borta, man får ju skämmas (lite, pyttelite..)!
Strukit kläder har jag faktiskt oxå gjort, en hel skjorta (kortärmad) till Micke och några paltor till mig själv, i torsdags för att ha något att packa i väskan till Mumbairesan..
Nä, måste säga att jag ägnat mig åt roligare sysselsättningar; t ex yogan, har idag varit på mitt 8:e yoga pass och det blir bara roligare och roligare !
Svetten rinner, stönande andning; inhale, exhael, inhale osv och eftersom man bara får andas genom näsan låter i alla fall jag som en blåsbälg mellan varven!
Varför man bara får andas genom näsan har jag inte riktigt lyckats klura ut ännu men det har säkert med olika energier och annat mystiskt att göra.
Idag klarade jag av att stå på ett ben med det andra upplagt över stående benets knä och samtidigt hålla armarna upp i luften, man måste fokusera rejält med blicken och hålla koll på inhalet och exhalet; förra veckan gick det inte alls, det stående benet skakade och balnsen hade någon stulit ifrån mig; övning ger färdighet ! Kände att jag stod där som en enbent trana med ett halvfånigt flin på läpparna och blicken fastborrad på en punkt på motsatta väggen :-) !
Innan det är dax för Sverigesemester kommer jag nog hinna 6-7 pass till, jippie !
Just precis nu är det alldeles mulet och mörkt ute, både åska och regn hänger i luften, ganska skönt faktiskt !
Igår var det alldeles obeskrivligt varmt, säkert 46 grader..efter ett gympass och några dopp i poolen åkte jag med en kompis till Italienska ambassaden för att käka lunch. Man kan sitta inne men det tar emot för svenskar så vi satt utomhus och torkade svetten i ansiktet med servetter samtidigt som vi kände hur det rann längs ryggen, inte hjälpte det med en flaska svalt vitt vin heller, isbitarna i vinhinken smälte med rekordfart och det tog inte många minuter förrän vi satt och sippade fesljummet italienskt, men ute satt vi ! I 2 timmar drygt !!
På kvällen var jag helt slut, orkade bara ligga på sängen med AC:n på och läsa, värmen tar faktiskt nästan knäcken på en...
Vi längtar båda efter Sverige nu, barnen, vännerna, maten, luften, temperaturen, kranvattnet, att vara oberoende av chaufför (för minsta lilla ärende eller utflykt t ex middag/fika hos vänner, biobesök, shopping, handla vatten/mjölk/mat..)
Detta är min bästa avdelning på Flygfyren i Norrtälje; kolla bara hur mycket det finns att välja på !! Jag blir nästan gråtfärdig när jag ser bilden, som jag knäppte när vi var hemma en sväng i april.
Här har jag lyckats hitta små enprtionsförpackningar med naturell youghurt liknande innehåll, annars är det små barnburkar som är så sötade så man smäller av...
Nä mejeriprodukter är dom inte så begeistrade i i Indien; kritvit, okokbar jättefet grädde, sour cream som faller isär, långhållbarhetsmjölk....
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, och här är båsen tomma för kossorna spatserar omkring lite hur som helst på gator och torg, äter papper, plast och matrester...
Idag är det redan torsdag igen (!!!) och snart stundar helgen, då de flesta svenskar åker hem. Skolorna slutar imorgon och medföljande och barn far hem till släkt och vänner, men det fattade ju inte vi så vi blir kvar ca 4 veckor till, har dock lyckats luska reda på några medföljande som inte åker så dom ska jag leka med medans Mr Spirit arbetar och sliter..
Vi ska ägna lite tid att få ihop ett "fara-runt-och-hälsa-på-barn-och-vänner-schema" på smartaste sätt, så det inte blir sicksack röra av alltihop, måste ju ta reda på hur och var folk befinner sig också....
Ikväll blir det avtackning av högt uppsatt svensk som gjort färdigt sitt uppdrag här, den nytillsatte hälsade vi välkommen för några veckor sedan på ett annat mingelparty.
Nu ska jag in och kolla vad Rozie har strukit, kanske något jag kan ta på mig inför kvällen äventyr !
Ciao !/Tittiluttan
Okej, jag erkänner att det är skönt att hon är tillbaks !
Här i detta landet dammar och sandar det något alldeles förskräckligt, det kryper in genom springor i balkongdörrarna, och vi har balkonger till varenda rum...
Jag har visserligen försökt vara åtminstone en halvbra husefru, men inte har jag sopat och våttorkat varenda dag inte, när jag tänker efter så har det nog bara skett 3 gånger under de lika många veckor hon varit borta, man får ju skämmas (lite, pyttelite..)!
Strukit kläder har jag faktiskt oxå gjort, en hel skjorta (kortärmad) till Micke och några paltor till mig själv, i torsdags för att ha något att packa i väskan till Mumbairesan..
Nä, måste säga att jag ägnat mig åt roligare sysselsättningar; t ex yogan, har idag varit på mitt 8:e yoga pass och det blir bara roligare och roligare !
Svetten rinner, stönande andning; inhale, exhael, inhale osv och eftersom man bara får andas genom näsan låter i alla fall jag som en blåsbälg mellan varven!
Varför man bara får andas genom näsan har jag inte riktigt lyckats klura ut ännu men det har säkert med olika energier och annat mystiskt att göra.
Idag klarade jag av att stå på ett ben med det andra upplagt över stående benets knä och samtidigt hålla armarna upp i luften, man måste fokusera rejält med blicken och hålla koll på inhalet och exhalet; förra veckan gick det inte alls, det stående benet skakade och balnsen hade någon stulit ifrån mig; övning ger färdighet ! Kände att jag stod där som en enbent trana med ett halvfånigt flin på läpparna och blicken fastborrad på en punkt på motsatta väggen :-) !
Innan det är dax för Sverigesemester kommer jag nog hinna 6-7 pass till, jippie !
Just precis nu är det alldeles mulet och mörkt ute, både åska och regn hänger i luften, ganska skönt faktiskt !
Igår var det alldeles obeskrivligt varmt, säkert 46 grader..efter ett gympass och några dopp i poolen åkte jag med en kompis till Italienska ambassaden för att käka lunch. Man kan sitta inne men det tar emot för svenskar så vi satt utomhus och torkade svetten i ansiktet med servetter samtidigt som vi kände hur det rann längs ryggen, inte hjälpte det med en flaska svalt vitt vin heller, isbitarna i vinhinken smälte med rekordfart och det tog inte många minuter förrän vi satt och sippade fesljummet italienskt, men ute satt vi ! I 2 timmar drygt !!
På kvällen var jag helt slut, orkade bara ligga på sängen med AC:n på och läsa, värmen tar faktiskt nästan knäcken på en...
Vi längtar båda efter Sverige nu, barnen, vännerna, maten, luften, temperaturen, kranvattnet, att vara oberoende av chaufför (för minsta lilla ärende eller utflykt t ex middag/fika hos vänner, biobesök, shopping, handla vatten/mjölk/mat..)
Detta är min bästa avdelning på Flygfyren i Norrtälje; kolla bara hur mycket det finns att välja på !! Jag blir nästan gråtfärdig när jag ser bilden, som jag knäppte när vi var hemma en sväng i april.
Här har jag lyckats hitta små enprtionsförpackningar med naturell youghurt liknande innehåll, annars är det små barnburkar som är så sötade så man smäller av...
Nä mejeriprodukter är dom inte så begeistrade i i Indien; kritvit, okokbar jättefet grädde, sour cream som faller isär, långhållbarhetsmjölk....
Man saknar inte kon förrän båset är tomt, och här är båsen tomma för kossorna spatserar omkring lite hur som helst på gator och torg, äter papper, plast och matrester...
Idag är det redan torsdag igen (!!!) och snart stundar helgen, då de flesta svenskar åker hem. Skolorna slutar imorgon och medföljande och barn far hem till släkt och vänner, men det fattade ju inte vi så vi blir kvar ca 4 veckor till, har dock lyckats luska reda på några medföljande som inte åker så dom ska jag leka med medans Mr Spirit arbetar och sliter..
Vi ska ägna lite tid att få ihop ett "fara-runt-och-hälsa-på-barn-och-vänner-schema" på smartaste sätt, så det inte blir sicksack röra av alltihop, måste ju ta reda på hur och var folk befinner sig också....
Ikväll blir det avtackning av högt uppsatt svensk som gjort färdigt sitt uppdrag här, den nytillsatte hälsade vi välkommen för några veckor sedan på ett annat mingelparty.
Nu ska jag in och kolla vad Rozie har strukit, kanske något jag kan ta på mig inför kvällen äventyr !
Ciao !/Tittiluttan
...mysiga Mumbai...
Har fått en favorit-stad i Indien; Mumbai !
Micke skulle till Mumbai i torsdags för möten fredag och lördag, lilla frun som ju gärna vill ut och se sig om i världen fladdrade lite med ögonfransarna och vips fick hon följa med, så det blev torsdag-söndag i storstaden vid havet på Indiens västkust (älskar alla västkuststäder, finns i mina Göteborgska gener :-) !).
Detta är Marin Drive, en otroligt lång gata med strandpromenad heeela vägen, snygg skyline med höa och låga hus blandat, på dagarna och kvällarna var det fullt med folk som promenerade längs med vattnet och satt på muren och blickade ut över Arabiska sjön.
Mumbai, som bytte namn från Bombay 1996, är en megastor stad med officiellt 16 miljoner invånare (hörde en inofficiell siffra på ca 30 miljoner !!) och ca 80.000 taxibilar !
Hade hört innan att staden är (ö)känd för sin kaosartade trafiksituation men den kunskapen kom på skam för så upplevde vi inte alls det hela, trafiken flöt på riktigt bra; med indiska mått mätt, kanske beror det på att autorikshas inte är tillåtna i innerstaden utan bara får köra i förortsområdena...
Dessutom var det häpnadsväckande rent på gator och trottoarer, jag upplever Delhi som mycket, mycket skräpigare.
Detta är Chowpatty beach, som ligger i ena ändan av Marin drive, vårt hotell låg ungefär i mitten av långgatan, på fredagen när Micke var på möte, tog jag mig en promenad hit, laddad med vattenflaska och kamera.
Man avråds bestämt från att bada eftersom vattnet är otroligt förorenat men trots det var det 4-5 grabbar i 8-15 årsåldern som glatt kastade sig i böljan den smutsbruna.
Jag antar att det var hemlösa gatubarn för dom slet av sig alla kläder och tvättade jeans, underströjor, skjortor och strumpor och la ut dom på tork i sanden... dom skrattade och busade med varandra i vattnet och verkade för ögonblicket lyckliga.
Det var ganska mycket folk på stranden, både barn och vuxna som tog av sig skor, rullade upp byxben och höll upp sina sarees och verkade njuta där de gick barfota i vattenbrynet.
Min "lilla" utflykt tog ungefär 2 timmar varav kanske en halvtimmes vila och njutning på stranden, mätte på kartan efteråt och konstaterade att jag nog avverkade 7 kilometer i 35 gradig hetta med hög luftfuktighet, inte konstigt att jag var HELT genomsvettig och matt när jag kom tillbaks till hotellet, det var bara att slita av sig kläderna och hoppa in i duschen igen.
Lunchen intog vi på Taj Palace Hotel,
som utsattes för terrorattentat för några år sedan då några idioter tog sig in och sköt ihjäl en massa människor, tror att det var bomber med i bilden också...nåväl, lunchen var jättegod, libanesisk meze med flera varianter på Mickes absoluta favorit; hummus.
Vi hann också med Gateway of India, ett monument nere vid hamnen som uppfördes till minne av den engelske kungen George V´s besök i början av 1900-talet (hoppas jag inte ljuger för mycket nu...)
På kvällen åt vi på en nyöppnad restaurang, "The Table", rekommenderas varmt, god mat, snygg inredning och trevligt middagssällskap, förutom Micke och jag var det Robin och hans 2 indiska vänner.
Lyxen fortsatte, indierna tog med oss till skybaren på Four Seasons, hissen upp till 33:e våningen och sen några drinkar på det, där beblandade vi oss med dom indiska bratsen, högljudd technomusik dunkade ur högtalarna så det var inte så lätt att prata men, men Gin&Tonicen var krispig och god och utsikten fantastisk !
Medans Micke var på nytt möte på lördagen tänkte jag bege mig till Churchgate Station för att beskåda alla "Dabbawallahs"; ett världsunikt yrke.
Dabba betyder box/låda och det hela handlar om lunchdistribuering; ca 5000 dabbawallahs hämtar dagligen upp ungefär 170.000 lunchboxar (som alla ser likadana ut; 3-vånings, 40 cm höga i rostfritt stål med handtag) hemma i hushållen och enbart med hjälp av olika färgkoder hamnar dessa lunchlådor hos sin rätte ägare precis i lagom tid till lunchen. Det sägs att endast 1 av 1 000 000 hamnar fel !! Och de allra flesta av dessa Dabbawallahs är analfabeter, snacka om att man blir imponerad !!
Finns väl inget annat distributionsföretag i världen som klarar den statistiken...
I min lilla sevärdhetsbroschyr stod det att ungefär 12.30 kunde man bege sig till stationen med kameran i högsta hugg, jag klev glatt iväg, låg väldigt nära hotellet så det var apostlahästarna som gällde och vetskap att det skulle bli ny dusch och klädbyte efteråt.
Kom fram i rätt tid till rätt plats men inte såg jag några wallahs inte, frågade en tidningsförsäljare som sa att dom inte jobbade på lördagar, men i detta landet har man lärt sig att fråga flera olika personer om samma sak för om det är så att dom inte vet så vill dom ibland inte erkänna det utan levererar ett svar ungefär vilket som helst...
Nästa sa; jo dom jobbar på lördagar men kommer inte förrän 14.30, ytterligare en pstod att jag skulle varit där en timme tidigare och en polisofficer inne på stationen sa att dom jobbar lördagar men kan komma närsom helst mellan 11 och 15.
Det märkliga är att 4 av dom 5 människorna jag frågade jobbade bevisligen på stationen i olika tidnings- och dryckeskiosker vilket betyder att dom måste se dessa wallahs ungefär vareviga dag och ändå fick jag 5 helt olika svar... är det inte märkligt så säg !
Efter 45 minuters väntan var jag åter helt genomsvettig och bestämde mig för att dom inte jobbade på lördagar, så jag styrde kosan tillbaks till hotellet och duschen; maybe next time !!
På eftermiddagen var det dax för en guidad biltur, vi ville se victoria Station, där delar av Slumdog Millionaire spelade sin och tvättinrättningen som beskådas från en bro mitt i Mumbai; det är mindre hotell, sjukhus och daghem som skickar dit sin tvätt, allt vaskas för hand och soltorkar enligt ett sinnrikt system där återigen ingen hopblandning sker; helt otroligt !
Efter den guidade turen var vi rätt möra men efter en liten stunds vila på hotellet var det ju dags för middag, vi åt på en känd restaurang som heter "Trishnas" med inriktning på skaldjur, det var dags för lobster och king crab, är man vid havet så är man och i Delhi äter i alla fall inte vi fisk och skaldjur, framförallt inte sedan besöket på Victoria Station där det luktade väldigt mycket fisk om ett gäng frigolitlådor som lastades på tåget för en lång färd i 40-gradig värme till sin slutdestination många timmar senare; en destination som väldigt troligt heter bl a Delhi...
Trishnas låg inte, som vi trodde, vid havet utan på en skum liten bakgata downtown Mumbai, inredningen gick i banagult och blankfernissat trä, riktigt lustigt hur ens föreställningar totalt ostämmer med verkligheten !
Maten var hur som helst jättegod men frågan är om inte efterrätten vann första pris, helt i världsklass;
en skål med Alfonso-mango, enkelt uppskuren i bitar i varsin liten glasskål, inget tillbehör men en gudomlig smakupplevelse !
Efter middagen blev det varsin liten drink på hotellets takterass med lågom ljudnivå på den soulmusik som strömmade ur högtalarna, sen var det taack och godnatt för två tröttmössor !
Summasumarum; en fantastisk helg i en kuststad fylld med vackra hus i kolonialstil och med en sliten charm som tog mig med storm !!
Hit kommer vi åka tillbaks, kanske i oktober, november när temperaturen är lite lägre så att man orkar promenixa omkring och kanske spendera några rupees på shopping, nu var det väl varmt och orken tog slut snabbt vad gäller den sysselsättningen !
Jycken på bilden var en klok vovve som lagt sig på bänken stället för på marken...ser skönt ut eller hur ?
Tjingeling !/Titti
Micke skulle till Mumbai i torsdags för möten fredag och lördag, lilla frun som ju gärna vill ut och se sig om i världen fladdrade lite med ögonfransarna och vips fick hon följa med, så det blev torsdag-söndag i storstaden vid havet på Indiens västkust (älskar alla västkuststäder, finns i mina Göteborgska gener :-) !).
Detta är Marin Drive, en otroligt lång gata med strandpromenad heeela vägen, snygg skyline med höa och låga hus blandat, på dagarna och kvällarna var det fullt med folk som promenerade längs med vattnet och satt på muren och blickade ut över Arabiska sjön.
Mumbai, som bytte namn från Bombay 1996, är en megastor stad med officiellt 16 miljoner invånare (hörde en inofficiell siffra på ca 30 miljoner !!) och ca 80.000 taxibilar !
Hade hört innan att staden är (ö)känd för sin kaosartade trafiksituation men den kunskapen kom på skam för så upplevde vi inte alls det hela, trafiken flöt på riktigt bra; med indiska mått mätt, kanske beror det på att autorikshas inte är tillåtna i innerstaden utan bara får köra i förortsområdena...
Dessutom var det häpnadsväckande rent på gator och trottoarer, jag upplever Delhi som mycket, mycket skräpigare.
Detta är Chowpatty beach, som ligger i ena ändan av Marin drive, vårt hotell låg ungefär i mitten av långgatan, på fredagen när Micke var på möte, tog jag mig en promenad hit, laddad med vattenflaska och kamera.
Man avråds bestämt från att bada eftersom vattnet är otroligt förorenat men trots det var det 4-5 grabbar i 8-15 årsåldern som glatt kastade sig i böljan den smutsbruna.
Jag antar att det var hemlösa gatubarn för dom slet av sig alla kläder och tvättade jeans, underströjor, skjortor och strumpor och la ut dom på tork i sanden... dom skrattade och busade med varandra i vattnet och verkade för ögonblicket lyckliga.
Det var ganska mycket folk på stranden, både barn och vuxna som tog av sig skor, rullade upp byxben och höll upp sina sarees och verkade njuta där de gick barfota i vattenbrynet.
Min "lilla" utflykt tog ungefär 2 timmar varav kanske en halvtimmes vila och njutning på stranden, mätte på kartan efteråt och konstaterade att jag nog avverkade 7 kilometer i 35 gradig hetta med hög luftfuktighet, inte konstigt att jag var HELT genomsvettig och matt när jag kom tillbaks till hotellet, det var bara att slita av sig kläderna och hoppa in i duschen igen.
Lunchen intog vi på Taj Palace Hotel,
som utsattes för terrorattentat för några år sedan då några idioter tog sig in och sköt ihjäl en massa människor, tror att det var bomber med i bilden också...nåväl, lunchen var jättegod, libanesisk meze med flera varianter på Mickes absoluta favorit; hummus.Vi hann också med Gateway of India, ett monument nere vid hamnen som uppfördes till minne av den engelske kungen George V´s besök i början av 1900-talet (hoppas jag inte ljuger för mycket nu...)
På kvällen åt vi på en nyöppnad restaurang, "The Table", rekommenderas varmt, god mat, snygg inredning och trevligt middagssällskap, förutom Micke och jag var det Robin och hans 2 indiska vänner.
Lyxen fortsatte, indierna tog med oss till skybaren på Four Seasons, hissen upp till 33:e våningen och sen några drinkar på det, där beblandade vi oss med dom indiska bratsen, högljudd technomusik dunkade ur högtalarna så det var inte så lätt att prata men, men Gin&Tonicen var krispig och god och utsikten fantastisk !
Medans Micke var på nytt möte på lördagen tänkte jag bege mig till Churchgate Station för att beskåda alla "Dabbawallahs"; ett världsunikt yrke.
Dabba betyder box/låda och det hela handlar om lunchdistribuering; ca 5000 dabbawallahs hämtar dagligen upp ungefär 170.000 lunchboxar (som alla ser likadana ut; 3-vånings, 40 cm höga i rostfritt stål med handtag) hemma i hushållen och enbart med hjälp av olika färgkoder hamnar dessa lunchlådor hos sin rätte ägare precis i lagom tid till lunchen. Det sägs att endast 1 av 1 000 000 hamnar fel !! Och de allra flesta av dessa Dabbawallahs är analfabeter, snacka om att man blir imponerad !!
Finns väl inget annat distributionsföretag i världen som klarar den statistiken...
I min lilla sevärdhetsbroschyr stod det att ungefär 12.30 kunde man bege sig till stationen med kameran i högsta hugg, jag klev glatt iväg, låg väldigt nära hotellet så det var apostlahästarna som gällde och vetskap att det skulle bli ny dusch och klädbyte efteråt.
Kom fram i rätt tid till rätt plats men inte såg jag några wallahs inte, frågade en tidningsförsäljare som sa att dom inte jobbade på lördagar, men i detta landet har man lärt sig att fråga flera olika personer om samma sak för om det är så att dom inte vet så vill dom ibland inte erkänna det utan levererar ett svar ungefär vilket som helst...
Nästa sa; jo dom jobbar på lördagar men kommer inte förrän 14.30, ytterligare en pstod att jag skulle varit där en timme tidigare och en polisofficer inne på stationen sa att dom jobbar lördagar men kan komma närsom helst mellan 11 och 15.
Det märkliga är att 4 av dom 5 människorna jag frågade jobbade bevisligen på stationen i olika tidnings- och dryckeskiosker vilket betyder att dom måste se dessa wallahs ungefär vareviga dag och ändå fick jag 5 helt olika svar... är det inte märkligt så säg !
Efter 45 minuters väntan var jag åter helt genomsvettig och bestämde mig för att dom inte jobbade på lördagar, så jag styrde kosan tillbaks till hotellet och duschen; maybe next time !!
På eftermiddagen var det dax för en guidad biltur, vi ville se victoria Station, där delar av Slumdog Millionaire spelade sin och tvättinrättningen som beskådas från en bro mitt i Mumbai; det är mindre hotell, sjukhus och daghem som skickar dit sin tvätt, allt vaskas för hand och soltorkar enligt ett sinnrikt system där återigen ingen hopblandning sker; helt otroligt !
Efter den guidade turen var vi rätt möra men efter en liten stunds vila på hotellet var det ju dags för middag, vi åt på en känd restaurang som heter "Trishnas" med inriktning på skaldjur, det var dags för lobster och king crab, är man vid havet så är man och i Delhi äter i alla fall inte vi fisk och skaldjur, framförallt inte sedan besöket på Victoria Station där det luktade väldigt mycket fisk om ett gäng frigolitlådor som lastades på tåget för en lång färd i 40-gradig värme till sin slutdestination många timmar senare; en destination som väldigt troligt heter bl a Delhi...
Trishnas låg inte, som vi trodde, vid havet utan på en skum liten bakgata downtown Mumbai, inredningen gick i banagult och blankfernissat trä, riktigt lustigt hur ens föreställningar totalt ostämmer med verkligheten !
Maten var hur som helst jättegod men frågan är om inte efterrätten vann första pris, helt i världsklass;
en skål med Alfonso-mango, enkelt uppskuren i bitar i varsin liten glasskål, inget tillbehör men en gudomlig smakupplevelse !
Efter middagen blev det varsin liten drink på hotellets takterass med lågom ljudnivå på den soulmusik som strömmade ur högtalarna, sen var det taack och godnatt för två tröttmössor !
Summasumarum; en fantastisk helg i en kuststad fylld med vackra hus i kolonialstil och med en sliten charm som tog mig med storm !!
Hit kommer vi åka tillbaks, kanske i oktober, november när temperaturen är lite lägre så att man orkar promenixa omkring och kanske spendera några rupees på shopping, nu var det väl varmt och orken tog slut snabbt vad gäller den sysselsättningen !
Jycken på bilden var en klok vovve som lagt sig på bänken stället för på marken...ser skönt ut eller hur ?
Tjingeling !/Titti
..."just around the corner"...
Har idag ägnat mig åt bl a plantering...
En svensk familj som bott här i Delhi i drygt 2 år åker om några veckor hem till Sverige igen, jag var där och köpte deras inomhusväxter förra veckan.
Deras "housecleaner" packade dom i plastpåsar och vår chaufför åkte och hämtade dom (ja, så funkar det här i detta landet, jag behövde inte lyfta ett finger..).
Frun i familjen ville dock ta med krukorna hem till Svedala, det var därför dom leverrerades kruklösa i påsar...
Släpade in påsarna och ställde dom i duschen i vårt "hänga-tvätt-och-strykningsrum-och förvaringsrum" även kallat "Rozie´s rum" av oss för det är där hon utför sin gudomliga strykning (när hon inte är låååångledig förstås, nu är det en jättehög med skrynkelkläder därinne..)
Efter att dom stått därinne i sina svarta sop-påsar i drygt 40-gradig värme över helgen och ytterligare några dagar insåg jag i dag att om dom skulle ha en möjlig chans till överlevnad så var det bäst att jag tog mig i kragen och införskaffade krukor till dom stackarna, och det i rödaste rappet !
Visste precis vart vi skulle åka för i slutet av januari hittade jag (med hjälp av Richard och bilen förstås) en utomhusmarknad med jättefina krukor, marmorkross och halvädelstenar i lösvikt ca 20 minuters bilresa hemifrån...
Dit styrde vi kosan, men tji fick vi för där såg det ut som om någon startat upp ett mindre stenbrott och inte en kruka i sikte !
Richard frågade en man vart krukmarknaden tagit vägen och förklarade sen för mig att det var "just around the corner"...
Okej svarade jag men tänkte i mitt stilla sinne "precis runt VILKET hörn ?", vi befann os nämligen på en väldans lång raksträcka, men svensk och flexibel som man ju är så fann jag mig "glatt" i en extra 20 minuters bilresa, och till slut svängde vi faktiskt runt ett hörn och sen runt ganska många hörn och kurvor... utan någon skymt av dessa eftertraktade krukor !
Till slut fick jag nog och Richard också för han "erkände" faktiskt att han inte kunde hitta stället.., men okej, då gör vi såhär sa jag med min allra bästa "maám"röst ; vi åker hemåt igen och på hemvägen svänger vi in på en av de många plantskolor som ligger längs vägen och köper några simpla lerkrukor så att mina stackars växter får bo någon annanstans än i sina svarta påsar i duschen...
Vi var rörande överens om att detta var ett ypperligt förslag och styrde kosan mot West End igen, men häpp:
En krukshop, mitt på en annan lång raksträcka någonstans i Delhi, hurra, hurra, hurra och svett och pust och stön i 45-gradig värme.
Men vem är väl jag att klaga, som klev ur en bil med AC´n på full speed, valde 4 krukor och fick ytterligare 2 något mindre som växel tillbaks på de 3 st 500 rupeesedlar jag lämnade fram till kvinnan som jobbade där hela dagen lång i denna hetta, för att inte tala om de två mindre barnen eller tonårstjejen:
Åh såna fantastiskt söta flickor som, om världen varit rättvisare och vackrare på många sätt, inte skulle behöva tillbringa dagen utomhus i brännande sol på en dammig vägkant utan gå i skolan, ha skor och rena kläder på sig och äta skollunch ungefär vid den här tiden..
Man får tänka som så; att genom att jag köpte mina krukor där så har dom åtminstone tjänat ihop lite pengar idag och kan, förhoppningsvis, äta sig mätta kanske både idag och imorgon (men det gör lite ont i hjärtat, det gör det, när man tänker på hur det är beskaffat här i världen)
Ägnade mig sedan åt nyplantering av växterna, inne i det lilla badrummet, hade inte ens förstånd nog att sätta på AC´n i rummet utan svettades och stönade och blev alldeles vimmelkantig av att sitta på huk därinne i bastun och försöka smula sönder stenhårda lerjordkokor till planteringsbar jord..
Kanske var omedveten solidaritetskänsla med flickorna och kvinnan som fick mig att inte trycka på fjärrkontrollen till AC´n, men inte tusan hade det hjälpt dom om jag svimmat i badrummet, slagit skallen i marmorgolvet, fått en sårskada med massa indisk jord i, blivit tvungen att raka bort en massa hår och sy 6 stygn och haft huvudvärk och dubbelseende i två veckors tid, nä jag tror inte dom hade fått mer svalka, skolgång eller mat för det så jag ädrar mig; det var inte solidaritet det var ren och skär glömska !
Växterna verkar i allafall väldigt välmående i sina vackra krukor i vardagsrummet....
Grönt är skönt!/Titti
En svensk familj som bott här i Delhi i drygt 2 år åker om några veckor hem till Sverige igen, jag var där och köpte deras inomhusväxter förra veckan.
Deras "housecleaner" packade dom i plastpåsar och vår chaufför åkte och hämtade dom (ja, så funkar det här i detta landet, jag behövde inte lyfta ett finger..).
Frun i familjen ville dock ta med krukorna hem till Svedala, det var därför dom leverrerades kruklösa i påsar...
Släpade in påsarna och ställde dom i duschen i vårt "hänga-tvätt-och-strykningsrum-och förvaringsrum" även kallat "Rozie´s rum" av oss för det är där hon utför sin gudomliga strykning (när hon inte är låååångledig förstås, nu är det en jättehög med skrynkelkläder därinne..)
Efter att dom stått därinne i sina svarta sop-påsar i drygt 40-gradig värme över helgen och ytterligare några dagar insåg jag i dag att om dom skulle ha en möjlig chans till överlevnad så var det bäst att jag tog mig i kragen och införskaffade krukor till dom stackarna, och det i rödaste rappet !
Visste precis vart vi skulle åka för i slutet av januari hittade jag (med hjälp av Richard och bilen förstås) en utomhusmarknad med jättefina krukor, marmorkross och halvädelstenar i lösvikt ca 20 minuters bilresa hemifrån...
Dit styrde vi kosan, men tji fick vi för där såg det ut som om någon startat upp ett mindre stenbrott och inte en kruka i sikte !
Richard frågade en man vart krukmarknaden tagit vägen och förklarade sen för mig att det var "just around the corner"...
Okej svarade jag men tänkte i mitt stilla sinne "precis runt VILKET hörn ?", vi befann os nämligen på en väldans lång raksträcka, men svensk och flexibel som man ju är så fann jag mig "glatt" i en extra 20 minuters bilresa, och till slut svängde vi faktiskt runt ett hörn och sen runt ganska många hörn och kurvor... utan någon skymt av dessa eftertraktade krukor !
Till slut fick jag nog och Richard också för han "erkände" faktiskt att han inte kunde hitta stället.., men okej, då gör vi såhär sa jag med min allra bästa "maám"röst ; vi åker hemåt igen och på hemvägen svänger vi in på en av de många plantskolor som ligger längs vägen och köper några simpla lerkrukor så att mina stackars växter får bo någon annanstans än i sina svarta påsar i duschen...
Vi var rörande överens om att detta var ett ypperligt förslag och styrde kosan mot West End igen, men häpp:
En krukshop, mitt på en annan lång raksträcka någonstans i Delhi, hurra, hurra, hurra och svett och pust och stön i 45-gradig värme.Men vem är väl jag att klaga, som klev ur en bil med AC´n på full speed, valde 4 krukor och fick ytterligare 2 något mindre som växel tillbaks på de 3 st 500 rupeesedlar jag lämnade fram till kvinnan som jobbade där hela dagen lång i denna hetta, för att inte tala om de två mindre barnen eller tonårstjejen:
Åh såna fantastiskt söta flickor som, om världen varit rättvisare och vackrare på många sätt, inte skulle behöva tillbringa dagen utomhus i brännande sol på en dammig vägkant utan gå i skolan, ha skor och rena kläder på sig och äta skollunch ungefär vid den här tiden..Man får tänka som så; att genom att jag köpte mina krukor där så har dom åtminstone tjänat ihop lite pengar idag och kan, förhoppningsvis, äta sig mätta kanske både idag och imorgon (men det gör lite ont i hjärtat, det gör det, när man tänker på hur det är beskaffat här i världen)
Ägnade mig sedan åt nyplantering av växterna, inne i det lilla badrummet, hade inte ens förstånd nog att sätta på AC´n i rummet utan svettades och stönade och blev alldeles vimmelkantig av att sitta på huk därinne i bastun och försöka smula sönder stenhårda lerjordkokor till planteringsbar jord..
Kanske var omedveten solidaritetskänsla med flickorna och kvinnan som fick mig att inte trycka på fjärrkontrollen till AC´n, men inte tusan hade det hjälpt dom om jag svimmat i badrummet, slagit skallen i marmorgolvet, fått en sårskada med massa indisk jord i, blivit tvungen att raka bort en massa hår och sy 6 stygn och haft huvudvärk och dubbelseende i två veckors tid, nä jag tror inte dom hade fått mer svalka, skolgång eller mat för det så jag ädrar mig; det var inte solidaritet det var ren och skär glömska !
Växterna verkar i allafall väldigt välmående i sina vackra krukor i vardagsrummet....
Grönt är skönt!/Titti
...studiebesök på "Gamma knife unit" på AIIMS i Delhi...
Har idag (efter yogan, såklart !) varit på studiebesök på Indiens största sjukhus; AIIMS = All India International Medicine of Science.
AIIMS är också Indiens största traumacenter med massa specialistkliniker.
Vi var och tittade på installationen av en ny strålkniv; gammastrålkniv som används för att stråla bort tumörer från halsregionen och uppåt. Installationen görs av ett svenskt företag som heter Elekta och Johan som jobbar där guidade oss, tack för det Johan!
Hela besöket började dock med lunch på en sydindisk restaurang i Haus Khaz med enbart vegetariskt på menyn, vilket passade mig alldeles utmärkt, fast jag inte är vegetarian; hela Indien är ett eldorado för vegetarianer !
Kokosris med tillhörande kokosröra och det gul-bruna är "Dal"; linsgryta dock mer som mixad linssoppa denna gång. Det hela smakade alldeles förträffligt gott och betingade det facila priset av 90 rupees dvs ca 13 kronor, okej pris för en lunch !
Sen var det dax att fara mot storsjukhuset och strålknivsenheten...
Själva enheten väger ungefär 20 ton, dom kan göra upptill 10 behandlingar per dag, fast just nu ligger ju verksamheten nere 2-3 veckor innan allt är på plats...
Där inne var det fullt med folk, man kan fråga sig vad alla gjorde där egentligen för man såg inte så mycket aktivitet, inte bland hantverkarna i alla fall..
Lite borrande såg jag, han till vänster jobbar med att peta in 2 lösa, skalade sladdändar i ett uttag, han i mitten gör ? och han till höger borrade litegrann...
"Peta-in-sladdändar-i-uttag mannen i närbild...
Han verkar inte tycka att han har världens roligaste jobb direkt...but a man´s got to do what a man´s got do...
Vi fick oss en mycket proffsig och tydlig demo av systemet av Johan;
Vilken fantastisk uppfinning, att med så stor precision kunna stråla bort tumörer inne i hjärnan med endast lokalbedövning för att borra fast ramen mot skallbenet, efter det tar behandlingen upp till 20 minuter, känns absolut ingenting och patienten reser sig upp och går direkt efteråt, imponerande !
Utanför höll man också på att fixa och dona litegrann, bl a en ny tegelmur;
samt lite målningsarbeten, personligen tycker jag bambustegarna är väldigt snygga, något att ha i sovrummet eller badrummet och hänga kläder eller handdukar på...
Här kommer en bild på själva strålknivsenheten, innan skyddskåpa mm är på:
Helt fascinerande att se supertoppmoderna högspecialiserade utrustningar monteras med hjälp av sladdändar-i-uttaget-borrar och bambustegar; Incredible India, jag säger bara det !
Utanför, på gatan, mötte vi 2 glada, glassätande doktorer;
Mitt nästa mål är att skaffa en kontakt som kan få in mig på själva akutmottagningen på AIIMS, det tycker jag skulle vara otroligt intressant ! Någon därute i cyberrymden som känner nån som känner nån som...?
Nähä, ja då får jag väl fixa det själv ...
Hoppas att han som klev ur dessa inte glömmer dom när han ska hem från jobbet i kväll, eller att dom står kvar och väntar på honom när han kommer åter i morgon bitti..
Ha en bra tisdagskväll, vi hörs ! Kramen/Tittilina
AIIMS är också Indiens största traumacenter med massa specialistkliniker.
Vi var och tittade på installationen av en ny strålkniv; gammastrålkniv som används för att stråla bort tumörer från halsregionen och uppåt. Installationen görs av ett svenskt företag som heter Elekta och Johan som jobbar där guidade oss, tack för det Johan!
Hela besöket började dock med lunch på en sydindisk restaurang i Haus Khaz med enbart vegetariskt på menyn, vilket passade mig alldeles utmärkt, fast jag inte är vegetarian; hela Indien är ett eldorado för vegetarianer !
Kokosris med tillhörande kokosröra och det gul-bruna är "Dal"; linsgryta dock mer som mixad linssoppa denna gång. Det hela smakade alldeles förträffligt gott och betingade det facila priset av 90 rupees dvs ca 13 kronor, okej pris för en lunch !
Sen var det dax att fara mot storsjukhuset och strålknivsenheten...
Själva enheten väger ungefär 20 ton, dom kan göra upptill 10 behandlingar per dag, fast just nu ligger ju verksamheten nere 2-3 veckor innan allt är på plats...
Där inne var det fullt med folk, man kan fråga sig vad alla gjorde där egentligen för man såg inte så mycket aktivitet, inte bland hantverkarna i alla fall..
Lite borrande såg jag, han till vänster jobbar med att peta in 2 lösa, skalade sladdändar i ett uttag, han i mitten gör ? och han till höger borrade litegrann...
"Peta-in-sladdändar-i-uttag mannen i närbild...
Han verkar inte tycka att han har världens roligaste jobb direkt...but a man´s got to do what a man´s got do...
Vi fick oss en mycket proffsig och tydlig demo av systemet av Johan;
Vilken fantastisk uppfinning, att med så stor precision kunna stråla bort tumörer inne i hjärnan med endast lokalbedövning för att borra fast ramen mot skallbenet, efter det tar behandlingen upp till 20 minuter, känns absolut ingenting och patienten reser sig upp och går direkt efteråt, imponerande !
Utanför höll man också på att fixa och dona litegrann, bl a en ny tegelmur;
samt lite målningsarbeten, personligen tycker jag bambustegarna är väldigt snygga, något att ha i sovrummet eller badrummet och hänga kläder eller handdukar på...
Här kommer en bild på själva strålknivsenheten, innan skyddskåpa mm är på:
Helt fascinerande att se supertoppmoderna högspecialiserade utrustningar monteras med hjälp av sladdändar-i-uttaget-borrar och bambustegar; Incredible India, jag säger bara det !
Utanför, på gatan, mötte vi 2 glada, glassätande doktorer;
Mitt nästa mål är att skaffa en kontakt som kan få in mig på själva akutmottagningen på AIIMS, det tycker jag skulle vara otroligt intressant ! Någon därute i cyberrymden som känner nån som känner nån som...?
Nähä, ja då får jag väl fixa det själv ...
Hoppas att han som klev ur dessa inte glömmer dom när han ska hem från jobbet i kväll, eller att dom står kvar och väntar på honom när han kommer åter i morgon bitti..
Ha en bra tisdagskväll, vi hörs ! Kramen/Tittilina
...funderingar kring kontraster och hierarkier...
Indien är verkligen ett land av kontraster och hierarkier, folk bor, bokstavligen, på gatan och de som har mycket pengar bor i "palats" med tjänstestab.
Däremellan finns naturligtvis olika låg- och medelklasser..
Man ser folk, inte sällan hela familjer, som bor under broar eller på byggarbetsplatser; tvätten hänger på tork mellan betongpelare och bambustegar och halvnakna barn springer omkring påpassade av (något) äldre syskon eller grannbarn medans föräldrarna arbetar. Männen kan befinna sig någon våning upp spikandes och hamrandes medans kvinnorna, iklädda sarees, bär tegelstenar eller sand i skålar på huvudet och "hantlangar".
Däremellan finns naturligtvis olika skikt och hierarkin är tydlig även inom det som vi tycker är ungefär "samma" nivå t ex är det stor skillnad på en autorickshaförare och en chaufför som vår.
Lika väl är det skillnad på en autorickshaförare och ett cykelbud, och nu pratar vi om en som trampar en oväxlad cykel med en last av armeringsjärn, gasoltuber, möbler, kylskåp eller något annat tungt och otympligt.
Det sorgliga är att de som har det lite "finare" chaufförsjobbet inte är speciellt trevliga mot den som kör autoricksha och autorikshaföraren är inte speciellt trevlig eller hänsynsfull mot cykelföraren, som cyklar med en last så tung att man inte kan förstå att han orkar trampa runt pedalerna, det är inte så att den stora, fina bilen saktar in och släpper förbi; nej man tutar och mer eller mindre tvingar den andra att flytta på sig eller väja om den inte ska bli överkörd..
På restauranger är det inte ovanligt att det är de indiska gästerna som är otrevligast, snorkigast och mest oförskämda mot sina (indiska) medmänniskor som arbetar som servitörer och servitriser...
När vi var i Goa och satt på Baltons Beach-shack pratade vi om detta med de indier som jobbade där; supertrevliga Pawan bl a, de sa spontant att det är indier som är de absolut värsta kunderna; på något sätt är det som om dom måste markera sin överlägsenhet i fråga om pengar genom att bete sig värsta sortens divor, har man råd att gå på restaurang är man förmer än de som jobbar där och måste följaktligen sätta personalen på plats...? Ja, jag förstår inte...
Slickar uppåt och sparkar neråt...
Vi har varit hemma hos indiska bekanta; jättetrevliga, snälla, sociala, hjälpsamma människor som bor i riktigt fint område i stort hus och med fyra anställda i sitt hushåll. Jag kan tala om att våra bekanta (mest frun faktiskt, men så är det ju också hon som är ansvarig för hushållet och tjänstefolket..) satt på rumpan i soffan och ropade på sina anställda att komma in och servera än det ena än det andra, om jag kommer ihåg rätt så klappade hon uppfodrande i händerna vid några tillfällen. Det var också ett helt annat tonfall i hennes röst när hon pratade med oss och när hon sa något till någon ur personalen...
Frågan är då; ska jag starta en diskussion, ifrågasätta, bli förbannad ?
Det skulle betyda att jag skulle vara upprörd massvis med gånger varje dag, t ex varje gång vår chaufför kör mig någonstans, eller är det helt enkelt så att man måste bestämma sig för att inse att det är otroligt stora skillnader mellan min svenska uppfostran och mina värderingar och den indiska folksjälen och acceptera att det är så;
dock utan att nödvändigtvis tycka att det är rätt och riktigt.
Jag tycker ju inte det är okej, men jag kan inte ändra ett väl rotat system, dock bestämmer ju jag själv hur JAG vill bete mig mot mina medmänniskor, vare sig dom är svenskar eller indier, lyxlirare eller tegelbärare...
Känns som om man landat lite i Indien nu och börjat fundera lite på hur samhället faktiskt fungerar och VARFÖR det fungerar som det gör..
Mer tankar och funderingar kommer, var så säkra !
Nu tar jag av mig funderar-hatten och önskar trevlig söndag, tjing!/ Titti
Däremellan finns naturligtvis olika låg- och medelklasser..
Man ser folk, inte sällan hela familjer, som bor under broar eller på byggarbetsplatser; tvätten hänger på tork mellan betongpelare och bambustegar och halvnakna barn springer omkring påpassade av (något) äldre syskon eller grannbarn medans föräldrarna arbetar. Männen kan befinna sig någon våning upp spikandes och hamrandes medans kvinnorna, iklädda sarees, bär tegelstenar eller sand i skålar på huvudet och "hantlangar".
Däremellan finns naturligtvis olika skikt och hierarkin är tydlig även inom det som vi tycker är ungefär "samma" nivå t ex är det stor skillnad på en autorickshaförare och en chaufför som vår.
Lika väl är det skillnad på en autorickshaförare och ett cykelbud, och nu pratar vi om en som trampar en oväxlad cykel med en last av armeringsjärn, gasoltuber, möbler, kylskåp eller något annat tungt och otympligt.
Det sorgliga är att de som har det lite "finare" chaufförsjobbet inte är speciellt trevliga mot den som kör autoricksha och autorikshaföraren är inte speciellt trevlig eller hänsynsfull mot cykelföraren, som cyklar med en last så tung att man inte kan förstå att han orkar trampa runt pedalerna, det är inte så att den stora, fina bilen saktar in och släpper förbi; nej man tutar och mer eller mindre tvingar den andra att flytta på sig eller väja om den inte ska bli överkörd..
På restauranger är det inte ovanligt att det är de indiska gästerna som är otrevligast, snorkigast och mest oförskämda mot sina (indiska) medmänniskor som arbetar som servitörer och servitriser...
När vi var i Goa och satt på Baltons Beach-shack pratade vi om detta med de indier som jobbade där; supertrevliga Pawan bl a, de sa spontant att det är indier som är de absolut värsta kunderna; på något sätt är det som om dom måste markera sin överlägsenhet i fråga om pengar genom att bete sig värsta sortens divor, har man råd att gå på restaurang är man förmer än de som jobbar där och måste följaktligen sätta personalen på plats...? Ja, jag förstår inte...
Slickar uppåt och sparkar neråt...
Vi har varit hemma hos indiska bekanta; jättetrevliga, snälla, sociala, hjälpsamma människor som bor i riktigt fint område i stort hus och med fyra anställda i sitt hushåll. Jag kan tala om att våra bekanta (mest frun faktiskt, men så är det ju också hon som är ansvarig för hushållet och tjänstefolket..) satt på rumpan i soffan och ropade på sina anställda att komma in och servera än det ena än det andra, om jag kommer ihåg rätt så klappade hon uppfodrande i händerna vid några tillfällen. Det var också ett helt annat tonfall i hennes röst när hon pratade med oss och när hon sa något till någon ur personalen...
Frågan är då; ska jag starta en diskussion, ifrågasätta, bli förbannad ?
Det skulle betyda att jag skulle vara upprörd massvis med gånger varje dag, t ex varje gång vår chaufför kör mig någonstans, eller är det helt enkelt så att man måste bestämma sig för att inse att det är otroligt stora skillnader mellan min svenska uppfostran och mina värderingar och den indiska folksjälen och acceptera att det är så;
dock utan att nödvändigtvis tycka att det är rätt och riktigt.
Jag tycker ju inte det är okej, men jag kan inte ändra ett väl rotat system, dock bestämmer ju jag själv hur JAG vill bete mig mot mina medmänniskor, vare sig dom är svenskar eller indier, lyxlirare eller tegelbärare...
Känns som om man landat lite i Indien nu och börjat fundera lite på hur samhället faktiskt fungerar och VARFÖR det fungerar som det gör..
Mer tankar och funderingar kommer, var så säkra !
Nu tar jag av mig funderar-hatten och önskar trevlig söndag, tjing!/ Titti
... va bidde de då då ?...
Det bidde inget majsbröd...
I receptet stod det att man skulle ha i majsmjöl och en burk majskorn, och korn det visste jag att vi hade i skafferiet, alltså var det majsmjöl som skulle inhandlas.
Kliver glatt in på "Le marché" som är en västern-inriktad mataffär med mestadels importerade varor och ett hyfsat sortiment (även om importerade varor i Indien kostar mångfalt mer än i Sverige; pasta som hemma kostar typ 10-12 kr kostar här drygt 30, bacon kostar nästan 100 pix för ETT 140 grams paket; man baxnar !, ett paket Philadelphiaost kostar 80 och en 500-grams bytta med Flora betingar det facila priset av 75 riksdaler osv..)
Efter en stunds letande bland olika mjöl- och rissorter utan att hitta mitt majsmjöl frågar jag efter "corn flour" och blir guidad till en helt annan hylla och se där; corn flour !
Nåväl, igår skulle jag skrida till verket och knåda ihop ett utsökt, gyllengult, doftande majsbröd..
Öppnade mjölpaketet och gluttar ner i innerpåsen; hm, ska inte majsmjöl vara ljusgult och lite grövre, ja som man tänker sig torkade, malda majskorn...?
Innehållet är kritvitt och mycket finmalt, anar ugglor i mossen och googlar på corn flour; som visar sig vara maizena, d v s majs-stärkelse, alltså liknande potatismjöl och superbra för såser och redningar men knappast till majsbrödsbak...
Ja, ja alltid lär man sig något, och nu vet jag att ska man ha majsmjöl på engelska ska man köpa "polenta", vilket också är det italienska ordet för majsmjöl...
Eftersom jag älskar italienska, bott där och kan lite grann och dessutom ganska ofta försöker snickra ihop meningar på världens vackraste språk så hade jag totat ihop en liten mening inne i huvudet, bara för skojs skull; Oggi ho fatto il pane di polenta, e bellissimo e il gusto e anche il profumo e fantastico...
Plan B; vanliga frukostbullar på vetemjöl (maida på hindi), rågmjöl (atta på hindi) och några nävar havregryn, blev fantastico, buonissimo och bellissimo det oxå :-), so I´m happy; sono contenta !
Den här bilden är inte från "Le Marché" utan från en mataffär på Khan Market, ville bara visa HUR det oftast ser ut i affärer av vilket slag det än är; man utnyttjar utrymmet till max, personalen klättrar på stegar för att hämta det man behöver (som naturligtvis ofta befinner sig 3 meter upp på en hylla..)
Ganska festligt och mycket osvenskt, men kanske ett sätt att minska arbetslösheten, jobb som steg-klättrare på ICA Maxi eller COOP någonstans i Sverige...
Nu är det frukostdax, och det blir nybakt till kaffet :-)../ Titti
...måndagsrapport från Casa Sahlberg...
Svenska Handelskammarens Vårbal 2011 är nu avklarad, riktigt rolig fest på flott hotell (Claridges) här i Delhi !
Laxrullar till förrätt och fisk med sparris och potatispuré efter det; svenska smaker; åh, så gott !
Sång, tal och massa skratt och skoj och därefter dans och mera babbel och umgänge !
Jag bar min saree för allra första gången, den satt på plats hela kvällen, kände mig så säker på draperingen och trygg av de 4 säkerhetsnålar som var placerade på höft och axel att jag inte ens tog med mig en backup-klänning..
Hade beställt tid för "saree-draping" på en spa salong i Basant Lok, man pröjsade 300 rupees och fick två små korta tösabitar som virade in en och fäste säkerhetsnålarna dess rätta ställen, hur smidigt och bra som helst !
Visst för jag mig bra, tycker det ser ut som om jag har saree på mig i parti och minut, som om jag precis kommit hem efter en liten shoppingrunda :-)..
Ofixad i håret och ingen makeup ännu, dom tittade lite bekymrat på mig på spa-salongen när jag var färdigklädd och såg ut som hej-kom-o-hjälp-mig i håret, alldeles osminkad och rödbränd i ansiktet efter några timmar vid poolen..och naturligtvis hade jag kunnat beställa tid för håruppsättnng också, men så långt tänkte ju inte jag; maybe next time :-)..
Nåja , en annan är ju van att fixa sånt själv så efter en sejour framför badrumsspegeln var jag klar för kvällens festligheter, då var även Mr Spirit dressed for success:
My god, vilket snyggt och vackert par, jag säger då det ! Lägg märke till Mickes fantastiska snabelskor, så coola !
Igår var vi följaktligen lite trötta och då var det jätteskönt att åka till Hyatt och solstola och poola några timmar, men sen åkte vi och hämtade en annan SAAB-Micke som kommit tidigt på morgonen och ska vara här en vecka, vi åkte en liten tur i Delhi; India Gate, Chandi Chowk (Old Delhi) och Connaugt Place, strosade nere i Palika Basaar; där man kan handla ungefär precis vad som helst och kommersen är minst sagt livlig; allt för att han skulle få en första blick av Indien och Delhi !
Efter en mycket god middag på thai-restaurang var både han och vi nöjda med dagen och kvällen; avsläppning på hans hotell och sängläge för Sahlbergarna, oh så skööönt !
Richard, vår chaufför, är tillbaks på jobbet efter sin krock i tisdags kväll..
Det här är dock våran bil; en Mahindra Scorpio och Richards stolthet ! Han är kung bland SAAB´s chaufförer p g a bilen !
Hans egna bil är dock död nu, en liten röd plåtlåda som han sparade i 4-5 år för att kunna köpa, sorgligt..Det var en "SAAB"; för han hade klistrat fast 10 centimeter höga bokstäver på bakrutan.
Det var en lastbil som prejade honom av vägen så att bilen for in i ett träd, han blev medvetslös och vaknade upp på sjukhuset dit polisen hade kört honom, man ringer inte ambulans för en sån sak inte..
Dessutom rymde han från sjukhuset berättade han för mig idag, det var ett "Government Hospital" och han menar på att där får man ingen god vård så han for hem, ringde oss 01.47 på natten för att berätta vad som hänt och nästa dag åkte han till ett annat sjukhus och sydde knät..
Summan av kardemumman blev 3 stygn på ena knät och hemma-vistelse tills idag, snacka om att han hade änglavakt, jag fick se foton på "SAABen" och den var rejält intryckt och tillbucklad i fronten..
För övrigt har jag precis kommit hem från Yoga-pass nummer 4; det är jättekul och alldeles otroligt fysiskt krävande! Att köra crosstrainer och rycka i apparater på gymmet kommer inte ens i närheten av hur jobbigt yogan är, både benen och magmusklerna skakar så att man både känner och ser dom stackars musklernas kvidande och darrande... Dumble dog, child´s pose, hannyman, shoulder-stand, the fish, the warrior och massa andra postitoner och ställningar där man böjer och sträcker armar och ben åt alla håll och kanter !
Jag som alltid ansett att yoga är lite halvmesigt och alldeles för långsamt för mig, nu är det annat ljud i skällan minsann ;-)
Ashtanga Vinyasa heter den sortens yoga som jag ägnar mig åt, har förstått att det finns massa olika tekniker.
Kan tala om att det, än så länge, funkar alldeles utmärkt att var maidlös; ganska mysigt att i maklig takt våttorka golven (som jag gjorde i fredags) samt dammtorka lite, som jag gjort idag...En tvätt är tvättad och en diskmaskin diskad, dock tänker jag förhala strykningen i det längsta för det är så himla tråkigt..
Micke har gaaanska många välstrykna skjortor att välja mellan och vi ska nog överleva att inte trosor, strumpor och kalsonger läggs in på sängen i små prydliga, välstrukna paket....tror jag i alla fall...
Eftersom jag har hemmet för mig själv och det är drygt 40 grader ute strosar jag nu omkring i trosor och t-shirt och försöker bestämma mig för om jag ska lägga mig i ett air conditioning-svalt sovrum och läsa lite eller om jag ska baka majsbröd, kommer såklart hinna båda, men vilket gör jag först...det är tydligen dagens stora fråga, jag tror jag tar en kopp kaffe medans jag funderar och kommer fram till ett vettigt och väl genomtänkt beslut !
Ha det allra bäst!/ Titti
Laxrullar till förrätt och fisk med sparris och potatispuré efter det; svenska smaker; åh, så gott !
Sång, tal och massa skratt och skoj och därefter dans och mera babbel och umgänge !
Jag bar min saree för allra första gången, den satt på plats hela kvällen, kände mig så säker på draperingen och trygg av de 4 säkerhetsnålar som var placerade på höft och axel att jag inte ens tog med mig en backup-klänning..
Hade beställt tid för "saree-draping" på en spa salong i Basant Lok, man pröjsade 300 rupees och fick två små korta tösabitar som virade in en och fäste säkerhetsnålarna dess rätta ställen, hur smidigt och bra som helst !
Visst för jag mig bra, tycker det ser ut som om jag har saree på mig i parti och minut, som om jag precis kommit hem efter en liten shoppingrunda :-)..Ofixad i håret och ingen makeup ännu, dom tittade lite bekymrat på mig på spa-salongen när jag var färdigklädd och såg ut som hej-kom-o-hjälp-mig i håret, alldeles osminkad och rödbränd i ansiktet efter några timmar vid poolen..och naturligtvis hade jag kunnat beställa tid för håruppsättnng också, men så långt tänkte ju inte jag; maybe next time :-)..
Nåja , en annan är ju van att fixa sånt själv så efter en sejour framför badrumsspegeln var jag klar för kvällens festligheter, då var även Mr Spirit dressed for success:
My god, vilket snyggt och vackert par, jag säger då det ! Lägg märke till Mickes fantastiska snabelskor, så coola !Igår var vi följaktligen lite trötta och då var det jätteskönt att åka till Hyatt och solstola och poola några timmar, men sen åkte vi och hämtade en annan SAAB-Micke som kommit tidigt på morgonen och ska vara här en vecka, vi åkte en liten tur i Delhi; India Gate, Chandi Chowk (Old Delhi) och Connaugt Place, strosade nere i Palika Basaar; där man kan handla ungefär precis vad som helst och kommersen är minst sagt livlig; allt för att han skulle få en första blick av Indien och Delhi !
Efter en mycket god middag på thai-restaurang var både han och vi nöjda med dagen och kvällen; avsläppning på hans hotell och sängläge för Sahlbergarna, oh så skööönt !
Richard, vår chaufför, är tillbaks på jobbet efter sin krock i tisdags kväll..
Det här är dock våran bil; en Mahindra Scorpio och Richards stolthet ! Han är kung bland SAAB´s chaufförer p g a bilen !Hans egna bil är dock död nu, en liten röd plåtlåda som han sparade i 4-5 år för att kunna köpa, sorgligt..Det var en "SAAB"; för han hade klistrat fast 10 centimeter höga bokstäver på bakrutan.
Det var en lastbil som prejade honom av vägen så att bilen for in i ett träd, han blev medvetslös och vaknade upp på sjukhuset dit polisen hade kört honom, man ringer inte ambulans för en sån sak inte..
Dessutom rymde han från sjukhuset berättade han för mig idag, det var ett "Government Hospital" och han menar på att där får man ingen god vård så han for hem, ringde oss 01.47 på natten för att berätta vad som hänt och nästa dag åkte han till ett annat sjukhus och sydde knät..
Summan av kardemumman blev 3 stygn på ena knät och hemma-vistelse tills idag, snacka om att han hade änglavakt, jag fick se foton på "SAABen" och den var rejält intryckt och tillbucklad i fronten..
För övrigt har jag precis kommit hem från Yoga-pass nummer 4; det är jättekul och alldeles otroligt fysiskt krävande! Att köra crosstrainer och rycka i apparater på gymmet kommer inte ens i närheten av hur jobbigt yogan är, både benen och magmusklerna skakar så att man både känner och ser dom stackars musklernas kvidande och darrande... Dumble dog, child´s pose, hannyman, shoulder-stand, the fish, the warrior och massa andra postitoner och ställningar där man böjer och sträcker armar och ben åt alla håll och kanter !
Jag som alltid ansett att yoga är lite halvmesigt och alldeles för långsamt för mig, nu är det annat ljud i skällan minsann ;-)
Ashtanga Vinyasa heter den sortens yoga som jag ägnar mig åt, har förstått att det finns massa olika tekniker.
Kan tala om att det, än så länge, funkar alldeles utmärkt att var maidlös; ganska mysigt att i maklig takt våttorka golven (som jag gjorde i fredags) samt dammtorka lite, som jag gjort idag...En tvätt är tvättad och en diskmaskin diskad, dock tänker jag förhala strykningen i det längsta för det är så himla tråkigt..
Micke har gaaanska många välstrykna skjortor att välja mellan och vi ska nog överleva att inte trosor, strumpor och kalsonger läggs in på sängen i små prydliga, välstrukna paket....tror jag i alla fall...
Eftersom jag har hemmet för mig själv och det är drygt 40 grader ute strosar jag nu omkring i trosor och t-shirt och försöker bestämma mig för om jag ska lägga mig i ett air conditioning-svalt sovrum och läsa lite eller om jag ska baka majsbröd, kommer såklart hinna båda, men vilket gör jag först...det är tydligen dagens stora fråga, jag tror jag tar en kopp kaffe medans jag funderar och kommer fram till ett vettigt och väl genomtänkt beslut !
Ha det allra bäst!/ Titti
...långledigt :-)...
Onsdag idag = maidfritt hemma, torsdag imorgon (uppenbart, I know..) = maidfritt, fredag= maidfritt...
Rozie, vår maid, har kanske Indiens snällaste och naivaste arbetsgivare...
För kanske 2 veckor sedan berättade hon för mig att hennes döttrar åkt till Chennai, på Indiens östkust, för att vara med på en släktings bröllop..
Jag undrade om inte hon och hennes man också skulle/ville vara med, då svarade hon att ; jo, dom ville men visste inte riktigt...
Jag såg min chans till maidfritt några dagar i sträck så jag frågade återigen några dagar senare, om dom hade bestämt sig och att hon absolut kunde ta några dagars "holiday", för visst vore det trevligt för dom och det var helt okej för våran del...
Då sa Rozie " I didn´t know how to ask, maám, you´re so nice, I´m so happy to work for you.."
Inombords jublade jag men tog på mig en välvillig min och svarade " I´m not dangerous, you know, quite resonable, of course you and your husband shall go.."
I måndags undrade jag igen hur långt dom hade kommit i sina planer, fick då veta att nu hade dom bestämt sig för att åka till Chennai; jippie tänkte jag och såg onsdag-söndag som dagar utan maid, alltså flera dagar i sträck då jag kunde tussa omkring här hemma utan att känna mig i vägen för sopborstar och skurhinkar mellan 10-15.
(Måste dock säga att jag vänjer mig mer och mer att ha någon främmande som städar och stryker här hemma, och att jag slappnar av mer och mer. Och JA, jag är tacksam över den förmånen och inser lyxen i det hela, men ändå...)
Nåväl, som sagt så såg jag framför mig en 3-4 dagars ledighet för oss båda, men för artighets skull frågade jag ändå hur många dagar hon skulle vara borta..
Det visade sig att hon kommer åter den 23 maj; 19 dagars ledighet varav 10 arbetsdagar...
Hon undrade också om det var okej för vår del och lilla fru Sahlberg nickar och ler och säger "Javisst, åh så skönt för er.."
Så nu är det bara att kavla upp ärmarna; bildligt talat, nu är det så varmt att man inte använder klädesplagg med ärmar.., och greppa "Kwality"-kvasten och skurtrasan, Delhi ligger ju i ökenområde och springorna i alla dörrar är på sina håll ganska magnifika, så det kommer in fin ökensand som lägger sig som ett litet dammlager överallt...
Kanske kommer hon möta en helt annan "maá m" när hon kommer tillbaks, en som fattar att riktigt uppskatta vad hon gör för oss, en med nariga händer och valkar i nävarna.. Eller ett riktigt dammigt, sandigt Casa Sahlberg där strykhögen är enorm och badrummen ingrodda....
En svensk bekant här i Delhi tyckte inte att vi skulle betala full lön den här månaden eftersom maider och chaufförer har sin ledighet när vi "expats" åker till våra respektive hemländer i 4-5 veckor i sommar och då har dom full lön under den tiden, men va f-n, inte har dom speciellt hög lön och ..nä jag betalade glatt Rozie´s lön igår...
Dom ska ta ett tåg till Chennai i morgon kväll, det tar 2 dygn att åka dit med just det tåget, hon förklarade att det tåget som "bara" tar 1 dygn; "snabb"tåget, kostar 850 Rupees d v s 125 kronor t/r och det har dom inte råd med, så att inte betala full lön finns liksom inte på kartan...
Nä, inte har jag tid att sitta här och blogga, har en del hushållsarbete att ta itu med, fast först en kopp kaffe kanske..
Ha en bra onsdag, det tänker jag ha ! / Titti
...mer kultur åt folket...
Häromdagen bestämde jag mig för att vara lite kulturell...
Jag bläddrade i min underbara "Love Delhi"-bok, med tygfodral och sidorna av handgjort papper, den är bara såå vacker !
Skriven av Fiona Caulfield, den beskrivs som " a handbook for the luxury vagabond" och är indelad i olika kapitel såsom: delicious, faboulus, gorgeous, adventurous, essential osv med fokus på mat, shopping, olika behandlingar, yoga, kultur m m m m ...
Fastnade i "adventourus; discovering and exploring"-kapitlet, läste om Triveni Kala Sangam som är ett kulturcenter med fyra konstgallerier, Delhi´s äldsta amfiteater, en trädgårdsbutik som beskrivs med orden "faboulus and a charming garden boutique, the terracotta birds are a delight.." samt en "much loved Triveni Tea Terrace.."
För min inre syn var det glasklart; det här skulle bli en fantastisk upplevelse både för gommen, plånboken och själen !
Jag kunde verkligen se detta gamla, vita, vackra hus framför mig med fyra salar fyllda med inspirerande konst och sen såg jag hur jag slog mig ner i en vit rottingstol på den "underbara" terassen och beställde in thé, något gott bakverk och kanske nypressad juice, någon liten påse, fylld med underbara terracottafåglar och kanske någon vacker kruka, vilandes vid mina fötter; nöjd och belåten över mitt kulturella äventyr...
Jag ville naturligtvis dela med mig av denna underbara upplevelse så jag fick min kompis C att hänga på, lockad av mina utfästelser om allt det fantastiska som bara väntade på oss...
Ibland blir det inte riktigt som man föreställt sig...
Richard släppte av mig utanför ett mycket fult betonghus, jag klev in i en ödslig, sliten foaje där en vakt satt och sov i en trasig, fd vit plaststol, några trappsteg ledde upp till en korridor med rum på ena långsidan och utsikt över Delhi´s äldsta amfiteater åt andra hållet; 4 gräsbeklädda avsatser i etage omgivna av betongväggar...
The lovely tea terrace visade sig vara dom 15 grå-vita plaststolar som stod grupperade runt 5-6 skeva bord med grönmelerade plastskivor precis till vänster om "amfiteatern"...
Slog mig ner där i väntan på Cecilia, beställde en cappuccino, som var helt okej och som betingade det facila priset av 40 rupees (ca 6 kronor !), läste på menyn att vi efter taveltittandet kunde få frossa i bl a morotskaka, brownie, isthé och fruktjuice...kanske inte var så tokigt i alla fall (tänkte jag..)
De fyra gallerier som utlovades i boken visade sig vara 2 rum med kanske 10 tavlor i varje samt 2 andra mindre utrymmen med lergods och några glasfat...
Det tog inte så många minuter att vandra igenom rummen, ändå gick vi långsamt, begrundade varje tavla och varje fat noggrannt och försökte oss på lite olika tolkningar och djupsinniga reflektioner..
Innan fika var det så dags för trädgårdsbutiken att få påhälsning, nu skulle det väl äntligen trilla på plats (tänkte jag..)
Där tänkte jag fel...eller så är jag inte terracotta-fågel-typen, eller små vindspel-typen, eller små lerpottor-att-hänga-på-väggen typen heller för den delen.. Dom hade några riktigt fina stooora urnor i vit- eller svartglaserad lera, men i 38-gradig värme är det inte ens att tänka på att försöka få med sig en sådan..
Morotskakan var slut, likaså isthéet, så även de färska fruktjuicerna, förutom något som hette "mango-panna"... Cecilia beställde en pepsi och jag beställde en "mango panna" på servitörens inrådan, till detta tog vi varsin brownie; storlek minimal visade det sig men så kostade den knappt 4 kronor heller..
Min mango panna kom in; ett glas med en grå-gul vätska i och små flagor av mörkgrönt-svart...
Lite misstänksam luktade jag på innehållet innan jag skulle ta första klunken, och tur var väl det !
Det luktade currygryta ! För mina svenska smaklökar var det bara så fel som det kunde bli.. Några indiska killar som satt bredvid såg min min och förklarade att det var "really good for the digestion.." och gjort på torkad mango som blötts upp och mixats med kryddor och myntablad..
En liten sipp bekräftade min misstanke om att det här kunde visa sig vara det absolut äckligaste jag någonsin smakat !!!
Såg ut som gammalt avloppsvatten, luktade gammal currygryta och smakade helt vedervärdigt....
Vi knaprade i oss våra pytte brownisar, jag beställde en lassi istället; yoghurtdrink som var helt okej, en liten röst i mig viskade att nu kan Delli-belly slå till när som helst med, för tänk om yoghurten är utblandad med vanligt kranvatten...
Har klarat mig hittills det blev ingen ofrivillig bantningskur den här gången, alltid något som var bra med den kulturella utflykten..
Cecilia skrev på facebook och tackade för en "annorlunda dag.." Ha ha bara att skratta åt eländet :-)
Nästa gång får hon hitta på vad vi ska göra, hon har inte Love Delhi boken men kanske en annan bok som utlovar någon underbar, fantastisk upplevelse..
Vissa dagar blir inte riktigt som man föreställt sig men kuliga ändå ...Tjingeling/ Titti